mumari

Vi sitter i skenet av brasan och väntar på ett oväder som inte kommer. Det hade varit mysigt med ett åskväder nu.
Kvällen har vi spenderat med min tvillingbror och hans familj och vän.
En mycket trevlig kväll i deras stuga.
Jag är fortfarande förvånad och fascinerad över sammanträffandet; Jag och min tvillingbror bokar en varsin stuga på måfå som råkar ligga just bara 3 minuter ifrån varandra, samma vecka, ingen av oss har varit här förut. Helt ovetandes om den andre.

I morgon blir det eventuellt hemfärd. Viljorna går lite åt olika håll, jag vill inte lämna denna underbart mysiga stuga.
Vi får se.

Bildspel från vår linbanefärd upp för Hamrafjället…

…jag säger bara; ALDRIG MERA!

Jag kände mig inte ett dugg töntig när min nästan-fyra-åriga-son ropar med jämna mellanrum från korgen under:
-Går det bra mamma? Nu är det inte så högt mamma! Mamma! Det är ju jätteroligt!
Det är ingen underdrift att säga att jag var räddare än alla barnen. När jag kom ner igen hade jag blå märken i handflatan efter att jag hållit så krampaktigt i liftens ryggstöd…

Nära dödenupplevelse

Originally uploaded by LillaMu

Fy! Det värsta jag har gjort någonsin! Har jag sagt att jag har extrem svindel?
Vi är på toppen av Hamra nu och har åkt linbana dit…
Enda vägen ner är linbana eller gå…
Jag har ännu inte bestämt mig för vilket.
Eventuellt ställer jag till en dramatisk skrikoch panikscen så jag blir hämtad med någon slags fjällbil.

Lite foton från dagens tur på fjället.

Ändå tog vi bilen upp till en fjällparkering idag med för att gå en promenad, denna gång på ett ganska slätt fjäll, men eftersom värken i vaderna redan fanns där så hjälpte det inte mycket.
Jag är sjukt otränad!

God morgon och god eftermiddag!
Idag har vi varit på marknad nere i Funäsdalen. Det är marknad där varje onsdag.
En mycket större marknad än vad vi hade föreställt oss och precis hur mycket folk som helst! Mycket hantverk och ostar och korvar från lokala producenter! Jättemysigt!

Nu köpte vi just inget speciellt, det är typiskt mig, jag blir mest förvirrad av allt folk!
Det har varit otroligt varmt idag också, en riktig sommardag!

Från det ena till det andra så går jag in i vecka 27 idag. Det betyder att det bara är ungefär fyrtioelva år kvar tills bebisapan kommer, till skillnad mot pruttonhundra år som det var för ett tag sedan.
Vikten ska vi inte tala om och de tjocka vaderna som inte ens får plats i ett par mammajeans skyller vi på vatten i kroppen.
Kan någon hjälpa mig på med skorna?

Kvällens.
Idag har vi haft en lite mer fullspäckad dag än igår.
Vid lunchtid åkte vi ner till Funäsdalen för att gå på Fjällmuseet och Forntidsparken med barnen. Det kanske var aningens överreklamerat i broschyrerna men barnen gillade det ändå och vi åt en varsin antagligen vansinnigt exklusiv våffla för 45 kronor styck.

På eftermiddagen kom solen äntligen fram och stugan såg ut som en sommaridyll på en sommaräng i solskenet.
Alfred hade beställt tacos som födelsedagsmiddag så vi dukade upp en stor tacobuffé mot kvällningen.

Sedan, fick jag för mig att vi behövde fjällvandra lite. Det finns en bilväg vid Svansjökläppen som leder högt upp på berget. En riktigt brant väg.
Där vägen slutade kunde man ställa bilen och sedan gå mot toppen till fots.
Vi gjorde det.
Jag kände mig som en väldigt rutinerad äventyrare när jag gick där i mina basketkängor och skinnjacka och mötte friluftsmänniskor i fotriktiga vandrarkängor och kepsar med myggnät.

Det var betydligt jobbigare än vad jag föreställt mig. Och ända till toppen var uteslutet för mig att gå insåg jag besviken, när jag kämpade mig fram med sammandragningar och myrsteg.
Men ujujuj vilken utsikt!
1145 meter över havet. Jag tror att det är ganska mycket?
Roligt var det i alla fall och barnen tyckte det var spännande! Dom orkar ju precis hur mycket som helst medan en annan flåsar som en valross!

Hipp hipp hurra, för Alfred idag! Som fyller 9 år!
Tänk så fort tiden går!
9 år. Mina äldsta barn är 9 och 10 år! Betyder att jag närmar mig lastgammal.

Vi hade ju med oss Alfreds presenter upp hit till stugan, så nu på morgonen har det blivit bullfika och glasstårta och paketöppning.
Tekniklego och nya kläder.

Senare idag hade vi tänkt åka ner till Funäsdalen till Fornparken, där det ska finnas en massa spännande saker för barnen!

Stora killen!

Jo just det ja! Från det ena till det andra… vill ni veta en lustig sak?
Jag fick ett sms från min tvillingbrorsas sambo igår: ”Nej men! Vad ser jag! Är ni också i Härjedalen!! Vi är i Funäsdalen!”
Typ så.
Vi pratar inte jätteofta i telefon och helt ovetandes om varandra har vi lyckats boka stuga typ 50 mil hemifrån, bara 10 minuter ifrån varandra! Hur stora är oddsen liksom?
Ja, nån gång ska de’la märkas att man är tvillingar?

Jag hoppas att vi lyckas få in en träff med dem under veckan!

Vi skulle ta bilen för att hitta ett fint ställe att ta en liten promenad på innan middagen.
När vi kommit en bit på stora vägen såg vi det! Jag tror alla i bilen tjoade i munnen på varandra:
-Vattenfallet!!! Där är det stora vattenfallet!
Snudd på en tvärnit och vi vände bilen för att parkera.

Det var ett maffigt vattenfall! Andersåfallet.
Trappor var byggda jäms med fallet. Uppåt så klart. Jag kämpade tappert och orkade den långa vägen upp, men det kändes i magen.
Jag stannade då och då för att hinna fota. Det var inte det lättaste att få till inställningarna bra för ett vattenfall i all hast när resten av familjen älgade på som besatta.
Jag måste helt enkelt tillbaka dit för att försöka ta bra bilder istället.

Jagade av myggen och knotten blev den en rask promenad upp och ner för trapporna. Jag känner mig rätt färdig nu!

….annars tar vi det bara lugnt idag.

God morgon från ett regnigt Härjedalen.
En av oss har gummistövlar med sig. Gissa vem?

Idag blir det till att utforska omgivningarna och kanske ”göra stan” nere i Funäsdalen, där fanns det alla möjliga affärer!

Middagen är lagad och äten.
Nu: Lugnet.
Brasan sprakar i öppna spisen och regnet vräker ner utanför. Det gör inget. Inte idag i alla fall.

Resan gick över förväntan. Barnen och både hund och liten kattunge skötte sig exemplariskt i bilen.
Det är så roligt att bara titta på lilla Grädde. Sen vi kom fram har det varit full fart på henne eftersom hon sovit i bilen hela dagen.
Hon och Dumper kommer bättre och bättre  överrens, i morse lekte dom till och med tillsammans.
Grädde är tuff, hon har inte lärt sig att vara rädd för stora hundar och burar upp sig och försöker göra sig monsterfarlig när hon går fram för att skrämma Dumper.
Men man blir fort trött när man är kattunge, och när hon får chansen närmar hon sig försiktigt Dumper för att få lite närhet när hon ska sova.
Dumper klarar av att hantera det nu, i början så blev han så generad att han var tvungen att gå där ifrån.
Så här nära kan dom ligga och sova nu ♥

Tjo! Vi är äntligen framme i stugan vi ska bo i i en vecka!
Planen var att åka vid fyratiden på morgonen, eftesom vi inte har någon fungerande ac i bilen och så. Men eftersom det hällregnade så åkte vi inte förrän på förmiddagen, vid tiotiden.
Och då åkte vi, och åkte. Och åkte och åkte och åkte. Och åt ett sorgset sista-Max-målet-för-veckan-mål och sen åkte vi i hundra år till.

När vi närmade oss Funäsdalen kom den första exotiska semesterkänslan när vi var sekunder från att köra på en ren. En REN liksom! Det är vi inte vana vid i Mumaribo.
Äntligen framme fick vi kånka packningen en i mitt tycke väääldigt lång bit.

Men oj vad det är värt det!
En underbar stuga från 18oo-talet i timmer! Med ett härbre till där Ellen och Alfred vill sova.
Den är ganska liten, men det gör ingenting.
Skåpet som syns på kortet bakom mig sätter liksom standarden på hela stugan, underbart!
Ändå finns alla bekvämligheter.

Nu ska jag laga mat, dalta med Grädde och Dumper och packa upp.
Sen ska jag bara vara!

…jag vet inte hur många gånger han har lastat sig själv i backluckan idag.
Han har vetat redan långt innan jag var färdig med att packa i kläderna i väskorna att det är något på gång och var som en vessla in i bilen idag när jag åkte och handlade.
Jag fick inte på några villkor åka någonstans utan Dumper.

Nu på kvällen när jag stuvat in i backluckan har han tagit sin självklara plats. Och väntat… och väntat… och väntat lite till.
Han har gett upp nu och kommit in för att sitta och glo på mig istället.

Det är skrämmande mycket plats kvar i bilen. Det brukar inte vara det. Vad har jag glömt för viktigt? tänker jag oroligt.
Kan det bara vara så att bilen helt enkelt inte upplevs som fullpackad innan det sitter tre barn bak och slåss?

Kan mycket väl vara så.

• Mumari – Packexperten
• Mumari – Pizzaätaren
• Mumari – Hårfrisörskan
• Mumari – Hundtvättaren
• Mumari – Färgexperten
• Mumari – Konfliktlösaren
• Mumari – Taxin

Varför ska jag inte göra allt samtidigt när jag kan det?

.

.

.

Nu ska bara bilen stuvas, mannen ska komma hem, ett par timmars sömn, sen åker vi!!

God morgon!

Idag är det dan före dan.
I natt/tidigt i morgonbitti far vi iväg på vår ensliga semester.

Mycket att göra under dagen.
Packa färdigt, jag må vara oorganiserad men när det gäller packning är jag en packningshitler.
Listor ska skrivas och prickas av pruttonhundra gånger, de som packar själva får packa upp och packa om och noga redovisa vad som finns i väskorna.

Bilen ska städas invändigt. Väskor ska packas in likt ett pussel.
Disk och sopor hemma ska väck, kylskåpet ska rensas så vi slipper bli välkomnade av självgående, ludna matvaror när vi kommer hem och hund ska duschas för att minimera obehagliga dofter i bilen.

Och bilen ja….
Den som skulle lyxas till en aning i går och fyllas med AC.
Ha! Trodde jag?
Det gick ju inte alls det! Det var fel på kompressorn och sådant kan man inte hålla på å laga på en fredag en och en halv dag före semestern.

Tur-tur-TUR att vi snudd på ska åka på natten!

Jo… nu börjar jag gilla Diana. Ett högt isotal ger ett passande brus också.

Mitt Dianaobjektiv kom idag och jag har hunnit med några snabba testskjutningar.
En viss besikelse ska jag ärligen erkänna. Det är helt enkelt inte så dåligt som jag hade förväntat mig och förvränger inte verkligheten så skimrande skevt som de gamla Diana och Holgakamerorna verkar göra.

Att vinjetteringen skulle utebli hade jag en viss misstanke om eftersom sensorn inte är lika på en dslr. Tyvärr hittar jag inte ens ett uns av vinjettering som jag älskar och lägger på de flesta av mina bilder i efterhand.
Men objektivet tål att testas ordentligt! Jag ska experimentera lite och inte ge mig, helt klart är det dåligt och plastigt och ger en udda oskärpa i alla fall!
Jag har en idé om egna filter också…

Ett stort plus är den superläckra förpackningen som kitet kom i! En prydnad i hyllan!

Mina testfoton har jag… min vana trogen, lagt på vinjettering och dragit lite i färgspakarna i photoshop.

Idag känns det som om jag har häcken full men ändå inte får särskilt mycket gjort.
En del prylar behövde handlas inför semestern, därför for jag till Karlssons. Men först TAXI Mumari, släppa av dottern hos en kompis.
Jag har simultankapacitet, thank the Lord liksom, och kan vara taxi samtidigt som jag pratar viktiga saker i telefon.
I morse så bytte jag bil med mannen, han tog min skitbil och jag tog hans skitiga bil som jag ska fylla på med AC idag.

Så. När jag svängde ut från Mumaribo pratade jag samtidigt med G där Gizmo är. ELd och lågor över att få höra hur natten gått var jag.
Och när jag åkt en bit ser jag något rött, något blått och något i gräsliga pastellfärger fladdra till i backspegeln.
HOPPSAN!
Jo, för att mannen hade tagit de filtar och sådant som jag haft i min bil till hundarna, och bara lagt på taket på hans bil.
Det hade ju jag helt glömt bort och nu låg allt utspritt på vägen.
Jag fick lov att ursäkta mig för G, erkänna att att jag ibland inte har alla indianer i kanoten, och be att få ringa upp om ett par minuter. Ungefär så långt sträckte sig min simultankapacitet.

Det var bara att vända bilen, parkera i vägrenen och vinka skamset till de bilar som stod och väntade på att jag skulle plocka upp mina filtar.
And off we go igen.
Mumari i ett nötskal.

Nu har vi precis kommit hem igen, en liten kattbur är inhandlad till Grädde också. Alldeles strax ska jag åka igen, mitt lilla plastobjektiv till kameran har kommit, och därefter ska jag fylla på AC i bilen.
I sista sekund kan man säga! Tänk er själva att åka 50-mil-eller-vad-det-nu-är i en bil med tre barn, två vuxna, en hund och en katt i sommarvärmen!
Hoppas bara att det inte läcker… att det bara är att fylla på…

God morgon!

Om två dagar åker vi på semester! Till den HÄR stugan. Och det ska bli såååå skönt att åka bort!
Resfebern över att bila pruttonhundra mil med tre ungar, en hund och en kattunge börjar komma nu. Och packningen? Hur mycket behöver man för en vecka och man får absolut inte ta med sig för mycket för det tar bara onödig plats i bilen.
Sist när vi åkte till sälen en vecka packade ungarna halva bilen full av nödvändiga saker så som gosedjur, kuddar och stora spel och böcker.
Jag fick snabbt omorganisera deras bagage, ta bort ungefär 90%.

Nu ska vi dessutom ha med oss en liten kattunge. En mycket liten kattunge. Därför är en vanlig kattbur att ta upp onödig plats i bilen. Jag måste ha tag i en minikattbur eller liknande.
För säkerhets skull köpte jag ett katthalsband och ett kattkoppel igår i byns butik som säljer djurtillbehör. Selarna var slut, men jag får bygga om det på något sätt, det är ändå för stort för Grädde.
Loke berättade stolt för expediten att vi hade en liten, liten svart kattunge som hette Grädde.
Då skrattade expediten och när jag talade om att lilla Grädde var en honkatt skrattade hon ännu mer.

Mannen blev inte ett dugg imponerad av mitt köp. Ett blått halsband med rosa koppel… det finns nog få saker som mannen tycker är så larvigt som att gå ut och gå med katt i koppel.
Jag hotade med att faktiskt gå ut och gå med Grädde i koppel inne i samhället om han inte slutade garva. {tvärtystnar}
Jag lugnade honom med att det bara var en liten säkerhetsdetalj, så att inte Grädde-Liten skulle kunna rymma ur bilen vid eventuella stopp under vår 50 mil långa resa.

Gladast av alla över det fjolliga kattkopplet är faktiskt Dumper. Tadaa! Han dansat både foxtrot och dogtrot av glädje så fort jag tar i det och tänker antagligen att han skulle bli en mycket stilig hund i den rosa accessoaren.

…och bla-bla-BLA. Var var jag nu någonstans? Jo packningen, förberedelser. Det ska tvättas kläder till förbannelse och packas idag. Det ska jag ägna mig åt.