Uppäten telefon och överhettad dator
Fy sjutton vilken dag!
Medan jag satt och kollade efter billiga telefoner vid datorn så börjar datorn plötsligt att pipa och sen stängs den bara av.
När jag försökte starta den igen såpep den bara på nåt underligt sätt.
Jag fick panik och misstänkte virus. Men eftersom den inte gick att starta kunde jag inte kolla det.
Övervägde en stund att slänga in datorn i tvättmaskinen på 90 grader men tog mitt förnuft till fånga och ringde pc-citys support istället.
När jag förklarade problemet gick datorn plötsligt igång igen.
Supportergubben löste problemet åt mig, datorn var överhettad på grund av dåligt ramminne och för många program på autostart. Nu är det åtgärdat och datorn verkar funka.
Annars har dagen varit allmänt stressig och jobbig. Sen min telefon mer eller mindre käkades upp har jag varit lite klen i nerverna…Hemförsäkringen täckte allt utom skador orsakade av djur……:0(
Det ska bli skönt att åka bort på måndag, vi ska till Dalhalla, Rättvik då och se Carlene Carter. Sen ska vi sova kvar över natten på hotell i Tällberg.
Det blir våran semester det.
En kompis kommer över ikväll för hon ska fodra korna på måndag kväll.Så nu ska hon få lite instruktioner hur hon ska göra.
I morgon fyller Alfred 6 år. Vi har köpt presenter till honom men jag har så dåligt samvete för att jag inte hinner ha kalas i helgen. Men vi får fira i familjen imorgon.
Nu ska lagårdskläderna på! Ingen rast ingen ro, och det är fortfarande rea på vovven ;o)
Idag är hunden mycket billig
Jag tror jag blir vansinnig!!
Jycken har gått bärsärkargång i vardagsrummet inatt.
Jag hade glömt min telefon nere i fönsterbrädan och den har han tuggat sönder. Displayen är helt spräckt och batteriluckan går nästan inte att få fast för alla bitmärken.
Min nya fina telefon…
Väntar på att försäkringsbolagets telefontid ska öppna…….
Mycket ARG på hunden…..
Traktorpulling i Bergby
Idag har vi varit på traktorpulling i Vendel, Bergby.Barnen hade fina hörselskydd på sig, det lät väldigt högt. Loke hade fått egna nya.
Jag trodde han skulle protestera mot att ha dom på sig men det var inga problem.
Alla barnen tyckte det var skoj att se. Till och med Loke sträckte sig för att se traktorerna.
Fredagsutflykter
Vi åkte på fredag morgon efter att vi fodrat klart djuren till Norberg. Vi skulle titta på ett gruvmuseum men det var stängt. Vi gick en stig som slingrade sir runt läskigt djupa gruvhål istället.
Efter det åkte vi och åt lunch i Hedemora och sen tog vi vägen över Garpenberg hem.
Garpenberg är en mystisk ort. Alla affärer och sånt är igenbommat och det finns många tomma hus och gårdar. Vi har tidigare varit där och tittat i ett gammalt kalkbrott. Nu åkte vi till en annan gammal gruvaoch gick runt i omgivningarna. Det finns massor av fina stenar som jag och barnen plockade. Sjön vi gick vid ser på något sätt väldigt kal ut. stranden är som en mörk öken.
Vi var hemma lagom tills det var dags att fodra på kvällen och när det var klart åkte vi iväg igen,tillIngbo så barnen fick bada. Sen for vi vidare till Gäddviken och grillade korv.
Barnen uppskattade den här dagen,dom sa att allt var ett äventyr och att det tilloch med var roligare än furuvik!
jag och Jeff har alltid tyckt om att åka runt på olika såna här platser och titta, Garpenberg har vi utforskat flera gånger, men vi trodde inte att barnen skulle tycka det var så roligt som dom gjorde!
Hela dagen var verkligen jättelyckad!
Bilder från vår utflykt med barnen igår.
Gruvmuseet i Norberg, som tyvärr var stängt, men vi gick en sväng i skogen runt om och tittade på gruvschakt.
Strand i Garpenberg, en gruvsjö som verkar vara helt fri från alger. Sanden var mörkt grå med ”rostpulver” här och där. Längre upp är det som en öken med denna sand.
Loke älskade att krypa runt i sanden…
En sten som är stor som en handflata där ena sidan är nästan helt täckt av guld, resten av stenen är nån slags malm.
Åldern tar ut sin rätt
Nu börjar nog mina åldersnojor besannas…..
Nu på kvällen gick jag och pratade i telefon med en som ville komma och titta på kattungarna. Jag skulle gå ut i stallet och när jag går ner för lilla trappen till verandan så lyckas jag missa trappsteget och kliver rätt ut i luften och gör en rikktig pensionärsvurpa! Jag landade på kanten av ena trappsteget och gjorde illa svanskotan, i trappsteget ovanför slog jag i ryggen innan jag slutligen for frammåt och landade med ansiktet i gruset. Telefonen tappade jag och hon jag pratade med hörde hur jag skrek och ajade mig.
Jag fick tag i telefonen och sa att jag skulle ringa upp om en stund.
J*klar så rädd jag blev när jag ramlade! Jag hade så ont så jag kunde inte resa mig själv utan Jeff fick komma och hjälpa mig.
Nu är jag alldeles mörbultad och skulle nog behöva en sån där sittring som pensionärer har.
Vurpan måste ju vara ett tecken på att jag börjar bli gammal….jisses!
Fångsten idag!
Så var man hemma igen efter att ha hämtat ett lass med bebiskalvar. Fyra blev fångsten den här gången. Kalvarna var stora och fina trots att dom är så små och jag lovar att dom är pigga! Jag försökte bära/leda en ur transporten själv men den var sjövild och lyckades måtta in en del sparkar på mig.
Jag tycker det är intressant med nya för även om i stort sett alla är svart och vitfläckiga eller röd vitfläckiga så är ingen den andra lik. Vi har ett par stycken som är alldeles prickiga och några ser nästan ut som rådjur i ansiktet.
Undrar när dom stora barnen kommer hem, deras pappa umgås en stund med dom över dagen…
Nu ska jag greja lite med den nya musikfunktionen jag upptäckte och sen ska jag ut i stallet!
Marie bloggar musik
Jag har hittat en skojig grej att lägga på bloggen! En musikspelare. Jag lain ett litet smakprov på vad jag lyssnar på när jag jobbar. Skrolla ner så hittar ni den i menyn!
Marie bloggar bra country!
Nu tror vl ni att jag r lastgammal som lyssnar p snt hr…..men det r s skn musik att g och fodra kalvarna till!
Jag och Johnny Cash hjälps åt….
Måste bara lägga in en video med låten som går varm när jag fodrar i lagårn……
Johnny Cash hjälper mig varje dag ;o) *s*
Tävlat i radio och mördat flugor
Jeff kom hem vid lunch idag. Jag hade lovat mamma och pappa att åka till dom rasta och umgås lite med deras hund Zorro eftersom dom själva var i Stockholm över dan. Vi åkte hela familjen för att muntra upp jycken lite.
Vanligtvis brukar Zorro vara RIKTIGT sur och inte ens komma och hälsa när jag är hundvakt. Han blir så förnärmad när mamma och pappa åker ifrån honom så inte ens en entrecot skulle få han på andra tankar.
Men idag när vi kom var han strålande glad. Hälsade glatt och ville att jag skulle följa med ut på tomten och titta när han sprang runt och busade och rullade. Inte illa med tanke på att han är till åren.
Vi stannade en stund och drack kaffe och åt bullar, Zorro fick också en bulle (förlåt mamma och pappa) men den tror jag att han sprang ut och grävde ner.
När vi sällskapat färdigt med vovven passade vi på att svänga förbi Granngården i Tierp eftersom vi behövde lite prylar. Loke fick ett par hörselskydd eftersom vi ska på tractorpulling på lördag.
På vägen till Tierp lyssnade vi på City 106,5 i bilen. jag uppfattade lite vagt något om en tävling där man kunde vinna en romantisk weekend om man blev samtal nummer femton. Jag kastade mig på telefonen och ringde, första gången kom jag fram men blev nummer tre så jag försökte igen och blev då nummer femton.
Men jag hade ju totalmissat att det bara var en deltävling med frågesport med en viss chans att vinna om man kom till final….jag fick total hjärnsläpp på frågorna och svarade fel eller passade på hälften säkert. Inte vann jag något :o(
Hemma igen till middag, plättmiddag…. sen ut till kalvarna.
Jag gjorde en storsanering av flugor i lagårn innan vi började fodra. Jag gick lös med starkt, mycket effektivt och j*vligt dyrt flugspray överallt inne i lagård och mjölkrum. Man kan säga att flugorna dog som flugor ;o)
Och ja, sprayen är ofarlig för djur och människor.
Nu på kvällen har Alfred fått åka lite cross. Sen började det ösregna, trista sommarväder…..
Tjingeling, nu är det nattis!
Om hur mitt liv blev som det blev…
Tänkte att jag skulle skriva om hur jag hamnade där jag hamnade och hur mitt liv blev som det blev……;
I augusti 1979 föddes två små tvilling bebisar. Den ena var ganska rund och den andra var både flintskallig och sne lite här och där i kroppen. Den bebisen var jag och den andra var min bror. Det snea rätade ut sig men flintskallig var jag tydligen ganska länge och fick smeknamnet OnkelFester.
Jag och min bror hade nog en ganska svensson uppväxt. Bodde med mamma och pappa i villa i Täby. Somrarna tillbringade vi i båt ute i skärgården. Det är skärgården som jag faktiskt saknar mest från min barndom.
Djur har alltid varit mitt stora intresse. Det började med ett litet akvarium som så småning om byttes moten hamster. Genom åren har jag nog haft det mesta i smådjursväg, möss, tamråttor, kanin, akvarium i omgångar (det senaste sålde jag bara för nåt år sedan), katter, hundar och hästar.
Kor kom jag inte i kontakt med förrän vi flyttade ut på landet till Örbyhus när jag var 11 år.
Vår granne där hade mjölkkor och jag var ofta med honom i lagården. Jag var livrädd för korna och på den tiden var det inte lika självklart att avhorna djuren så det var med skräckblandad förtjusning jag hjälpte till med alla möjliga sysslor.
När vi flyttade till Örbyhus skaffade vi också egna hästar, bla en islandshäst som vi hade länge, han var min ögonsten.
Men sen blev jag tonåring, började gymnasiet i Uppsala, estetiska programmet, var ute mer och lärde känna folk i Östervåla där jag bor nu.
Jag skolkade mycket och träffade en kille i Östervåla. Flyttade mer eller mindre hem till honom. Jag var 16 år då och hade inte så mycket livserfarenhet. Två år senare flyttade jag hem till mamma och pappa igen, med lite för mycket erfarenheter. jag hade fått lära mig om våld i olika kränkande former, om utnyttjande och instängdhet.
När jag äntligen bröt mig loss och kom hem till mamma och pappa igen mådde jag mycket dåligt, vägde nästan ingenting och trodde inte att jag var värd mer en än dörrmatta.
Men jag repade mig snabbt, och förträngde det mesta jag varit med om för att orka gå vidare.
Några år senare fick jag mina två äldsta barn, Ellen och Alfred, bodde i villa i Östervåla med en annan man. Det förhållandet höll inte, jag lämnade honom när den yngsta var runt två år och flyttade med barnen till lägenhet.
Ett år senare träffar jag min nuvarande man som jag är gift med. Han var egen företagare, hade lastbil och traktor som han plogade snö med och slog hö med åt olika bönder. Han bodde utanför Uppsala men ville ut på landet. Vi köpte en gård i Östervåla med både mark och djurstallar.
Första året hade vi stutar, när dom slaktades var det djurfritt här i ett par månader innan vi startade upp vår kalvuppfödning. Vi köper in små tjurkalvar, vänjer av dem från mjölkersättning och säljer dom sen vidare till andra uppfödare.
Min man har sålt lastbilen och jobbar på Zetterbergs i Östervåla samtidigt som vi sköter djur och mark.
För ett år sedan föddes vår gemensamma son, Loke.
På gården finns också två hästar, en hund och en himla massa katter.
Oftast är det full fart för jämnan.
Morgonfodring av alla djuren sköter jag, Loke får hänga med på allt i barnvagnen.
På kvällarna hjälps vi åt med fodringar och annat som kan tänkas behöva göras. Mycket slit och ingen semester, men det är garanterat värt det!
Usch, det här blev ett väldigt personligt inlägg känner jag, undrar om jag vågar ha kvar inlägget på bloggen.
Tromb
Det är storm ute!Fy vad det blåser ute! Läste Aftonbladet nyss och det har varit tromber som dragit fram i Sverige. I Hedemora hade träd blåst omkull överallt och det är ju inte så långt ifrån oss. På en bild i tidningen såg man formen på tromben, precis som i en amerikansk film!
Förväxlade identiteter….
Haha, äntligen har jag fått barnvagnen såld. Det kom ett par från Tärnsjö nu på kvällen och köpte den. Dom prutade rejält på den men jag orkade inte bry mig om det, den hade fått en del skavanker efter bussgodshistorien.
Vad har hänt annars idag då….?
En kompis var här med sina barn och åt lunch och fikade under dan. Hon hade inte sett våra Highland Cattle så jag lockade upp dom till grinden med en hink havre. Först stod dom så fridfullt och åt men så började dom tjafsa om maten och så rätt vad det var stod en ko på fel sida om staketet!
Det sa bara boink så hade hon studsat rätt över. Nu stod hon istället på vår kornåker och mumsade….. hon verkade inte ha fattat själv att hon var utanför.
Jag älgade ut på åkern och lyckades tillslut mota henne åt rätt håll tills hon hoppade tillbaka. Jag är ju fortfarande ganska skraj för dom stora så jag var rätt skakis i benen.
Lagom tills min kompis åkte hem började det åska, jag är livrädd för åskan men tack och lov gick den över fort.
På kvällen kom djurbilen hit och hämtade sex stycken avvanda kalvar som ska födas upp vidare av någon annan stackare. Skönt att bli av med dom bråkstakarna.
Ett litet misstag inträffade dock…. dom ska ju ha lappar i båda öronen med id-nummer. Några hade bara lappar i ena örat så vi satte dit dom andra igår kväll efter lite brottning och rodeo.
När dom lastades idag blev jag alldeles kall i kroppen när jag insåg att vi förväxlat två lappar med varandra. Så två tjurar hade nu varandras identiteter i ett öra, och sin egen i andra!
Misstaget upptäcktes för sent så vi hann inte klippa bort dom och jag fick istället skriva en lapp som skulle skickas med till köparen där fick erkänna vår klantighet….pinsamt….
Andra bloggar om: förväxlade identiteter Maries kalvar öron åska highland cattle herqules raptor barnvagn
Starke Marie!
Jag har precis kommit in efter att ha fodrat kalvarna. Under tiden jag gick där fram och tillbaka med mjölkhinkarna har jag räknat ut att jag trots min ringa storlek måste vara ganska stark.
Varje morgon bär jag sammanlagt över 50 liter kalvvälling. Det är nog kanske över 60….?
Sen alla vattenhinkar, 20 litershinkar. + hinkar med kraftfoder. Sen ungefär samma procedur på kvällen. Det måste ju bli närmare 200 kg om dan!
Akta er för att bråka med mig, då kanske jag bara slänger upp er över axeln och hivar iväg er på dyngstacken! Hehe….muoahaha….
Barnvagnshistorien
Ska det vara så svårt att sälja en barnvagn!? För över en månad sen satte jag ut min herqulesvagn på blocket.
En tjej från Västerås ringde och ville komma och titta. Hon skulle komma en lördageftermiddag så vi höll oss hemma då. Framåt kvällen hörde hon av sig per sms och sa att dom inte hann komma, dom ville komma söndag istället.
Väntade och väntade på söndagen. Ingen hörde av sig eller kom.
Fick så småningom ett nytt sms att hon ville köpa vagnen men hade svårt att ta sig till oss.
Jag föreslog bussgods. Tjejen tyckte det var en jättebra ide. Jag undrade om hon ville betala vagnen i förskott eller med efterkrav. Hon ville efterkrav och jag sa att jag då kommer att lägga på fraktpriset plus avgiften för efterkrav på priset för vagnen. Det var ok, inga försök att pruta. Allt sköttes dumt nog per sms eftersom tjejen inte svarade i telefon när jag försökte ringa. Jag skickade iväg vagnen efter att ha förpackat den i plast. Hon ville veta fraktsedelsnummer för att kunna spåra vagnen och jag meddelade det på hennes telsvar.
Sen hände ingenting mer.Vagnen anlände till bussgodscentralen i Västerås och blev sen stående där. När en vecka gått började jag ringa med jämna mellanrum för att kolla om hon tänkt hämta ut den. Inget svar varken i telefon eller på sms. Veckorna gick tillslut kollade jag på Eniro, jag hade ju fått hennes namn och adress. Det fanns ingen med hennes namn på adressen hon uppgivit. Jag chansade att ringa runt till alla andra på samma adress (det var lägenhet) men ingen med hennes namn fanns.
Märkligt.
Jag var ganska irriterad vid det här laget. Det handlade ju i allafall om x antal tusen.
Jag fick tillslut bussgods att skicka tillbaka vagnen till mig. (det skulle dom ha gjort efter två veckor egentligen)
Idag ska jag hämta den från vårt bussgodsombud. Jag är ganska orolig att den har blivit skadad när den legat så länge på bussgods i Västerås…
Många har svarat på min annons efter jag skickade iväg vagnen och jag svarade att det var såld.
F*n vad irriterad och arg jag är!
Jag funderar på att skicka en faktura på fraktavgift och kostnaden för blocketannonsen till den här FÖRBANNADE IDIOT-TJEJEN!
Varför gör man så där??
Tjurattack i Frankrike
Jag undrar vad dom flesta tänker när dom läser den här artikeln, vad är spontana reaktionen? Är det synd om mannen eller tjuren? Jag tycker självklart att det är synd om tjuren, titta så blodig stackaren är. Det är rätt åt matadoren att han blev stångad. Hoppas det gör riktigt ont….
Vilka sjuka ”sporter” det finns. Jag blir så upprörd…
Bloggar dubbelt!
Jag tycker att aftonbladets bloggfunktion funkar bra, men det finns ju bara tråkiga och ill-trista stilmallar. Det går ju inte att ändra själv i dom så det blir ju lite opersonligt. Då är ju isåfall Blogger mycket bättre. Men jag inbillar mig att man inte får lika många läsare här som på Aftonbladet (om det nu egentligen har nån betydelse, men jag blir så glad när man får många kommentarer!).
Därför kommer jag nu att blogga dubbelt ett tag, ganska mycket samma inlägg på båda bloggarna. Länk till den andra bloggen finns till vänster i menyn, där kan ni också rösta var ni helst vill läsa min blogg!
Inläggen som följer under här är äldre, från februari -07 och bakåt.
Tjingeling!
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
