mumari

Jag ska försöka formulera det här på ett bra sätt….

Beroende på vad man väljer att blogga om lämnar man ut sig mer eller mindre till sina läsare. För mig är en viss respons från läsare väldigt viktig i form av kommentarer eller mail. Det ger mig inspiration att fortsätta skriva.

En del av mina läsare har kommit att betyda väldigt mycket för mig med deras återkommande kommentarer/mail. Jag känner dom inte personligen i verkliga livet men den ”nya erfarenheten av internetvänner” uppskattar jag enormt mycket.

För en tid sedan satte jag in en tagboard på min sida, en slags liten chatt. Där får vem som helst skriva något och råkar vi sitta vid datorn samtidigt så har det blivit en hel del konversationer där. Ofta skrivs där inget personligt utan det blir mest en del ”kassa skämt” och en del småprat om livets småsaker.
Jag har min bärbara dator för det mesta vid soffan i tv-rummet och är ute på nätet till och från hela dagarna eftersom jag jobbar hemma.

Mellan mig och två läsare till har det ofta blivit som en liten kvällschatt med en massa ”dö-prat” var och varannan kväll.
Idag när jag kom in från lagårn ser jag att den ena läsarens fru försöker kontakta mig via tagboarden. Jag blir anklagad för att jag pratat med hennes man där om oväsentligheter och att jag söker någon form av bekräftelse för att jag en gång skojat med båda läsarna om dom saknat mig på chatten.

Tydligen så har mannen i fråga undanhållit för sin fru att han skriver på min blogg. Av vilken anledningvet jag inte, kanske hon är extremt svartsjuk för det finns inget märkligt, flirtigt eller stötande att läsa där. Vem som helst kan gå igenom arkivet till tagboarden vilket hon verkar ha gjort. Hon borde då ha sett att det inte är bara hennes man som skriver där och att inga raggningsförsök har gjorts.
Hon påpekar också att jag borde tänka på min egen man och undrar om han vet vilken sorts fru han har.
Det vet han, han sitter ofta brevid mig i soffan när jag sitter vid datorn och han läser min blogg dagligen.
Jag kan också förstå denna kvinna, hade min man i hemlighet pratat med någon över nätet så hade jag blivit vansinnig.
Min mening med min tagboard var från början en slags gästbok, men jag tycker att den har fyllt sin funktion ännu bättre och har inge planer på att ta bort den.

Kvinnan tycker att det är konstigt att man kan sakna en läsare av sin blogg som helt plötsligt slutar kommentera. Ja, det är ett märkligt fenomen om man analyserar det, man känner ju personen i riktiga livet, men mitt svar är ändå att ja, man kan sakna en läsare.

Jag har som sagt kommit att bry mig om mina trogna läsare och vill att dom ska ha det bra i riktiga livet också, därför vill jag inte att min blogg ska vara upphov till någon form av relationstrassel.
Samtidigt kan jag inte förhöra och fråga mina läsar om deras fru vet att dom skriver på min blogg. Jag får lov att förutsätta att dom vet det och att mina läsare inte har några dolda avsikter med sina kommentarer som i stort sett har varit rakt igenom trevliga och vänskapliga.

Jag skriver för att jag älskar att skriva, det får mig att må bra, jag skriver ingenting för att uppvigla karlar till äktenskapsbrott och smussel.

Av någon anledning så verkar det vara manliga besökare som dominerar min blogg. Det gör mig ingenting, dom flesta är ansiktslösa för mig. Jag misstänker att det beror på att jag inte skriver typiskt tjejiga saker om mode och skönhet?

Jag blir illa berörd av konversationen som blev på min tagboard med läsarens fru, jag hoppas att dom reder ut sina problem som måste ha legat och grott innan min blogg kom in i bilden.

Där emot gör kvinnans avslut mig ledsen:

”fortsätt med ditt dravell,och tyck inte synd om Agda….hon hade ändå bara blivit mat”
27 Feb 08, 10:49

Det kändes lågt och orelevant….

Jag antar att detta inlägg kan ge en viss negativ respons, kvinnan själv har valt att skriva öppet på tagboarden om detta, jag erbjöd henne att maila om hon ville vara privat men hon avböjde det.
Jag tänker där emot inte lägga in konversationen här, den finns ändå i tagboardens arkiv.

Med det här inlägget ville jag alltså poäntera mina avsikter med att blogga, avsikten med min tagboard och att jag har en man som jag älskar och inte skulle byta mot allt guld i världen.

Kom gärna med åsikter om detta inlägg, jag var osäker på om jag ens skulle skriva något men det kändes rätt att göra det.

*Man kan sakna sina läsare*