Monthly Archives: februari 2008

*Tjingeling*
Idag har även jag varit på bokrea. Dock inte en sådan banal bokrea som NK har utan här snackar vi bokrea BIG time ;o)
Inget för Blondin-bellor och Bill-Ballar det inte *s*
Till mig själv har jag shoppat ”Martina-Koden”, att sätta i bokhyllan under kategorin ”ska-läsa-om-tio-år-eller-när-jag-anställt-en-dräng-eller-hushållerska”.
Till mannen har jag köpt det litterära verket ”Dassboken”. Brukar passa killars humor perfekt. Jag kan erkänna att även jag garvar åt den även om jag inte förstår nöjet med att sitta på toa och läsa!
Det kanske är det som är hemligheten om man vill läsa en bok OCH ta in det man läser i en småbarnsfamilj?
Bokrean i fråga var förövrigt på ett litet bord i vår lokala Konsumbutik. Mycket praktiskt!

Jag törs nästan inte skriva här med risk för att det ska uppfattas som märkvärdigt kejserligt skryt….

Men jag tyckte bara att det var en rolig grej så jag vill berätta!
Jag fick ett mail idag från producenten till Karlavagnen/sveriges radio.
Dom ska prata om historier som kan inträffa i samband med bilar på Karlavagnen i morgon och producenten hade på något vis hamnat på min blogg och läst om en händelse jag råkat ut för.
Jag blev tillfrågad om jag ville vara med i telefon och prata lite om händelsen.

Ni som följt bloggen en tid vet säkert vilka hemska tvångstankar jag får när jag hör ett telefonnummer till en radiotävling läsas upp.
Helt automatiskt tar min hand då telefonen och ringer telefonnumret, oavsett om jag hört tävlingsreglerna eller inte. Jag har kommit fram några gånger och förbannat min dumma dumma hand som slog numret….

Sen måste jag givetvis lyssna i radioarkivet i efterhand hur dum jag lät, det finns inget värre än att höra sin egen röst! Jag blir röd i ansiktet bara jag tänker på det!
Men det var på den tiden då jag skjutsade barnen till skola och dagis varje morgon och på grund av diverse dagisregler med tider så var jag och Alfred tvungen att sitta och vänta en trekvart varje morgon innan hans dagis började. Ellen började klockan 8.00 i skolan och Alfred 9.45 på dagis.
Jag kände mig nästan som en spion eller biltjuv som varje morgon antingen gled runt i samhället eller parkerade bilen vid Grillen….alltid med Morgonpasset i P3 i högtalarna!

Karlavagnen går i alla fall sent på kvällen, då är det nog inte så många som känner mig som lyssnar på radio.

Kanske jag kan spinna vidare på spiontemat och montera in lite folie i microfonen på telefonen, då får jag ju en sån där mystisk röst som brottslingar och utsatta offer får ha om dom ska vara med i intervjuer, det kanske skulle vara spännande?
Skulle jag råka stamma eller kläcka ur mig något korkat så kan jag ju låtsas att jag inte har någon aning om var det var för rikspucko som gjorde bort sig i radion!

Är det tekniskt möjligt att få in folie i en mobiltelefon?

Haha, det var precis det jag visste! Hertiginnan tog åt sig äran och predikade sin makt för att jag bytt layout. Hon skrev så här i ett inlägg om det:

Söta Marie
Söta Marie har ändrat sin bakgrund allt pga av mig. Marie jag blev rörd till tårar när jag såg vilken förändring du hade gjort allt pga av mig. Det är det här jag menar med makt att jag etsar fast mina åsikter hos folk på ett hemligt undermedvetet sätt.

Jag svarade henne så här med ett leende:

Det glädjer mig att Ni tycker den är fin, den är dock icke gjord med omsorg över Er, HKH.
Då jag har ett nära vänskapsband med Kejsaren av Portugallien gjorde jag denna layout efter hans önskemål. Nu är han sårad över Din självgodhet och har frågat mig vänligt men bestämt om jag skulle kunna ändra den till svart igen.
Jag vet inte hur jag ska göra, jag tycker om min nya layout, men är rädd för Kejsarens makt och vill inte göra Honom besviken. Han planerar att göra mig till Kejsarinna och min gård till ett Kungadöme.
Kanske Hertiginnan då vill komma och titta på min ädla kött-trädgård och fingra på mjuk ko-päls?

Mvh den blivande Kejsarinnan

Jag vet inte varför, denna självutnämda Hertiginna roar mig, och upprör mig. Jag kan bortse från hennes skrivproblem och tycker att det är starkt att skriva. Jag undrar så klart vem hon egentligen är och jag tror inte ett dugg på hennes hemliga mäktiga kontakter.

*den som söker finner*

Hon kan få glädjas över min fina ljusa blogg ett tag så hon hinner att läsa lite innan jag byter igen….tror jag….

”Är du djur och naturintresserad?” – är inte de flesta djur naturintresserade?
”Skivad kalv lever med kul potatis” – kan skivade kalvar och potatisar vara sambos?
”Extra knäck till jul” – lite julgodis är aldrig fel.
”Svensk general agent för Kinaföretag” – militär med rätt att döda…
”Inte rädd för att visa fram fötterna” – hoppas bara att han tvättade dem innan.

God Natt

Sen jag började fundera över ORDET så har jag fått det på hjärnan…
Vilket ord undrar ni förstås då…..

Då menar jag ordet som eventuellt kan bildas av dom slumpade bokstäverna jag måste skriva in och verifiera när jag ska publicera ett inlägg, ibland får man göra det när man skriver kommentarer hos andra bloggare också.

Nu väntar jag alltid helt sjukt spänd på att det ska komma vilken dag som helst.
Jag har ju skrivit flera hundra inlägg med ordverifieringar, det måste ju bli något nångång? Eller finns det någon som kontrollerar så att inga stötande ord bildas?

Nu har jag väntat så länge på ORDET så jag skulle skratta lika förtjust oavsett om det skulle stå korv eller shetlandsponny eller pung eller navel eller vad som helst. Bara det står NÅGOT!

Så här ser det oftast ut.

När jag ändå är inne på det här med ordverifieringen (som det är synd att kalla det då det faktiskt aldrig blir ett riktigt ord) så kan jag inte låta bli att fundera över rullstolen. Klickar man på den så ska man tydligen få bokstäverna upplästa för sig så att man kan skriva in dom även om man är blind.
Att man hittar på tangentbordet när man är blind förstår jag, men hur vet man vad man surfar på och vad man egentligen har skrivit?
Jag vet minsann av egen erfarenhet hur lätt det är att slinta på tangenterna så man får skämmas…..

Jag vill iallafall efterlysa ORDET ut i bloggsfären! Hittar ni en ordverifiering med ett riktigt ord så ta en skärmdump och meddela mig !

Jag ska försöka formulera det här på ett bra sätt….

Beroende på vad man väljer att blogga om lämnar man ut sig mer eller mindre till sina läsare. För mig är en viss respons från läsare väldigt viktig i form av kommentarer eller mail. Det ger mig inspiration att fortsätta skriva.

En del av mina läsare har kommit att betyda väldigt mycket för mig med deras återkommande kommentarer/mail. Jag känner dom inte personligen i verkliga livet men den ”nya erfarenheten av internetvänner” uppskattar jag enormt mycket.

För en tid sedan satte jag in en tagboard på min sida, en slags liten chatt. Där får vem som helst skriva något och råkar vi sitta vid datorn samtidigt så har det blivit en hel del konversationer där. Ofta skrivs där inget personligt utan det blir mest en del ”kassa skämt” och en del småprat om livets småsaker.
Jag har min bärbara dator för det mesta vid soffan i tv-rummet och är ute på nätet till och från hela dagarna eftersom jag jobbar hemma.

Mellan mig och två läsare till har det ofta blivit som en liten kvällschatt med en massa ”dö-prat” var och varannan kväll.
Idag när jag kom in från lagårn ser jag att den ena läsarens fru försöker kontakta mig via tagboarden. Jag blir anklagad för att jag pratat med hennes man där om oväsentligheter och att jag söker någon form av bekräftelse för att jag en gång skojat med båda läsarna om dom saknat mig på chatten.

Tydligen så har mannen i fråga undanhållit för sin fru att han skriver på min blogg. Av vilken anledningvet jag inte, kanske hon är extremt svartsjuk för det finns inget märkligt, flirtigt eller stötande att läsa där. Vem som helst kan gå igenom arkivet till tagboarden vilket hon verkar ha gjort. Hon borde då ha sett att det inte är bara hennes man som skriver där och att inga raggningsförsök har gjorts.
Hon påpekar också att jag borde tänka på min egen man och undrar om han vet vilken sorts fru han har.
Det vet han, han sitter ofta brevid mig i soffan när jag sitter vid datorn och han läser min blogg dagligen.
Jag kan också förstå denna kvinna, hade min man i hemlighet pratat med någon över nätet så hade jag blivit vansinnig.
Min mening med min tagboard var från början en slags gästbok, men jag tycker att den har fyllt sin funktion ännu bättre och har inge planer på att ta bort den.

Kvinnan tycker att det är konstigt att man kan sakna en läsare av sin blogg som helt plötsligt slutar kommentera. Ja, det är ett märkligt fenomen om man analyserar det, man känner ju personen i riktiga livet, men mitt svar är ändå att ja, man kan sakna en läsare.

Jag har som sagt kommit att bry mig om mina trogna läsare och vill att dom ska ha det bra i riktiga livet också, därför vill jag inte att min blogg ska vara upphov till någon form av relationstrassel.
Samtidigt kan jag inte förhöra och fråga mina läsar om deras fru vet att dom skriver på min blogg. Jag får lov att förutsätta att dom vet det och att mina läsare inte har några dolda avsikter med sina kommentarer som i stort sett har varit rakt igenom trevliga och vänskapliga.

Jag skriver för att jag älskar att skriva, det får mig att må bra, jag skriver ingenting för att uppvigla karlar till äktenskapsbrott och smussel.

Av någon anledning så verkar det vara manliga besökare som dominerar min blogg. Det gör mig ingenting, dom flesta är ansiktslösa för mig. Jag misstänker att det beror på att jag inte skriver typiskt tjejiga saker om mode och skönhet?

Jag blir illa berörd av konversationen som blev på min tagboard med läsarens fru, jag hoppas att dom reder ut sina problem som måste ha legat och grott innan min blogg kom in i bilden.

Där emot gör kvinnans avslut mig ledsen:

”fortsätt med ditt dravell,och tyck inte synd om Agda….hon hade ändå bara blivit mat”
27 Feb 08, 10:49

Det kändes lågt och orelevant….

Jag antar att detta inlägg kan ge en viss negativ respons, kvinnan själv har valt att skriva öppet på tagboarden om detta, jag erbjöd henne att maila om hon ville vara privat men hon avböjde det.
Jag tänker där emot inte lägga in konversationen här, den finns ändå i tagboardens arkiv.

Med det här inlägget ville jag alltså poäntera mina avsikter med att blogga, avsikten med min tagboard och att jag har en man som jag älskar och inte skulle byta mot allt guld i världen.

Kom gärna med åsikter om detta inlägg, jag var osäker på om jag ens skulle skriva något men det kändes rätt att göra det.

*Man kan sakna sina läsare*

Jag ska försöka formulera det här på ett bra sätt….

Beroende på vad man väljer att blogga om lämnar man ut sig mer eller mindre till sina läsare. För mig är en viss respons från läsare väldigt viktig i form av kommentarer eller mail. Det ger mig inspiration att fortsätta skriva.

En del av mina läsare har kommit att betyda väldigt mycket för mig med deras återkommande kommentarer/mail. Jag känner dom inte personligen i verkliga livet men den ”nya erfarenheten av internetvänner” uppskattar jag enormt mycket.

För en tid sedan satte jag in en tagboard på min sida, en slags liten chatt. Där får vem som helst skriva något och råkar vi sitta vid datorn samtidigt så har det blivit en hel del konversationer där. Ofta skrivs där inget personligt utan det blir mest en del ”kassa skämt” och en del småprat om livets småsaker.
Jag har min bärbara dator för det mesta vid soffan i tv-rummet och är ute på nätet till och från hela dagarna eftersom jag jobbar hemma.

Mellan mig och två läsare till har det ofta blivit som en liten kvällschatt med en massa ”dö-prat” var och varannan kväll.
Idag när jag kom in från lagårn ser jag att den ena läsarens fru försöker kontakta mig via tagboarden. Jag blir anklagad för att jag pratat med hennes man där om oväsentligheter och att jag söker någon form av bekräftelse för att jag en gång skojat med båda läsarna om dom saknat mig på chatten.

Tydligen så har mannen i fråga undanhållit för sin fru att han skriver på min blogg. Av vilken anledningvet jag inte, kanske hon är extremt svartsjuk för det finns inget märkligt, flirtigt eller stötande att läsa där. Vem som helst kan gå igenom arkivet till tagboarden vilket hon verkar ha gjort. Hon borde då ha sett att det inte är bara hennes man som skriver där och att inga raggningsförsök har gjorts.
Hon påpekar också att jag borde tänka på min egen man och undrar om han vet vilken sorts fru han har.
Det vet han, han sitter ofta brevid mig i soffan när jag sitter vid datorn och han läser min blogg dagligen.
Jag kan också förstå denna kvinna, hade min man i hemlighet pratat med någon över nätet så hade jag blivit vansinnig.
Min mening med min tagboard var från början en slags gästbok, men jag tycker att den har fyllt sin funktion ännu bättre och har inge planer på att ta bort den.

Kvinnan tycker att det är konstigt att man kan sakna en läsare av sin blogg som helt plötsligt slutar kommentera. Ja, det är ett märkligt fenomen om man analyserar det, man känner ju personen i riktiga livet, men mitt svar är ändå att ja, man kan sakna en läsare.

Jag har som sagt kommit att bry mig om mina trogna läsare och vill att dom ska ha det bra i riktiga livet också, därför vill jag inte att min blogg ska vara upphov till någon form av relationstrassel.
Samtidigt kan jag inte förhöra och fråga mina läsar om deras fru vet att dom skriver på min blogg. Jag får lov att förutsätta att dom vet det och att mina läsare inte har några dolda avsikter med sina kommentarer som i stort sett har varit rakt igenom trevliga och vänskapliga.

Jag skriver för att jag älskar att skriva, det får mig att må bra, jag skriver ingenting för att uppvigla karlar till äktenskapsbrott och smussel.

Av någon anledning så verkar det vara manliga besökare som dominerar min blogg. Det gör mig ingenting, dom flesta är ansiktslösa för mig. Jag misstänker att det beror på att jag inte skriver typiskt tjejiga saker om mode och skönhet?

Jag blir illa berörd av konversationen som blev på min tagboard med läsarens fru, jag hoppas att dom reder ut sina problem som måste ha legat och grott innan min blogg kom in i bilden.

Där emot gör kvinnans avslut mig ledsen:

”fortsätt med ditt dravell,och tyck inte synd om Agda….hon hade ändå bara blivit mat”
27 Feb 08, 10:49

Det kändes lågt och orelevant….

Jag antar att detta inlägg kan ge en viss negativ respons, kvinnan själv har valt att skriva öppet på tagboarden om detta, jag erbjöd henne att maila om hon ville vara privat men hon avböjde det.
Jag tänker där emot inte lägga in konversationen här, den finns ändå i tagboardens arkiv.

Med det här inlägget ville jag alltså poäntera mina avsikter med att blogga, avsikten med min tagboard och att jag har en man som jag älskar och inte skulle byta mot allt guld i världen.

Kom gärna med åsikter om detta inlägg, jag var osäker på om jag ens skulle skriva något men det kändes rätt att göra det.

*Man kan sakna sina läsare*

*Min blogg äro icke mera svart*

Men det är inte för Hertiginnans skull jag har bytt layout, men hon får gärna tro det och ta åt sig ära för det om det gör henne till en mäktigare kvinna ;o)

Vad tycks?

*ombyte förnöjer*

Det har pågått en kommentarsdiskussion mellan mig och ”Hertiginnan av Uppsala”

Hon kallar sig mycket mäktig, Uppsalas mäktigaste medieprofil osv.
Hon kan inte uppge några relevanta källor som talar för att något av det hon skriver stämmer. Allt är mycket hemligt. Jag måste säga att även om jag avfärdar henne som en uppmärksamhetssökare som målar upp en drömvärld så blir jag fascinerad, inte över hennes påstådda makt utan över vad som får en människa att vilja framhäva sig själv på detta underliga sätt.
Läs här och förundras om ni orkar, bloggens upplägg tycker jag personligen känns ganska jobbig för ögat att titta på men man får försöka tänka bort det ;o)

Just ett ”svar” från henne tycker jag är mycket märkligt och komiskt:

Jag träffar otroligt mycket högt uppsatta människor i mitt yrke de flesta offentliga. Jag kan tyvärr inte skriva om dem inte ens vart jag träffade dem för många av dem granskar bloggen. Så fort jag skriver om dem på något sätt som är igenkännbar så meddelar de mig direkt via en presskonference där jag alltid måste ha en advokat annars blir det stora konsekvenser

Det verkar klyftigt av dom högt uppatta människorna att meddela sig till Hertiginnan via en presskonferans! *s*

Om jag inte minns fel så började vår diskussion genom hennes sätt att ge kritik till bloggare.
Min blogg äro svart.

Under dagen idag har jag fått in ytterligare två pälsbollar….
Tjuren Eugen och Gammelkossan. Vår granne kom och talade om att dom gick längs stängslet.
På med ytterkläder och ut i spöregnet. Längst ner i hörnet av hagen stod Eugene och hans ena fru, utanför staketet. Dom verkade bli glada när dom såg att det var jag som kom och började gå i rask takt mot mig. Jag hade inte riktigt räknat med det utan trott att dom skull försöka dra bort från mig. Jag började gå hemmåt igen mot grinden med lurvdjuren efter mig.
Det kändes faktiskt ganska obehagligt att ha tjuren bakom ryggen när jag gick på traktorvägen med bara öppna åkrar på sidorna. Ingenstans att ta skydd och inget ”vapen” om Eugene skulle bli ilsk.
Jag kan faktiskt erkänna att jag var så fruktansvärt rädd så jag bara skakade.
Det var inte så lätt att få in dom genom grinden men med list och tålamod lyckades jag.
Nu är det ”bara” tre kalvar kvar att hitta……