*Maries* Urtidskossorna har kommit hem!
Mar 11, 2008 Allmänt
Det hela gick till på ett smått komiskt sätt…
Jag och mannen åkte tillsammans för att hämta barnen vid bussen klockan två. Sen fortsatte vi på grusvägen mot Heby för att handla lite. När vi åker längs vägen ser vi en traktor som sladdar vägen ungefär trettio meter framför oss.
Traktorn får möte med en bil, bilen kör på vägsladden med framhjulet men fortsätter ändå att köra. Samtidigt får vi syn på våra kalvar på åkern.
Vi stannar och hoppar ur bilen för att försöka stoppa gubben i punkabilen. Gubben själv fortsätter frammåt i snigelfart och verkar inte ha märkt något. Jag springer brevid och vinkar och pekar att han ska stanna.
Tillslut så stannar gubben, han verkar vara äldre än Nils Poppe skulle ha varit och förmodligen direkt olämplig att framföra en bil. Poppe-gubben öppnar långsamt dörren på sin Suzuki Baleno-bil och trasslar in sig i sitt bilbälte som verkar lika ostretchigt som gubben själv.
Poppe-gubben undrar smått förvirrat vad som har hänt och vi vrålar att hans hjul är platt, har han något reservhjul? Poppe-gubben kliver långsamt ur bilen och drar upp mjukisbyxorna till armhålorna.
Vid det här laget har killen som körde traktorn också kommit för att hjälpa till. Poppe-gubben verkar nätt och jämt ha förstått att han har kört på något, obegripligt att han knappt märkt det eftersom hela fälgen har spruckit!
Medan mannen och traktorkillen hjälper Poppe-gubben att byta hjul ser jag min chans att mota kalvarna hemåt. Bilarna som står på vägen borde funka utmärkt som stopp så inte djuren springer åt fel håll.
Jag rusar ut i mocksskor på den leriga åkern. Dom två äldsta står på fel sida av ån men dom plumsar i och kommer över på rätt sida. Först springer dom åt rätt håll men sen verkar dom ångra sig.
Jag springer, och springer…..inte lätt på leråkern men vad gör man inte?
Lyckas få dom rätt kurs igen lagom tills Poppes bil är färdig.
Jag och mannen kastar oss i vår bil och kör in på en traktorväg för att se till så kalvarna fortsätter åt rätt håll. Ungarna gastar i munnen på varandra att dom inte vill att vi ska köra fast.
Vi har tur, kalvarna sprang hela vägen hem, rakt in i hagen, det var bara att skynda sig att laga stängslet igen.
Kalvarna är jätteglada att träffa resten av sin familj och springer glatt mot dom. Men familjen är inte längre säker på att dom känner igen kalvarna, tjuren blir vettskrämd och börjar panikartat trava runt i hagen med resten av djuren efter sig. Jag ser framför mig hur det såg ut när dom rymde för två veckor sedan…..det får inte upprepas!
Tack och lov lugnar tjuren sig och när stängslet är lagat är lugnet återställt i hagen.
Det känns sååå skönt att alla Hedenhös-kossor nu är infångade……
Tänk att tjuren Eugene som ser så maffig ut är en sån riktig FEGIS!
Jisses…vissa borde verkligen ite köra bil!!!
Men skönt att det bara var en vägsladd han körde på iaf!
Och skönt att ni fick fatt i kossorna oxå!!
[SVARA]
ja, men hela situationen med gubben å allt blev skrattretande absurd *s*
[SVARA]
Grattis till fångsten
. Har följt dina vedermödor ett tag nu..
[SVARA]
jasså, vad roligt att höra! Det är en lättnad att alla är hemma
)
[SVARA]
Det var på tiden! Skön historia. Nils Poppe-mannen skulle man velat se med sina mjukisbrallor.
[SVARA]
haha, det var en uppenbarelse…. jag antog att han inte nyttjar internet så han inte behöver läsa detta om sig själv, men man vet ju aldrig!
[SVARA]
Spännande inlägg, bra jobbat. Du är ju värsta superbondinnan!
[SVARA]
Jag vet!
) Visst är det ballt ;o)
[SVARA]
Vad skönt att de äntligen är hemma! Men jag börjar tro att Eugene är en Ferdinand egentligen. *ler*
Ang punka-gubben så säger jag bara att vissa borde inte få ha körkortet i behåll… Tala om trafikfara!
Ska hålla koll efter honom nästa gång vi passerar Heby trakten.
Kram
// Eva
[SVARA]
Va´skönt för er att ha dem alla hemma igen nu ! Tänk att den lilla klarade sig så här länge =)
[SVARA]
Härligt att ni fick in djuren. Första gången jag är här, kul blogg du har. Jag kommer nog tillbaka!
[SVARA]
Hej fru b, du är så välkommen hit igen!
)
[SVARA]
[...] närmast, den antikloppisen är nyöppnad så jag har aldrig varit där (ja, förutom när våra lurviga kossor rymde och sprang runt på deras gård för några år [...]