Vems är den där bilen nu igen!!?

Jag står i hallen och sminkar mig, Loke tittar på. Plötsligt hör jag hur Dumper börjar ulka brevid mig och hur Loke förvånad utbrister:

Jodå, den trevliga jycken kom och la en kräka precis brevid mina fötter. Loke pratar mycket om det märkliga som inträffade, att Dumper faktiskt kunde bajsa med munnen! *otroligt*

Dumper håller för övrigt på att driva oss till vansinne. Jag är beredd att skriva under på att hundar bara har 8 minuters närminne. Sen mannen köpte sin nya bil (crossbuss) så har varken Dumper eller vi fått en lugn stund. Dumper har nämligen för vana att med jämna mellanrum ta en titt ut genom vardagsrumsfönstret mot gårdsplanen. Som för att kolla av att allt är okej blickar han ut över reviret som en gammal sur gaggig gubbe.

Senaste veckan har det verkligen inte varit okej, när Dumper får syn på husses nya bil hajar han till, börjar morra och blir tillslut alldeles från vettet. Han skäller och ylar och undrar vem det är som är här. Jag måste släppa ut hunden, han springer några varv runt bilen och konstaterar att det inte var någon, sen kommer han in. Sover nån timme för att sedan yrvaket upprepa samma procedur. Gång på gång…på gång… det börjar bli lite tröttsamt nu.

Vi har varit på Karlssons idag och handlat bra-att-ha-saker, skurmoppar och sånt tråkigt, men det behövs nu, vi har ett konstant lerdamm inne efter hundarna.