Monthly Archives: september 2009

Jag sitter och bläddrar bland korten i datorn. Så fort tiden går. Vart tog ett år vägen?
För ett år sedan hade Loke nappen som fastvuxen i munnen. Han hade blöja och han pratade inte mycket.
Nu går munnen i ett kör på honom hela dagarna.
Blöja och napp har han klarat sig utan i drygt ett halvår.

Snart har han moppemustach och vill inte alls sitta och gosa i soffan om kvällarna….

….tiden går fort….

Det här är stort. Jag har nu officiellt HeligBensin i min bil, i Grönan!
Tärnsjökorset har öppnat för tankning. Tärnsjökorset som lite klurigt käckt sådär ska syfta både på att det ligger i en korsning, OCH på kyrkans symbol, eftersom macken på något vis då ägs av kyrkan.
Något som jag misstänker kan få grannbyn att få någon slags Knutbyliknande stämpel eftersom macken ligger vid en tungt trafikerad väg och på nåt sätt kommer få representera bygden.

När det ändå skulle vara så in i bänken kyrkligt, hade dom inte kunnat göra en slang med vigvatten till kylaren och en slang med nattvardsvin till föraren? Huh?? DÅ snackar vi

Nu när min bil är mätt på denna gudasoppa så sneglar jag lite på den då och då. har den inte ett litet skimmer över sig? Som en aura? Kanske jag äntligen får en glittrande metallicbil?
Tidigare inlägg om detta: ”Tanka nattvardsv…..”

God morgon!

Jag tänker inte ens säga vilken tid vi gick och la oss igår kväll…. men det var pinsamt tidigt. Jag hade för avsikt att orka hålla mig vaken en hel film, men somnade likförbannat efter tio minuter.
Idag är jag ganska utsövd

Det är lite lätt orolig stämning här på morgonen. Min gamla katta Signe har kommit hem och ligger nu i soffan. Det förbryllar hundarna som annars brukar jaga Signe. Men hon ligger iskall på soffan och blänger på dom. Hundarna rantar nervöst fram och tillbaka och funderar på varför Signe inte är rädd för dom.
Signe är som en okastrerad hankatt, fast hon är en kastrerad honkatt. Hon är bara hemma periodvis, ett par månader åt gången. Däremellan är hon ute som en vildkatt, antagligen här på gården för vi brukar se henne på åkrarna ibland.
Jag vet inte varför hon gör så, hon har alltid gjort det. De perioder hon bor inne, då är hon som världens keligaste familjekatt, och de perioder hon bor ute är det omöjligt att komma nära henne!

Nu ska jag sätta fart och slipa på min chiffonje, matta ner den glansiga lacken…

Jag har varit som bortrest över dan jag, jag och Loke.
Vi har varit i landet där dammråttorna fritt får härja, para sig och skaffa miljarders med små dammråttebäbisar.
Vi har städat där och utrotat dammråttorna.

Det gräsliga landet är kanske det stället där man absolut borde hålla mest dammfritt av alla.
Vi har varit i sovrummet. Herregud jag borde skämmas. Så mycket damm! Och stök!
I sovrummet är vi aldrig förrutom när vi sover. Vi bjuder heller inte in några gäster i vårt sovrum, därför blir det lätt rummet som Gud glömde.

Loke är en mamma och pappagris, jag är en hönsmamma. Därför har Loke sovit länge brevid mig i sängen, och senaste tiden i sin säng, men som stått brevid min säng.
Han har ett litet yttepytterum, en slags kvadratisk kattvind med fönster, med ingång från vårt sovrum, men det har nog inte används sen urminnes tider, annat än till att förvara leksaker i.

Vi tog tag i det idag, jag och Loke.
Vi har städat och möblerat, sorterat och lagt undan. Nu är Lokes lilla rum riktigt mysigt, om än jättelitet.
Det betyder också att jag kan göra verklighet av hotet ”om-du-inte-gör-som-jag-säger-får-du-gå-upp-på-rummet”. Då kan Loke klampa upp för trappan med arga steg, gå in på sitt rum och smälla igen dörren. Så som barn tydligen ska göra.
Då slipper han problemet med att försöka köra upp sig själv på rummet när han blir arg, och sen inte vara riktigt säker på om han ska klampa in i Ellens rum eller i mammas och pappas sovrum.
Han gjorde så förrut, när jag sa åt honom på skarpen. Då vrålade han ilsket åt mig samtidigt som han med armarna i kors klampade uppför trappan; ”Gå lägg mig!! Utan mat!!”.
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att klampa upp för trappan med armarna i kors, det är ju skitfarligt om man tappar balansen.

Helst skulle jag vilja måla om vårt sovrum, omedelbums. Vi har, precis som vi hade i vardagsrummet, kanske Sveriges fulaste tapeter där. Gula och saffransfärgade, med en blå bård på mitten. Urk.

Nu är det dags att ta hand om resten av huset. Och så ska jag titta på min nymålade chiffonjé som ser överjävlig ut. Den halvblanka färgen visade sig bli högblank! Jag hade chiffonjen uppställd ovanpå köksbordet när jag målade. Jag tog ner den nyss och upptäckte när jag tappade den rätt på mig själv att färgen visst inte hade torkat helt, än….

God morgon!

Så tråkigt lång tid det ska ta innan målarfärgen torkar! Jag trodde den skulle vara helt torr när jag vaknade, men icke.

Titta vad jag hittade under en låda i chiffonjen innan jag började måla!
Ett lastgammalt valkuvert som är oanvänt, med sprättrådarna kvar och allt!
Undrars hur gammalt det kan tänkas vara?

Är det någon av mina läsare som kan tänkas ha röstat med ett sådant?

Jag puffar lite för min utmaning till er i förra inlägget, kom igen nu då! Ni måste väl ha några kära saker som betyder lite extra?

…lite tristess sådär…. det tar ju såååå lång tid innan färgen på chiffonjen torkar! Jag har dessutom ockuperat hela köket med den och dess lådor, så det går inte riktigt att vara där.

Jag och Loke har gått en promenad i skogen med vagnen. Loke somnade fort i den. När jag gick där i skogen så fick jag en sån där olustkänsla, en känsla av att vara iakttagen. Med största sannorlikhet är det bara mina hjärnspöken, jag brukar inte känna så där i skogen jag brukar gå i.
Det blev bara värre och värre, jag fick anstränga mig för att inte gå snabbare och snabbare, för hade jag börjat göra det hade jag blivit rädd för mina egna hjärtslag till slut och sprungit så fort jag orkat hemmåt. Larvig jag…

Hemma igen såg jag att mörka moln tornade upp sig bakom skogen och nu är det som storm ute. Kanske det var ovädret jag anade? I kombinationen med att ”min” skog inte ser ut som den brukade göra sen det blev kalhygge lite här och där….