Det är mig ni svär över

Jag tror att jag håller på att bli dum i huvudet. På riktigt.
Jag kan inte längre hålla koll på mig själv känner jag, jag liksom släpper iväg mig själv vind för våg, utan att jag är kapabel till att tänka.
När jag fått rull på bilen och släpkärran med väven så ringde jag till Mia för att babbla lite. Det blev ett långt superbabbligt samtal.
När jag kommit halvvägs avbröt jag Mia plötsligt:
-Vänta-vänta-vänta!! Jag måste bara fråga en snabb sak!!
Mia tystnade…. -Ja?
-Hur fort får man köra med släpkärra?! Jag har helt plötsligt glömt bort det!!
När jag kört en bit till, var nästan framme i Vittinge, avbröt jag Mia igen:
-Tyst-vänta-vänta-oouuaah! Jag måste fråga en sak till!!
Mia tystnade igen: -Ja? Vad är det nu då?
-Kommer Vittinge före eller efter Järlåsa? Jag kommer fan inte ihåg! (jag har åkt där miljarders med gånger senaste tiden)

Hrrrm…. vi redde ut alla mina funderingar, babblade lite till och sen var jag framme, uträttade det jag skulle och kom äntligen fram till Maja Piraya.

Maja Piraya var i full färd att renovera i huset, mina barn härjade, Maja rollade väggar och placerade mig på en stol. Så jag har suttit och känt mig så där härligt lat och tittat på när Maja jobbat i sina fina rosa arbetsbyxor. Kaffe har jag också fått och en härlig pratstund.
….och tadaaa: Majas tvättmaskin-med-inbyggd-torktumlare! Det var därför det var värt allt knöl med släpkärran förstår ni

På vägen hem var jag bilföraren jag själv hatar, som alla hatar. Jag lusade på vägen så jag hade ett vackert pärlband av glittrande billampor efter mig. Som en pampig parad kan jag tänka.
För varje bil jag mötte släppte jag något på gasen, så där irriterande lite, men så att det ändå besvärade bilisterna bakom.
Herregud vad jag avskyr sådana väglusar!
Gasa för fan!

Nu är det strax nattis efter en lång dag, vi kom precis in från djuren. I morgon ska jag vakna och kunna tänka klart som korvspad. Minsann.
God natt på er!