Det där med dödsångest…

Hupps jaiks och hjälp!

Jag har sprungit för allt vad benen bar. Betänk då att jag har väldigt korta ben.

Vi var nyss ute och fodrade kvigorna. Ena gruppen kvigor står till tjänst för Herr Tjur. För att han ska få utlopp för sina lustar. Eller för att kvigorna ska bli dräktiga. Same-same-but-different.

Jag är första balsprättare-och-grindöppnare. Mannen behöver praktiskt taget bara sitta i traktorn och styra. Jag öppnade den stora tunga grinden in till Herr Tjurs harem. Mannen åkte in i ligghallen för att halma och under tiden stod jag i grindhålet och passade så att ingen skulle smita ut. Det brukar gå bra och kommer det någon kviga kan man bara tjoa lite så vänder dom.

Nu kom Herr Tjur. Han la av ett ill-bröl, skrapade med benet i marken och satte full fart mot mig.
PANIK!
Jag skrek, jag viftade, fem meter kvar så slet jag tag i den stora grinden och lyckades stänga igen den innan Herr Tjur kom ut.
Herr Tjur sprang på insidan av grindarna, brölade hest, himlade med ögonen och ruskade på huvudet. Hela tiden med blicken riktad mot mig. Han såg bokstavligen ut att vara helt från vettet!
Jag skrek och tjoade, han brölade. Till slut så var jag så rädd så jag sprang därifrån och gömde mig bakom lagårdsknuten. Skakade med tårar i ögonen av rädsla. Shit vad barnslig jag är! Skärp dig Mumari! Du måste jaga bort besten tills traktorn ska ut igen!

Mannen kom med traktorn och ville ut, jag tog mod till mig, gick fram för att mota bort Herr Tjur. Herr Tjur fortfarande tokig, jag fick tag i en hink och slängde mot honom. Det verkade göra honom rasande.
Så jag sprang igen, och sprang, och sprang.
När jag en stund senare kikade fram bakom knuten såg jag att mannen motat bort Herr Tjur så jag kunde öppna.

Mannen undrade vad sjutton jag höll på med??
Jag förklarade att Herr Tjur var ett stort monster, att han tänkte stånga ihjäl mig för att sedan äta upp mina kvarlevor. Att jag fick dödsångest. På riktigt.
Mannen förstod inte problemet riktigt utan förklarade bara att alla kvigorna måst ha blitt dräktiga, Herr Tjur var väl bara frustrerad för att han inte fick komma till nå mer.
JA?
Vad vill han mig då? undrar jag!

Jag är fortfarande lätt skakig, och undrar hur mannen betedde sig för att tala sans med monstret?