Om mannen och gurkan

Trots många motgångar här i Mumaribo så har vi en del skratt också.
Igår, när jag och mannen for till Hedemora för att hämta ut reservdelen till hans bil, så blev vi, vi stackare, tvugna att luncha på Mc Donalds.
Loke fick en cheeseburgare. Det ingår i Lokes cheeseburgarrutiner att pappa ska äta upp gurkan. Eller ”gunken” som Loke säger.

Mannen plockade ur gurkan, men fumlade sig så att gurkan liksom flög upp i luften.
…och kom aldrig ner igen.
Vi letade och letade, ingen gurka. Tillslut vred jag mig av skratt och föreställde mig att gurkan kunde ha satt sig på mannens krage, eller keps, eller någon annanstans. Vi såg den inte bara.
Förstå vilken obekväm situation som skulle uppstå om man senare står i en affär och ska betala, och upptäcker att man har en slemmig gurka applicerad på jackans krage.
Vad skulle man göra då? Låtsas som ingenting? Skrattande plocka bort den och utbrista ”Jaha, det var dääär den var!”. Eller skulle kanske expediten plocka bort den?
Mina gurkfunderingar resulterade i att mannen vägrade lämna Mc Donalds innan gurkan var återfunnen. Han reste sig upp, tittade in i sin tröja, skakade på armar och ben, tittade i taket, på bordet, överallt!
Tillslut hittade vi den lilla slemmiga gurkskivan, två bord bort, och vi kunde äntligen åka vidare.

Man får glädjas åt det lilla =D