Monthly Archives: november 2009

Grrrreat! Nyduschad, upptäcker att dottern tagit med sig min hårborste till skolan. Jag har en underlig kombination av lockigt/krusigt/slitet hår. En sån sort som man aldrig bara kan låta självtorka. Naturligt snyggt existerar liksom inte.
Men mössa? -Det är väl det senaste?

Jag ska kila ut och koppla på släpkärran på bilen. Det känns som jag kan behöva varenda lyckospark jag kan få där bak idag. Håll tummarna för att jag kopplar rätt och inte försätter mig i en situation där det krävs ett geni för att backa.

Hämta barn –> lämna prylar te mannen –> åka till min Maja Piraya!
Höres senare!

Trots många motgångar här i Mumaribo så har vi en del skratt också.
Igår, när jag och mannen for till Hedemora för att hämta ut reservdelen till hans bil, så blev vi, vi stackare, tvugna att luncha på Mc Donalds.
Loke fick en cheeseburgare. Det ingår i Lokes cheeseburgarrutiner att pappa ska äta upp gurkan. Eller ”gunken” som Loke säger.

Mannen plockade ur gurkan, men fumlade sig så att gurkan liksom flög upp i luften.
…och kom aldrig ner igen.
Vi letade och letade, ingen gurka. Tillslut vred jag mig av skratt och föreställde mig att gurkan kunde ha satt sig på mannens krage, eller keps, eller någon annanstans. Vi såg den inte bara.
Förstå vilken obekväm situation som skulle uppstå om man senare står i en affär och ska betala, och upptäcker att man har en slemmig gurka applicerad på jackans krage.
Vad skulle man göra då? Låtsas som ingenting? Skrattande plocka bort den och utbrista ”Jaha, det var dääär den var!”. Eller skulle kanske expediten plocka bort den?
Mina gurkfunderingar resulterade i att mannen vägrade lämna Mc Donalds innan gurkan var återfunnen. Han reste sig upp, tittade in i sin tröja, skakade på armar och ben, tittade i taket, på bordet, överallt!
Tillslut hittade vi den lilla slemmiga gurkskivan, två bord bort, och vi kunde äntligen åka vidare.

Man får glädjas åt det lilla =D

Snurrigt virrvarr i mitt huvud nu.
Snart…. snart ska min blogg vara var den var förrut, om nu det var så mycket att hänga i gran’
På grund av strulet jag nu har haft med Surftown, jag har fått dålig support och luddiga besked, kommer jag att byta webbhotell till Mortfiles.se.
Flytten kommer förhoppningsvis igång idag.

Under allt strul jag har haft den senaste tiden har jag fått ett flertal erbjudanden från andra webbhotell, jag har valt Mortfiles som har ett väldigt trevligt kundbemötande, och hoppas nu att det ska flyta på!

Det är liksom rörigt som en pyttipanna i min hjärna nu, inte bara på grund av bloggen. Det har varit mycket med allt, trasiga bilar, sjukdomar och en massa jox. Bloggen är min ventil, jag behöver den, och när den blev otillgänglig i fredags, blev det som grädde på moset och Mumari gick in i ett komplett korkat ”jag-kan-inte-ens-räkna-2+2-stadium”.

NU går det framåt igen, och jag är så glad att Jimi på Mortfiles kommer hjälpa mig med allt praktiskt!

Min mumari.com-adress är pekad hit nu, så ni kan använda den som vanligt i fortsättningen!

Kram Mumari

Stackars min liten!
I går kväll, innan vi skulle gå och lägga oss hände det en liten olycka. Loke hade råkat sova middag försent och var pigg och vaken.
Jag skulle hänga upp tvätt på torkställningen i sovrummet och sen skulle jag sätta upp en sänglampa….. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till Loke att man inte får hoppa i sängen….. det går aldrig in…. barn är barn.
Loke hoppade, Loke ramlade ner, Loke landade på lampan jag skulle sätta upp. En lampa med ett metallock som han som satte sig på.
*illvrål*
Jag tittade och såg ett skärsår som såg ut som ett öga. Precis under ena skinkan. Så fort han rörde benet glipade det och var mer kött än blod.

Jag är ganska känslig, blev lätt svimfärdig, ringde husläkarakuten.
Så det blev ett besök där. Loke är som han är, väldigt bestämd och envis. Och väldigt rädd för att gå till doktorn och låta främmande människor undersöka honom. Det spelar ingen roll hur mycket man förklarar för honom, man skulle kunna lova honom alla leksakstraktorer och tröskor som finns i hela världen, och han skulle ändå inte låta någon röra honom om han inte ville….

Hela besöket kändes som ett enda trauma för Loke. Snabbt lugnande medel, sedan bedövning och sedan syddes såret.

Nu har han precis vaknat och ligger nerbäddad i soffan och mumlar ”man får bara ligga i sängen”…..
Han har ont, stackarn….

Jag har sjukt dålig samvete för att jag lade lampan som skulle upp på väggen så dumt…

Jag är en sån förälder som försöker kompensera…. säkert heeeelt fel ur pedagogisk synvinkel. Men idag när jag åker och handlar tänker jag skämma bort min Loke-Liten med en tidning och något gott!

Ja, var börjar man när man ska summera x antal dagar på ett inte allt för långrandigt sätt?

• Fredag; besök av Sandra och Svante. Underbart, jag behövde min Sandra, som min pratventil.
• Lördag; Fika och promenad i vackra Gysinge, strålande väder och en del lyckade foton!
• Söndag; Ja? Kanske den tristaste dagen i historien, hela familjen led av en extrem tristess.
• Måndag (idag); Jag och mannen for till Hedemora, som verkade vara det endaste stället i hela riket som hade en generator som passade på mannens volvo. Mannen glad nu, hans svenssoncontainer funkar igen.

Jahopp tjoflöjt och jippi.
Så var jag tillfälligtvis på blogspot igen!

Nu har jag inte den blekaste vilka av er kära läsare som hittar hit, men ni som gör det vet att min ordinarie blogg, mumari.com legat nere sen i fredags.

Det är inte alls roligt, jag har haft bloggstinens hela helgen bilket har resulterat i nedbitna naglar, en känsla av hopplöshet, allmänt småsur och irriterad.

Anledningen då? Till att min blogg är nere?
I fredags fick jag beskedet att sista tidens strul när den har varit oåtkomlig berott på att servern har överbelastad. Jag blev erbjuden en flytt till en annan server på webbhotellet och tackade ja. Flytten skulle vara klar på lördag eftermiddag.
Det var den inte, och inte på söndagen och inte idag.
Idag på eftermiddagen fick jag veta att min blogg var flyttad, men spärrad.

Webbhotellet vill inte släppa på den innan en säkerhetstekniker undersökt den för den ska tydligen ha blivit hackad.
Jag får flashbacks från när jag bloggade hos spotlife och fick bloggen hackad. Ett par månader av mitt arkiv försvann puts väck.
Jag har aldrig saknat två månader på det sättet förrut!

Hur som helst så skriver jag här tills vidare. Tyvärr verkar det inte funka att koppla om domänen så chansen att mina läsare hittar hit är väl ganska liten.

Men jag måste-måste-måste få skriva, jag har gjort det varje dag i fem års tid. Det är en drog.

Jag vet inte när min vanliga blogg kommer igång igen, i morgon, om två dagar eller två veckor. Jag vet ingenting just nu men får förhoppningsvis veta mer i morgon.

Tills dess så tänker jag ordbajsa här hej vilt!
Kram till er!

Börjar det att jävlas så kan det lika gärna fortsätta….

Jo…. jag skulle åka en sisådär 5-6 mil och hämta mannen framåt kvällningen idag….. med Gråan, mannens bil.
När jag kommit ett par kilometer började batterilampan i instrumentpanelen att lysa…. jag tror att jag omger mig av någon slags elektrisk aura som helt automatiskt har sönder maskiner…..
DejaVuuu!

Eftersom jag ändå hade planerat att stanna till på bilverkstaden för att fråga vilken tid jag skulle komma med bilen i morgon, så kunde jag ju lika gärna be dom kolla lite snabbt om det var något allvarligt…

-Heeeej! Nu lyser det en liten varningslampa i bilen igen! Fast en annan, inte den som ser ut som en varningstriangel med en hukande, springande gubbe i! Kanske du kan kolla lite snabbt bara så inte fläktremmen gått av eller så?

Fläktremmen hade inte gått av och eftersom lampan försökte säga att bilen inte laddade så blev jag rekommenderad att åka hem omedelbart och komma tillbaka klockan 8 i morgon bitti.
Jag åkte inte hem, jag åkte för att hämta mannen i alla fall….
Och alldeles uppenbart så laddade inte bilen upp sig något, när jag plockat upp mannen fick han köra, bilens lyse blev svagare och svagare. Vi kom prick precis till mannens bror. Prick på metern så stannade bilens motor där….
Bilen står kvar där, delvis isärplockad.

Imorgon blir jag tvungen att ringa återbud till bilverkstaden, vilket ger mig väldigt dåligt samvete eftersom jag tyckte mig ana att dom klämt in mig och bilen fast dom egentligen inte hade tid.
Jag måste också lämna återbud till besiktningen.

Det här äventyret med bilen tog hela kvällen, det gav mig dödsångest när vi åkte på en skogsväg med svagt lyse i mörkret och kanske lite för fort, och middag och djurfodring blev precis hur sent som helst.

Om ni vill fynda en jävligt billig Volvo V70 i morgon så kan det mycket väl vara så att det dyker upp en sådan på Blocket.

Ja, nu ger jag upp…. ny design, men jag hade velat haft dit en menyrad under headern som jag hade tidigare. Men nu har jag suttit och traglat så länge att jag tänker i koder och tycker att det är hemskt roligt att jag har hittat ett par bortglömda jeans i färgen #5d93a9.
Tänka sig, jag hittade ett par nästan oanvända Dieseljeans! Sicket fynd!
Besviken dock när jag provade dom…. eller försökte prova dem….. dom fastnade i höjd med låren, sen kom dom inte längre.

Nu minsann ska jag och Loke gå ut, kika till djuren och fixa lite!

Over and out!

.

.

.

Ännu en grå morgon…..

Kaffet nästan slut och räckte till en halv kopp. Lovely.

Jag ska i alla fall börja dagen med att presentera en vinnare i Kruselltävlingen som snälla Kicki påminde mig om!
Kicka hade nog på känn att hon fått till en klockren motivering, för när jag noga läst igenom alla bidrag så fastnar jag just för Kickis, och därmed får hon vinna!

Kickis motovering till varför hon velat gå på Veckorevyns Blog Awards:

Skulle denna skogsmulle mingla?
Byta gummistövlarna mot klack?
Förvandlas till någon slags partypingla?
HELL YEAH – jag menar…”Ja tack…?”
Kända bloggerskor, snygga kläder och ”blingbling”,
Blog Awards – årets happening?
Men ”grädden på moset” och ”prick över i”,
skulle nog ändå bli,
att få se självaste Mumari… " />

Kicki, kontakta mig via mitt mailformulär och skicka din adress, så kommer ett paket på posten