Den gången jag hade riktig dödsångest
Dec 28, 2009 Mannen
En gång har jag haft en fy-helskottas-dödsångest. På riktigt. Så där så jag rabblade hej då rätt ut i luften åt alla jag älskade och tårarna sprutade samtidigt som jag skrek som en gris antagligen gör när det är dags för slaktmasken.
Och när det visade sig att jag hade överlevt skämdes jag så mycket över min spontanitet att jag nästan ville göra slut på mig själv av blotta skammen.
Det var inte i första bilolyckan jag var med i.
Det var inte heller i andra bilolyckan.
Det var någonstans i början när jag blivit tillsammans med min man.
Vi hälsade på vänner till honom, mitt i smällkalla vintern. Vännerna föreslog en skotertur. 4 personer på två skotrar. En Mu hade aldrig åkt skoter förut.
En Mu var lite för mesig för att säga rätt ut att hon egentligen var vansinnigt farträdd, så hon knep käften och hoppade upp bakom mannen på den ena skotern. Skotern var svart och högblank och såg elak ut.
Sen minns jag allt som i en dimma. Skotern for i väg och axade ungefär noll till hundrafyrtioelvatusen på en halv nanosekund och lämnade mitt sans och vett kvar nånstans vid startplatsen.
Det gick så fort så jag tror vi åkte ifrån luften för jag kunde inte andas. Märkligt nog kunde jag skrika. Och det gjorde jag. Som en besatt. Min man är fortfarande lomhörd och det här inträffade ju ändå för en hel evighet sen.
Jag skrek, hotade med att hoppa av i farten, jag grinade och jag slogs. Jag skrek visst så mycket att mannen inte hörde vad jag skrek. När jag blivit helt säker på att skoterfärden var en one-way-ticket till döden så blev jag tyst. Jag blundade och lyckades på något sätt trolla bort hela åkturen från mitt medvetande och när vi kom fram och jag inte var död såg jag hur alla förvånat tittade på mitt illröda, tårblöta, apatiska ansikte.
Jag hade tydligen uttryckt skräcken jag upplevde väldigt otydligt under färden? Mannen trodde att jag skrek av förtjusning? Jag hade inte förstått att jag skulle färdas på värstaste värstingen av skotrar och att man inte kunde dö av fartvind?
Idag påminde jag mannen om den dära skräckfärden, jag undrade om han verkligen tror att jag ska åka med på skotern han skaffat sig?
Mannen kontrade med att den aldrig i livet kommer att gå så där fort….
-Begriper väl jag det, raset har ju inte ens startat än.
Skoter som är så roligt att åka… Fast det är lite läskigt också, min kusin råkade ut för en skoterolycka i februari och hans ena kompis klarade sig inte… Fast det är härligt att åka skoter, men visst finns det risker… :/
[SVARA]
Fy så otäckt !!!
Just att vara så rädd o att ingen förstår det =O
Jag har suttit bak på en motorcykel o känt nästan samma ångest. Jag var ”knutta” (inte spätta) o min förare var så kittlig att man inte fick hålla om honom =O Jag fick hålla i bakskärmen eftersom racercykeln inte hade nå’t annat att hålla i där bak, fy hundan vad rädd jag var när han drog på =/ Trodde jag skulle flyga av när som helst !!
En liten fråga: Är twitter o tweetDeck samma sak ?? Har inte fattat twitter än !
[SVARA]
[...] på picknick i skogen av mannen. Med Loke och Telma. På fyrhjulingen! Det är nästan som att åka skoter…. Galenskaper. Jag hoppas att jag inte dör ihjäl mig den här [...]