Om bönder som inte fattar nånting och nödvändigheten i att ha en skoter

Ni vet den där Blocketsjukan…?
Den där som börjar med ett uttråkat slötittande i brist på annat och som slutar i ett behov? Blocketsjukan som får drabbade att undra hur det ens är möjligt att man klarat sig ett helt liv utan den där prylen….
Idag har Blocketsjukan tagit oss till nånstans i närheten av Norrtälje. Jag är INTE smittad.
FÖRSTÅR NI HUR VI HAR KUNNAT ÖVERLEVA HÄR PÅ LANDET UTAN EN SNÖSKOTER?? VA-VA-VA??

Inte visste jag att den värsta urskogen fanns i Norrtälje.
Vil-ket jäv-la ras! tänkte jag när vi kom fram, och Skoterkuckiluraren som ville bli av med skiten skojade och svor om bönder på glassig stockholmska. Och min make skrattade igenkännade och Skoterkuckiluraren bredde på med ännu värre svordomar om bönder som inte fattar nånting.
Och jag skrattade så jag höll på att kissa på mig och Skoterkuckiluraren trodde nog att vi förstod varandra så då skrattade jag ännu mer.
-Ja, se bönder, vilket pack! skrockade Skoterkuckiluraren.
*Ja, se stockholmare* tänkte jag och garvade.

Sen åkte vi i en hel evighet hemåt medan mannen pratade sönder mina öron om hur bra det dära raset skulle vara att ha när skiten väl startar och jag höll med samtidigt som jag fantiserade om vilken maträtt jag ska laga på nyår och om jag ska platta håret då.

Ja, och nu är vi hemma, och snö det har vi gott om.

Pruttonhundra dyra mackor

Skinktjuvar….

Jag och mannen sitter i soffan och slötittar på tv. Barnen frågar om dom får ta en kvällsmacka.
-Jaa, jahopp javisst. svarade jag.
Barnen försvinner ut i köket en stund, kommer tillbaka med pruttonhundra dubbelmackor i varje hand och sätter sig i soffan och äter.
Jag och mannen tänker att dom stackarna bara fick köttbullar och spaghettie till middag, dom kan väl få vräka i sig av mackorna.
Jag och mannen gnuggar händerna när vi tänker på vår kommande italienska plockmiddag.
Jag och mannen ser något grisskärt, tunt och sladdrigt hänga lite utmannande från en dubbelmacka.
Jag och mannen reagerar sent.

-Vad har ni på mackorna?!

-Lufttorkad skinka, svarar barnen helt obrydda.

Det är höjden av vardagslyx det!

Jag funderar på om ordet barnloppis omfattar annat än bara barnkläder.

Skulle ni?

När jag var liten fanns inte moderna tv-spel och datorer. När jag var liten var microvågsugnen livsfarlig och Commodore 64 var bland det häftigaste man kunde ha och videosamtal i telefonen var bara ett fånigt aprilskämt.

Idag tar jag en kopp kaffe och funderar över min 9-åriga dotters fråga; -Mamma, snälla kan inte jag få Facebook, alla mina kompisar har det.

Skulle ni?

…och nej, det står inte vad det ser ut att göra bakom mig på kortet.

Eftermiddagsupdate

Eftersom vi bara har gamla sketna köttbullar och julskinka hemma så kunde ju min bil lika gärna passa på att inte funka idag. Vem har tagit min tomgång?
Jag antar att det är någon slags protest från Grönan, för att den har fått stå oanvänd så länge, för att den fått lämna plats åt mannens något-nyare-och-något-modernare bil. Så är det säkert.
Grönan saknar sina glansdagar då Grönan minsann själv fick transportera familjen. När den blev vald framför mannens ”bil” när hela familjen skulle åka samlad.
Nu är den stackars Grönan förpassad till andraplatsen igen, och då förstår ju till och med jag att den blir lite gnällig.

Alltså kör vi man tager vad man haver till middag. Och hoppas på att mannen kommer hem innan affärerna stänger.

Jag har blivit människa igen efter en varm dusch. Före det var jag ut och fodrade djuren. Stolt över mig själv som grejar allt med traktorn och rundbalar ensam blir jag. Ibland får man vara stolt över sig själv. Så det så.

over&out

En latmask i knät

Jo men temperaturen den bara sjunker och sjunker.

Det är nu jag inser dumheten med att förvara veden under en presenning utanför vedboden istället för i vedboden. Vi har rätt mycket snö här.
Och veden är lite blöt och äcklig och jag använder mig av en ikeatrunk för att forsla in den. Jag är fan som en ardenner fångad i en shetlandponnys kropp!
På det så funderar jag lite smått på om jag månne har blitt lite magsjuk och jag tackar tomten och släkt och så för alla julklappar som Loke har fått. Det leks för fullt med traktorer med pallgafflar, små rundbalar och skördetröskor.
Undrar om det finns någon annan treåring som hade tjutit så av glädje när han öppnade paketet med fyra gula rundbalar i plast; -Åh!!! Rundbalar!!

Frivilliga kan anmäla sig nu

God morgon!

Det svänger här med temperaturerna i Mumaribo. Really.
Om jag precis just idag hade tänkt att gå ut, och fortsätta bygga på mitt gigantiska snöklot som jag och mannen spontanrullade i förrgår så att vi kom senare än tänkt när vi skulle lämna dottern hos en kompis (typ; ”ursäkta att vi kommer sent, vi var tvungna att rulla ett gigantiskt snöklot först.” Doouuh!), så går inte det.
Kramsnön äro borta, det är 14 minusgrader och inga snöbollar kommer att bli tillverkade idag. Så är det med det.

Ni frivilliga att hämta ved kan ställa er på rad utanför vedbon och anmäla er när jag kommer ut. Jag ska bara drick upp mitt kaffe först.

Jag är ju så där tuff & hård

Go kvällens ni underbaringar ^^

Jag är lite gråtfärdigt rörd över de fina kommentarer jag fått till mitt inlägg som jag skrev i morse. Ja, jag kanske inte brukar vara sådär blödig och gråtmild annars, jag är ju liksom lite hård och tuff och målar svart kring ögonen och har piercingar i ansiktet och nitbälte och så i vanliga fall. Skithård lixom, bara-satt-ni-vette. Men just idag så höll inte den imagen. Det gjorde den inte.

Annars har en dag som varit precis hur upp och ner och bak-å-fram blivit kväll. Mannen kom hem efter lunch. Lunchen blev middag, vi somnade på soffan, jag vaknade med en otäck ullsmak i munnen, mosig.

Nu snöar det igen  och jag har precis varit ute och nattat mina kossor. Ett härligt lugn inne i ligghallen, halmen prasslar och kossorna idisslar, stånkar och brummar lite dovt. Mysigt.

Om barnet med k-pisten

Farbror Robiiiin! Det här kan du tänkas få stå te svars för.

Hittills är tomten skjuten, det är skotthål i taket, en julängel är totalpepprad och grannkärringen har vi inte sett till sen juldagsmorgonen.

…fan, mina äldsta barn var nog sju år innan dom ens fick en VATTENPISTOL!

Jag fick ett mail….

Jag fick ett mail nyss, via bloggen.

Jag skulle kunna bara skaka av mig det och vara hård. Idag är jag inte hård. Just precis inte idag.

Mailet fick mig att fundera. Det är så sant. Beroende på med vilka ögon man läser det.

Jag läser ytterst få bloggar, och ännu färre som jag kommenterar i. Jag bloggar mycket själv, skriver mycket om mitt liv, mitt ego. Det är sant.

Jag blir själaglad när jag ser att ni läser, på riktigt. Jag älskar er för det.

Jag önskar att jag hade tid och engagemang att läsa alla läsares bloggar. Det önskar jag. Eller inte? För vad hade jag att blogga om då? Vad vore min blogg då? När jag inte hade tid att reflektera över min vardag, inte hade tid att uppleva min vardag.
Dåligt samvete får jag ändå. Mot er, alla läsare.

För en tid sedan bestämde jag mig. Jag kör mitt race. Jag gör ingen deal; ”Läser du min blogg så läser jag din”. Det finns ingen mening med det.
Jag läser de bloggar jag hinner med och finner intressanta. Oavsett om personerna bakom läser min eller ens vet vem jag är. Jag kräver inte ett ömsesidigt intresse. Inte alls. Jag bara roar mig själv.

Jag hoppas och tror ändå att de flesta som kommer hit och läser mitt egodravel gör det för att de har något nöje av det.
VILL man ha en dialog med mig så kan man ha det i mitt kommentarsfält, jag svarar på de kommentarer som kräver svar, och på andra kommentarer, och jag gör det här.
Annars konverserar jag gärna på Twitter.

Jag vet inte riktigt längre vad jag ville komma med i det här inlägget. Mer än att säga att jag bryr mig. Att jag blir berörd. Att jag inte är så hård och käck alltid.
Och att det är Du som väljer själv att läsa och att jag älskar Dig för det.

Jag vill att ni funderar över varför man bloggar? Varför bloggar du? Varför bloggar jag och varför läser du?

Lycka i rosa silkespapper?

Enligt vädret så ska det visst i skrivandes stund snöa här, och lär så ha gjort sen eftermiddagen.

Några ynka snökorn kom faktiskt på eftermiddagen, men det var det, och inget mer.
Men inne i staden har det visst kommit så mycket att det blev full plogutryckning, mannen har åkt.
Så lite snö ska plogas bort och sen ska det säkert sandas åt er stanisar så ingen behöver riskera att sänka farten och tänka på vinterväglag.

Plogat + sandat + vinterdäck. Det är bare å gasa. Idiotsäkert.

Här på landet svär vi över asfalten som kommer fram när saltbilen varit framme.

Nu borde jag gå och natta mig själv, men jag är rastlös och har svårt att koppla av.

Tänk om jag kunde få sovmorgon i morgon?
Och ett glatt humör, och lycka inslagen i rosa silkespapper, och en ekorre?

Slider by webdesign