Fina dotter ^^
Mumari -Frisören har varit framme med saxen.
Min dotter Ellen har äntligen blivit klippt. Hon har vägrat det ganska länge nu eftersom hon lyckats få håret nedanför axlarna. Ellen är ända sen födseln utrustad med ett mycket tunt, fint och lockigt hår. Därför har jag tyckt att hon borde klippa det lite kortare och klippa upp det.
Idag föreslog hon det själv så då var det bäst att smida medan järnet var varmt.
Här är resultatet
Jag har aldrig förstått det där med att håret ska vara blött när man klipper det?
Tycker det blir stört komplett omöjligt att veta hur det ska falla då, men det kanske bara är en regel på rakt hår?
Ellen nöjd och jag nöjd :)
Preciiis när sista klubbslaget….
Förra veckan såg jag en lapp på affären här i byn. Det skulle bli auktion, på dagens datum. Och oj så glad jag blev över det, för jag älskar ju auktioner!
Så hela veckan såg jag fram emot det.
Tills idag när jag grämde mig över söndagstristessen, att det bara fanns tråkiga saker att göra. Så jag blev en tråkhög hela jag som strosade runt i morgonkostymen ända fram till lunch.
Klockan ett kom jag på det; Helvete! Det är ju idag det är auktion!!
Eftersom jag och Loke är mycket piggare så tänkte jag att vi hinner, vi hinner om jag bara kan duscha på minus pruttonhundra sekunder och sminka över en rödfnasig förkylningsnäsa på noll minuter.
Tidsplaneringen sprack ju såklart, men vi åkte i alla fall. Jag släntrade graciöst in på auktionen precis när sista klubbslaget var slaget.
Dom som höll i auktionen sa att det var några föremål som inte blivit sålda, ville jag så kunde jag köpa något av det till utropspriset. Och jag var ju som tvungen att göra det, för att få den där känslan av att verkligen ha gått på auktion idag.
Stressad ögnade jag igenom vad som fanns kvar och panikköpte två gamla pallar för en femtiolapp.
Pallar kan man ha till väldigt mycket och skulle man tröttna på dem så funkar dom till att värma upp huset med också.
Omedelbums när jag och Loke kom hem så fick pallarna tjänstgöra som playstationpallar, och det kan dom ju få göra tills jag ska måla om dom och ha dom till något vettigt.
Och Loke-Liten då, nu har jag dåligt samvete för att jag tog med honom ut, för nu blöder han näsblod igen, det bara forsar och Liten sitter med en tuss i näsan. Konstigt det där, för själva förkylningen har nästan gått över på honom.
Nu bestämmer vi det här
…ja, så här ser det ut i min dator….
Men det gör det antagligen inte i er dator?
Jag tycker att vi kan bestämma en gång för alla nu att alla ska ha en lika dator och webbläsare som jag har. OK?
Eller i alla fall att vi slaktar Internet Explorer.
UPDATE: Mumari goes mobile! Nu har jag lyckats fixa så man kan surfa in på min blogg med mobilen och det ska visst gå snabbt som attan!
Bloggdesignen slopas liksom då och ni blir bara serverade min texter och bilder som skulle kunna vara helt outstanding ;)
Mu -I en mobil nära dig vettni =D
Hur jag dog ihjäl mig när jag såg mitt barn
Igår kväll var jag själv med barnen till sent, ungefär mitt i natten.
De stora barnen sov i sina rum och Snor-Loke sov på soffan medan jag satt vid datorn.
Jag är mörkrädd, eller ensamrädd. Och då kan jag inte sitta still utan vankar fram och tillbaka, tittar ut genom fönstret, kollar så dörren är låst och hej och hå.
Och då gör hundarna lika dant, och morrar och skäller lite, och då blir jag skitskakis i benen och alldeles nervös för mina hundar är stora och starka och ska inte vara rädda för något.
Sen sitter jag där i soffan och är paranoid, med största hunden minst lika rädd i knät.
Runt midnatt så vaknade Loke plötsligt, satte sig upp och tittade på mig. Och jag dog ihjäl mig av chocken.
Loke var blodig i hela ansiktet och det forsade från näsan.
Så först blev jag rädd för mitt eget barn, sen höll jag på dö av oro och fick panik och ringde sjukvårdsupplysningen.
Telefonkö, givetvis. *du har plats 14 i kön, tack för att du väntar*
När jag äntligen hörde det efterlängtade *du har plats 1 i kön, tack för att du väntar* samlade jag mig och tänkte över hur jag skulle berätta. Jag liksom hörde mig själv, och hur dumt det skulle låta; ”Hej, mitt barn blöder näsblod, är det livshotande?”. Ungefär så.
*Ditt samtal kopplas fram*
Den där hönsmamman som ringde lade fram barnets problem och sjuksköterskan förklarade att det var heeeelt normalt att barn blöder näsblod när dom är förkylda, kan ni tänka er?
Jo, men det var faktiskt inte lite han blödde, han lyckade bloda ner hela sig själv och mig och toagolvet och händer det vid midnatt när en hönsmamma är allmänt mörkrädd och skärrad, då får sjukvårdsupplysningen stå ut med såna här samtal.
Sen var det inte så mycket med det. Mannen kom hem, Loke glad och vi gick och la oss för att sova. Snipp snapp slut.
Trött på snor och kor och snö
.
Här sitter jag och sitter.
Har ni hört talas om en Mumari som är uppe sent flera kvällar i rad? Va-va-va?
Ser ni att det är nytt här då? Somliga säger att jag byter bloggdesign som jag byter trosor.
Mitt sätt att skapa, förrut målade jag, nu har photoshop fått ersätta penslar och målarduk.
Annars känner jag mig jävligt bitter, på mycket, på snön, på snor och kor och andra värdsliga saker.
Jag firar min lördagskväll med tre tända ljus på bordet och Proviva i ett vinglas.
Nu väljer jag mellan virka eller twittra, välkommen till Tantland.
Den dära hunden…
…alltså, den dära hunden.
Det är mycket speciella band vi har mellan oss, hunden och jag. Tveklöst någon slags hatkärlek. Vissa dagar är värre än andra. Som idag, när han, sen jag gick upp i morse, har rantat mig hack i häl hela dagen.
Jo men så är ju hundar, tänker ni.
Ja, så är hundar i allmänhet.
Men hundar i allmänhet gnäller och grouvlar inte konstant med munnen. Det gör den dära hunden. Konstant, det låter om honom hela tiden , och så lägger han huvudet på sned och viftar på svansen och lyssnar efter mina svar.
Men jag har ju liksom inga? För jag begriper inte vad han säger.
Jag har provat allt, gå ut, vatten, klappa och andra saker som man kan tänkas göra med en hund. Det enda som jag vet med säkerhet att han har blivit ledsen över idag (för just Dumper kan faktiskt bli ledsen, även om han är en hund) är att han inte fick en enda våffla vid lunch. Och Dumper räknar alltid iskallt med att det blir något över från barnens tallrikar.
Så Dumper fortsätter att gnälla (han låter ungefär som Chewbacca i Star Wars) och jag fortsätter att försöka förstå.
Mamma Mu och barnslavarna
Tre barn sitter som gapande ugglor framför datorn i vardagsrummet. Jag springer runt med dammsugaren och jagar dammråttor stora som katter som ogenerat rullar runt och parar sig med ”tappade” barnstrumpor och mjukisdjur.
Barnen rör inte en min.
Jag dammsuger runt deras dator, under deras fötter som dom lyfter i trans.
Jag kommer till sofforna, ber barnen kolla vad som ligger där under, men ingen hör. Inte orkar jag kräla runt där på golvet och rafsa fram vad som kan tänkas finnas där så jag kör bara under dammsugarmunnen. Ojoj vad det klirrar och rasslar när saker man glömt bort att man hade far in i dammsugaren. Barnen gör inte en min och jag resonerar som så att ingen i alla fall märker om jag dammsuger bort några små leksaker.
Var kommer alla leksaker ifrån och vad gör dom här när ingen ändå leker med dom??
När jag börjar med lunchen tänker jag taktiskt.... det har nästan brunnit ut i spisen och veden är slut inne.
-Ungar? Vill ni ha våfflor till lunch?
Barnen jublar.
-…..men då skulle jag vilja att ni hjälpte mig att hämta ved medan jag gör våfflorna….?
Barnen suckar och gnäller. Hemska mamma. ”Vi är som dina slavar”.
Är det så? Är man så hemsk om man tycker att en 9-åring och en 8-åring gott kan hjälpa till att hämta ved en gång om dagen?
Nu har vi i alla fall ätit oss mätta på våfflor, och Loke har ätit sig mätt på ”råfflor”, och jag har kört ut barnen att leka lite i snön.
Frid, en kopp kaffe (nog för att allt smakar sur frottehandduk när man är förkyld men ändå), inget barnprogram på tv:n, det sprakar i spisen.
Undrar hur länge det varar?
Kaffe makes it
God morgon!
Underbart att både jag och Loke har kunnat sova i natt , länge leve nässpray!
Lika underbart är det att jag idag, till skillnad från igår, har obegränsat med kaffe. Nu ska det nog gå att bekämpa förkylningen!
Fredagskväll i Mumaribo
Fredagkväll…. Let’s Dance, två stora barn vid datorn, ett litet barn som sover och vaknar på soffan om vart annat.
Han gråter att det kliar i halsen, jag vet hur det känns men inte hur jag ska hjälpa honom?
Jag köpte Otrivin Comp till mig själv idag, dyrt jämfört med vanliga Otrivin, men oj vad det var värt pengarna! Att slippa sitta med papper under näsan hela tiden!
Hej och välkommen till Boxer
En lugn hemmakväll med barnen, pizza ….och Boxer-Robert.
-Hej och välkommen till Boxer, det är många som ringer nu, du har plats pruttonhundra i kön.
-*tut*
-Hej och välkommen till Boxer, du pratar med *Robert*.
Nej tyvärr, jag kan inte hjälpa dig, jag kopplar dig hit, och dit, och bort och om och ställer dig i telefonkö fyrtioelva gånger.
-Hej och välkommen till Boxer du talar med *Robert*. Vad kan jag hjälpa dig med då? *gäspar*
Jaha, nähe, det funkar inte säger du. Mmmm…. men jag kan inte hjälpa dig för du har gjort ett felaktigt val i växeln. Du får ringa om.
Jaha, du blir frustrerad? Du blir arg? Exakt vad har jag gjort dig? Jag förstår att du blir arg över att dina tv-kanaler inte funkar, men det är inte mitt fel förstår du, då får du prata med någon som är ansvarig för det.
Om vi har någon kommunikation mellan varandra här på kundtjänst? Ha! Vad tror du? Det är klart vi inte har. *hahahaha* det kan du väl räkna ut själv att vi har, vi jobbar alla på samma arbetsplats! Jag kopplar dig till växeln nu.
*mumari vrålar*
-Hej och välkommen till Boxer, du pratar med *Robert*. Jag kan inte hjälpa dig för jag är otrevlig och dum i huvudet. *klick*
Om att knarka nässpray, 3-åringar och Glassgubben
Jag pallrade mig iväg till affär och apotek tillslut. Med Loke och Dumper i släptåg. Dumper är barnsligt förtjust i att åka bil, och det kan man ju förstå, han ser ju inte så mycket löst folk om dagarna förutom familjen.
Att ha en flåsande hund i bilen medan jag handlade var kanske inte en hit. Mina rutor på bilen har frusit fast och ett äckligt vakuum uppstod när hunden andats igen alla fönster.
Loke var stolt, han fick ett eget nässpray. Ungen är miljöskadad av mitt nässpraysknarkande och när han vaknade i natt så mumlade han som ett mantra: ”Mamma köpa eget nässpray åt Loke i morgon.”
Nu har vi gjort det. Loke har aldrig tagit nässpray förut och illvrålat om man försökt med näsdroppar så jag var skeptisk. Men vi provade när vi kom hem, och det gick alldeles utmärkt! Hoppas att det ger oss en lugn natt.
Loke önskade sig fiskpinnar och mos till fredagsmiddag, men eftersom jag uppenbarligen är täppt i hela hjärnan så glömde jag liksom huvudingrediensen.
Men se då kom glassbilen som en räddande ängel! Precis när vi kommit hem och packat upp det lilla jag kom ihåg att handla.
Jag upptäckte att glassbilen också säljer mat, två stora bake-uppizzor som visst skulle vara väldigt goda handlade jag!
Och glassgubben är för övrigt mycket trevlig.
Vi pratade om saker som jag egentligen inte har någon aning om en lång stund, och det är bra det, att jag som tas ner lite på jorden, jag kan ju inte gå runt och tro att jag är hur smart som helst och vet en massa världshemligheter om hur allt funkar.
Det snöar en hel del här i Mumaribo igen, och jag ser fram emot en lugn pizzakväll i soffan med barnen.
Telezoomat… leker med mitt hat-kärleksobjektiv.
Det var nog ett år sen sist jag använde telezoomen. Telezoomen som på något sätt tycks döda livet i varje foto.
Hate it. Men älskar’t lite också just därför.
Kaffe i tepåsar?
God morgon och upp och hoppa och hej och hå!
Vad har jag för roligt att dela med mig av då?
Prexis ingenting alls.
Jag skulle ju kunna hålla på och gnälla om att jag är så sjukt förkyld att diagnosen ”Typisk karlförkylning” är ett faktum. Att mitt huvud blivit en enda stor snorbomb där ögonen är på vippen att tryckas ut och att det rinner konstant om både dom och näsa.
Jag skulle kunna gnälla över att Loke knappt har sovit något för att han är så snorig och att vi har tittat på klockan både klockan 1 och 2 och 3 och 4 i natt.
Men, inte ska jag gnälla över sånt int, istället väljer jag att gnälla över att kaffet är slut.
En halv kopp blaskesvagt kaffe lyckades jag skrapa ihop.
Förresten, jag har tänkt på en sak, varför finns det inte kaffe som i tepåsar? Så man tar en för varje kopp?
Dagens i-lands
Jag har tråkigt, jag mår urk och det kliar i halsen så att jag skulle vilja köra ner en diskborste där och klia tillbaka.
Jag ordbajsar här när jag har tråkigt.
Jag har en övertro på duschningar.
Jag tror att bara man pallrar sig in i duschen så blir man pigg och frisk.
Stämmer inte.
Jag har en dotter som visst tagit med sig min hårborste till skolan och jag kan inte sminka mig för det rinner så i näsa och ögon.
Dagens i-lands.
Positivt är att jag älskar min nya kofta från BikBok, yes I do.
Nu ska jag klä på Loke, leta rätt på bilen undr snön, hämta de stora barnen och åka och handla.
Det här kommer ju aldrig bli….
…. det här kommer ju aldrig bli en filt.
Inte en filt som jag kan värma mig i i alla fall.
Det är nog nu som jag ska bestämma om det kanske ska bli en kudde istället, eller kanske en liten stjärtlapp som jag kan ha i bilen alá riktig tantvarning.
Och en filt att värma mig i skulle jag behöva just nu när jag hostar och snörvlar och måste bita i det sura äpplet och åka till affären fast jag inte har någon lust alls.
Är jag?
Ibland funderar jag mycket. Som när jag står och plockar i diskmaskinen, då är det en typisk funderartid.
Igår stod jag och funderade över mig själv, så pass att jag var tvungen att springa och slita upp toadörren och rusa in till mannen som precis skulle gå in i duschen:
Jag: Du….? Om folk skulle beskriva mig med nåt ord…. tror du ordet ”snäll” skulle vara med bland de första orden de skulle tänka på?
Mannen: *tyst*
Jag: *tystare*
Mannen: ….nej…. det är väl kanske inte det första man tänker spontant…
Jag: ….nä, jag hade det på känn. Men du tycker om mig ändå….?
Mannen: Ja, det är klart.
Jag: *går och fortsätter att plocka i diskmaskin och känner mig rätt nöjd i alla fall med svaret*
3-åring med åldersnoja?
Kan jag ha fört över min ålderspanik på Loke?
Jag gick upp och väckte Loke i sängen strax innan vi skulle åka och lämna ungarna vid skolbussen.
Loke sträckte på sig och sa som i sömnen med en halvgråtig röst:
-….mamma? Jag trodde jag vaknade. Och var alldeles gammal. Och svettig!
När han vaknat till lite konstaterade han att jag också var svettig och gammal. Och snorig.
Att det är väldigt väldigt stackars oss.
Mumari is:
Varit vaken sen fyra. Så förkyld att det är omöjligt att sova. Och då är det ju underbart mysigt att ha 16 grader inne.
Måste elda, få iväg ungarna till bussen och hej och hå.
Fan vad ynklig jag är.
Buhuhuhu huhu…
Vad äter ni?
Vi har alltid svårt att komma på vad vi ska äta till middag.
Mannen tog fram papper och penna nyss.
Mannen: Okej, säg nån maträtt ni tycker om så skriver jag en lista?
*alla tänker*
Vi lyckas med gemensamma krafter få ihop en lista bestående av 11 maträtter. ELVA maträtter och det är 365 dagar på ett år.
Mannen: Fan…. tänk vad jobbigt för skolan då! Att komma på matsedel för en hel termin åt gången!
Jag: Ja, men… hallå…. den kom dom ju på nån gång på 70-talet. Sen använder dom den år efter år, trycker bara på shuffle vettu.
Mannen: Jo… i och för sig… rätt smart… så uppgraderar dom oxjärpar till kebabjärpar för en modernare touch.
Vad äter folk till vardags? Vad äter ni??
Min unge är en sån där slick-unge
Det kanske inte var det smartaste att åka iväg till Valbo i det här vädret, fy vilken snörök efter alla lastbilar. Jag tvingade mannen att dyrt och heligt lova att han inte skulle göra en enda omkörning, för då skulle jag få dödsångest. På riktigt.
Vi strosade runt i köpcentrumet under förmiddagen.
Jag övervägde pruttonhundra gånger att gå in i djuraffären och köpa ett hundsele och ett flexikoppel. Till Loke.
Det är ju galet roligt att ha en treåring lös i ett köpcentrum. Ännu roligare blir det när treåringen får för sig att springa runt till alla speglar i klädaffärerna, och slicka på dom!
Fördelen med det kan tänkas vara att man inte riktigt hinner handla så mycket.
Jag köpte en kofta, en storkofta från Bik Bok. Nya favoritkoftan, garanterat!
Nu är det dags för middag. Jag är huslig och har gjort lasagne.
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
