Har vi lekt färdigt??

Min man är besviken.
På sin familj.
Han har ju faktiskt skaffat en skoter. För att han skulle kunna dra runt på snowracern med barnen applicerade på.
Än så länge så har Loke åkt med en gång, i knät på mannen, i fem minuter. Sen var Loke vit av skräck i ansiktet och vägrade åka mer. Alfred har också åkt en gång, på snowracern efter skotern. I två minuter. Sen sa ungen med en oberörd robotröst: Stanna skotern, jag vill gå in i stället.
Och så klev han av och gick in och mannen stod kvar ensam och kliade sig i huvudet och funderade på varför ungen inte skrattade.

Idag när vi drack kaffe efter lunchen gnällde mannen över sig själv och skotern och ensamheten. Men så sken han upp;
-Du kan väl sitta på snowracern om vi kopplar fast den efter skotern?!
Jag tittade på mannen med en idiotförklarande blick;
-Är du inte slug? Hur skulle det se ut?

Så mannen fick vara ute själv idag på eftermiddagen och leka med det där raset.
Tills rasets motor skar ihop på andra sidan vägen och jag blev tvungen att ta bilen och dra hem skotern.
Mannen skrattade och jag var blixtarg, det var nämligen så halt på vägen så jag fick stå där och spinna i en hel evighet och tro att det skulle komma en långtradare i pruttonhundrafyrtio kilometer i timmen och köra över mig.
Jag överlevde, kom nyss in.
Mannen också.

Loke undrar;
-Paappaaaa? Roligt åka skoter då tycker du?
-…mmm, jätteroligt. svarar mannen med död röst.

Har vi lekt färdigt med där dära raset nu?