Nyss blåste det förbi en isbjörn utanför fönstret. Brr så kallt det är.
Enligt tidningarna och vädret ska det komma massor av snö idag. Alltså blir dagen en enda lång väntan. Väntan på att det ska ha kommit så pass mycket att mannen måste åka och ploga.
Och det kan man aldrig veta när det blir. För ibland tycker dom som bestämmer över snön att den är på tok för mycket och snökaos och hej och hå när det har kommit en halv centimeter, och ibland tycker dom att 4 decimeter är en baggis, använd pensionärsbroddar och snökedjor för i helvete!
Farmor: Loke? Vad har du gjort idag då? Loke: Jag drickte välling. Farmor: Jahaa, har du gjort något annat roligt då? Loke: Tittat pappa lagat traktorn. Farmor: Oj, har ni lagat traktorn idag? Loke: *superexalterad* JAAAA! Vi GJORDE det! I MORGON vi gjorde det!! Kommer ihåg det?!
Morgonen startade utan vatten. Inget hände när vi vred på kranarna i huset.
Jag sprang ner till lagårn för att kika om nåt hänt, vattenpumpen som hör både till huset och till djuren sitter där.
Pumpen gick för fulla muggar, inne i lagårn hade en stor vattenledning gått av, igen.
Det hade pumpat ut så mycket vatten att vattnet var slut i vad-den-nu-heter-den-där-stora-tanken-till-vattenpumpen. Istiden tog över lite till.
Jag ska leta rätt på ett vackert sidenband.
Ikväll kanske vi inviger vår nya ishall i lagårn och då ska jag klippa av banden med en fjollig liten slö sax. ….nu är det ännu mer is än det här….
Men först ska traktorn lagas, för när ändå vattnet strular, så kan ju lika gärna traktorhelvetet gå sönder också. Jag assisterar mannen, som en springpojke. Jag luktar diesel, med litet ”d”. Inte Diesel som eventuella stadsbor kan tro. Skillnaden är väsentlig.
Diesel med litet ”d” luktar illa, Diesel med stort ”D” luktar gott.
Jag och mannen nattar oss själva med film i sovrummet.
Vi har en del filmer, för vi tycker om att titta på film.
Vi är också snåla och impulsiva och 97% av våra filmer är inköpta på Coop. Från den där stora kartongen som brukar stå vid kassorna. 2 filmer för 99 kronor.
Det är ju sällan några stjärnskott som ligger i den där lådan. Men när man står där i kön med tre vilda barn så känns alla filmer spännande, avkopplande och exotiska.
Så rycker man åt sig två filmer i sista sekund, och dvdbiblioteket utökas.
När vi sen ska välja film på kvällen så får vi alltid känslan av att vi bara har b-filmer. Som vi har sett tusen gånger.
Igår stod mannen och läste filmtitlar för mig:
-Twister… Top Gun…. Wolf Creek…. Mannen som kund… -Jag vill se The Gift! -…de tala med hästar… Top Gun…. Hästmannen…. Wolf Creek… -Jag vill se The Gift! -Ja, okej, du får välja mellan Top Gun, Hästmannen eller Wolf Creek. -Men, jag vill se på The Gift! -Jaha, ja men då får du välja mellan Wolf Creek eller Hästmannen. -Jag vill se The Gift eller kanske Blair Witch Project! Det känns som om du utlämnar en massa filmer! -Wolf Creek eller Hästmannen – Wolf Creek eller Hästmannen – Wolf Creek eller Hästmannen! -Gaaah! The Gift! -Jaha, ja då så, då blev det Hästmannen. -Suck. -Du fick välja mellan Top Gun, Wolf Creek eller Hästmannen och du valde tydligen Hästmannen. Lite som pest eller kolera. -Det gjorde jag inte alls det! Jag vi… -Tyst, nu börjar det!
….min röst väger inte lika tungt, jag somnar alltid efter en kvart.
Vi behöver nya filmer, vi behöver senaste säsongen av Scrubs, så ordningen blir vad den ska vara. Pronto.
Jag städade en aning på eftermiddagen.
Och hittade min bortglömda, förträngda virkning, min trettioårskris.
Jag skulle ju göra en stor, varm och mysig filt att ha nu i vinter, och det hade ju verkligen behövts.
De rutor jag åstadkommit och satt ihop kan man med lite fantasi kalla för en kattfilt.
När jag damp ner i soffan framför tv:n tog jag fram virkningen, jag tog för givet att jag hade hunnit glömma bort hur man gör mormorsrutor.
Men se det hade jag ju inte! Jag kände att jag var tvungen att försöka komma en bit till med min filt.
Två rutor har jag knåpat ihop ikväll.
Jag beräknar att filten kan bli klar nån gång när barnen flyttar hemifrån.
13 rutor har jag gjort, det behövs säkert 150 till.
Min man är besviken. På sin familj.
Han har ju faktiskt skaffat en skoter. För att han skulle kunna dra runt på snowracern med barnen applicerade på.
Än så länge så har Loke åkt med en gång, i knät på mannen, i fem minuter. Sen var Loke vit av skräck i ansiktet och vägrade åka mer. Alfred har också åkt en gång, på snowracern efter skotern. I två minuter. Sen sa ungen med en oberörd robotröst: Stanna skotern, jag vill gå in i stället.
Och så klev han av och gick in och mannen stod kvar ensam och kliade sig i huvudet och funderade på varför ungen inte skrattade.
Idag när vi drack kaffe efter lunchen gnällde mannen över sig själv och skotern och ensamheten. Men så sken han upp; -Du kan väl sitta på snowracern om vi kopplar fast den efter skotern?! Jag tittade på mannen med en idiotförklarande blick; -Är du inte slug? Hur skulle det se ut?
Så mannen fick vara ute själv idag på eftermiddagen och leka med det där raset.
Tills rasets motor skar ihop på andra sidan vägen och jag blev tvungen att ta bilen och dra hem skotern.
Mannen skrattade och jag var blixtarg, det var nämligen så halt på vägen så jag fick stå där och spinna i en hel evighet och tro att det skulle komma en långtradare i pruttonhundrafyrtio kilometer i timmen och köra över mig.
Jag överlevde, kom nyss in.
Mannen också.
Loke undrar; -Paappaaaa? Roligt åka skoter då tycker du? -…mmm, jätteroligt. svarar mannen med död röst.
Så där i morgonstressen finns det inget som kan störa när man äntligen får sätta sig ner med en kopp kaffe.
Utom möjligen en spritt språngande naken treåring på en springcykel, och en elefantstor hög med hundskit på golvet, som upptäcks när treåringen sätter ner sin barfotafot i högen och cyklar över den.
Då känns helt plötsligt all föda som är brun äckligt. God morgon.
Sjövild Loke! Hela eftermiddagen och kvällen! Jisses vad går ungen på??
Jag bara längtar efter lugn och ro.
Till sist slängde jag ungen i badet, barn ska bli trötta av att bada, det ska dom alldeles bergsäkert!
Mitt barn blev trött enligt konstens alla regler. Jag bäddade ner nybadad Loke i soffan under en filt. Puffade lite här och stoppade om lite där.
Så hörs det utifrån….: *vrrrrrrrrrrrrrrrooooom!!!!*
Loke studsade upp och studsar fortfarande. Mannen startade det där raset, den där snöskotern.
Loke är lika mycket uppe i varv igen som innan badet. Fast att mannen kommit in, ingen snöskoter brölar. Suck.
Ja, så vi liksom åkte i ilfart in till stan, körde igenom driven på Max, påkade in maten i munnen och rätt ner i magen.
Sen, SEN satte shoppingen fart på allvar. Vi åkte till Stadium. Stadium som ligger precis i närheten av Ikea, Rusta, Lindex, Kappahl, Bauhaus, Plantagen…. ja, en hel drös med affärer.
Vi hade dessutom bara med oss det lilla barnet, så tjatet minskade med ungefär 25%.
Vi sprang in på Stadium, det är jättebra där, för ända utifrån entrén så är det ett målat löpspår, som går ända ner till skridskohyllan. Så att man kan springa dit och rycka åt sig vad man ska ha och sen springa till kassan skitfort.
Det gjorde vi, för Alfred behövde nya skridskor.
Sen suckade jag jättehögt när vi satte oss i bilen och jag trodde att vi bara skulle byta parkering men upptäckte att mannen styrde rätt ut från stan igen.
Och han babblade om snöskotrar och motorcyklar och tillsist lyckades jag sucka så mycket och så högt att mannen fattade att jag var…. hrrm…. besviken på att vi bara snabbt uträttade skridskoärendet och inget mer.
Ja, så mannen föreslog att vi kunde gå in på Ica Maxi och titta, och jag sa -Ja! med en ”jätteentusiastisk röst” och mannen anade buttert uppgiven att det inte var vad jag var ute efter och då insåg vi liksom att vi hade haft helt olika mål med turen till stan.
Därför tittade vi surt ut genom varsitt fönster i bilen under en kvart medan vi åkte hemåt. Men det var så tråkigt och ingen av oss kan vara tyst så länge, ens om vi försöker, så vi tröttnade på att tjura på varandra och började prata om vad vi skulle äta till middag istället och kom fram till att vi ska äta något riktigt gott och uppmuntrande.
Och så får det bli. Pasta alá Italien. Sen. Ikväll.
Nu ska djuren fodras.
Idag krigar jag fortfarande mot Huvudvärk, men jag har har faktiskt övertaget, än så länge.
Trevlig kväll hade vi igår, god mat och allt det där. Som vanligt
Jag körde, den där huvudvärksbaksmällan som man i allmänhet är ute efter annars, den kände jag att jag liksom skulle få gratis ändå, utan att behöva trycka i mig vin.
Nu på morgonen har jag funderat över hur länge en treåring faktiskt kan illvråla av ren envishet och ilska, och vad jag helst vill göra idag är att lämna in barnen på någon form av barnförvaring under några timmar.
Så att jag kan få vara bara jag och strosa runt i affärer utan stress tillsammans med min make.
När Huvudvärk vägrar flytta självmant får man försöka skrämma iväg honom. Hjälper inte tabletter så kan man testa med tigerbalsam. Jag har smort in hela skallen i ren desperation med tigerbalsam.
Jag luktar mumma.
Det hjälper just inte heller och snart ska vi åka.
Jag har inte gjort mycket idag förrutom att tittat på mannen när han har lagat lunch till familjen. Och så har jag pysslat in mitt senaste rådjur i en glasklocka.
Viktiga saker att notera i Mumaribo.
Nu väntar en dusch, undrar om stanken från tigerbalsamet går bort?
Huvudvärk var vaken nästan hela natten. Själv vaknade jag klockan 7 av en galet pigg treåring. Så det var bara att masa sig upp ur sängen tillsammans med Huvudvärk och Treåring, sätta sig i soffan och titta på de där skräniga barnprogrammen som skriker mig och Huvudvärk rätt in i hjärnan.
Dora borde gå till en talpedagog.
Jag har dessutom en mycket stor hund som tror sig ha återtagit rätten till att sitta i soffan. En hund som tror sig vara en mycket liten knähund. En hund som aldrig kan vara tyst.
Och under tiden sitter katten nöjd i köket. Nöjd över att ha hittat en ny kattkorg. Jodå, hon kan ligga i den också.
Idag ska jag ägna mig åt att övertala Huvudvärk att flytta. Har ingen plats för Huvudvärk, inte alls.
Har dessutom ingen lust att ha Huvudvärk i släptåg som en efterhängsen extraunge när vi ska bort till mannens bror ikväll.
En dag med jag, mig själv och Huvudvärk. Handlat tråkiga saker på Karlssons, Huvudvärk hack i häl och flåsandes i nacken.
Druckit kaffe i soffan, Huvudvärk tränger sig ner bredvid mig.
Följt med man och barn till svärföräldrarna för att lägga om nå töntiga isdäck, tro på fan att Huvudvärk följde med dit också.
Nyss drack jag en kopp te och tittade på Let’s Dance tillsammans med Huvudvärk och vi tänker gå och lägga oss tidigt.
Nöjd är jag och Huvudvärk i alla fall över att vi lyckats dela med oss av något från mitt huvud, vi har nämligen lyckats ge Sonia den HÄR låten på hjärnan.
Vi ska klura ut en liten jukeboxblandning, direkt från Mu’s hjärna, speciellt för Sonia, och kanske för hennes familj som visst håller på att få spunk(?). =D
Den här kanske kan vara något till att börja med? -Huvudvärk tyckte det i alla fall.
Barn 1 vill leka med kompis efter skolan, jag säger nej, för att vi ska åka bort. Barn 1 har ändå varit borta titt som tätt denna vecka.
Barn 1 säger inget mer om det och jag upptäcker först när alla ska gå och sätta sig i bilen att barn 1 är pruttsur.
Vägrar klä på sig ytterkläder, vägrar åka till skolan, vägrar diskutera.
Bussen går om 3 minuter.
Jag lyckas få på barn 1 kläder tillslut, barn 1 är nästan lika stort som jag. Barn 2 går ut i bilen utan knussel och barn 1 får baxas ut till bilen.
Väntar vid bussen, barn 1 vägrar kliva ur bilen. Bussen kommer, jag får kånka barn 1 in i bussen, hälsa leende, skamset och ursäktande på busschauffören.
Bävar för en stor och tonårsliknande scen när barn 1 och 2 ska hämtas igen.
Vad gör man? Okej då, du fååår väl leka i alla fall då?
Nä, så gör inte jag.
Barnen är i alla fall snart 9 och 10 år. Dom borde förstå logiken?
Huvudvärk. Buttra barn och tjurig bil.
Någon har visst glömt att sätta i motorvärmaren till mannens bil och på min bil är hjulet platt. Barnens skolbuss går om 9 minuter.
Hinner motorvärmaren värma upp motorn på 10 minuter?
Om man åker pruttonhundra mil genom skogen kommer man till en liten röd stuga med vita möbler och fina saker och en Maja-Piraya som väntar med varmt kaffe.
Det har jag och Loke gjort idag. Pirayafikat.
Med bullar och bokstavskex och struntprat och tjejprat och dödendödensviktigt prat. Det är få personer som så rekordsnabbt lyckats flytta rakt in i mitt hjärta som Maja har gjort ^^
