Kommer väl kissa i sängen i natt
Idag gjorde jag något väldigt dumt. Och kanske väldigt farligt.
Jag gick och småstädade på kvällen, plockade och donade, tände lite ljus. Gick för att slänga in lite pappersskräp jag plockat upp i spisen i köket.
Som brann för fulla muggar.
Innan jag skulle kasta in skräpet i vedspisen hann jag vrida på plattan på spisen också eftersom jag skulle steka på pyttipanna till barnen.
Så öppnar jag luckan, liksom kastar in det jag har i handen med en snärt. Och precis i samma ögonblick som min hand förlorar kontrollen över skräpet, inser jag att jag även hade en tändare i handen!
Jag grips ju givetvis av panik.
Stänger luckan.
Öppnar luckan.
Stänger luckan.
Springer in i vardagsrummet och tvingar barnen att sitta stilla i soffan medan vi väntar på smällen.
Tänker på plattan jag precis satt på.
BOOOM!
Där small den!
Jag smög in i köket. Det lät visst mest illa, ena spisluckan for upp, men inget annat hände.
Där fick jag för att jag alltid gör tusen saker samtidigt.
Och jag skäms ju lite över det också.
Fem minuter
Middag till barnen avklarad. Leksaker undanplockade från vardagsrumsgolvet och en massa ljus tända.
I fem minuter njuter jag av att slippa se Byggare Bobs katt, stora skördetröskor i plast, böcker, Bergar’n, hjullastare….. och hela världen liksom stannade under dom fem minutrarna.
Men det var då det, i den sekunden jag fotade och fixade bilden. Nu är det andra bullar… eller samma bullar, igen.
Och NEJ, Rowdy är ingen leksak. Faktiskt inte.
Sen är ni som är mina twittervänner visst osynliga för mig på twitter, precis hur tråkigt som helst. Bara-satt-ni-vette.
O-ordning så som det ska vara
Mina stora barn har kommit hem och o-ordningen som den ska vara är återställd. Skratt, bråk, lite slagsmål, lite skrik och en hel del tjat. Nu kan jag koppla av ;)
Ellen fick bland annat The Sims i födelsedagspresent, jag hade ingen aning om att det fanns till Playstation! Nu spelas det för fulla muggar :)
Finally!!
Vet ni om att man kan få abstinens efter photoshop?
Det är bergsäkert det, man kan det.
Och jag har haft det. Hujeda mig.
Att skriva ett blogginlägg har känts som ett nödvändigt ont när jag inte samtidigt kunnat redigera ett foto till eller göra en bildlayout.
Så, jag har försökt fixa det, hela morgonen, eller hela dagen tills nu ungefär. Till min nya minidator som endast har 10″ stor skärm.
Nu äntligen har jag fått in photoshop, visserligen en helt oaktuell version, men det gör inget.
Nu ska jag bara leta rätt på nya ps-penslar och fonter.
Annars så har jag äntligen fått sova i natt! Och Loke är på bättringsvägen. Skönt.
Och snart kommer Ellen och Alfred hem efter att ha firat Ellens födelsedag i förskott med ”papppadelen” av deras släkt.
Nu hoppas jag bara att saker och ting fortsätter åt rätt håll och att förkylningen som smyger sig på mig inte anfaller fullt ut!
Blogglusten is back ^^
En dag på akuten, typ igen
Hemma igen. Dödstrött.
x antal timmar i ett väntrum på barnakuten är ingen hit. Faktiskt.
För efter ett långt samtal med sjukvårdsrådgivningen om först Ellens prickar, som förmodligen berodde påp att hon varit förkyld och var ofarliga, och därefter prat om Lokes andning, att han konstant andas tungt och rådet var så klart att åka in igen.
Loke var precis hur duktig som helst, trots att han var livrädd för doktorn. Han drog snällt upp tröjan när doktorn skulle lyssna med stetoskop, och ni som känner Loke vet att bara det är en bragd!
Diagnosen blev åter igen krupp/tveksam astma och det bestämdes att Loke skulle inhalera. Och det fick han göra fyra gångar.
Jag kommer ihåg när Alfred var liten och fick inhalera adrenalin, det var en hemsk brottningsmatch…
Så tro att jag blev förvånad närLoke självmant tog ”starwarsmasken” och höll den över mun och näsa och andades!
Det blev ju en hel del väntan mellan inhaleringarna av ventolin och adrenalinet, så då roade vi oss med en knölig spegel, jag och Loke:
Loke skrattade så han nästan kiknade när vi speglade oss, och jag lovade mig själv att inte äta för mycket semlor i framtiden ;)
Eftersom Loke blev bättre efter att han fick inhalera så fick vi åka hem.
Jag tog sjuktaxi med Loke in till sjukhuset och jag trodde i min enfald att vi skulle kunna åka sjuktaxi hem, speciellt som taxichauffören sa att det bara var att be en sjuksköterska att ringa och beställa en…
När det var dags för hemgång gick jag till receptionen och frågade om vi kunde få hjälp med det.
-Vad ska ni få åka taxi för?? Ni får väl åka buss!
-Ja… eh… jag trodde… dom sa att…
-Går det inga bussar hem till dig eller?
-Jo… eller nästan, inte alltid… vi bor långt från stan…
-Ja, men dåså, nån går det väl alltid som ni kan ta!
-Jaha… så jag ska gå till andra sidan stan, i snöregn som vräker ner, till stationen, hoppas på att det går en buss hem inom en ganska snar framtid, hoppas på att den går hela vägen hem och annars gå en mil från samhället eller sitta ut i ett par timmar och vänta på en buss?? Men ett barn som har varit här på grund av förkylning och andningssvårigheter?
-Doktorn har väl skrivit ut er? Eller hur? Då är det väl ingen fara? Det är just för att det finns såna som utnyttjar systemet som vi har dom här reglerna!
Jag är jävligt överkänslig idag, det erkänner jag, och jag erkänner att stadsbussar inte fanns i min värld just då, för jag har nog aldrig åkt stadsbuss.
Det slutade med att tönt-Mumari började storgrina och gick därifrån.
Tack vara svärmor så löste det sig ändå tillslut.
Nu är vi hemma, jag, Loke och mannen. Mina stora barn är hos sin faster och ska sova där i natt. Här i Mumaribo blir det nattis tidigt för jag känner verkligen att jag inte har alla hästar i kanoten idag…
Akuten
…och iväg till akuten med Loke. Eventuellt psykakuten för hans mamma.
Får jag gråta en skvätt?
God morgon.
Jag har en dator. Jag är nedgraderad. Från apple till pc. Det kan bli bra ändå men det är mycket att fixa, till exempel photoshop.
Glädjen över att ha en fungerande dator igen förtas lite av all omständigheter runt omkring.
Ännu en ganska sömnlösnatt med Loke, han andas illa på nätterna än. Han fick bricanyl blandat i morgonvällingen när vi gick upp och nu låter han ganska okej igen.
Vad tyder det på?
Jag har också en dotter, som igårkväll började få röda prickar som inte kliade.
Idag har hela barnet prickar, över precis hela kroppen och dom kliar. Vad är det frågan om?
Vad gör jag?
Med Ellens godkännande lägger jag ut de här bilderna, så här ser hon ut över hela kroppen! Någon som har någon idé om vad det kan vara?
Jag känner för att ställa mig och dunka huvudet i väggen… eller nåt.
Och upplägget för inlägget ser antagligen bedrövligt ut, det stämmer inte med windows för mig, jag har inte vant mig vid datorn och jag har satt ihop bilderna som är fotade med mobilen i Picasa.
Jag måste få in photoshop!!
Får jag gråta en skvätt?
En lycklig hund är en hund som får glass
Glassbilen piggar alltid upp en sån här grå dag.
Och Dumper vet, han vet precis när glassbilen ska komma. Jag förstår inte hur han kan veta, men ungefär två timmar innan börjar han ranta runt, titta ut genom fönstret och gnälla.
Idag hade han tur, en liten låda med hundglassar fick han ^^ ja inte alla på en gång, och så får han lova att bjuda Gizmo också.
Själv har jag hittat en ny favorit! Rullo! Isglass, ojojoj så god den var!
Jag har mutat barnen, ta vilken glass ni vill, men rör inte min Rullo!! …eller hette den Snurro?
Här i Mumaribo tycker vi att Glassbilen är bland det bästa som finns.
Näst efter att jag har en man som kommer hem med en dator till mig.
Då ska jag använda den här skitdatorn som grytunderlägg.
Mumaribobarnen
Vad Mumaribobarnen roar sig med en hemmadag som denna…..:
Någon slags parkettpicnic…
När jag var liten hade ordet ”parkett” en mycket speciell klang…
PARKETT…. det var nog lite lyxigt tror jag…
Minuten efter kom Ellen och Alfred på att dom skulle gå ut, och det pruttonhundronde vrldskriget i Mumari bröt ut. Den här gången för att jag förbjöd febrig och rosslig Loke att gå ut.
Och Loke ställde ett ultimatum:
-Då jag vill ringa pappa!
Och jag gick med på det, bara ungen blev lugn….
-Pappa…. Lote leschen *snyftar*. På mamma *gråter*. Mamma dum mot mig *illbölar*.
Ja, och sen fortsatte ju världskriget i alla fall.
Nu sover Loke och Ellen och Alfred kom in och lånade kameran för att knäppa kort på en snögris dom gjort ute. Det är liksom tösnö! Precis hur äckligt som helst!
I övrigt är jag datadeppig med bloggtorka som följd. Att blogga från den här datorn som rasar för femtioelfte gången vilken sekund som helst är som att göra potatismos på Euroshoppers potatismospulver.
-Hate it.
Tråkigt
God morgon
God morgon.
När vi gick och la oss igår var jag helt säker på att vi skull få lov att åka in till akuten med Loke senare på natten.
Men tack och lov blev det inte så.
Han har vaknat flera gånger, och vid tvåtiden trodde han att det var morgon, men inget krupp/astmaanfall.
Skönt, även om sömnbristen känns total.
Idag snöar det, eller möjligen snöregnar. Min bil är död och min macbook är fortfarande lika död.
Datorn som jag använder nu tar hundra år på sig för varje litet moment jag ber den om. Jag ska fixa nån kylklamp att lägga under den eftersom fläkten inte går .
….happy days.
Jag tycker det är nog nu
När livet är på topp liksom…
Jag har ringt runt till olika ställen som kan tänkas laga en macbook och bara fått dyra eller omöjliga besked, men att jag alltid kan lämna in den för säkerhets skull och få den äran att betala en slant även om det inte går att laga.
Tur att jag har i stort sett alla foton på den externa hårddisken!
Men Loke är det också illa.
På dan idag har han varit hyperaktiv, jag har haft fullt sjå med att hålla honom lugn eftersom han väser så tungt när han andas, både utåt och inåt.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om krupp skulle vara så, så konstant liksom, fast han inte hostar så mycker.
Och sjukvårdskärringen hörde Loke skratta i bakgrunden och sa att hon hörde ju minsann själv att det inte var nå fel på pojken. Och får inte jag honom att ta mollepect och behålla det utan att kräkas, ja då har ju jag gjort mitt val liksom, då väljer ju jag att låta Loke var dålig.
Och jag, kanske på grund av bristen på sömn de två senaste nätterna, fick ett utbrott och blev tvärarg på sjuktanten och skällde ut henne och slängde på luren. Så arg så jag började grina var jag.
Och sen fortsatte karusellen att få tag i en vettig människa att prata med och efter mycket om och men fick jag tag i avdelningen där vi var inlagda i förrgår.
Inte så mycket klokare bestämde vi oss för att avvakta….
Nu på kvällen har Loke feber, som grädde på moset, och är kokhet och grinar för allt. Får inte i honom mollepect, får inte ta tempen annat än under armen, får inte göra honom upprörd för då slår det direkt på andningen.
Jag tycker att mycket känns jobbigt nu. Faktiskt.
Ett litet jävla plus-i-kanten till min gamla Amilo-laptop, den håller sig igång, otroligt, även om den låter som en mobed och garanterat har feber den med.
Kära Mumari
Kära Mumari.
Vi läste att din kära Macbook hade gått sönder. Först och främst vill vi beklaga sorgen.
Eftersom vi tycker att du har en så sjukt jävla bra blogg är vi nu oroliga att du tvingas sluta blogga och vi kommer därför att leverera en valfri dator till ditt hem idag.
Mvh Allamöjligadataföretag
Ha! Eller hur? Men hade jag hetat Blondinbella hade jag nog drunknat i mail om olika erbjudanden nu… (och det hade ju i alla fall kvittat eftersom jag inte kommer åt min mail)
Jag har en lastgammal Advent laptop. Medan man startar den kan man laga mat, äta, gå och ta en dusch för att slutligen slå sig ner vid ett system som nästan är färdigstartat. Efter fem minuter börjar datorn tjuta som en brandvarnare och måste startas om. Proceduren kan då med fördel upprepas.
Jag har en ganska gammal Siemens laptop. Med en fläkt som låter som en moped. Efter 10 minuter stängs datorn av utan någon som helst förvarning och måste startas om och hittar då med största sannorlikhet inte nätverket.
Jag har också en HP laptop från 90-talet. Den kan användas som fotpall.
Kan man köra photoshop på en netbook med 1 gb RAM?
R.I.P
R.I.P
Min Macbook.
Tack för den här tiden.
Hur fan kunde du överge mig nu?
*gråter*
/mumari
-datorlös
(har pratat med apple support + diverse andra datafirmor som lagar apple… kostnaden jämfört med åldern på min mac blir för stor, hur man än vrider och vänder på det.)
Kraschat! Varfööör!!?
Varfööör?
Innan jag gick och lade mig fick Loke enkrupp/astma(?)attack. Blev bättre efter en tag med bricanyl.
Två gånger till i natt vaknade han med samma problem men inte riktigt lika kraftiga.
Och som grädde på moset har min macbook krashat! Jag hör att den startar och ser det på en liten lampa.
Men skärmen blinkar bara till en gång, sen är den svart!
Någon som vet vad det kan vara för fel?
Just nu sitter jag och skriver på mannens pyttelilla skitdator som bara har 7″ skärm och är totalt
värdelös på alla sidor utom Blocket.
Jag ser intee ens hela rutan jag skriver inlägg i…
Och min mail kommer jag inte åt.
Wysteriia, jag ska försöka hjälpa dig så fort jag kan.
Jag har panik BIG time nu, min älskade mac!!
Jag önskar mig…
Nu snarkas det Loke-snarkningar på soffan, han får sova där tills jag ska gå upp och lägga mig. Jag är en hönsmamma och vill ha koll och höra honom hela tiden.
Nu börjar också Alfred att rossla hest, men en 8-åring borde väl inte få falsk krupp? Även om han hade det som riktigt liten?
Jag hoppas verkligen inte det….
Själv är jag antagligen precis hur trött som helst, men jag kan inte koppla av och gå och lägga mig. Det känns som jag bara väntar på att Lokes anfall ska komma. Det får bli position soffläge en stund till.
Jag önskar verkligen mig och oss en lugn natt!
…och en ekorre…. glöm inte att jag önskar mig en ekorre också!
…den där ekorr-rocken jag samlar till…. jag fattar inte, i Mumaribo brukar toapapper gå åt som smör i solsken, men det där serlapappret som jag köpt enkom för att samla streckkoder till ekorr-rocken, det verkar räcka i pruttonhundra år!
Det kanske helt enkelt bajsas och snyts för dåligt i Mumaribo nu för tiden.
Tusen tack ^^
Vissa dagar värmer överraskningar lite mer än vanligt. Som idag till exempel!
Titta vad jag fick hem idag från fina Junitjej!
Tusen tusen tack! ^^
Mumari i andra andningen
Tjo!
Mumari i andra andningen.
Sova? Vaddå?
Vid lunch åkte jag och hämtade Ellen och Alfred hos deras kusiner. Det var ju tur att dom skulle sova där natten till idag, eftersom Loke ändå tänkte att vi skulle spendera natten på sjukhuset.
Vi blev kvar där ett tag, hos Sandra, en kvart eller två timmar eller tre, jag har inte så så bra tidsuppfattning idag känner jag. Men jag tänkte att mannen som kört hela natten skulle få sova i lugn och ro hemma.
Men så ringer han rätt var det är:
Mannen: Hallåå… *ynkligt*
Jag: Hallå?
Mannen: Hallå-hallå-hallå…
Jag: Vad fasen håller du på med? Gå lägg dig!
Mannen: Hallå…. jag håller…. på… å testar…. hallå…
Jag: Sluta ring! Sov istället!! Passa på nu när inte vi är hemma!
Mannen: Öh…. är inte du nere i soffan…?
Jag: *suck* gå och lägg dig, du ringer i sömnen!
Jo för han höll på att testa ett par radiolurar som man kan koppla in telefon till, tydligen i sömnen, för han har inget minne av det.
Ja, och sen passade jag på att smita iväg och snabbhandla medan ungarna var kvar hos Sandra, köttfärssås med spagetti, enkelt och bra, men tydligen hade jag glömt att köpa ketchup och min make är visst som en barnunge och kan inte äta köttfärssås då, så när jag kom hem var det bara att vända och åka tillbaka till affären. *Felix eller Heinz – Felix eller Heinz… det är noga det där, vad är det han vill ha…. chansar på Felix… FEL! Men han får fan äta och se glad ut nu!*
På Loke märks inga symptom från natten, och jag hoppas verkligen att vi får sova i natt!
Nu ska jag laga mat.
En natt på sjukhuset
Jag skrev ju igår att Loke plötsligt lät hes och rosslig efter att han somnat på soffan på kvällen…
En timme senare vaknade han och hade jättesvårt att andas. Krupp i alla riktningar, det lät både när han andades inåt som falsk krupp brukar göra, och när han andades utåt.
Det här var nog det värsta anfallet han nånsin har haft. I panik fick jag i honom Bricanyl och Mollepect.
Jag ska säga er att det är nästan omöjligt att få i ungen medicin, och är man själv med honom så är det ännu värre.
Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som kopplade mig vidare till öron-näsa-hals och dom ville att vi skulle komma in på en gång eftersom de lät som både astma och krupp.
Jag beställde sjuktaxi som kom efter tio minuter och sen åkte vi i flera år till Uppsala och jag övervägde att ringa en ambulans och be den möta oss. Så orolig var jag för min skrutt.
Väl framme konstaterades falsk krupp och eventuell astma, vi fick bli kvar över natten för observation.
Vet ni om att det är praktiskt omöjligt att sova i en sjukhussäng med uppfälld huvudända tillsammans med en treåring?
Det går inte och min nacke är nu en gamnacke.
Vi blev utskrivna igen vid morgon ronden, inte så mycket klokare men Loke är bättre i andningen i alla fall.
Det konstiga är att Loke inte har ett endaste annat förkylningstecken förutom att han låter illa i halsen.
Mannen kom upp till oss på sjukhuset på morgonen efter att ha kört snö hela natten, så vi åkte tillsammans hem.
Bästa överraskningen hemma var att det endast var 12 grader inomhus. Lovely ♥
Jag ska fråga Loke om han kan tänka sig att sova middag en skvätt och så ska jag fråga hundarna om dom kan tänka sig att lägga in ved då och då i spisen, så att en trött Mu kan få nån timmes sömn.
Antagligen in my dreams.
Utslagen
På två röda somnade mitt kvällssällskap bredvid mig i soffan. Och som att trycka på en knapp så blev han förkyld. Blixtsnabbt.
Han hostar och rosslar hest och låter som Darth Vader…
Veden är slut inne och jag är för lat/mörkrädd för att gå ut och hämta. Jag tänder lite fler ljus och boar in mig i en filt i soffan jag med. Och mackor ska jag äta. Jag ska okynnesäta massor av mackor.
För i Mumaribo får man det.
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
