Monthly Archives: februari 2010
Kommer väl kissa i sängen i natt
Idag gjorde jag något väldigt dumt. Och kanske väldigt farligt.
Jag gick och småstädade på kvällen, plockade och donade, tände lite ljus. Gick för att slänga in lite pappersskräp jag plockat upp i spisen i köket.
Som brann för fulla muggar.
Innan jag skulle kasta in skräpet i vedspisen hann jag vrida på plattan på spisen också eftersom jag skulle steka på pyttipanna till barnen.
Så öppnar jag luckan, liksom kastar in det jag har i handen med en snärt. Och precis i samma ögonblick som min hand förlorar kontrollen över skräpet, inser jag att jag även hade en tändare i handen!
Jag grips ju givetvis av panik.
Stänger luckan.
Öppnar luckan.
Stänger luckan.
Springer in i vardagsrummet och tvingar barnen att sitta stilla i soffan medan vi väntar på smällen.
Tänker på plattan jag precis satt på.
BOOOM!
Där small den!
Jag smög in i köket. Det lät visst mest illa, ena spisluckan for upp, men inget annat hände.
Där fick jag för att jag alltid gör tusen saker samtidigt.
Och jag skäms ju lite över det också.
Filed under Allmänt
Fem minuter
Middag till barnen avklarad. Leksaker undanplockade från vardagsrumsgolvet och en massa ljus tända.
I fem minuter njuter jag av att slippa se Byggare Bobs katt, stora skördetröskor i plast, böcker, Bergar’n, hjullastare….. och hela världen liksom stannade under dom fem minutrarna.
Men det var då det, i den sekunden jag fotade och fixade bilden. Nu är det andra bullar… eller samma bullar, igen.
Och NEJ, Rowdy är ingen leksak. Faktiskt inte.
Sen är ni som är mina twittervänner visst osynliga för mig på twitter, precis hur tråkigt som helst. Bara-satt-ni-vette.
Filed under Allmänt
O-ordning så som det ska vara
Mina stora barn har kommit hem och o-ordningen som den ska vara är återställd. Skratt, bråk, lite slagsmål, lite skrik och en hel del tjat. Nu kan jag koppla av 
Ellen fick bland annat The Sims i födelsedagspresent, jag hade ingen aning om att det fanns till Playstation! Nu spelas det för fulla muggar 
Finally!!
Vet ni om att man kan få abstinens efter photoshop?
Det är bergsäkert det, man kan det.
Och jag har haft det. Hujeda mig.
Att skriva ett blogginlägg har känts som ett nödvändigt ont när jag inte samtidigt kunnat redigera ett foto till eller göra en bildlayout.
Så, jag har försökt fixa det, hela morgonen, eller hela dagen tills nu ungefär. Till min nya minidator som endast har 10″ stor skärm.
Nu äntligen har jag fått in photoshop, visserligen en helt oaktuell version, men det gör inget.
Nu ska jag bara leta rätt på nya ps-penslar och fonter.
Annars så har jag äntligen fått sova i natt! Och Loke är på bättringsvägen. Skönt.
Och snart kommer Ellen och Alfred hem efter att ha firat Ellens födelsedag i förskott med ”papppadelen” av deras släkt.
Nu hoppas jag bara att saker och ting fortsätter åt rätt håll och att förkylningen som smyger sig på mig inte anfaller fullt ut!
Blogglusten is back ^^
En dag på akuten, typ igen
Hemma igen. Dödstrött.
x antal timmar i ett väntrum på barnakuten är ingen hit. Faktiskt.
För efter ett långt samtal med sjukvårdsrådgivningen om först Ellens prickar, som förmodligen berodde påp att hon varit förkyld och var ofarliga, och därefter prat om Lokes andning, att han konstant andas tungt och rådet var så klart att åka in igen.
Loke var precis hur duktig som helst, trots att han var livrädd för doktorn. Han drog snällt upp tröjan när doktorn skulle lyssna med stetoskop, och ni som känner Loke vet att bara det är en bragd!
Diagnosen blev åter igen krupp/tveksam astma och det bestämdes att Loke skulle inhalera. Och det fick han göra fyra gångar.
Jag kommer ihåg när Alfred var liten och fick inhalera adrenalin, det var en hemsk brottningsmatch…
Så tro att jag blev förvånad närLoke självmant tog ”starwarsmasken” och höll den över mun och näsa och andades!
Det blev ju en hel del väntan mellan inhaleringarna av ventolin och adrenalinet, så då roade vi oss med en knölig spegel, jag och Loke:
Loke skrattade så han nästan kiknade när vi speglade oss, och jag lovade mig själv att inte äta för mycket semlor i framtiden
Eftersom Loke blev bättre efter att han fick inhalera så fick vi åka hem.
Jag tog sjuktaxi med Loke in till sjukhuset och jag trodde i min enfald att vi skulle kunna åka sjuktaxi hem, speciellt som taxichauffören sa att det bara var att be en sjuksköterska att ringa och beställa en…
När det var dags för hemgång gick jag till receptionen och frågade om vi kunde få hjälp med det.
-Vad ska ni få åka taxi för?? Ni får väl åka buss!
-Ja… eh… jag trodde… dom sa att…
-Går det inga bussar hem till dig eller?
-Jo… eller nästan, inte alltid… vi bor långt från stan…
-Ja, men dåså, nån går det väl alltid som ni kan ta!
-Jaha… så jag ska gå till andra sidan stan, i snöregn som vräker ner, till stationen, hoppas på att det går en buss hem inom en ganska snar framtid, hoppas på att den går hela vägen hem och annars gå en mil från samhället eller sitta ut i ett par timmar och vänta på en buss?? Men ett barn som har varit här på grund av förkylning och andningssvårigheter?
-Doktorn har väl skrivit ut er? Eller hur? Då är det väl ingen fara? Det är just för att det finns såna som utnyttjar systemet som vi har dom här reglerna!
Jag är jävligt överkänslig idag, det erkänner jag, och jag erkänner att stadsbussar inte fanns i min värld just då, för jag har nog aldrig åkt stadsbuss.
Det slutade med att tönt-Mumari började storgrina och gick därifrån.
Tack vara svärmor så löste det sig ändå tillslut.
Nu är vi hemma, jag, Loke och mannen. Mina stora barn är hos sin faster och ska sova där i natt. Här i Mumaribo blir det nattis tidigt för jag känner verkligen att jag inte har alla hästar i kanoten idag…
Filed under Barnen
Får jag gråta en skvätt?
God morgon.
Jag har en dator. Jag är nedgraderad. Från apple till pc. Det kan bli bra ändå men det är mycket att fixa, till exempel photoshop.
Glädjen över att ha en fungerande dator igen förtas lite av all omständigheter runt omkring.
Ännu en ganska sömnlösnatt med Loke, han andas illa på nätterna än. Han fick bricanyl blandat i morgonvällingen när vi gick upp och nu låter han ganska okej igen.
Vad tyder det på?
Jag har också en dotter, som igårkväll började få röda prickar som inte kliade.
Idag har hela barnet prickar, över precis hela kroppen och dom kliar. Vad är det frågan om?
Vad gör jag?
Med Ellens godkännande lägger jag ut de här bilderna, så här ser hon ut över hela kroppen! Någon som har någon idé om vad det kan vara?
Jag känner för att ställa mig och dunka huvudet i väggen… eller nåt.
Och upplägget för inlägget ser antagligen bedrövligt ut, det stämmer inte med windows för mig, jag har inte vant mig vid datorn och jag har satt ihop bilderna som är fotade med mobilen i Picasa.
Jag måste få in photoshop!!
Får jag gråta en skvätt?
En lycklig hund är en hund som får glass
Glassbilen piggar alltid upp en sån här grå dag.
Och Dumper vet, han vet precis när glassbilen ska komma. Jag förstår inte hur han kan veta, men ungefär två timmar innan börjar han ranta runt, titta ut genom fönstret och gnälla.
Idag hade han tur, en liten låda med hundglassar fick han ^^ ja inte alla på en gång, och så får han lova att bjuda Gizmo också.
Själv har jag hittat en ny favorit! Rullo! Isglass, ojojoj så god den var!
Jag har mutat barnen, ta vilken glass ni vill, men rör inte min Rullo!! …eller hette den Snurro?
Här i Mumaribo tycker vi att Glassbilen är bland det bästa som finns.
Näst efter att jag har en man som kommer hem med en dator till mig.
Då ska jag använda den här skitdatorn som grytunderlägg.
Filed under Allmänt
Mumaribobarnen
Vad Mumaribobarnen roar sig med en hemmadag som denna…..:
Någon slags parkettpicnic…
När jag var liten hade ordet ”parkett” en mycket speciell klang…
PARKETT…. det var nog lite lyxigt tror jag…
Minuten efter kom Ellen och Alfred på att dom skulle gå ut, och det pruttonhundronde vrldskriget i Mumari bröt ut. Den här gången för att jag förbjöd febrig och rosslig Loke att gå ut.
Och Loke ställde ett ultimatum:
-Då jag vill ringa pappa!
Och jag gick med på det, bara ungen blev lugn….
-Pappa…. Lote leschen *snyftar*. På mamma *gråter*. Mamma dum mot mig *illbölar*.
Ja, och sen fortsatte ju världskriget i alla fall.
Nu sover Loke och Ellen och Alfred kom in och lånade kameran för att knäppa kort på en snögris dom gjort ute. Det är liksom tösnö! Precis hur äckligt som helst!
I övrigt är jag datadeppig med bloggtorka som följd. Att blogga från den här datorn som rasar för femtioelfte gången vilken sekund som helst är som att göra potatismos på Euroshoppers potatismospulver.
-Hate it.
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
