mumari

….oooooch ANDAS en smula.

Ibland vill jag bara krypa in och gömma mig i en garderob. Bara sitta där (reser mig upp för att släppa ut hund 1) en stund och vara lite ensam och ifred.
Få slippa avbryta (ryter åt hund 2 att sluta jaga katt) vad jag än håller på med och springa och släppa ut (torkar upp mitt kaffe som Loke nyss välte ut) hundar, avbryta barnslagsmål, hämta ved, släppa in hundar (rättar en matteläxa), torka barnrumpor, svara i telefon (rättar matteläxan igen), och blabla-bla.
Samtidigt som barn ett cyklar (släpper in hund 1) springcykel inomhus och låter som en tupp, hund 2 skäller, barn 3 tjatar om Facebook och katt 1 försöker krafsa upp kylskåpet.

Jag försökte få vara ifred på toaletten för en stund sedan, men där satt det visst (telefonen ringer) en katt som gärna ville sitta i knä ett tag och en hund gnällde utanför dörren och slutligen hörde jag ”Mammaaa! MAMMAAA!? Var är duuu! Kooooooooom!!!”.

Nej, fy. Så här får man bara inte hålla på och gnälla. Det här är ju faktiskt livet, rakt upp och ned, utan krusiduller.
Nu måste jag gå och ta bäverskinnet ifrån Loke, han försöker visst klä ut en hund med det.

Ps. Det tog mig ungefär en och en halv timme att skriva det här
så jag skiter i att lägga in ett foto, orkar inte.

UPDATE kl 10:47:Men guud! Så somnade och nattades alla barn och djur i en handvändning! Jisses vad tyst det blev! Förlåt! Jag tar tillbaka allt! Ååååh Dåliga MammaSamvete!!

Update 2 kl 21:02: Jag är inte lite snurrig jag, den förra updaten var såklart från 19:47.