Om att skämmas kollektivt

God morgon!

Jaha, nu är istiden tillbaka igen? Så förvånad jag blev när jag såg att det var -17 grader nu på morgonen, vid huset. Nere vid djuren  brukar det alltid vara ungefär tre grader kallare trots att det bara är 50 meter från huset.

Så länge det inte går ner mot 25-30 minusgrader så gör det inte så mycket. Man ser på en gång hur mycket vackrare allt blir ute när det blir kallare!

Igår kväll tittade jag och barnen på melodifestivalen. Och jag skämdes, jag tror jag skämdes lite med hela Sverige. Kommer jag ihåg hur en enda låt lät? Är det inte det som är halva grejen med schlager, att låtarna skoningslöst ska etsa sig fast på hjärnan?
Sen svor jag en liten ramsa över Christine Meltzer, som med en Bolibompadialekt vrålade ut ordet KÅTA (som i same) och fnissade, och skrek det igen och och gjorde en grej av det så jag hörde mina barn tissla med varandra: ”Kåta? Vet du vad det är Alfred?”
Tack Christine, jag är inte bekväm med Blommor och Bin.
(Jag tyckte det räckte med Lokes frågor igår om kalven som sov i kossans mage och sen kom ut. -Var? Hur kom den in där mamma?)
-Christine, tala som man gör till ett barn nu!? Jeeez så överspänt, vad går hon på?
Och varför skäms jag så grymt när det är hon som är pinsam?

Inte helt överraskande bestod melodifestivalen av enbart kassa låtar, märkliga (avsaknade) kläder och pinsamheter. Antagligen kommer jag sitta och skämmas framför tv:n nästa lördag också, för att Dolph Lundgren kunde bjuda på sina machoegenskaper och gjorde programmet lite underhållande i alla fall

Annars kan jag bara konstatera att jag hatar ”schlager”, även detta år.

Läsarna: Ola vinner Läsarna: Du är fem plus, Dolph! Läsarna: Han var bäst i kväll! Salem Al Fakir och Ola direkt till Globen Melodifestivalen: betyg på kvällens låtar Jenny Silver kom sist Mars attacks, eller? ’Nu kan jag inte gömma mig’ – Jessica Andersson pressad av låten