…om jag skulle få för mig att bikta mig…?

Jo, vi ska på dop i morgon.
Sådana händelser rör till det något i en Mumaris hjärna.

1. Jag känner mig obekväm i Guds hus. Det passar inte min image.
2. Jag kommer med min stora oorganiserade familj och kan lika gärna upptäcka att Loke har jeansen ut och in när vi väl sitter på kyrkbänken.
3. Jag kan få för mig att jag vill prova att bikta mig innan dopet börjar, och tar fel på biktluren och prästens mikrofon och läser upp alla mina synder för pruttonhundra gäster som väntar på att dopet ska börja,  och får skämmas ihjäl mig och begravas på stört.
4. Loke kan plötsligt lägga av en brakare så det ekar ända upp till himlen och andra gäster kan tro att det är jag.
5. Jag kan av misstag säga något väldigt klantigt som jag försöker rätta till så att det blir ännu dummare.
6. Någon framför mig kan plötsligt klia sig under armen, göra en monkey-scratch, så att jag bara inte kan låta bli att skratta hysteriskt och högt.
7. Loke kan bli bajsnödig och säga det högt och tydligt när alla gäster stumma av vördnad ser på när gossebarnet som ska döpas får vatten på flinten. *

Ja, så kan det gå, och då får ju min bror skämmas över mig bland alla sina vänner som jag aldrig har träffat och generad förklara att eftersom vi är tvillingar, så kan det lika gärna ha blivit så att alla bra gener orättvist delades ut till honom och endast restpartier blev kvar till mig.
Och då kan man ju trots allt inte begära så mycket av den hopplösa systern. Det kan man faktiskt inte och det förstår ju var och en.

Sen kan det ju också slå ut så väl i morgon att familjen Mumari bara går rakt in i kyrkan utan krusiduller och sätter sig på rätt plats på en gång och sen var dopet över innan vi ens hann blinka och inget otillbörligt inträffade.
Det kan gå så. Men det är absolut inget att räkna med.

Det kan också vara så att eftersom jag stressar upp mig så långt i förväg så är det därför risken är hög att något inte klaffar.

Man kan aldrig så noga veta och därför tar vi inte ut någon seger i förskott här i Mumaribo.

*Notera att jag skrev mina värsta farhågor med det otroligt larviga typsnittet ”Comic Sans”. Oron ska dock tas på allvar ändå.