Om illamående som tar bort det sista av mitt vett
Idag när jag handlade på eftermiddagen, oförmögen att komma ihåg vad jag skulle handla på grund av mitt konstanta illamående, som vanligt svettandes i kön med en kräka i halsen, fick jag nog.
Jag åkte raka vägen till apoteket.
Gick in och frågade om det fanns något som kunde hjälpa mot illamåendet förrutom postafen som jag provat förrut.
Det fanns det inte. Och postafen blir jag så sjukt trött av och det på den extrema trötthet jag redan har kändes inte lockande.
Jag fick rådet att knacka på och se om det fanns någon kvar på vårdcentralen som kanske kunde skriva ut något bättre åt mig.
Så jag gick dit, dörren var låst. Jag knackade och väntade.
Till slut kom en sjuksyster och öppnade. Samma sjuksyster som assisterat barnmorskan alla mina graviditeter.
Och jag börjar störtlipa.
Jag hulkar och bölar så tårarna sprutar och säger att jag måste ha hjälp.
Jag kan tänka mig att systern först blev förskräckt innan hon fick något sammanhang i vad jag berättade.
Jag hulkade att jag mår så konstant illa dygnet runt och att jag var så galet trött att min vardag inte fungerar. Och systern tyckte synd om mig/alternativt att jag var känslig och knäpp, och sa att det tyvärr var postafen som fanns, eller ett annat receptbelagt preparat, men det blev man visst ännu tröttare av.
Så jag har köpt postafen i alle fall och ska ringa barnmorskevikarien i morgon vilket jag inte alls känner för egentligen. Jag vill ringa till Thailand till min ordinarie barnmorska.
Jag tog en postafen för två timmar sen. Borde den inte ha hjälpt ännu? Jag vet inte om det beror på tabletten, men jag har plötsligt fått en så sjuk mun/halstorrhet att jag får kväljningar bara av det!
Alltså, jag vet ju att det är normalt att må illa när man är gravid. Jag har gjort det alla gånger tidigare. Men liksom inom rimliga gränser. En liten stund på förmiddagen.
Det här som är nu är extremt.
Jag kräks bara sällan, men kanske vore det bättre att stoppa fingrarna i halsen tillslut?
Jag är som en zombie om dagarna.
SLUTA GNÄLL MUUUU!!!!
….jo… och jag skäms lite också för att jag störtade in och började störtböla på vårdcentralen.
Lite slö att tänka….
Jag startade morgonen med frukost och med att skjutsa mannen till i-närheten-av-Maja.
Därför var jag tvungen att åka till Maja och väcka henne för att tigga till mig lite sällskap och en kopp kaffe.
Maja och Neo var ungefär lika förkylda som jag och Loke och jag kände mig mest som en pustande val.
Illamående till tusen hela förmiddagen och jag skyller mycket av det på frukosten, jag brukar aldrig äta frukost…. och jag brukar inte må illa förrän på eftermiddagen….
Illamåendet gör att jag blir slö i hjärnan.
När jag var på väg hem ringde telefonen.
Jag: Hej det är Mumari
Gubbe: Heej! Det är från bussgods i Uppsala! Jag har ett paket till dig!
Jag: Va!? Till mig?? Vad kan det vara? *funderar*
Gubbe: Ja, inte vet jag, det kommer från Göteborg står det. Stort är det….
Jag: *kommer på att jag skickat efter renhorn* Göteborg!? Är du säker på det??
Gubbe: Ja, det står så på avsändaren i alla fall.
Jag: Nä…. det står inte Norrland då? Eller Lappland?
Gubbe: Nej, Göteborg…
Jag: …konstigt.
Gubbe: Det står att det innehåller renhorn.
Jag känner mig plötsligt väldigt korkad och trångsynt. Varför måste renhorn promt skickas från Lappland?
Jag skäms, säger att det stämmer och tackar, paketet ska skickas ut till Mumaribos närmaste ombud.
Fy så dum jag kände mig!
Kan man bara köpa Falukorv i Falun liksom?
Konstaplen Stav fel
KLICKA
Förr i tiden var pizzalistor i allmänhet roliga att läsa. Något jag med förtjusning rykte åt mig om jag besökte en ny pizzeria.
Idag är dom roliga listorna sällsynta tack vare rättstavningsprogram och så.
Men dom finns! Ibland har man turen att hitta en!
Det gjorde jag här om dagen.
Jag älskar när man hittar några pizzor med shinka, och några med skinka. Och pizzor med kronershjärtan och nöttfärs. Jag är en ordpolis även om jag själv kan slarva till det av misstag och skrattar högt åt andras stavfel och syftningsfel och särskrivningar!
Klassikerna liksom; ”Gift orm säljes.”, ”Fryst kyckling lever.”, ”situationstecken”, ”copywrite” =D
Avigsidan har alltid varit en favorit när en Mu behöver muntras upp ^^
Att inte förstå om man är typ bjuden?
Jag må ha hjärnan full med snor just nu och kan skylla tillfällig dumhet och trögt tänkande på gravidhormoner.
Det här låg i brevlådan idag. En tidning från veckorevyn med en fastklistrad lapp på.
Jag kommer ihåg att VR för en tid sedan hörde av sig och ville ha min adress (som jag redan trodde att dom hade eftersom jag fick personlig inbjudan till Blogawards förra året skickad hem till mig).
Det skulle skickas något mycket spännande till mig fick jag veta.
Så idag kom det då?
Men jag förstår inte… om det här är en inbjudan eller bara ett sätt att tala om att vem som helst via tidningen kan anmäla sig till Blogawards som tydligen ska gå av stapeln i pruttonhundra städer.
Jag hajar noll.
Annars så sitter jag mest som fastväxt i soffan och tänker att jag skulle ta mig in i duschen och sedan åka och handla. Jag har tänkt så ett bra tag nu.
Jag nyser så mycket så jag tar mig inte för med det.
Det är synd om mig, jag är liksom sjuk. Sjukt förkyld.
Krya på mig.
Har ni haft problem?
Om det är någon mer som har haft problem att kommentera på min blogg och/eller haft svårt att komma in på bloggen så får ni gärna tala om det, jag har tagit bort ett kommentarstillägg så att nu borde ni kunna kommentera som vanligt.
Men jag skulle gärna vilja veta om ni som haft problem får det att funka bättre nu?’
Pip till i så fall ^^
Om inskrivning och bebisapan och så
Jaha, si så där ja. Nu var själva inskrivningen hos barnmorskan avklarad.
Stressad slängde jag in Loke till Sandra under tiden eftersom jag trodde att man kunde bli tvungen att klä av sig och ligga i en sån där otäck stol och spreta med benen, och då vill man ju verkligen inte ha med sig en 3,5-åring som frågar tusen frågor om varför saker är si och så och undrar hur i hela friden mammor kan kissa utan en snopp.
Det vill man ju inte.
Nu var det ju inte tal om någon sådan undersökning när jag väl kom dit, men det kan man ju inte begära att jag ska komma ihåg så här när jag väntar mitt fjärde barn.
.
Det var ju faktiskt inte mycket som blev som jag hade tänkt mig, barnmorskan som jag haft sen tidigare hade passat på att åka till Thailand just precis när jag skulle komma så det var en vikarie och då blev det bara rörigt och rutinsakerna avklarades på ett rätt osmidigt sätt kände jag.
Att jag har foglossning redan nu och mår så illa att jag till och med har svårt att sova om nätterna kom liksom aldrig på tal och att jag är jätteorolig för att det skulle vara två bebisapor struntar väl en vikarie i.
För det får man se som en liten present på ultraljudet om 200 år i alla fall.
En vikarie kan ju inte alls förstå att jag har ett stort kontrollbehov och måste planera mentalt långt i förväg.
En vikarie kan inte heller förstå att det faktiskt är en väldigt stor skillnad på en amerikansk stor personbil med soffa i fram och en minibuss.
En vikarie har antagligen på sin höjd 2 barn och tycker att det där med bil är en värdslig sak.
Så var det med det och jag får fortsätta att fundera mig blå på antalet bebisapor i magen tills jag får magsår.
Och förresten, bara sa’tt ni vet; Vikarien trodde att det var mitt första barn. BARA FÖR ATT JAG SÅG SÅ JÄKLA UNG UT!
Cotton Birds
Sitter och tittar på Hollywoodfruar på trean. En ganska skön verklighetsflykt! ;) Och ett av de få tv-program jag faktiskt följer.
Samtidigt så slösurfar jag efter roliga saker. Det känns som jag har precis hur mycket instängd kreativitet som helst men ingen energi att åstadkomma något!
Titta på de här härliga små fåglarna som finns att köpa här! Dyra….
…och genast börjar min kreativa hjärna att spinna….
Visst var dom läckra!?
Mumaribo-Mamma funderar
Jag hatar att gnälla.
Jag mår pyton. Förkyld + illamående + en helt sjuk tröttma.
Här i Mumaribo är det inte alla som har privilegiet att ligga ner och koncentrera sig på sjukan, i synnerhet inte mammor i Mumaribo.
Istället drar Taxi Mumari igång och jag borde ha hunnit in i duschen för en timme sen. Ungar och karlar ska hämtas, skjutsas och transporteras hej vilt.
I morgon bitti ska jag till barmorskan på inskrivning.
Jag ska gnälla så mycket jag kan över det här tillståndet som jag inte känt när jag väntat mina tidigare barn.
Jag ska få henne att ta min undran/oro över att det kan vara två bebisapor på allvar.
Iväg med mig nu!
[bild]
Morgon
-
Idag blev det ju inte alls så roligt som man kan tänka sig att det kan bli på en måndagmorgon.
Jag vaknade med fantastiskt ont i halsen och helt igentäppt i näsan och varenda muskel i kroppen tycks ha krympt och värker.
Därför tycker jag aningens synd om mig själv.
Dessutom har det snöat igen.
Det är vitt ute!
Vi är hemskt trötta på den dära snön nu.
Faktiskt.
Ett försök att pigga upp mig själv med ny bloggdesign har jag gjort.
Headern känns nog inte riktigt klar, jag måste suga på den karamellen ett slag.
Vad händer annars i Mumaribo idag?
-I have no idea!
.
…en söndag
För gammal liksom…
Det var en trevlig tillställning igår, den där 25-årsfesten. Vi går på fest med så ungt folk…. bara det liksom!
Men… jag börjar känna mig för gammal för det, när man är glad att man är gravid och kör, då kan man vara för gammal för sådana där fester.
När mannen …hrrm… vaknar, ska jag påminna honom att även han är för gammal.
Nu kaffe, bortskrubbning av gårdagens smink och hej och hå. Resten får någon annan skrubba.
Funderingar om bilar och minibussar…
Jag funderar ständigt över det där med familjebil… för i höst kommer inte hela min familj att få plats i en vanlig, standard familjebil.
Och minibuss…. jag är livrädd!
Så tänker jag tillbaka på vår gamla cheva pickup. Den var fin den. Den hade 6 sittplatser, soffa i fram. En sån vill jag ha igen!
Jag tycker om att köra pickup för min litenhet gör att jag har något slags behov av att hävda mig med en stor bil. Som en gubbe ungefär.
Förrut hade jag en merca kombi, som hade varit taxi. I den fanns det ett helt extrabaksäte som man kunde fälla fram i bakluckan.
Det finns dom som säger att många stora familjer färdas i sådana bilar.
Jag undrar jag…. hur skulle det se ut?
Ska två barn sitta där som typ två Golden retrivers? Som snällt hoppar ut och in när jag öppnar bakluckan?
Ska jag tona rutorna då?
Finns det såna där klistermärken med barnhuvuden i profil ungefär som dom där Golden Retriverklistermärkerna min mamma hade på sin kombi när jag var liten?
Sen undrar jag om det månne kan vara två bebisapor i min mage…. det är inte omöjligt…. jag är själv tvåäggstvilling, Loke var tvilling från början men jag fick missfall på ena, på ett tidigt ul i v6-7 för några veckor sedan syntes något mörkt som var svårt att få grepp om.
Det kan vara två.
Då sket sig pickupen och minibussen blev ett faktum.
Klä ut mig till mullig…. typ…
…älska att gå upp tidigt på lördagmornar…
Idag ska vi på kalasfest. Eller i kväll rättare sagt, hos mannens bror.
Därför har vi barnvakt åt barnen och ska vara alldeles vuxna och barnlediga.
Oavsett vart jag ska när det är kalas eller fest så får jag klädångest. Idag kanske värre än någonsin.
Liksom… ska jag klä ut mig till en allmänt mullig Mumari, eller ska jag klä mig som en ganska smal men gravid Mumari?
För det är säkert ingen jag känner på festen och då vet ju ingen om att jag bär med mig en bebisapa i magen och så där, så då kan jag ju försöka dölja det.
Men, på bekostnad av att se mullig ut.
Jag känner mig inte riktigt bekväm med det.
Vilka problem. Att ta itu med innan man ens lyckats få i sig morgonkaffet.
Morgonkaffe har för övrigt börjat smaka urk.
Strax ut till djuren och fodra, sen måste vi fara till Sala och fixa lite ärenden!
Dagens I-lands…
För två veckor sen tog den sista Rulloglassen slut. Jag har haft mani på Rulloglass.
Jag trodde redan förra fredagen att det var dagen D då Glassbilen skulle komma och blev lätt frustrerad när det inte var så.
Men idag, idag är jag 99% säker på att den ska komma och jag har sett fram emot Rullo hela dan!
Och ungarna har gjort en megagrej av att glassbilen kommer idag och sprungit runt med det dära glassbladet hela dagen så jag har blivit alldeles sinnesförvirrad.
För nu, helt plötsligt så känner jag ju att det är CHOKLAD jag vill ha. CHOKLAD-CHOKLAD-CHOKLAD!
Jag har haft så sjukt svårt att bestämma vad vi ska handla, många glassar åt ungarna och ganska många åt mamma….
Mannen kom nyss hem och jag har tvingat honom att delta i ett glassmöte, han har fått lov att allvarligt diskutera med mig, om Rullons VS Choklads fördelar och nackdelar.
Det blir ingen Rullo den här gången.
Glassbilen kommer vilken minut som helst,.
Ikväll har jag ångrat mig och får dregla efter Rullo i tre veckor till.
Påskrisjakt
En uppfriskande promenad i skogen i väldigt djup blötsnö med Ellen, Loke och Dumper.
Det är samma visa varje år… jag når inte det fina björkriset, och jag känner inte igen björkris innan stammen på trädet blivit så stor att den har vit näver….
Mitt påskris brukar bli en blandad kompott av sälg, björk, nypon, äppel, syren, ja, precis vad som helst som inte har barr!
Nu kom solen fram och det blev alldeles underbart varmt ute! En kopp kaffe på verandan i solen!
Rådjur och Rullo mot illamående
God morgon.
En sömnlös natt, jag har grön av illamående svettats mig igenom natten. Ska man må illa på nätterna för att man är med barn?
Har minsann inget minne av att det varit så tidigare. Känns ju helt sjukt!
Och illamåendet fortsätter att hålla ställningarna nu på morgonen med. Tack för det.
Ellen är hemma idag, lite huvudvärk, jag tror att det beror på ett tråkigt men väntat besked igår som hon tog ganska hårt.
Så vi försöker muntra upp, hon är i en känslig ålder.
Hon och Loke har suttit och skrivit glasslistor. För idag kommer GLASSBILEN! Tadaa! Och äntligen kan jag få mina Rullosar igen!
Jag har också skickat efter ett litet rådjur från ebay, Deery Lou. Det var nästan oroväckande billigt!
Sånt som gör en Mu glad ^^
Jag tycker om när vänner och bekanta tänker på mig när dom ser ett rådjur.
Därför blev jag som extra glad idag när Herr Antik hade med sig ett alldeles bedårande litet rådjur i form av en brosch när han kom hit för att hämta lite hö ^^
Det är ungefär 2 cm stort, det lilla rådjuret!
Från Herr Antiks antikaffär kommer också min käraste rådjursskulptur, dom två liggande rådjuren på fotot längst ner till vänster.
De andra rådjuren är ett urval från min samling :)
Rådjur är underbart fina!
Bullfest bullfest…
.
Tjo vad pigg jag är!
Eller det är jag inte. Men jag är galet hungrig och det rimmar dåligt med att jag mår galet illa.
Jag har provätit det mesta jag har hittat i kylskåpet och hundarna jublade när dom fick dela på en portion carbonnara.
ALLT är äckligt.
Bara BULLAR är gott.
…jag har inga bullar *gråter*
Nu ska jag åka till affären med Loke och köpa GODA saker innan jag dör ihjäl mig av hunger.
Det där med bilar i Mumaribo
Jag och mannen och Alfred och Loke skulle bara åka till Sala för ett litet ärende på eftermiddagen, så vi packade in oss i min bil och jag satte mig bakom ratten och körde iväg.
Och upptäckte ganska så snart att varken hastighetsmätare eller några andra mätare i bilen fungerade.
Enligt mannen så var det då dumt att åka min bil eftersom man inte så noga kunde veta om det var eller blev något annat fel på den och den kunde både börja koka och få soppatorsk utan att man hade någon aning om det.
Så vi vände hem för att ta mannens bil. Vi packade in oss i den och mannen startade och sen vrålade han fula ord rätt ut i luften.
Laddningslampan i instrumentbrädan talade om att bilen inte laddade och efter en titt under huven konstaterade mannen att det var en dyr pryl som gått sönder.
Då tyckte mannen att man i alla fall kunde åka med min bil, att nöden inte hade någon lag för att vi måste skaffa oss en reservdel till hans bil.
kameler
Så jag körde i pensionärshastighet för säkerhets skull till Sala och vi glömde vårt första ärende och skaffade en dyr motordel till mannens bil och jag tänkte att Volvo is not the shit, Volvo is shit.
Men som med magi lagade min bil sig själv när vi var mitt i Sala och jag tänkte att Volvo inte är så tokigt i alla fall.
Och på hemvägen såg vi åsnor och kameler och andra cirkusdjur så Loke blev alldeles till sig och jag blev glad för att jag fick gå in i en jättestor tygaffär och köpa mig en liten virknål.
Ja, så kan det vara, en sån där eftermiddag i Mumaribo.
Om Bebisapan i v 10 och KingKong
Jag och bebisapan går in i vecka tio idag. Bebisapan är visst stor som ett litet plommon, eller liten som en stor jordgubbe om man så vill.
Det är ju helt makalöst att ett jordgubbsplommon kan skäla så sjukt mycket av min energi.
Jag har nedräkning till vecka 12. Vecka 12 känns magiskt. För då ska många besvär som trötthet och illamående och sånt kunna gå över. Om man har en jäkla tur.
Vi tror att jag har det.
Loke har nedräkning tills långt efter sommaren. För då ska han få bära den där Bebisapan och nu tycker han att det ska bli precis hur spännande som helst för han såg schimpansbebisar på tv igår.
”-Tänk mamma, snart har vi en sån. Åååh så gullig!” sa han drömmande.
Och jag fick lite prestationsångest samtidigt som jag innerligt hoppades på att det inte ska vara en apa.
v10
Att jag visar honom bilder på en riktig bebis har ingen effekt. Det är andras bebisar. Vi ska få en svartmuskig bebisapa som eventuellt kommer att växa jättefort och bli stor som King Kong.
Och det ser Loke fram emot. Det gör han verkligen.
Förresten hittade jag en sida som beskriver vad som händer i magen med bebisen och i mammans kropp och hjärna, vecka för vecka. På en killes språk!
Jag tror jag ska visa den för mannen sen.
För trots att vi har gått igenom det här förrut, så är han ändå förbluffande oförstående och behandlar mig stundtals som om jag kom från Mars. Eller var det Venus?
Helt fräckt lånade jag en vecka 10-bild från den sidan.
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
