Jo, för att det alltid är på toppen jämt i Mumaribo så har mannen kommit hem och plogat gårdsplanen. Och tänkt sig att flytta på min bil som inte startar. Men det skulle snabbt som blixten åtgärdas med startkablar och sånt.
Grönan skulle bli ihopkopplad med Gråan.
Och mannen kan ha varit lite stingslig och så där av eventuell sömnbrist och vrålade till mig fyrtioelva gånger ”Testa startaaaa ‘råååå!!”
Och jag vrålade tillbaka att inget hände och mannen hörde inget och tyckte att jag var väldigt jobbig som inte testade att starta.
Men så tillslut skrattade han så där ganska galet och uppgivet att batteriet måste ha frusit sönder av någon anledning.
Så jag har tagit saken i egna händer…. medans han sov for jag ner till affären med hans bil, och handlade tårta och så. Och ett nytt bilbatteri på macken
Jag har absolut på känn att det var överilat. Nu, sen jag kom hem känns det inte alls så smart.
För om jag tänker efter så sa nog mannen att det inte alls var säkert att batteriet hade frusit sönder, men det KUNDE vara så…. men att han var för trött för att undersöka saken närmare….
Ja… så vi får väl se…. jag försäkrade mig noga om att jag kunde få ångra mig och lämna tillbaka batteriet på macken där jag köpte det i alla fall…
Dessa bilar, denna snö, denna kyla…. *kräks lite bara jag tänker på det*
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
