För gammal liksom…

Det var en trevlig tillställning igår, den där 25-årsfesten. Vi går på fest med så ungt folk…. bara det liksom!
Men… jag börjar känna mig för gammal för det, när man är glad att man är gravid och kör, då kan man vara för gammal för sådana där fester.
När mannen …hrrm… vaknar, ska jag påminna honom att även han är för gammal.

Nu kaffe, bortskrubbning av gårdagens smink och hej och hå. Resten får någon annan skrubba.

Funderingar om bilar och minibussar…

Jag funderar ständigt över det där med familjebil… för i höst kommer inte hela min familj att få plats i en vanlig, standard familjebil.
Och minibuss…. jag är livrädd!

Så tänker jag tillbaka på vår gamla cheva pickup. Den var fin den. Den hade 6 sittplatser, soffa i fram. En sån vill jag ha igen!
Jag tycker om att köra pickup för min litenhet gör att jag har något slags behov av att hävda mig med en stor bil. Som en gubbe ungefär.

Förrut hade jag en merca kombi, som hade varit taxi. I den fanns det ett helt extrabaksäte som man kunde fälla fram i bakluckan.
Det finns dom som säger att många stora familjer färdas i sådana bilar.
Jag undrar jag…. hur skulle det se ut?
Ska två barn sitta där som typ två Golden retrivers? Som snällt hoppar ut och in när jag öppnar bakluckan?
Ska jag tona rutorna då?
Finns det såna där klistermärken med barnhuvuden i profil ungefär som dom där Golden Retriverklistermärkerna min mamma hade på sin kombi när jag var liten?

Sen undrar jag om det månne kan vara två bebisapor i min mage…. det är inte omöjligt…. jag är själv tvåäggstvilling, Loke var tvilling från början men jag fick missfall på ena, på ett tidigt ul i v6-7 för några veckor sedan syntes något mörkt som var svårt att få grepp om.
Det kan vara två.
Då sket sig pickupen och minibussen blev ett faktum.

Klä ut mig till mullig…. typ…

…älska att gå upp tidigt på lördagmornar…

Idag ska vi på kalasfest. Eller i kväll rättare sagt, hos mannens bror.
Därför har vi barnvakt åt barnen och ska vara alldeles vuxna och barnlediga.

Oavsett vart jag ska när det är kalas eller fest så får jag klädångest. Idag kanske värre än någonsin.

Liksom… ska jag klä ut mig till en allmänt mullig Mumari, eller ska jag klä mig som en ganska smal men gravid Mumari?
För det är säkert ingen jag känner på festen och då vet ju ingen om att jag bär med mig en bebisapa i magen och så där, så då kan jag ju försöka dölja det.
Men, på bekostnad av att se mullig ut.
Jag känner mig inte riktigt bekväm med det.

Vilka problem. Att ta itu med innan man ens lyckats få i sig morgonkaffet.
Morgonkaffe har för övrigt börjat smaka urk.

Strax ut till djuren och fodra, sen måste vi fara till Sala och fixa lite ärenden!

Dagens I-lands…

För två veckor sen tog den sista Rulloglassen slut. Jag har haft mani på Rulloglass.
Jag trodde redan förra fredagen att det var dagen D då Glassbilen skulle komma och blev lätt frustrerad när det inte var så.
Men idag, idag är jag 99% säker på att den ska komma och jag har sett fram emot Rullo hela dan!
Och ungarna har gjort en megagrej av att glassbilen kommer idag och sprungit runt med det dära glassbladet hela dagen så jag har blivit alldeles sinnesförvirrad.

För nu, helt plötsligt så känner jag ju att det är CHOKLAD jag vill ha. CHOKLAD-CHOKLAD-CHOKLAD!
Jag har haft så sjukt svårt att bestämma vad vi ska handla, många glassar åt ungarna och ganska många åt mamma….
Mannen kom nyss hem och jag har tvingat honom att delta i ett glassmöte, han har fått lov att allvarligt diskutera med mig, om Rullons VS Choklads fördelar och nackdelar.
Det blir ingen Rullo den här gången.
Glassbilen kommer vilken minut som helst,.
Ikväll har jag ångrat mig och får dregla efter Rullo i tre veckor till.

Påskrisjakt

En uppfriskande promenad i skogen i väldigt djup blötsnö med Ellen, Loke och Dumper.
Det är samma visa varje år… jag når inte det fina björkriset, och jag känner inte igen björkris innan stammen på trädet blivit så stor att den har vit näver….
Mitt påskris brukar bli en blandad kompott av sälg, björk, nypon, äppel, syren, ja, precis vad som helst som inte har barr!
Nu kom solen fram och det blev alldeles underbart varmt ute! En kopp kaffe på verandan i solen!

Rådjur och Rullo mot illamående

God morgon.
En sömnlös natt, jag har grön av illamående svettats mig igenom natten. Ska man må illa på nätterna för att man är med barn?
Har minsann inget minne av att det varit så tidigare. Känns ju helt sjukt!
Och illamåendet fortsätter att hålla ställningarna nu på morgonen med. Tack för det.

Ellen är hemma idag, lite huvudvärk, jag tror att det beror på ett tråkigt men väntat besked igår som hon tog ganska hårt.
Så vi försöker muntra upp, hon är i en känslig ålder.

Hon och Loke har suttit och skrivit glasslistor. För idag kommer GLASSBILEN! Tadaa! Och äntligen kan jag få mina Rullosar igen!

Jag har också skickat efter ett litet rådjur från ebay, Deery Lou. Det var nästan oroväckande billigt!

Sånt som gör en Mu glad ^^

Jag tycker om när vänner och bekanta tänker på mig när dom ser ett rådjur.
Därför blev jag som extra glad idag när Herr Antik hade med sig ett alldeles bedårande litet rådjur i form av en brosch när han kom hit för att hämta lite hö ^^
Det är ungefär 2 cm stort, det lilla rådjuret!
Från Herr Antiks antikaffär kommer också min käraste rådjursskulptur, dom två liggande rådjuren på fotot längst ner till vänster.
De andra rådjuren är ett urval från min samling :)
Rådjur är underbart fina!

Bullfest bullfest…

.

Tjo vad pigg jag är!

Eller det är jag inte. Men jag är galet hungrig och det rimmar dåligt med att jag mår galet illa.

Jag har provätit det mesta jag har hittat i kylskåpet och hundarna jublade när dom fick dela på en portion carbonnara.

ALLT är äckligt.

Bara BULLAR är gott.

…jag har inga bullar *gråter*
Nu ska jag åka till affären med Loke och köpa GODA saker innan jag dör ihjäl mig av hunger.

Det där med bilar i Mumaribo

Jag och mannen och Alfred och Loke skulle bara åka till Sala för ett litet ärende på eftermiddagen, så vi packade in oss i min bil och jag satte mig bakom ratten och körde iväg.
Och upptäckte ganska så snart att varken hastighetsmätare eller några andra mätare i bilen fungerade.
Enligt mannen så var det då dumt att åka min bil eftersom man inte så noga kunde veta om det var eller blev något annat fel på den och den kunde både börja koka och få soppatorsk utan att man hade någon aning om det.
Så vi vände hem för att ta mannens bil. Vi packade in oss i den och mannen startade och sen vrålade han fula ord rätt ut i luften.
Laddningslampan i instrumentbrädan talade om att bilen inte laddade och efter en titt under huven konstaterade mannen att det var en dyr pryl som gått sönder.

Då tyckte mannen att man i alla fall kunde åka med min bil, att nöden inte hade någon lag för att vi måste skaffa oss en reservdel till hans bil.

kameler

Så jag körde i pensionärshastighet för säkerhets skull till Sala och vi glömde vårt första ärende och skaffade en dyr motordel till mannens bil och jag tänkte att Volvo is not the shit, Volvo is shit.
Men som med magi lagade min bil sig själv när vi var mitt i Sala och jag tänkte att Volvo inte är så tokigt i alla fall.

Och på hemvägen såg vi åsnor och kameler och andra cirkusdjur så Loke blev alldeles till sig och jag blev glad för att jag fick gå in i en jättestor tygaffär och köpa mig en liten virknål.

Ja, så kan det vara, en sån där eftermiddag i Mumaribo.

Om Bebisapan i v 10 och KingKong

Jag och bebisapan går in i vecka tio idag. Bebisapan är visst stor som ett litet plommon, eller liten som en stor jordgubbe om man så vill.
Det är ju helt makalöst att ett jordgubbsplommon kan skäla så sjukt mycket av min energi.

Jag har nedräkning till vecka 12. Vecka 12 känns magiskt. För då ska många besvär som trötthet och illamående och sånt kunna gå över. Om man har en jäkla tur.
Vi tror att jag har det.

Loke har nedräkning tills långt efter sommaren. För då ska han få bära den där Bebisapan och nu tycker han att det ska bli precis hur spännande som helst för han såg schimpansbebisar på tv igår.
”-Tänk mamma, snart har vi en sån. Åååh så gullig!” sa han drömmande.
Och jag fick lite prestationsångest samtidigt som jag innerligt hoppades på att det inte ska vara en apa.

v10

Att jag visar honom bilder på en riktig bebis har ingen effekt. Det är andras bebisar. Vi ska få en svartmuskig bebisapa som eventuellt kommer att växa jättefort och bli stor som King Kong.
Och det ser Loke fram emot. Det gör han verkligen.

Förresten hittade jag en sida som beskriver vad som händer i magen med bebisen och i mammans kropp och hjärna, vecka för vecka. På en killes språk!
Jag tror jag ska visa den för mannen sen.
För trots att vi har gått igenom det här förrut, så är han ändå förbluffande oförstående och behandlar mig stundtals som om jag kom från Mars. Eller var det Venus?

Helt fräckt lånade jag en vecka 10-bild från den sidan.

Slider by webdesign