Kan vara det dummaste jag gjort

På eftermiddagen talar jag om för Loke att vi ska åka och titta på när hans pappa kör en jätte-jätte-jättestor traktor med en super-såmaskin.
Loke tycker sånt är det roligaste som finns i hela världen.

Och jag är lite stressad för att jag precis har varit på bilverkstaden och fått ett punkahjul till bilen lagat och måste åka och hämta Alfred vid bussen innan vi kan åka och titta på traktorer.

Så när jag sen åker genom samhället kastar jag ett öga på tankmätaren precis när jag passerar macken. Och det var ju en himla tur det för den stod ju nästan på reserven.
Så jag gör liiite mer stressad en u-sväng och kör tillbaka till macken för att tanka.

Bråttom-bråttom! Vilken sida sitter tanklocket på? Helvete! Tänk fort! Vänster!

Jag har så bråttom att tanka att jag skiter i att tanka full tank, jag tankar bara för 300 riksdaler för inte har jag lust att stå där som ett fån och vänta på att det ska bli fullt, när jag har så bråttom och har en unge i bilen som frågar pruttonhundra gånger om vi är framme snart?

Sen åker jag. Brum-brum.

När jag kört några mil börjar Blåan att hosta. Jag släpper lite på gasen. Blåan hostar i alle fall. Jag gasar lite.
Som från ingenstans får jag femtioelva liter iskallt vatten över mig. Iskall blir jag i hela kroppen.
Jag tvärnitar, svänger fort in på första bästa ställe och stänger snabbt av motorn.

Jag tänker ett tag. Chockad och fortfarande iskall i hela kroppen.
Jag tar telefonen och är på väg att ringa mannen, men ångrar mig och ringer svärfar först. Han är världsabäst på bilar.
När svärfar svarar i telefon börjar jag grina, jag illbölar i telefonen till förvånad svärfar:
-Jag har tankat feel! Buhuhuhuuue!!
Svärfar fattar först inte.
-Jag har tankat bensin i min bi-hi-hiiil, snyftar jag.
Då förstår svärfar varför jag bölar som jag gör för han vet ju att jag har en dieselbil.

Och svärfar är alltid lugn och sansad och vi pratar ett tag och sen ringer jag till mannen och grinar och han blir först både lite arg och förskräckt samtidigt som han skrattar åt sin hopplösa fru.
När jag fått bekänna mitt misstag för familjen ringer jag till Mia som bor alldeles i närheten av där jag fick uppenbarelsen och stannade.
Jag skrämmer vettet ur henne med mitt grinande så hon skickar sin sambo att bogsera hem mig till deras verkstad.

Och jag skäms. Herregud vad jag skäms. Och Mias sambo har bekanta och besök och hej och hå och dom kan ju inte annat än skratta åt eländet.
Och medan Mias sambo tömmer min bil på bensin i flera timmar så sitter jag och barnen inne hos Mia och fikar och skäms och blir bjudna på jättegod mat och skäms lite till.
Och sen kommer Sandra och hennes karl och fikar och jag får aldrig sluta skämmas.

..

Och den där Blåan blir tömd och får diesel i tanken istället och och tänker förhoppningsvis glömma mitt misstag omedelbums och puttra på som om ingenting hade hänt.
Det hoppas vi på.

Och för det sista så visste vi att det bara var en tidsfråga innan det där med att vara blond även skulle visa sig på insidan.

Nu ska jag bara göra ingenting och vänta på att Svenska Hollywoodfruar ska börja. Undrar dom har gjort någon sån här tabbe? Undrar om Maria Montazami ens tankar sin bil själv?

.

.