En fru man vill komma hem till

Okej, jag tycker om att överraska sådär totalt.
Jag hade en komplett orealistisk vision av att jag skulle ge hela vårt sovrum en makeover, måla om väggarna och så där, och ojojoj så överraskad mannen skulle bli på sin födelsedag när han sen skulle gå och lägga sig på kvällen. Och jag skulle ha tänt pruttonhundra ljus och lite så.

Dagen idag började jag med att åka fyrtioelva mil till Valbo, för att panikköpa en till present till mannen, utifall det jag beställt inte skulle komma idag. OCH för att köpa en ny laddare till min kamera eftersom jag fick en otäck flashback om att jag glömt min laddare i Sälen.
Och det var folktomt i Valbo!!
Till ungefär en kvart efter att köpcentrumet hade öppnat. Då såg man plötsligt inte längre än näsan räckte och man ryckte åt sig mammajeans på rea för hundra kronor i förbifarten och tappade sen bort sin bil på parkeringen.

Och hemma igen behövde jag åka till vår mataffär för att handla grilla-mat och där var det inte lite folk heller och solen gassar och har jag sagt att jag inte har någon ac i bilen?
Och till mannens beställda present hade det inte kommit någon avi och jag försökte tjata ilsket om att paketutlämningspersonalen i alla fall kunde kolla bland paketen de fått idag för att det faktiskt VAR EN TRETTIOÅRSPRESENT TILL MIN MAN SOM FYLLER ÅR IDAG! men se det gick inte, för kan man inte kollinumret så är paketet lika jävla osynligt som en klump med luft.

Så då fick jag åka hem igen och ringa runt till halva Sverige för att få tag i det där märkvärdiga numret och sen var det bara att kasta sig i bilen igen för att skjutsa dotter till kompis där hon ska sova över.
Visste ni att jag inte har någon ac i min bil?

Och om en timme ska jag skjutsa Loke och Alfred till bästaste Sandra, åka och handla det jag glömde på affären och hämta ut paketet.

Det var på DEN HÄR timmen jag skulle ha hunnit måla om och pynta och fixa och dona så att hela vårt sovrum skulle bli en helt outstanding överraskning.
Därefter skulle jag duscha och bli en skitsnygg fru som man gärna kommer hem till. Kanske iförd en negligé.
SEN kommer mannen hem.

Jag vet inte var i min bedömningsförmåga det slog så fel.
Men JAG HINNER FAN INTE.

Jag sitter här med ben och fötter som är svullna som en elefants och känner mig inte alls som en fru man ville komma hem till. Svettig och så.
Och de där mammajeansen på rea i storlek 36, DOM VAR FÖR SMÅ!!!!
Jag som ALLTID varit en xs!

Och jo just ja, mannen och hans smärta fru skulle gå ut och äta ikväll också, på det coola cowboyhaket Church Street Saloon, så var det tänkt och planerat.
Men det är stängt. STÄNGT. STÄÄÄÄÄÄÄNGT!!!!