mumari

Jag känner mig som en skurk när jag tar beslutet att omplacera vår hund Gizmo till Dumpers fördel.
Det är hårt att fatta ett sådant beslut och mannen är född till karl… en av anledningarna förvisso till att jag är gift med honom och jag gnäller inte gärna på honom. Men jag känner mig ensam i att behöva fatta detta beslut.

Alla i familjen är eniga om att måste man välja en av hundarna så är det Dumper. Av den enkla anledningen att Gizmo är en hund och Dumper är en Dumper.
Veterinären har efter att ha sett röntgenbilderna i kombination av att han vet hur Dumper är i temperamentet, sagt att vi måste välja, för Dumpers skull, för att kunna göra hans liv lugnare och längre.
Men mannen vill gärna tro att det löser sig lite sådär automatiskt med tiden, att det liksom visar sig hur det blir. För att det just är jobbigt att välja bort någon.
Och jag blir den som måste ta det avgörande steget.

Jag är sådan som anser att tar man sig an ett djur, så finns men där för djuret. I vått och torrt. Man tacklar problemen, man anpassar sig, man löser situationer på bästa sätt. MEN MAN ÖVERGER ALDRIG.
Nu har en sådan situation uppstått att jag är tvungen att gå emot mina principer och värderingar.
Gizmo måste flytta och därmed måste jag överge henne.
Det är svårt. Det ger mig ångest och magsår.
Den enda tröst jag har är att jag faktiskt har en riktig anledning. Att jag inte har något val. Att jag inte gör det för att jag har gett upp. Att jag inte gör det för att jag inte vill känna något ansvar eller inte orkar ta itu med problemen.

Men det lindrar inte mitt dåliga samvete särskilt mycket.
Idag är det en bra dag för Dumper. Idag är han glad och pigg.
Det är inte bra. Försök säga åt en hund att han måste vila när han inte känner att han har ont på grund av smärtstillande.

[Sälen våren -09]