Spricker
Det känns som något spricker snart. Och jag vill bara skrika.
Oron över Dumper, jag har pratat med två veterinärer, den vi går till har stängt för helgen. Så klart. De jag pratat med rekommenderar smärtstillande över helgen och veterinärkontakt med vår veterinär på måndag.
Dumper kan inte ta det lugnt. Han har hoppat på tre ben. Han vill vara där jag är. Hela tiden. Han hoppar efter mig, vart jag än går, så gott han kan. Viljan.
Jag åkte över till Sandra med barnen för en fika. För att Dumper skulle kunna vila ordentligt.
När vi kom hem igen hade de gett resultat, han gick nästan bra igen. Tills nu. En timme har vi varit hemma och han är överansträngd igen och haltar.
JÄVLA BORRELIA!
Försök förklara för hund nummer två också att Dumper behöver vila. Det är ju liksom en omöjlighet för en annan hund att förstå- Vill hon leka så offrar Dumper sig och försöker. På tre ben.
Inte får jag tag på mannen heller, och har inte fått på över fem timmar. Det gör mig grå av oro och jag inbillar mig att tusen hemska saker kan ha hänt.
Det gör mig rastlös, till en osalig ande.
Om jag låter en ynka tår komma fram nu, så kommer störtfloden av tårar efter. Utan hejd, tills hela huvudet blir tomt. Jag känner det.
UPDATE kl kvart över fem: Sist nämnda oron är löst och över i alla fall.
