Bara för att jag är så jävla känslig

Jag är så trött och less på ALLT.

En tur i Gränby för mig själv blev halvdan eftersom jag inte var kapabel till att gå ordentligt. Jag fick tag i det jag var ute efter i alla fall.
Sedan har resten av dagen spenderats på sjukhuset.
Ett samtal där jag trodde att jag skulle få ett datum för snitt blev till en evighetslång undersökning i stället.
Läkaren som jag diskuterade snittet med undersökte mig eftersom jag har så svårt att gå, och har så ont inne i buken, magen.
Och hittade en massa ömma punkter som inte var bra. Så hon började prata om att det kunde vara sammanväxningar  i mina två tidigare snittärr. Att livmoder och tarmar kunde ha vuxit fast i mina ärr och hej och hå.
Och eftersom jag ofta har kraftiga sammandragningar fick jag ligga med ctg-maskin en bra stund. Den visade att det var lugnt i magen just då.
Men ändå fortsatte läkaren att prata om vila och eventuell inläggning för observation eftersom jag hade så ont och var så öm, men det slutade med att jag skulle ner till förlossningen för vidare undersökningar.

Förvirrad gick jag ner dit, förklarade för en sköterska varför jag kom och blev visad till ett rum.
Jag fick åter igen ligga en hel evighet fastkopplad till ctg-maskinen, som fortfarande visade lugnt i magen.
Sedan kom en ny läkare, klämde lite tafatt på min mage, frågade om jag hade feber, sa att hon inte visste varför jag var öm och att jag skulle gå hem och äta alvedon.
Hon talade om för mig på ett lilla-vännen-sätt att jag måste ju faktiskt förstå att dom inte kunde göra ett kejsarsnitt nu, i vecka 31, bara för att jag hade ont i magen! Det är bebisen alldeles för liten för.
Sen vet jag inte om läkaren möjligen undrade om jag var dum i huvudet på riktigt också, eller om det bara var en känsla jag fick.

Läkaren gick och in kom en undersköterska. Hon tittade på mig och undrade hur det var fatt?

Jag började störtgrina och förklarade hulkande för sköterskan att jag inte fattade nånting. Att jag kände mig så missförstådd. Varför var jag här? Vad undersöktes här som man inte gjorde på avdelningen ovan där jag nyss varit? Jag vill veta varför jag har så ont?
Den snälla sköterskan tröstade mig så jag fick skämmas, hon hämtade en barnmorska som förklarade att antagligen är det så att ärren inne i min mage är så oelastiska att det gör mer och mer ont nu när magen växer. Och bebisen har visst  fixerat sig och då kan det bli ännu värre.
Men läkaren hämtades också tillbaka för att förklara bättre…

Och jo, så här är det:

• Jag måste fortfarande förstå att man inte tänker göra ett snitt för min skull redan nu. (har jag nånsin velat det?? Varför tror hon att jag är där?)
• I dom allra flesta fall så vet man inte varför man har ont. Så är det bara.
• Troligtvis så är det de gamla ärren som gör ont och då kommer det antagligen bara att bli värre för varje vecka och man kan inte göra något åt det.
• Blir det värre så ska jag komma tillbaka för en koll. (nu blev det jobbigt)

…och Mumari kunde inte sluta gråta över allt och hela världen.

FAN JAG ÄR SÅ JÄVLA KÄNSLIG.

Och jo, någongång i vecka 39+ får jag snitt. Och det känns ju jättebra. För enligt deras beräkningar så gjorde jag alltså ett graviditetstest som visade + innan jag ens blivit gravid och därför, enligt mina beräkningar kommer jag att få ett planerat snitt i vecka 40+.

Men ultraljud i vecka 17 är ju alltid hundraprocentigt. Tänk positivt.