Ibland går det mindre bra.
Jag och Loke åkte skulle åka till Heby och handla, och passa på att ta en snabbis på Karlssons före det-
Jag tar en kundvagn och går in på Karlssons. Sen vill inte mina ben lyda längre och jag får sammandragning efter sammandragning och ont i magen.
Jag känner mig liksom vit i ansiktet och nästan full och orkar inte gå.
Så jag stapplar till kassan, betalar som i trans två legogrejer som Loke kilat iväg och hämtat och går sen ut.
Vi åker raka vägen hem, jag struntar i att handla mat, jag känner mig galet konstig och stora tröttman har anfallit så jag har svårt att köra bil.
Men hem kommer vi så klart och jag nästan raglar in och slänger mig på soffan medan Loke öppnar sitt lego.
Jag får ett infall och skickar ett sms till mannen: ”Ring mig om två timmar”, bara för att jag får för mig att jag kan somna och inte vakna.
Sen ligger jag och halvslumrar på soffan i ett par timmar medan Loke sitter vid mina fötter och bygger Lego.
Jag är just en snygg mamma jag.
Nu har jag klarnat till och känner mig skitlarvig. Alla blodvärden och hej och hå var ju bra hos bm i morse så hur allvarligt kan det vara liksom?
Vad hände? Vad trodde jag skulle hända eftersom jag larvade mig med det där sms:et!?
Så surt det känns att ha åkte en massa mil till absolut ingen nytta, utan att handla.
Jag tror jag är pigg nu i alla fall, jag måste vara det eftersom ett barn ska hämtas klockan 17 och det andra klockan 18.
OKEJ! CLEAR MEMORY! DELETE! TÖNT! UPDATE: jag var säkert inte helt vaken när jag skrev det här och det kliar i fingrarna att radera detta pessimistiska sur-och-gnäll-kärring-inlägg. Men det är mot mina principer att radera redan skrivna inlägg.
Sluta sjåpa mig nu. Skäms på mig. Det är nog bara lite extra sömn som behövs.
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
Du har en med samma symptom här. Jag och sonen for iväg till Kupolen för drygt en vecka sedan. Visserligen bara 1 mil, men i alla fall. Fick tokont i ligamenten (tror jag iaf att det var) längst ner i magen när jag körde bil. In på Kupolen eftersom vi ändå åkt dit, men orkade bara med ett av alla nittioelva tänkta ärenden innan tröttheten tog överhand och jag var tvungen att åka hem. I lördags sov jag middag, men inte sonen… Men det är drygt när mna tagit sig iväg någonstans och inser att man är mer begränsad än man föreställt sig:/
Malin senaste inlägg..Rött och fint
[SVARA]
Ja, visst är det drygt!
Jag hade dessutom sovit en stund på soffan efter bm-besöket och sen ätit en stadig lunch, då tror man ju liksom att man ska må prima!
Men så sugen jag blev på att åka till kupolen, det är ett favoritställe!
[SVARA]
Låter precis som det brukar vara när man är jättegravid o har så många andra att ta hänsyn till.
Man orkar inte lika mycket som vanligt när man har en liten energikrävande varelse i magen !
Kram o ha det så bra
[SVARA]