Ditt J-Ä-V-L-A tågarsle!

Jag är en hemskt dålig förebild, även för andras barn.
Jag har en viss ångest från igår, när jag skjutsade hem dottern, hennes kompis, kompis storebror + hans kompis från fritidsgården.
Jag mötte en lastbil som inte bländade av.

Jag vrålade rabiat galet /citat/ Ditt J-Ä-V-L-A  tåg-arsle!!! /slut citat/
Och barnen i bak skrattade åt mitt uttryck och jag skämdes för att jag så omdömeslöst tappade humöret.
När jag släppte av första ungen tyckte jag mig höra: ” Tja då Tåget!”

Barnen kunde ju inte alls veta att bilar som inte bländar av kanske är bland det värsta jag vet. Det finns få saker som gör mig så arg.
Så jag gruvade mig för att jag vrålat svordomar och påhittade ord med bilen full av ungar som inte var mina. Tänk om det första dom säger till sina föräldrar och fröknar i skolan är att Mumari blir blixtarg och vrålar jävla tågarsle. TÅGARSLE.
Det kanske blir det nya ordet. Det senaste. Som barn i 10-12 årsåldern slänger sig med.

Men idag tänker jag att jag har i så fall gjort samhället en god jävla gärning. För det finns ju så mycket värre saker som barn av idag kan tänkas säga än just TÅGARSLE.
(Hur tänkte jag egentligen när jag fick för mig att säga ”tågarsle”?? )

…ordet ekar fortfarande i mitt huvud. Så jävla ohipp morsa liksom.