Monthly Archives: september 2010

God morgon!

Jag har precis vinkat av stora barnen vid skolbussen som stannade precis utanför vårt hus i Mumaribo. En timmes sovmorgon fick vi på köpet också.
Så idag är det första riktiga skoldagen för barnen i nya skolan.

Annars så segar sig dagarna fram för mig, timmarna… minuterna… att orka. Jag har ju inte så mycket att välja på, det är bara att försöka bita ihop de sista veckorna men det är inte roligt.
Det kommer väl sluta med att jag föder för tidigt på toagolvet för att om jag väl skulle få riktiga värkar så skulle jag ändå inte kunna urskilja dem bland alla andra krämpor och smärtor jag har, så jag skulle inte fatta vad som var på väg att hända.

Jag känner mig som en tjatkärring i bloggen, jag har liksom inte så mycket nytt att komma med, och just ingenting känns värt att dokumentera för tillfället.
Se det som att jag skonar er lite i alla fall.

Svamp, svamp, svamp.

Hela dagen har ägnats åt svamp. Trattkantareller.

Först rensade jag alla kantareller som jag och Malin plockade i fredags, det tog ungefär halva mitt liv.
Sen blev det både Clear Memory och error i mitt huvud och jag tog med barnen ut på en skogspromenad med ännu mer svampplockning.
Den svampen ska jag alldeles snart rensa… eventuellt…

…hoppsan, nu fick jag visst besök i stället! Av Tröttman!

…bara för att allt känns ungefär så motigt just nu.

Jag har Loke-abstinens! BIG TIME.
Det här känns mycket konstigt. Loke blir kvar ÄNNU en natt hos farmor och farfar. Jag tror inte att jag någonsin varit ifrån Loke så här länge.

Jag har passat på att vila på förmiddagen innan Alfred kom hem från skolan. Ellen följde med en kompis hem som hon sen har varit på disco med på kvällen, och jag och Alfred åkte till Sandra.
Alfred ska sova där i natt.

Hemma igen kom Malin över och tog en liten skogspromenad med mig, vi plockade så sjukt mycket trattkantareller att jag inte riktigt vet hur jag ska orka rensa allt!

Så dagen har bara skenat iväg och nu har jag precis satt mig i soffan efter att först ha bjudit Storbonden på middag, han är här och kör ut dynga, och Dumper har fått duscha (han har rullat sig i Storbondens dynga).
Mannen är på väg hem och hämtar upp  Ellen från discot så jag slipper det.

Nu ska jag bara sitta, sitta och kanske ligga lite i soffan.

Tänk att man har så svårt att njuta av och ta till vara på lugnet när man är ensam?
Loke-Liten blev kvar en natt till hos farmor och farfar. Det känns skönt, samtidigt jättekonstigt och jag brottas med mitt dåliga samvete som vill att jag ska skämmas för att jag tycker att det är skönt att vara utan Loke.

Jag tror att det är därför man med säkerhet vet att man är mamma. S.A.M.V.E.T.E.T.

Stora barnen har precis åkt till skolan. Sista skoldagen i skolan de alltid gått i. Jag har skickat med dem fika för att bjuda klasskompisarna på som avslutning.

Så.
Vad ska jag göra?
Som om det inte alltid finns saker att göra?
Tvätten och disken ska tas om hand och hunden ska promeneras. Eventuellt skulle han behöva en dusch också. På tisdag ska han till veterinären igen, röntgen av höfterna. Jag vågar inte tänka på röntgensvaret.
Inget Mumaribo utan en Dumper…

Jo, jag måste tacka er fina för era uppmuntrande kommentarer när jag är så gnällig. Jag är usel på att kommentera tillbaka, men det betyder inte att jag blir mindre glad ♥

Det gick precis hur bra som helst för barnen när vi hälsade på i ”nya” skolan idag. Ingen av dem ville åka hem som vi tänkt vid lunch så de fick gå en hel skoldag med sina nya klasskompisar och åka skolbussen hem.
Och jag tyckte det var jätteroligt att träffa flera av mina gamla jobbarkompisar!
Det här kommer att bli bra. Det SKA bli det ^^

Annars har jag bara varit mer eller mindre däckad resten av dagen. Det är… inge bra bara, i bebismagen. Jag orkar inte.
Så.
För att jag ska känna mig som en riktigt jävla lat mamma har jag ordnat så att Loke ska få sova hos farmor och farfar i natt och vara där hela dagen i morgon.
Så att jag kan vila bort vad det nu är som inte känns bra i bebismagen.
Jag skäms över att vara lat. Jag är den som alltid sagt att det inte är någon jävla sjukdom att vara gravid. Jag tar tillbaka det nu.
Men det är roligare för Loke, han tycker att det är pest och pina just nu med en mamma som inte ens klarar av en liten promenad.

Jag är i vecka 35  nu. 35 enligt ul och 36 enligt äl.
Jag längtar efter  BebisApan. Jag längtar efter min kropp. Jag fasar för hur min mage kommer att hänga och sladdra som en gigantisk, skrynklig jättepung när BebisApan väl är ute.