Nyförlöst

När jag svullnade mer och mer runt käkbenet, ända ner till hakan och tillslut upp mot ögat på väg till öron-näsa-hals-akuten så kunde jag inte alls föreställa mig att det hela skulle sluta i en liten förlossning.
Eller kanske mer ett oplanerat kejsarsnitt.

Inte visste jag att läkaren skulle få lov att förlösa en visdomstand! Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att en visdomstand kunde orsaka såna utbredda smärtor.
Men så var det. Efter ungefär fem timmars väntan på akuten.

Min ena visdomstand var tydligen helt uppväxt, men hade ändå allt tandkött kvar över sig så när som på ett pytteliten öppning där det precis kunde samlas bakterier som tillslut orsakade en jätteinflammation runt hela käkbenet.

Jag fick en drös olika bedövningar, sen klippte läkaren helt sonika bort tandköttet som låg över och spolade koksaltslösning ner i hela inflammationen. Det var ett smärre blodbad och jag dog ihjäl mig flera gånger under tiden.

Jag blöder fortfarande en hel del från munnen och är ganska så hungrig eftersom jag inte kunnat äta speciellt mycket, jag kan ju varken gapa eller tugga.

Jag har fått starka värktabletter nu och ett slags dunderpenicillin som ska ta kål på minsta lilla bakterie. Vad som helst säger jag, bara jag slipper ha ont!

Tack kära svärföräldrar som hjälpte till med barnen och som har lagat min bil och hjälpt mig med skjuts och allt möjligt! Och tack för den jättegoda italienska kvällsmaten som jag egentligen knappt kunde äta men ändå och så där.

I morgon fyller vår lille Loke år, så nu ska det slås in presenter och sen ska det sovas gott på citadon.

En kan ju i alle fall hoppas att man blir lite visare nu då, att man kan räkna ett plus ett och så där.

Vi hoppas också att det inte alls betyder magsjuka bara för att Telma kastspydde upp hela vällingflaskan hon fick när vi km hem.
Hoppas.
God natt.