Jag är så trött på den här fin-är-fult-diskussionen. Så TRÖTT!
Man ska inte få hålla på att säga att barn är fina, eller söta, eller gulliga. Eller ens duktiga ska man få säga att barnen är enligt vissa.
Jag fattar poängen.
Och jag tycker det är HELT GALET.
Jag är inte den som försöker göra Telma till en prinsessa eller mina söner till prinsar och riddare. De får göra som de vill och leka med vad de vill.
Telma fick tag på ett pärlhalsband i morse:
Telma har själv kommit på att hon ska ha pärlhalsbandet på huvudet och när hon fått dit det tittade hon på oss med strålande ögon och var SÅ STOLT!
Så klappar hon frenetiskt händerna, det gör hon alltid när hon har lyckats klä på sig något, en snuttetrasa på huvudet eller Lokes sko på foten. Stoltheten lyser om henne!
Vad säger jag då?
JO, jag klappar händerna förtjust! Jag blir alldeles upprymd över Telmas glädje! Och så säger jag de där fula, hemska orden: ”Ååååh vad fiiiin du är!!”
Och Telma blir ännu lyckligare och klappar händerna ännu intensivare och jag skiter fullständigt i om jag begår någon slags föräldrasynd för att jag på något sätt lägger lite vikt vid Telmas utseende.
Jag tycker att hon är fin och söt och duktig som kan göra så mycket saker.
Jag är övertygad om att människor föds med en vilja att göra sig vacker. Människor föds med en vilja att vara duktig. Och självklart får man vara både fin och duktig, även som barn.
Att försöka radera vår ”finkänsla” är ungefär like enkelt och logiskt som att uppmana alla till celibat.
Det är det sunda förnuftet som sen sätter stopp när saker går över styr, för det gör det. Ofta. För ofta. Men det beror inte på att vi säger att våra barn är fina och duktiga.
Det beror på att vi är människor. Det beror på att vi kan.
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
Gillga, Gilla, Gilla!!!
[SVARA]
Håller verkligen med! Tycker iofs att det finns allt för många som klär upp sina barn med klämmor, smycken, hål i öronen och baby-bikini. Men det är ju inte samma sak som att man ska vara extrem på andra hållet och inte låta barnen vara sig själva och berömma dem för det.
[SVARA]
mumari.com Reply:
december 10th, 2011 at 11:06
Ja, det är där det sunda förnuftet kommer in. Allt är en balansgång och det är vi vuxna som måste upprätthålla balansen. Jag tycker det är fruktansvärt att klä sina barn som dockor för att de ska visas upp eller ta hål i deras öron (har bloggat om det förr).
Man ska så klart inte fokusera på yttre skönhet, men samtidigt måste man ju få berömma på en rimlig nivå. Att de allra flesta barn vill leka utklädningslekar säger väl en del också?
[SVARA]
Jag själv bara tycker att det finns så mycket mer att säga till barnen än att de är fina
Problemet är ju om barnet lär sig att det är viktigt och att man bör eftersträva att vara ”fin”. Tänk om barnet på något vis drabbas så att utseendet förändras och denna nu ses som ”ful”. Hur påverkar det då barnet om man lagt fokus på att det är viktigt att vara fin?
Det samma med att vara duktig, det kan också bli både stress och hets för att leva upp till den normen.
Jag vet hur lätt det är att säga att ungarna är fina och sen inte säga mer. Jag försöker dock själv säga till vår kille att han är en sådan fin människa för att han gjorde si eller så. Att han är fin som människa och att hur han ser ut faktiskt är helt orelevant. För mig är det viktigare att berömma honom för hans agerande. När han är en bra kompis, när han hjälper till, osv.
Han är ju ett barn. Barn ska inte behöva tänka på att vara fina eller duktiga, de ska bara få vara barn utan stress och press. Det kommer sen ändå.
[SVARA]
mumari.com Reply:
december 10th, 2011 at 11:12
Men det ena utesluter väl för sjutton det andra? Jag har inte någonstans påstått att man ska fokusera eller lägga stor vikt vid utseendet.
[SVARA]
Just ja, Jesper Juul skriver rätt bra
Barn behöver bli sedda som de är och inte bara för vad de gör, men tyvärr faller många in i det här bedömande sättet att tala till barn. Om man pratade på samma sätt till vuxna, skulle vi genast känna hur fel det blir. Hemma hos oss lagar jag exempelvis mycket mat och om min fru varje dag skulle kommentera det med ”Vad duktig du har blivit på att laga mat”, skulle det kännas som om hon talade till mig och inte med mig. I stället säger hon kanske ”Oj, vad gott!” eller ”Vad skönt för mig att du lagar maten här hemma”. Då kännas vår relation mycket mer jämlik och det uppstår ett verkligt möte mellan oss. Jag känner mig sedd.
- Jesper Juul
[SVARA]
Fruktansvärda värld om inte föräldrar får vara stolta över sina barn och tycka att dom är det vackraste som finn och visa att dom tycker just det att dom har det vackraste och duktigaste barnet i världen. Det ger trygga och modiga barn och i framtiden blir dessa barn vuxna
[SVARA]
Tyvärr ser jag som jobbar på förskola att majoriteten av tjejer söker bekräftelse att de är fina, med hjälp av sina kläder, hår osv. De kommer fram och vill att man ska säga att de är fina i sin klänning eller tofsar i håret. De är DET som är galet! Väldigt sällan pojkar kommer fram på det sättet. Flickor lär sig tidigt att utseende är viktigt, hur de klär sig osv, det skadar i det långa loppet.
Men självklart tycker man att sina egna barn (och andra barn) kan vara fina. Men det gäller att man gör det till en egenskap, fin personlighet and so on. Inte att man kopplar vad fiiin du är till yta och kläder.
[SVARA]
@git,
Klart man får tycka att ens barn är de finaste och bästa som finns. Det är HUR man uttrycker det. Att säga fin om yta är inte samma som att någon är fin, för att barnet är sig själv. Många småflickor bröstar upp sig för att få bekräftelse för sina kläder. Det sitter i hela livet. Finns det ett samband med skönhetshetsen som många tjejer (och kvinnor) drabbas av idag. Kan du se att det hänger ihop med hur man blev ”bekräftad” som liten?
Istället för att säga att ens barn är duktig kan man använda uttryck som att det gjorde du bra.
De gjordes ett experiment i en lågstadieklass i sthm där halva klassen fick höra orden att de var duktiga och andra halvan fick höra att det gjorde du bra vid det första lätta testet.
När de senare gick vidare och fick göra ett hårdare test fick den duktiga sidan höra att det där var inte bra gjort. Medan andra sidan fick höra att de gjorde ett bra försök och att det kommer gå bättre nästa gång.
Nu fick grupperna chansen att välja det sista tredje testet. Alla i den duktigagruppen valde att göra det lätta testet igen medan den andra gruppen valde barnen att gåvidare till ett tuffare test.
Ser du skillnaden? Barn som får höra att de är duktiga strävar efter att vara duktiga, för att få bekräftelse och för andras skull. Medan barn som får höra att de gjorde bra ifrån sig väljer att ta det steget vidare för sin egen skull.
[SVARA]
Det är så många barn i den här världen som far illa och som inte har föräldrar eller någon som håller om dem och tycker att de är fina. Det kan inte vara fel att visa sin barn att man älskar dem och tycker de är fina.
Förnuft som sagt.
[SVARA]
Nej vad söt hon är på sista bilden!
Helt överlycklig!
[SVARA]
så bra skrivet!
och jag håller med dig till 100 %
[SVARA]