Yearly Archives: 2011
Vinnare!
Vinnare av en valfri Willvin Skötväska har lämnat följande kommentar som fick mig att skratta igenkännande (när skulle man hinna bli uttråkad liksom?):
Men så lämpligt! De snyggaste skötväskorna EVER!
Svar: Den finns i FEM (5) färger.
Namn: Frida
Onödigaste prylen som alltid åker med i min skötväska är: En pocketbok, som jag ändå aldrig hinner läsa… Men den kan ju vara bra att ha, om barnet somnar och jag plötsligt får tråkigt?! Som sagt har det aldrig hänt. Att jag får så tråkigt alltså!
Grattis Frida aka Militämamman och stort tack till Petra och Willvin och alla som deltog!
Jag hoppas din Willvin kommer att bli lika väl använd som min Frida!
Öroninflammation?
Usch vilken hemsk mamma jag känner mig som.
Nu på kvällen såg jag att Telma hade något kladd i håret och lite precis framför örat. När jag tittade mer noga verkade det ha runnit från örat. Det var så vi upptäckte att hon hade öroninflammation första gången.
Tänk om hon har haft öroninflammation igen och jag inte har märkt det förrän nu när det har värkt hål på trumhinnan!?
Eller kan småbarn ha så mycket öronvax att det faktiskt rinner ut från örat bara sådär ändå?
Jag kommer ihåg när jag fick öroninflammation för några år sen, jag höll på att dö ihjäl mig för att det gjorde så himla ont, men något sånt har jag inte direkt märkt på Telma.
Jag får ringa bvc i morgon!
Filed under Telma
Som att skaka galler
Telma har… …humör. Senaste dagarna är det frustrationen över fängelsestolarna vid köksbordet.
Eftersom jag vet att Telma kan klättra och mycket gärna gör det, skjuter jag in köksstolarna under matbordet hela tiden. Och Telma blir lika förbannad varje gång hon klättrat upp på en stol och upptäcker att det är stopp där, att hon inte kan komma hela vägen upp på bordet och vidare upp på köksbänken.
Det är förvisso bara en tidsfråga innan hon förstår att hon själv kan dra ut stolarna först.
Filed under Telma
Kärt
Jag har haft besök ikväll.
Av en kär gammal vän. Vi har av olika anledningar inte träffats på nästan två år. Så nära men ändå så långt borta. Jag hoppas att det inte dröjer två år till nästa gång.
Vidvinklar mig lite

(Tamron AF Di-II 10-24mm f/ 3,5-4,5)
Det är otroligt att man kan få med så mycket och komma så nära tycker jag som är van vid ett fast 50 mm! Men det är så mörkt inne att det får bli högsta iso, jag ogillar att fota med den inbyggda blixten, hellre iso-brus!
Filed under Fotografier, Foton
Uppfriskande
En uppfriskande skogspromenad med Bob efter lunch gjorde mig pigg igen och förkylningen känns nästan bortblåst!
Tänk att någon minusgrad kan göra att det känns så fräscht igen ute!
Synd att det motorsågas och donas överallt inne i skogen, det störde lite av min och Bobs idyll, men jag antar att skogsägarna har att göra efter stormen.
Nu ligger Bob och sover som en klubbad säl, jag har precis duschat och ska åka ner till byn och handla och hämta ut en och annan försenad julklapp till mig själv!
Morgon
Ett sent god morgon. Inte för att jag har sovit länge utan mest för att jag inte har annat än gnäll att förmedla. Jäklarns ont i halsen. Och varenda muskel i kroppen känns som för kort.
Men det är ingen idé att gräva ner sig för det. Ut och fixa och dona hos kvigorna på förmiddagen. Idag är det minusgrader så då blir det lite trevligare ute i alla fall och Bob kan följa med utan att stinka allt för mycket ko.
Han har faktiskt börjat visa antydan till vall (?). Själv kan jag ingenting om den sortens hundträning, men jag ser att Bob läser av mig och korna. När jag säger åt dem att flytta på sig och försöker fösa bort dem med armarna, då iakttar Bob noga, ser han att kvigorna inte går bort så hjälper han till. På tre röda har han flyttat alla kvigor dit jag vill ha dem!
Jag uppmuntrar det inte jättemycket än så länge, jag är inte säker på hur mycket jag vill att hans vallegenskaper ska komma fram, jag kan för lite själv.
Det får visa sig hur det utvecklar sig!
Filed under Bob
Kaoset
Ja men himla typiskt att man ska hålla på och bli förkyld nu då! Usch, ont i halsen och ruggigt hängig känner jag mig nu och kroppen värker mer än vanligt.
Jag har inte alls någon lust och ork att bli sjuk nu.
Annars har dagen liksom bara passerat. Så klart utbröt kaoset sekunder efter att jag publicerat mitt förra inlägg och missnöjda och arga barn fanns vart än jag vände mig.
Nu törs jag knappt säga att lugnet åter lagt sig, bara gud vet vad som händer då, men jag känner mig ändå skyldig barnen att säga att dom tillfälligtvis är fromma som lamm.
Så snart Telma har somnat så tänker jag gå och lägga mig med Loke i vår säng och titta på film och hoppas på att jag kan sova bort den begynnande förkylningen!
Filed under Allmänt














Det är jag som är Mumari! Jag är en 








