Att göra sig av med lite visdom

Jag har haft ett långt samtal med käkkirurgen.
Jag vet inte om det beror på att mitt allmäntillstånd är kört i botten eller vad det nu är, men sen jag blev klar med penicillinkuren jag blev ordinerad av käkkirurgen så började jag svälla igen runt visdomstanden.
Skräcken för att åter igen få en sån där jätteinflammation som jag fick i kinden gjorde att jag ringde direkt för att rådfråga.
Kirurgen bestämde på en gång per telefon att visdomstanden ska ut fortas möjligast, inte vänta till i mars.

Så om en vecka ska jag dit direkt på morgonen och bli serverad en massa lugnande huttar och mysmedicin som kirurgen kallade det. Sen ska det opereras. Jag dog lite på fläcken av nervositet. Herregud så läskigt. Kommer jag att överleva detta?
Nu ska jag svimma lite.

Sen ska jag fundera på om jag kanske inte borde förtjäna att skaffa mig ett sånt där tandhalsband som Karin och hennes konstgrepp gör. Som en lyckoamulett. Det känns som om jag kan behöva det?