Om piercingar och glappigt och slappigt

Hela dagen har varit så lugn och skön. Bra det eftersom jag sovit så himla illa i natt. När jag vänder på mig i sängen känns det som om armarna ska lossna från axlarna, sen kan jag inte ligga normalt, jag får någon fix idé i sömnen att jag ska ligga med armarna sträckta uppåt så mycket det går, det gör liksom ontskönt, men det är nog inte så hälsosamt för mina glappiga axlar och armarna domnar ganska snabbt.

Framåt kvällen, precis innan jag skulle börja med maten lossnade min kära skindiver från kinden! Utan egentlig anledning, jag bara strök lite lätt över kinden och då trillade den ur.
Jag har känt att det har varit på gång för huden har liksom inte velat smita åt ordentligt runt den. Jag måste vara så gammal i huden att den är alldeles för slapp! Hålet som den lämnade efter sig var så stort att det inte gick att sätta tillbaka skindivern, den bara trillade ur igen.
Men nu har det dragit ihop sig, utan smycka i. Fan, jag som verkligen gillade min piercing på kinden!

Här var den alldeles nygjord.

Ja, det var inte så mycket att göra åt, bara att fortsätta med allt vardagligt här hemma.
Jag lagade baconinlindad kyckling med ugnsbakad potatis och morotsstavar.

Efter maten lovade jag barnen att vi skulle hyra film, om jag fick bestämma helt demokratiskt vilken vilm det skulle bli. Det finns vissa filmer som alla MÅSTE ha sett.
Därför blev det Ronja Rövardotter. Och lite buttra miner hos något barn kanske, men det kan inte hjälpas.