mumari

Det är smartast av smartheter att råka sova middag två gånger på kvällen. En gång vid femsnåret, och sista gången runt klockan åtta. JÄVLA HORMONER!

Det är också fullt normalt att vakna, vräka i sig fyra omogna nektariner på raken och sen sätta sig och försöka virka en ponny halv tio på kvällen.
Ser inga som helst konstigheter i det.

NU ska jag försöka förflytta mig till sängen. Jag är nästan säker på att jag kommer kunna sova hela natten ändå. Jag tycks ha ett stort behov av just sömn just nu.

God natt.

Igår satt jag i linne på verandan och solade…

Idag har det kommit över en decimeter snö. JAG TYCKER INTE ATT DET ÄR ROLIGT LÄNGRE!!!!

Vi har i alla fall varit och fikat hos svärföräldrarna, och handlat lite på Ica Maxi. På hemvägen låg det decimetertjock snömodd på vägen som till största delen var oplogad. Vi mötte plogbilen nästan hemma.
En bil hade kört i diket så vi fick leka hjältar och dra upp den. Det känns som att jag varit dålig på att sprida goda gärningar om mig senaste tiden, så det var ju tur att vi snubblade över den där bilen ;)

Nu ska jag göra mig en kopp kaffe och försöka kvickna till efter en helt oplanerad tupplur på soffan. Jag lyckades somna till mitt i inlägget jag skrev!

….gissa vem som glömde vända på det lilla barnets byxor och fick skämmas när vi kom fram till fiket i Gysinge?

Annars så hade vi en trevlig stund på caf’ét med Sandra och Ove och alla barnen. Ellen är hos en kompis så det var jag och Sandra och ett stort killgäng ^^

Vädret har varit precis hur underbart som helst!

Killgänget, snöbollskastning pågår.

När vi kom hem fick jag bråttom att ta till  vara på solen. Så jag gjorde ett ryck och skottade bort en halvmeter blötsnö och is från verandan och ställde fram utemöbler.
Bara för att få sitta i solen och blunda en stund.
Och blunda gjorde jag, tills jag somnade sittandes på stolen. Jag är otroligt gravid. Jag kan somna när som helst och överallt.
Vore det inte för att Dumper kom och störde mig stup i kvarten med sin favoritleksak ”Köttet” så hade jag nog sovit än.

Synd bara att det enligt vädret ska komma 1 decimeter snö i morgon. Jag TYCKER FAKTISKT ATT DET RÄCKER NU!!!

Hoppas ni har haft en solig vårdag idag ^^

Det är hemskt praktiskt när barn lär sig att klä på sig själva.
Nu ska vi åka och fika i Gysinge med Prinsessan på Fjärten och hennes familj!

…vad familjen Mumari minus två stora barn som sover över hos kompisar kan tänkas roa sig med en fredagskväll….

Bloggar etiketter: billigt, choklad, handla, lidl, mat, tierp

Kan ju hända att jag är lite överkänslig av mig. Så kan det mycket väl vara. Men ÄNDÅ!

Vid halv tolvtiden ringde jag min bästa vän Sandra. Upprörd till tusen. Och liksom ba’ ”Hej!! Vad håller du på med??”
Och hon fattade först ingenting men så jag förklarade att eftersom hon inte uppdaterat sin blogg på hela förmiddagen och eftersom vi inte pratat varken på msn eller på telefon, så blev jag bergsäker på att det hänt något.
Och Sandra typ skrattade åt mig och jag ba’ vrålade ”Men hallååå! jag blev ju orolig och livrädd jue! På riktigt!”.

Och när jag ändå var i farten ringde jag till mannen också och grinade över min hemska ischiasvärk som jag har i hela kroppen.
Och jag förvarnade honom om vilken tråkig fredagskväll han skulle få ha med en gnällig fru och jag föreslog att vi skulle höra med några kompisar till honom om dom ville leka med honom istället.
Och mannen ba’ ”Aah…. mmmm… jaha… jasså… mhm… aja…. men jag ska fika nu’rå. Vi hörs sen, hej då.”
Och jag grinade lite till och kände mig ensam och tänkte på att jag hade tänkt att berätta för mannen att en stackars säl har blivit påkörd i Norrtälje och hur hemsk jag skulle ha känt mig om det vore jag som hade kört på den.

Åh då kan man ju vara glad att man inte var i den sälens kläder (den var säkert hur söt som helst) även om jag definitivt känner mig som en Mumari fångad i en säls kropp för dagen.

Håhå jaja vilka bekymmer.

Den där vibrerande massagedelfinen….

Det kändes ju som om den gjorde underverk igår. Den masserade och knådade och jag tänkte att nu släpper alla spända muskler.

Idag är jag invalid. Jag har så ont i kroppen att jag knappt kunnat sova i natt! Nacken, givetvis, är öm som bara den.
Och att man får ont i de masserade musklerna kan jag gå med på.
Men resten?
Jag har så ont i varenda nerv att jag håller på att bli skvatt galen! Föreställ er att ha som ischias i nacken, i axlarna, i armarna och i ryggen. Som ilande elstötar som kommer utan förvarning.
Kan det verkligen bero på massagedelfinen? Och är det normalt att kroppen reagerar så??
Eller är det bara en slump att det kom just idag?

Det driver mig till vansinne att ha så märkligt ont och det driver mig till vansinne att jag är en sån jävla gnällkärring.

Jag tror att antingen ska man använda den där vibrerande delfinen ofta, eller så ska man ge blanka fan i den.

Klockan 4 varje natt har jag fått för mig att vakna för att springa ner på toaletten. Jag tycker att det är svårt att somna om efteråt.
Klockan 5 vet Loke bergsäkert att det är morgon. För då börjar det bli ljust ute.
Klockan 5 har jag ungefär precis hunnit somna om sen toabesöket och har en timme på mig att sova tills klockan ringer.
Så klockan 5 gör jag mitt bästa för att övertala Loke att det inte är morgon och när hans argument om mörkret och ljuset inte håller längre och jag tror att jag har vunnit… ja då drar han till med det som han vet att jag inte kan ignorera….:
-Mamma, jag är kissnödig!

God morgon…. typ.

I morgon är det tydligen mannens första dag i hans nya liv. Hans nya nyttiga liv.

Så det firar vi med lite munkar och så där. Tills mannen kallade vaniljkrämen i min munk för ”mormorshosta” och jag höll på att spy på direkten och blev sur på riktigt och frågade om inte första dagen på hans nya liv var igår, eller förra veckan eller hur det nu var.

Nu mår jag galet illa.

Ibland behöver man lite sällskap och efter en tupplur mitt i tvättberget och en Alvedon åkte jag och hämtade ungarna vid bussen och for sen till Sandra.
Och är man som en sån enstöring som jag är så kan det lätt bli ett tjatter utan dess like när jag släpps ut bland vänner. Babbel-babbel och åter babbel.

Och Sandra hade en alldeles finfin delfin som masserade och vibrerade så man blev som förlamad i armarna.
En sån delfin vill jag ha, men när jag googlar efter var man kan köpa en sådan får jag bara upp andra oönskade resultat.

Jag blev kvar hos Sandra på tok förlänge så när jag kom hem var det bara att skynda sig med middagen eftersom Ellen ska iväg sen på scouterna.
Därför blev jag lite lätt stressad när jag upptäckte att jag glömt att köpa både margarin och matolja och inte hade något till den tänkta klyftpotatisen eller att steka köttet i.

Det fick bli rester från igår till barnen och jag och mannen får äta senare.
Nu -Taxi Mumari.

Bloggar etiketter: delfin, dolphin, massage, vibrerande

Vanligtvis har vi buffé och självservering från rena tvättkorgen.
Idag är visst inte i vanliga fall. Idag är dessutom migrändag och Loke är en Duracellkanin.

Hate it.

En av nackdelarna med att vara gravid är att man kan behöva springa upp mitt i natten och kissa pruttonhundra gånger.

En av fördelarna med att vara gravid kan vara att man får äta bullar till frukost för att ingen törs tala en till rätta.

När jag väntat mina andra barn har jag inte kunnat dricka kaffe. Det är nemas problemas nu. Igår tog mitt kaffe slut och bilen gick sönder och allt var så där jobbigt och hej och hå så inget nytt kaffe inhandlades.
I morse rotade jag i skafferiet och hittade kokkaffe istället. Jag tog fram min gamla kockumspanna som är som i toppskick och gjorde äkta kokkaffe.

Himmel vad gott det är!

…slökollar på Blocket lite innan sängdags.
Jag kan inte låta bli att undra…:
Finns det riktiga människor som faktiskt köper sånt här? Och varför?

Jag skulle nog på fullaste allvar hellre ha en madrass på golvet!

Lagar mata alá man tager vad man haver. Kycklinglår.
Det är inte så lätt det där med mat för mig just nu, något som kanverka sååå gott i tanken kan senare när den blivit tillagad visa sig vara den vidrigaste maträtten världen har skådat.
Och då kan jag bara inte äta den. Därför känns matplaneringen i Mumaribo lite skör just nu.

Scania iakttar varje steg i köket jag tar, jag KAN ju tappa något, man vet aldrig, matte brukar vara klumpig, det vet han när han ligger där och sover räv och kisar.
Att det är mars och vår ute verkar inte bekomma honom ett dugg. Han vägrar gå ut.

Den där smoothien jag gjorde i morse var ju menad som en skitbra start på dagen. För att resten av dagen skulle bli SKITBRA!

Inte för att det skulle bli pyspunka på Grönan precis när jag åkte och hämtade Alfred vid bussen och hade tänkt att hälsa på Sandra direkt efter.
Istället fick jag långsamt köra hem igen och försöka pressa mig och min kropp i valrossskepnad in genom en decimeters dörröppning in till mjölkrummet där kompressorn står. Snöras framför dörren…. minst sagt…
Jag lyckades ta mig in och ta mig ut igen till bilen och pumpa det satans pysdäcket.

Och mina söner jublade. Gas-gas-iväg liksom.

Jag kom ungefär en halvmeter hemifrån. Sen dog skitbilen helt utan förvarning.
Och jag fick ju jättepanik av att stå med halva bilen ute på vägen och halva inne på gården så jag höll gas och försökte starta, det var när det började lukta fyrverkerier om bilen som jag gav upp.

Istället fick jag putta in bilen så att den inte skulle stå halvvägs ute på vägen. En 850 är faktiskt jättetung. Och av det kan man snabbt dra slutsatsen att jag faktiskt är jättestark som klarade av att putta den en ynka liten bit i isig snömodd.

Och idag har förvandlats till en dag då jag hatar ungefär allt litegrann eller ganska mycket, kaffet är slut och jag fick en akut dundrande huvudvärk.

Jag tror att jag går ut och sätter upp en till saluskylt på bilen nu när den ändå står vid vägen. För jag har en annan bil. Som fungerar. Men just idag så har manenn den för att hans bil är på verkstad.
Life is sooo lovely.

En hallonsmoothie som starter på morgonen. Jag och Loke inbillar oss att den också är nyttig.
För säkerhets skull hade jag i lite havregryn också!

Nu vore det väl tusan om jag inte blev människa snart!?

Alltså… jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv och den här förlamande tröttheten!
Jag kan verkligen inte minnas att det varit så här extremt när jag väntat mina andra barn?

För att inte tala om illamåendet. Konstant! Dygnet runt!

Jag är en zombie och roligare än så här blir jag inte för stunden.

Och oron… oron finns ju där konstant den med, rädslan för att det ska gå fel. Jag har fått flera missfall tidigare. Jag inbillar mig att risken är större för mig då.
Och det gör ju ont i magen. Till och från.

Jag önskar att jag kunde somna till en stund och vakna om ungefär 8  veckor. Det skulle vara lagom.

Tjo!

Ingen magsjuka på våran gård, tralala lalaa.

Vette sjutton vad det var med mig i natt. Okey att kräkas dagtid på grund av bebisapan. Det kan jag gå med på. Men nattetid?

Hela jag fungerar i alla fall helt normalt nu, hungrig, lättretlig, trött och så där, preciiis som vanligt. Mackor och fruktsoppor har jag ätit uten problem, men nu måste jag stoppa i mig något rejält innan jag dör ihjäl mig!!

Sen vill jag ut i det vackra vädret! Nu ska jag bli människa igen!

Lovely….

• Vid midnatt vaknade Loke och behövde gå på toaletten.
• Klockan två vaknade jag, sprang ner på toa och spydde som en räv.
• Klockan halv fem vaknade Loke och tyckte att det var morgon.
• Jag är levande död och så hungrig så jag går dubbelvikt, men jag vågar inte äta.

God morgon.