Att få sova lite längre än till klockan sju hade varit fint, men när en Telma Extra Allt står och bankar från insidan av sovrumsdörren och skriker ”Bovovveee!!” och en Bob Hund står på utsidan av sovrumsdörren och gnäller och krafsar, ja då är det bara att pallra sig upp.

Telma Extra Allt fick förresten en ny/till snuttetrasa här om dagen. Hon har ju valt sin snuttetrasa med omsorg kan man säga. Alldeles själv. Äldsta dotterna svarta spetssjal som jag brukade låna.
Den börjar bli himla nött och trådarna lossnar från den, den var visst inte gjord för att hålla som snuttetrasa.
Jag fick tag i en liknande, men faktiskt ännu raffigare svart spetssjal på Tradera som jag köpte!
Man vet ju aldrig om en ny snutte godkänns, men i det här fallet gick det bra! Hon blev lite förvånad bara över att den var så lång!

Alla barn har varit hemma idag med för säkerhets skull och nu lagar jag världens godaste köttfärssås till middag. Mannen verkar till och med komma hem tidigt, innan en annan har hunnit gå och lägga sig, så vi kanske rent av kan fira att vi har varit gifta i… *räknar på fingrarna* hela FEM ÅR!
Fem år är väl lite speciellt det?

Dagen idag har varit lugn efter besöket hos sjukgymnasten. Dominoeffekten av att fotleden och hälsenan började värka har gjort att knät strejkar helt och höfterna låter som en stenkross.
Hästliniment får det bli!

Nu ska jag duka fram och låsa fast Telma Extra Allt i matstolen, hon är himla nyfiken på maten som lagas idag!

Tack för att ni läsare finns ♥

Grönt är skönt…

..och det enkla är det fina.

..även om Telma tyckte att outfiten behövde kompletteras…

…med Lokes mössa!

Jag är just nu inne i en period med så mycket smärta och trötthet att jag har svårt att förlika mig med det. Ändå har jag ett mycket stort behov av att skriva om det, att skriva av mig, precis som jag gör om resten av livet.
MEN. Jag vet att det finns så många som bara himlar med ögonen och vill tycka att man är en hypokondriker, att man bara tycker synd om sig själv, att man tänker för mycket osv, osv.
Jag förstår att man tänker så.

Därför tänker jag att om jag lösenordsskyddar vissa inlägg, så liksom skonar jag er som inte bett om att få gnäll kastat rätt i ansiktet?
Det står inga hemligheter i inlägget, men jag skriver om saker som är känsliga för mig. Ändå skulle jag lätt ge ut lösenordet till i princip vem som helst, det är inte hemligheten i det hela det handlade om.

Vad tycker ni?

Varför publicerar jag det här? Jag vet inte. För min egen del, för er som frågar, osynligt för er som inte ber om det.
Efter ett liv med krämpor, turer till och från sjukhus, att inte bli trodd, att bli betraktad som överkänslig, larvig.
Kan någon se ett samband mellan allt detta?
Kan jag få ett svar?

Eller är jag bara hypokondriker?

Jag har ändå ett stort behov att skriva av mig, om mig, men jag vill inte betraktas som bara lat och gnällig.

Det här är jag och min kropp:

Generellt överrörlig.
Opererat vänster hands fingrar för att minska rörligheten i slutet av 90-talet. Men de stretchades snabbt ut igen.
Snapping hip vänster sida. Opererat den två gånger utan resultat, även det i slutet av 90-talet.
Överkänslig hud i perioder.
Övertöjbar hud enligt sjukgymnasten.
Mjuk hud enligt sjukgymnasten.
Breda, fula ärr. Ärret från första operationen är ca 15 centimeter långt, stygnen skar igenom huden så att det liknade en termometer. Andra gången jag opererades sydde de på ett annat sätt eftersom jag var skör i huden.
Bristningar över hela låren och ner till vaderna.
Hallux valgus
Yrsel periodvis.
Migrän.
Diffus smärta i hela kroppen, känns som en för tight overall som stramar så att det gör ont. Gör mig galen.
Får nästan alltid sådan värk om jag dricker alkohol.
Periodvis knölig under fötterna.
Har haft diffusa magproblem hela livet.
Får lätt blåmärken.
Plöstliga, stora mensliknande blödningar.
Konstig trötthet.
Ledvärk i tår, fotleder, knän, höfter, axlar, handleder, fingrar, rygg, nacke, käkar.
Som ”foglossning” fast jag inte är gravid.
För några år sedan fick jag plötsligt en helt extrem smärta i höger arm, som elstötar som gick i hela armen som var så starka att jag bara slängde mig på golvet och skrek. Sökte för det, inget särskilt fel hittades. Lika plötsligt som det kom, lika plötsligt försvann det efter några månader.

Har haft en knöl ovanpå handleden, som bara kom som en ballong, det var nåt med ledvätskan (?) den tömdes och då försvann knölen.
Har problem med muskeln på baksidan av låret sen ett par år tillbaka, jag sträckte den lite lätt då, men det har aldrig läkt helt.

Jag är stelare i många leder nu än jag varit när jag var yngre, andra leder är jag rörligare i nu.

Hittar just inga värktabletter som hjälper.

Utredd för eds i slutet av 90-talet, men det avfärdades eftersom hudprovet som togs inte visade något.

Februari 2011

Februari 2012

♥

Sjukgymnasten kollade min balans och styrka. Det ska fokuseras på att få min kropp att vara rak och belasta jämt. Det gör jag inte nu.

Innan jag åkte hem sprang jag in på affären och handlade lite.
Blommor också. Jag och mannen har bröllopsdag idag. Grattis till oss.

I morgon bitti ska jag till sjukgymnasten tidigt. Det känns helt galet att se fram emot det. Ungefär som om allt är bra när jag går därifrån?

Nu ska jag sova, god natt till er!

Framåt kvällen, precis innan jag skulle börja med maten lossnade min kära skindiver från kinden! Utan egentlig anledning, jag bara strök lite lätt över kinden och då trillade den ur.
Jag har känt att det har varit på gång för huden har liksom inte velat smita åt ordentligt runt den. Jag måste vara så gammal i huden att den är alldeles för slapp! Hålet som den lämnade efter sig var så stort att det inte gick att sätta tillbaka skindivern, den bara trillade ur igen.
Men nu har det dragit ihop sig, utan smycka i. Fan, jag som verkligen gillade min piercing på kinden!

Här var den alldeles nygjord.

Ja, det var inte så mycket att göra åt, bara att fortsätta med allt vardagligt här hemma.
Jag lagade baconinlindad kyckling med ugnsbakad potatis och morotsstavar.

Efter maten lovade jag barnen att vi skulle hyra film, om jag fick bestämma helt demokratiskt vilken vilm det skulle bli. Det finns vissa filmer som alla MÅSTE ha sett.
Därför blev det Ronja Rövardotter. Och lite buttra miner hos något barn kanske, men det kan inte hjälpas.

Det är skare, men ganska mjuk sådan. Bob ramlade igen var och vartannat steg och hade ganska fort sprungit sig trött.

Nu ska jag gå och rota i frysen och se vad jag kan tänkas laga till middag som är snällt mot barnmagar som varit sjuka!

Alla barn hemma = många pannkakor och plättar. Både Alfred och Loke klarar av att äta trots magsjukan, men inte lika mycket som vanligt.

Nu efter maten sitter vi bara och softar i soffan, det blir som en hemmamysdag med allihopa idag! Och Telma håller just nu på att visa oss hur fint hon kan dansa. Naken. Tänk när man var så liten och söt att allt som dallrade var gulligt!

Trots magsjukor har natten varit lugn, det verkar vara en mild form (peppar-peppar), men ändå en magsjuka som kommit till Mumaribo igen.
Loke är fortfarande dålig och Alfred sover fortfarande, men alla barnen är hemma idag.

Telma har kommit på en ny favoritlek.
Hon ska klä på sig och låna en ryggsäck av storesyskonen, sen vinkar hon och säger: ”Kåka. Hejjå. Mimmi.” sen går hon ett varv med väskan på ryggen och kommer tillbaka och säger ”Heeeeeej!”.

”Heejjåå!”
*vink-vink*

Loke har sprungit på toaletten hela dagen. Men han har varit pigg ändå och in i det längsta har jag hoppats på att han bara var körig i magen ändå, att det inte berodde på något smittsamt som magsjuka. Igen. Eller så.
Tills Alfred blev dålig nu på kvällen.

Alltså räcker det inte nu? Va?

Nu blir alla barnen hemma från skolor och dagis och hej och hå i morgon. Och helt egoistiskt så hoppas jag att jag slipper magsjuka denna gång.

Själv sitter jag och försöker mig på att sticka lite igen. Det var ett tag sedan nu och det går sådär. Fingrarna protesterar och värker, men jag har sånt behov att göra något kreativt att jag kämpar på ändå.
Som vanligt gör jag något på en höft, inget mönster, och denna gång inte ens en plan på vad det ska bli, det får visa sig efter hand!
Har jag sagt att min syslöjdslärare blev gråhårig just under de lektioner hon hade mig?

 *femtiofyra timmars telefonkö till supporten*

-Hej och välkommen till supporten, du talar med ….
-Heeeej! *förklarar problemet igen*
-*Skrattar* Aaaah… jag måste gå och prata med en kollega… strax tillbaka……
*väntar*
-Ja, hej igen! Om du har en iPhone så kan du ladda hem en app som heter ”Zappa”. Med den kan du byta kanal!

De närmsta dygnen är räddade!! Inte för att det är något speciellt jag måste se på tv, men jag klarar inte av Cartoon Network i två dagar!! Eller ännu värre, tills på måndag!

Teknikens under liksom!!

Nu, klockan snart halv sex, så har hon nästan ätit upp hela. ”Mmmmm… GOTT!” har man hört Telma viska hela dagen.

Så om en vecka ska jag dit direkt på morgonen och bli serverad en massa lugnande huttar och mysmedicin som kirurgen kallade det. Sen ska det opereras. Jag dog lite på fläcken av nervositet. Herregud så läskigt. Kommer jag att överleva detta?
Nu ska jag svimma lite.

Sen ska jag fundera på om jag kanske inte borde förtjäna att skaffa mig ett sånt där tandhalsband som Karin och hennes konstgrepp gör. Som en lyckoamulett. Det känns som om jag kan behöva det?

….minns att jag en gång i tiden bakade blågröna frallor!

Nu testar jag recepten som jag fick av Anna Tobotroll och Eva Kramgo igår. Två av dem.
Fast jag kunde inte låta bli att ha i blå karamellfärg i båda. Ser ju inte så där jättevackert ut. Men Loke tycker faktiskt att det är roligt!
Men kakor ska inte hålla på och se för goda ut, då tar dom ändå bara slut på en gång.

(Notera att jag har antika glasflaskor i EXAKT samma nyans som kakorna i fönstret. Stilsäkert.)

Loke började morgonen med att vara dålig i magen springa på toaletten fyrtioåtta gånger på en timme. Jag vet inte om det är magsjuka igen, men det är bäst att ta det säkra före det osäkra och hålla oss hemma.

Jag fick passa på att åka ner till affären på förmiddagen medan mannen fortfarande var hemma så att jag skulle slippa ha några barn med mig, och då skulle jag även passa på att hämta ut astmamediciner till mannen som är förkyld och superdålig i sin astma.
Han har liksom bara struntat i att hämta ut sin medicin på väldigt länge, av snålhet och dumhet. Men när jag kom till apoteket så visade det sig att han väntat så länge att receptet gått ut för bara ett par dagar sedan.
Så då fick jag gå in på vårdcentralen och krångla och ha mig och bli sur och irriterad och ilsken och allt möjligt och sen fick jag åka hem utan medicin till mannen i alla fall.
Men nyss ringde dom äntligen upp och sa att han hade fått ett förnyat recept som han kunde hämta ut.
Det är helt sjukt att livsnödvändiga mediciner ska vara så hutlöst dyra!

Ja, det känns som vår vardag är kantad av sjukdom och elände hela jävla tiden. Underbart.

Nu har Telma precis somnat och jag ska städa lite och göra lite nytta. Men det är så irriterande att allt blir en dominoeffekt, nu när jag inte kan stödja ordentligt på hälen, då får jag också mer ont i knät och höfterna.

Undrar jag om jag inte är född på en måndag?