mumari

….gissa vem som glömde vända på det lilla barnets byxor och fick skämmas när vi kom fram till fiket i Gysinge?

Annars så hade vi en trevlig stund på caf’ét med Sandra och Ove och alla barnen. Ellen är hos en kompis så det var jag och Sandra och ett stort killgäng ^^

Vädret har varit precis hur underbart som helst!

Killgänget, snöbollskastning pågår.

När vi kom hem fick jag bråttom att ta till  vara på solen. Så jag gjorde ett ryck och skottade bort en halvmeter blötsnö och is från verandan och ställde fram utemöbler.
Bara för att få sitta i solen och blunda en stund.
Och blunda gjorde jag, tills jag somnade sittandes på stolen. Jag är otroligt gravid. Jag kan somna när som helst och överallt.
Vore det inte för att Dumper kom och störde mig stup i kvarten med sin favoritleksak ”Köttet” så hade jag nog sovit än.

Synd bara att det enligt vädret ska komma 1 decimeter snö i morgon. Jag TYCKER FAKTISKT ATT DET RÄCKER NU!!!

Hoppas ni har haft en solig vårdag idag ^^

Det är hemskt praktiskt när barn lär sig att klä på sig själva.
Nu ska vi åka och fika i Gysinge med Prinsessan på Fjärten och hennes familj!

Kan ju hända att jag är lite överkänslig av mig. Så kan det mycket väl vara. Men ÄNDÅ!

Vid halv tolvtiden ringde jag min bästa vän Sandra. Upprörd till tusen. Och liksom ba’ ”Hej!! Vad håller du på med??”
Och hon fattade först ingenting men så jag förklarade att eftersom hon inte uppdaterat sin blogg på hela förmiddagen och eftersom vi inte pratat varken på msn eller på telefon, så blev jag bergsäker på att det hänt något.
Och Sandra typ skrattade åt mig och jag ba’ vrålade ”Men hallååå! jag blev ju orolig och livrädd jue! På riktigt!”.

Och när jag ändå var i farten ringde jag till mannen också och grinade över min hemska ischiasvärk som jag har i hela kroppen.
Och jag förvarnade honom om vilken tråkig fredagskväll han skulle få ha med en gnällig fru och jag föreslog att vi skulle höra med några kompisar till honom om dom ville leka med honom istället.
Och mannen ba’ ”Aah…. mmmm… jaha… jasså… mhm… aja…. men jag ska fika nu’rå. Vi hörs sen, hej då.”
Och jag grinade lite till och kände mig ensam och tänkte på att jag hade tänkt att berätta för mannen att en stackars säl har blivit påkörd i Norrtälje och hur hemsk jag skulle ha känt mig om det vore jag som hade kört på den.

Åh då kan man ju vara glad att man inte var i den sälens kläder (den var säkert hur söt som helst) även om jag definitivt känner mig som en Mumari fångad i en säls kropp för dagen.

Håhå jaja vilka bekymmer.

Den där vibrerande massagedelfinen….

Det kändes ju som om den gjorde underverk igår. Den masserade och knådade och jag tänkte att nu släpper alla spända muskler.

Idag är jag invalid. Jag har så ont i kroppen att jag knappt kunnat sova i natt! Nacken, givetvis, är öm som bara den.
Och att man får ont i de masserade musklerna kan jag gå med på.
Men resten?
Jag har så ont i varenda nerv att jag håller på att bli skvatt galen! Föreställ er att ha som ischias i nacken, i axlarna, i armarna och i ryggen. Som ilande elstötar som kommer utan förvarning.
Kan det verkligen bero på massagedelfinen? Och är det normalt att kroppen reagerar så??
Eller är det bara en slump att det kom just idag?

Det driver mig till vansinne att ha så märkligt ont och det driver mig till vansinne att jag är en sån jävla gnällkärring.

Jag tror att antingen ska man använda den där vibrerande delfinen ofta, eller så ska man ge blanka fan i den.

Klockan 4 varje natt har jag fått för mig att vakna för att springa ner på toaletten. Jag tycker att det är svårt att somna om efteråt.
Klockan 5 vet Loke bergsäkert att det är morgon. För då börjar det bli ljust ute.
Klockan 5 har jag ungefär precis hunnit somna om sen toabesöket och har en timme på mig att sova tills klockan ringer.
Så klockan 5 gör jag mitt bästa för att övertala Loke att det inte är morgon och när hans argument om mörkret och ljuset inte håller längre och jag tror att jag har vunnit… ja då drar han till med det som han vet att jag inte kan ignorera….:
-Mamma, jag är kissnödig!

God morgon…. typ.

I morgon är det tydligen mannens första dag i hans nya liv. Hans nya nyttiga liv.

Så det firar vi med lite munkar och så där. Tills mannen kallade vaniljkrämen i min munk för ”mormorshosta” och jag höll på att spy på direkten och blev sur på riktigt och frågade om inte första dagen på hans nya liv var igår, eller förra veckan eller hur det nu var.

Nu mår jag galet illa.

Ibland behöver man lite sällskap och efter en tupplur mitt i tvättberget och en Alvedon åkte jag och hämtade ungarna vid bussen och for sen till Sandra.
Och är man som en sån enstöring som jag är så kan det lätt bli ett tjatter utan dess like när jag släpps ut bland vänner. Babbel-babbel och åter babbel.

Och Sandra hade en alldeles finfin delfin som masserade och vibrerade så man blev som förlamad i armarna.
En sån delfin vill jag ha, men när jag googlar efter var man kan köpa en sådan får jag bara upp andra oönskade resultat.

Jag blev kvar hos Sandra på tok förlänge så när jag kom hem var det bara att skynda sig med middagen eftersom Ellen ska iväg sen på scouterna.
Därför blev jag lite lätt stressad när jag upptäckte att jag glömt att köpa både margarin och matolja och inte hade något till den tänkta klyftpotatisen eller att steka köttet i.

Det fick bli rester från igår till barnen och jag och mannen får äta senare.
Nu -Taxi Mumari.

Bloggar etiketter: delfin, dolphin, massage, vibrerande

Vanligtvis har vi buffé och självservering från rena tvättkorgen.
Idag är visst inte i vanliga fall. Idag är dessutom migrändag och Loke är en Duracellkanin.

Hate it.

En av nackdelarna med att vara gravid är att man kan behöva springa upp mitt i natten och kissa pruttonhundra gånger.

En av fördelarna med att vara gravid kan vara att man får äta bullar till frukost för att ingen törs tala en till rätta.

När jag väntat mina andra barn har jag inte kunnat dricka kaffe. Det är nemas problemas nu. Igår tog mitt kaffe slut och bilen gick sönder och allt var så där jobbigt och hej och hå så inget nytt kaffe inhandlades.
I morse rotade jag i skafferiet och hittade kokkaffe istället. Jag tog fram min gamla kockumspanna som är som i toppskick och gjorde äkta kokkaffe.

Himmel vad gott det är!

…slökollar på Blocket lite innan sängdags.
Jag kan inte låta bli att undra…:
Finns det riktiga människor som faktiskt köper sånt här? Och varför?

Jag skulle nog på fullaste allvar hellre ha en madrass på golvet!

Lagar mata alá man tager vad man haver. Kycklinglår.
Det är inte så lätt det där med mat för mig just nu, något som kanverka sååå gott i tanken kan senare när den blivit tillagad visa sig vara den vidrigaste maträtten världen har skådat.
Och då kan jag bara inte äta den. Därför känns matplaneringen i Mumaribo lite skör just nu.

Scania iakttar varje steg i köket jag tar, jag KAN ju tappa något, man vet aldrig, matte brukar vara klumpig, det vet han när han ligger där och sover räv och kisar.
Att det är mars och vår ute verkar inte bekomma honom ett dugg. Han vägrar gå ut.

Den där smoothien jag gjorde i morse var ju menad som en skitbra start på dagen. För att resten av dagen skulle bli SKITBRA!

Inte för att det skulle bli pyspunka på Grönan precis när jag åkte och hämtade Alfred vid bussen och hade tänkt att hälsa på Sandra direkt efter.
Istället fick jag långsamt köra hem igen och försöka pressa mig och min kropp i valrossskepnad in genom en decimeters dörröppning in till mjölkrummet där kompressorn står. Snöras framför dörren…. minst sagt…
Jag lyckades ta mig in och ta mig ut igen till bilen och pumpa det satans pysdäcket.

Och mina söner jublade. Gas-gas-iväg liksom.

Jag kom ungefär en halvmeter hemifrån. Sen dog skitbilen helt utan förvarning.
Och jag fick ju jättepanik av att stå med halva bilen ute på vägen och halva inne på gården så jag höll gas och försökte starta, det var när det började lukta fyrverkerier om bilen som jag gav upp.

Istället fick jag putta in bilen så att den inte skulle stå halvvägs ute på vägen. En 850 är faktiskt jättetung. Och av det kan man snabbt dra slutsatsen att jag faktiskt är jättestark som klarade av att putta den en ynka liten bit i isig snömodd.

Och idag har förvandlats till en dag då jag hatar ungefär allt litegrann eller ganska mycket, kaffet är slut och jag fick en akut dundrande huvudvärk.

Jag tror att jag går ut och sätter upp en till saluskylt på bilen nu när den ändå står vid vägen. För jag har en annan bil. Som fungerar. Men just idag så har manenn den för att hans bil är på verkstad.
Life is sooo lovely.

En hallonsmoothie som starter på morgonen. Jag och Loke inbillar oss att den också är nyttig.
För säkerhets skull hade jag i lite havregryn också!

Nu vore det väl tusan om jag inte blev människa snart!?

Tjo!

Ingen magsjuka på våran gård, tralala lalaa.

Vette sjutton vad det var med mig i natt. Okey att kräkas dagtid på grund av bebisapan. Det kan jag gå med på. Men nattetid?

Hela jag fungerar i alla fall helt normalt nu, hungrig, lättretlig, trött och så där, preciiis som vanligt. Mackor och fruktsoppor har jag ätit uten problem, men nu måste jag stoppa i mig något rejält innan jag dör ihjäl mig!!

Sen vill jag ut i det vackra vädret! Nu ska jag bli människa igen!

Lovely….

• Vid midnatt vaknade Loke och behövde gå på toaletten.
• Klockan två vaknade jag, sprang ner på toa och spydde som en räv.
• Klockan halv fem vaknade Loke och tyckte att det var morgon.
• Jag är levande död och så hungrig så jag går dubbelvikt, men jag vågar inte äta.

God morgon.

Så var det kväller alla redan. Och vi har avlagt ett besök hos min mamma och pappa på eftermiddagen.

Efter det for vi till Jula i Uppsala.
Jag är på jakt efter något och lite på krigsstigen.
Förra helgen var vi på Jula i Gävle, jag skulle köpa en ny bilstol till Loke. En bältesstol.
Men den visade sig vara slut och det fanns ingen info om när den skulle komma in igen eftersom den var slut hos tillverkaren. Det skulle antagligen dröja.
Jag frågade då om jag fick köpa demoexet.
Försäljaren gick och frågade sin chef som sa blankt nej. Och jag tjatade och tyckte att det var dåligt, varför skulle dom ha ett skyltex till något dom ändå inte kunde sälja?
Men man gjorde visst inte så, sålde skyltex hur som helst.

Inne på Jula i Uppsala idag fanns inte ens skyltexet kvar. Jag frågade personalen och det visade sig att dom nyss hade sålt det!
För i Uppsala kunde dom tydligen göra det!
Fy så sur jag blev.
Jag ska ringa till Gävlebutiken i morgon och göra ett nytt försök.

Annars finns den där stolen bara i lager i Örebro! Det är aningens för långt för mig att åka för en bilstol :(

På väg hem från stan idag skulle vi handla…. middag… det var inte så mycket vi skulle handla så vi orkade inte gå in på någon stormarknad utan sprang in på affären i ena  grannbyn.

Det var något speciellt vi skulle ha till middag. Något som jag helt odemokratiskt bestämt.
Mannen styrde mot Ica.
-Neeej! Ta konsum istället! Jag har för mig att en annan gång när vi skulle handla det här så hade dom det inte! vrålade jag.
Vi sprang in på Konsum, letade som vesslor. Hittade inte. Kilade runt och sökte överallt där det kunde tänkas finnas. Fanns inte.
-Faaan!! vrålade jag. Den här skitaffären har det inte!!!
Mannen skämdes lite för mitt utbrott, vi frågade en som jobbade på affären men hon skrattade lite och sa att det var slut.
In på Ica istället. Träffade en bekant utanför som tydligen tyckt sig se att dom hade vad jag letade efter.
Samma blixtsnabba sökning i den affären, frågade personalen, slut.
-Gaaaaahhh! jag var ilsken och gråtfärdig, min kväll skulle bli förstörd!

Sista stoppet innan vi var hemma var en lanthandel med öppettider man aldrig kan vara helt säker på.
Jag rusade in med en desperat min.
Här fanns bara ett ställe att leta på, bara ett ställe där det kunde tänkas ligga.

OCH DET FANNS!!

Jag rafsade snabbt åt mig två paket och gick till kassan. Jag pratade med tanten medan hon tog betalt. Berättade att jag letat i två andra affärer innan, sa att jag trodde att det kanske bara var jag som köpte sådant en dag som denna.
Jag erkände att jag ogärna köpte det i den butiken jag handlar varje dag, att jag tyckte det var lite pinsamt, och OM jag nån gång gjorde det så var jag tvungen att högt säga ”Det här ska minsann bli en god paté eller soppa.”.
Tanten skrattade åt mig och tyckte jag var konstig.
I hennes affär kom det minsann in folk precis vilken dag som helst och köpte vad jag nyss köpt! Det var inget konstigt med det!
Jag blev förvånad, tänkte att det kanske var ett lokalt fenomen i hennes by.

Jag vet inte jag, håller ni er stenhårt till traditionerna?
Här i Mumaribo ska vi i alla fall ha en liten intern kräftskiva ikväll!

Den goda smaken tycks dessutom gå i släkten ;)

….det ska börjas i tid.

God eftermiddag gott folk!

Idag minsann, har jag och mannen varit vuxna och barnlediga alldeles för oss själva, om man bortser från alla pruttonhundra lördagsshoppare i Gränby centrum som vi trängdes med.
Barnen sov hos svärföräldrarna i natt och eftersom det inte var så bråttom att hämta dom så passade vi på att strosa runt i Gränby.
Precis hur konstigt som helst att göra det utan barn.
Förrutom den där bebisapan som gjort sig plats i min mage.

Så mycket plats att jag helt obegripligt förvandlats till ett päron på två ben. Eller en valross om man så vill.
Valrossen behövde nya kläder.
Nu har jag köpt ett gäng långa linnen i olika vårfärger.
Jag skäms att lägga upp kort på hur tjock jag är nu, alla redan. Det är ju bevisligen bara fett på magen. En semla här och en semla där kan man säga.

Vi sprang också in i en affär i utkanten av stan. Där finns allt…. fast allt är plagiat på riktiga märken. Lite billigare och ganska mycket sämre gjort kan man säga.
Ungarna har sagt att dom vill ha ett nytt Yatzy och jag höll på att garva ihjäl mig när jag såg den affärens Yatzyversion!

Godisråttan inom mig tvingade mig också att köpa ansiktsmasker. Med doft/smak(?) av vit choklad, vanlig choklad och vaniljfudge.
Nu så här efteråt undrar jag hur jag egentligen tänkte?
Smeta ansiktet fullt med choklad? Hur fräscht känns det egentligen??

Nu är vi ganska nyss hemkomna och barnen är hämtade, min rygg och mina höfter håller på att duka under och jag undrar hur detta ska sluta?

Om jag och mannen ska gå ut och äta är det alltid ett helt projekt att komma iväg. Kossor ska matas, hundar ska klappas och barn ska lämnas och hej och hå.
Och jag blir en organisations-hitler som sätter upp en tid då ALLA ska sitta redo i bilen. Och när jag fått ordning på barnen och deras kläder och tycker att jag gjort vad jag ska får jag alltid frågan av mannen: -Vad ska jag ha för kläder på mig?
Och så dunkar jag huvudet i väggen några gånger och tänker att jag redan har jävligt många barn.

Men, vi kom iväg tillslut. Sent. Men ändå. Och lämnade först barnen hos svärföräldrarna och for sen in till stan och Texas Longhorn.
Och Maja och hennes Mr A kom strax efter oss så allting liksom klaffade som det skulle.
Jag valde mellan en biff på ett kilo (hävdade bestämt att jag kunde få i mig en sån, jag tycker att kött är jättegott) och en biff på 300 gram.
Jag valde den lilla biffen och tyckte allt att den såg bra fjuttig ut när jag fick in min tallrik.
Men tjohej vad proppmätt jag blev.
Så proppmätt att jag på riktigt trodde att jag skulle få nya bristningar på magen redan nu.

Middagen var god och sällskapet underbart trevligt. En repris på det? :)

För att vara bloggare, både Maja och jag, så var vi usla på att knäppa kort. Karlarna fastnade lite halvt sådär bara på bild och jag tvingade Majas Mr A att fota mig och Maja ihop, och han blev lite svettig av att vi blev så dåliga på bild och knäppte om och knäppte om men fick till slut inse att vi inte blir snyggare än så här.

Hrrm… jo… nog vart det rött!
Allra mest intill hårbotten. Så klart.
Borde jag kunnat räkna ut med röven eftersom jag hade blond utväxt där (i hårbotten ofc, inte i den andra nämda kroppsdelen).
Hoppas Maja hinner se det här innan vi ska ses ikväll!
Vi ska ut och äta tillsammans om det ordnar sig med barnvakt, och jag vill ju inte skrämma ihjäl Maja med mitt röda burr!

.

…

.

.

.

.

.

.