mumari

Så där ja! Nya kökssoffan på plats och sendragsfoten tycks vara botad med varmvatten ;)

Jag är riktigt nöjd med nya kökssoffan! Jag trodde det skulle se trångt ut med två kökssoffor som dessutom är olika, men det såg faktiskt mer trångt ut med pinnstolarna längs med ena långsidan på bordet.
…en liten glimt av mitt ytterst röriga kök med världens fulaste plastmatta på golvet och prylar överallt.

…jag är bra sugen på att åka tillbaka i morgon till loppisen och köpa det där fula soffbordet som jag tittat på. Det är mycket billigt. Det är väldigt stor bordsskiva (det är därför jag vill ha det, det vi har nu är så litet att det blir överbelamrat av två netbooks!), inga finesser någonstans, bara rak och enkelt, men det kanske är för lågt…
Hur som helst så skulle jag måla om det, ingen furu kommer in i Mumaribo, det räcker med furun som sitter alá träpanel i taket.
Fick jag in en hel kökssoffa i bilen borde jag ju få in ett soffbord kan man tycka?

Lite loppisfynd kan alltid pigga upp en Mu.

Det är en sån där bak och fram och avig dag idag där allt är fel, allt jag gör blir fel och man bara känner sig så där allmänt tjock och oduglig.
En sådan dag som jag kan gråta floder utan att riktigt veta varför.

Men en jättetrevlig lunch hos bästa Sandra gjorde susen, och därefter en tur igen till byns loppis, som jag var på igår, med Malin.
Jag skulle köpa ett enkelt men stort soffbord men kom i stället hem med en kökssoffa! Jag har sneglat på den ett par gånger, den är fulsnygg.
Men av den enkla anledningen att vår släpkärra för tillfället är obrukbar har jag låtit bli att köpa den.
Idag lånade jag måttband och mätte bakluckan, Volvo…. jag säger bara VOLVO. Finns det nå bättre? Med fällda säten gick soffan in, och tur för mig så fick jag hjälp att lasta in den, och nyss hjälp att lasta ur och bära in den hemma :)

250 :- kostade den. Den har förvaring både under sofflocket, och i stora utdragbara lådor längst ned. Perfekt!
Färdig-shabbad är den också ;)
Jag höll på att sätta ihop lådorna och dona nyss, men jag har fick sådant extremt sendrag i foten att jag måste vila ett tag. Jag begriper inte, har haft sendrag i snart 40 minuter! Det måste vara någon ny slags gravidkrämpa, så fort jag släpper foten och börjar röra på den får jag kramp.

Nu ska jag göra ett nytt försök att ställa i ordning soffan!

Tröttman är extrem idag.
Jag har ont i lederna som  tusan och vaderna är så svällda och tunga att jag knappt tar mig framåt. Inte en bra dag i dag med andra ord.

Min symaskin från femtiotalet går däremot framåt och bakåt som en klocka! Det ät en ren fröjd att sy med den! Jag kanske ska ge mig på att undersöka alla komplicerade mönstersömmar den har nu när den ändå funkar perfekt.
Jag har sytt hela förmiddagen och ska strax fortsätta, jag måste bara vila mina tunga ben en stund först!

Jisses vad folk det var på barnloppisen!
Vi var där precis när det öppnade, hade vi kommit senare hade det nog bara funnits det som ingen vill ha kvar.
Folk blir som aggressiva, armbågas och trängs!
Det blev bara en snabb runda där inne. Jag rafsade  ihop det jag ville ha, tittade inte så noga utan bara köpte för att det var billigt.
Nu efteråt tycker jag mig bokstavligen ana en röd tråd i mina fynd:
Tre röd-vitrandiga bodysar i olika storlekar. 5 kr styck
1 fleeceoverall från Polarn och Pyret, 170 kr!
En brun, blommig tunika, 10 kr och två par mjukisbyxor i brunt och rött, 5 kr styck.

Loke fyndade också, en liten traktor, en röd plåtkärra och en Väderstads-vält(?), jag borde veta vad det där redskapet heter med tanke på den jag är gift med… jag chansar på att det är en vält så får vi se om han skäms för mig sen.
Hela traktorsetet kostade en tia.
Sen tjatade Loke till sig ett tvåvåningsgarage med hissar och doningar från Fisher Price, 40 kr. Perfekt!

Så nog kan vi säga att vi gjorde några fynd i alle fall :)

Nu ska jag fixa en sen lunch och sen mot eftermiddagen åker vi på kräftskiva!

Om jag ska göra något så ska det ske på stört.
Kommer jag på att jag ska försöka sy en åkpåse till Bebisapan, så ska jag göra det omedelbums ovillkorligen.
Så jag och Loke for till Karlssons på förmiddagen.
Där köpte jag billig fleece i form av plädar. Billigare än metervara i tygaffären.
Sen åkte vi vidare till tygaffären och köpte lite tråd och kardborrband och sådant. Där emellan hann vi med ett gräl utan dess like mitt inne i Heby där jag skulle ta ut pengar.
Just då och där myntade Loke begreppet ”fyra-års-trots”.

Väl hemma igen spilles ingen tid, jag ritade av ett ungefärligt mönster på en Lodger Bunker som jag hittat HÄR, och satte genast fart att klippa till bitarna.
Här ögonmåttar vi och då går det undan. Hittar man inte stora saxen går det lika bra med en liten barnsax och går det inte så bra som man tänkt sig kan man ilsket grina med jämna mellanrum.

Mitt i tillklippningen fick jag ett sms: ”Du har ett paket att hämta, uppge nummer bla-bla-bla…”
VAGNEN HAR KOMMIT!! Tänkte jag och kastade in Loke i bilen och åkte pruttonhundra kilometer till affären.

…en del av vagnen hade kommit… den kom i två paket, som måste lösas ut tillsammans. Den andra delen ligger i Örebro.
Jag kan gå med på och förstå det där med att de måste hämtas ut tillsammans. Men varför i helvete skickar posten ut ett sms om att jag har paket att hämta??!
Jag blev blixtarg men ställde bara till med en liten scen på affären och åkte hem tomhänt för att börja sy.

Jag äger tre symaskiner. Två enkla med endast raksöm från stenåldern och en mycket avancerad från 50-talet.
Det tog mig två svettiga timmar att lyckas trä en av maskinerna så att det fungerade.

Sen gick det undan igen, gas-gas, jag sydde i dubbelt fleecetyg och fantasikviltade  ihop styckena innan jag sydde ihop alla delar. Ögonmått och höftning när det är som bäst.
Helt klar är jag inte, några detaljer är kvar, men så här ser den ut med gamla Alf som modell. Mycket naturtrogen i storlek jämfört med en bebis, även om en del av mig innerligt hoppas att min Bebisapa inte är lika hårig.

Antagligen inte lika finessrik som orginalet som kostar ungefär tio hundralappar, men den kanske funkar?
Synd att jag inte kan prova den i vagnen än.

Nu är jag så hungrig så jag är alldeles skakar, ska försöka få i mig en baguette i alla fall så kanske jag orkar sy klart de sista detaljerna sen!

I Mumaribo har jag turen att bo granne med inte mindre än TVÅ antikloppisar ^^
Då menar jag inte garagerensning med några år gamla bortstädade hushållsartiklar, utan sådant som är en fröjd att gå och titta på även om man inte är ute efter något särskilt.

Idag, efter att jag handlat, lämnat barn 1 hos kompis och hämtat barn två hos annan kompis, stannade jag till vid den som låg närmast, den antikloppisen är nyöppnad så jag har aldrig varit där (ja, förutom när våra lurviga kossor rymde och sprang runt på deras gård för några år sedan…).

Hur som helst så fanns det en del spännande att titta på och mer skulle ställas dit efter hand.
Jag fick barskt intala mig själv att jag faktiskt inte behöver och använder fyrtioelva gräddkannor (fast den där gräddkannan jag stod och fingrade på köper jag nästa gång om den finns kvar tror jag, den var så söt… och brun… matchar mitt brunvita ihopplock av gammalt porslin…).

Men, en lampa köpte jag! Dock inte så antik, men den ska se antik ut! I skomakarmodell med hissanordning. Helst hade jag haft två likadana, över köksbordet som är c:a 300 mil långt, men en får funka så länge!
Hoppas kontakten passar direkt!

Eftersom jag har haft så mycket sammandragningar idag så har jag inte alls orkat göra något vettigt utan försökt tagit det lugnt i stället.
Därför börjar man måla om sin kökssoffa? För då kan man ju bekvämt och ledigt liksom sitta ner och måla…. eh?

Njaooo…
Men börjar man måla en möbel som dagligen används så måste man göra klart.
Inte kunde väl jag veta att det skulle vara ett slit ela eftermiddagen med den dära kökssoffan? Och att det frestade på Bebisapans mage ganska mycket mer än vad jag hade föreställt mig?

Nu är den färdigmålad i alla fall. Från början var den typ gul ockra, senapsgul.
Nu är den mycket vit och passar bättre ihop med köksstolarna.
Jag ska bara shabba till den rejält också. Snart. Jag ska bara sitta ner en stund.

Jo men just det! Jag slank in på en liten loppis när jag åkte och handlade och fyndade de här coola whiskyglasen och två uppläggningsfat, Gustavsberg/Wilhelm Kåge. Några tior och det var mitt :)
Inte för att jag på några villkor dricker whisky, inte ens när jag är ogravid, men dom var ju så läckra! I originalförpackning och allt.

Två släpkärror med sånt som skulle kastas på återvinningen har jag och barnen fått iväg på förmiddagen.
Allt tack vare mina duktiga barn! Jag har inte kunnat gjort mycket med min hand, handleden har svullnat ännu mer och irriterande nog vet jag att i en av sopsäckarna vi kastade låg ett bandage (det enda jag hade som det verkar) som jag lät följa med till soporna för att jag var för lat för att rulla ihop det.

Eftersom barnen var så duktiga att hjälpa till stannade vi vid kiosken och åt glass.
Loppis lyckades vi klämma in också innan vi for hem. Egentligen tänkte jag kika efter nån rolig stol, och hyllor men något sådant hittade jag inte.
Däremot, det första mina ögon föll på var två tekoppar från Uppsala-Ekeby; Smide.
Jag har små kaffekoppar med fat ur samma serie så jag nappade åt mig tekopparna på stört. Sex stycken fat hörde visst till i priset. Det var Rörstrandsfat, men dom matchade ändå fint till kopparna! 70 kr kostade dom och det tror jag att det var värt ^^

Ungarna hittade en massa billiga vhsfilmer, och eftersom Loke nu har fått vår gamla video så passade det ju bra. En hel drös med Disneyklassiker för 5 kr styck.

Nu en kopp kaffe, sen ska tvätt hängas. Liksom vänsterhängd ;)

Hejda mig!
Lite grann i alle fall.

Vi bor i ett relativt gammat hus. Och i gamla hus brukar det finnas kattvindar i alla varianter. Till mitt och mannens sovrum hör det två kattvindar. En stor och en liten.
Loke har haft sitt krypin i den lilla kattvinden. Som ett eget litet rum i vårt sovrum. Jag tycker om att ha det så eftersom han fortfarande kommer till oss på natten och så. Jag vill ha oss och alla barnen samlade på samma våning dessutom. Så jag hör om det är något.

I den stora kattvinden har jag… ehrm… förvarat. Förvarat av bara helvete kan man säga. Kläder, gardiner, kartonger, saker-man-inte-vet-vad-man-ska-göra-med och saker-man-glömt-bort-att-man-hade.
Jag började rensa där efter lunch. Och eländet tog aldrig slut.
Jag började kasta i sopsäckar. ALLT. Nästan. Varför spara på gamla kläder man aldrig kommer använda och gardiner och påslakan man skäms att man har? Och möbler, fula trasiga möbler. Oj vad jag har kånkat och oj vad jag har satt barnen i barnarbete.
Många sopsäckar blev det och kattvinden blidde tom.

Nu förvarar jag istället mitt minsta barn där.

Vi har kånkat in hans små möbler och tagit upp alla hans pruttonhundra leksaker från vardagsrummet.
Jag är expert på man-tager-vad-man-haver.
Titta noga, vi kan vara en av de sista barnfamiljer som faktiskt äger en tjock-tv och en vhs. Perfekt till Loke som inte direkt är försiktig med dvdfilmer. Vi har ju dessutom så många barnfilmer på vhs sen Ellen och Alfred var små.
Jag lovar att byta ut mot något modernare innan risken finns att han blir retad för det!
Och titta på golvet!
Under det där golvet som kanske är från femtiotalet(?) finns det ett ganska fint trägolv. MEN jag tyckte att det här var så himla läckert att det fick ligga kvar!

Väggarna är vita och Loke undrar när jag ska börja tapetsera dom. Han kan minsann ställa krav han. Men det får faktiskt vänta.
Loke längtar tills det är nattis nu.
Det gör inte jag, för innan kvällen måste jag forsla bort alla sopsäckar och möbler som nu står i vårt sovrum, och lasta dom på släpkärran.
Det är galet mycket och just nu är jag så trött och har så ont i ryggen att jag skulle kunna lägga mig ner och gråta en skvätt och absolut ångra att jag drog igång det här projektet.
Men det måste bli klart, det går inte att gå genom hallen uppe eller vårt sovrum.

Dessutom, under dessa dagar då jag fixat med barnens rum har visst dammråttorna haft party på nedervåningen och disken går visst inte in i diskmaskinen av sig själv, fast jag har bett den mycket snällt.

Jaha ja, och middag ska visst lagas också.

Äntligen.

Ellens rum är färdigtapetserat. Det blev det redan efter lunch.
Om det vore så enkelt att det var klart när det var färdigtapetserat?
Nähej då. För då ska alla tapetprylar plockas ordning, alla möbler som stod i mitten av rummet tillsammans med diverse saker som dotter inte orkat/hunnit  städa klart och bort ska ställas i ordning och så.
Så ska det handlas mitt i allt för äta bör man annars dör man och allt det där.

Vi for till Karlssons, det sägs att dom har allt mellan himmel och jordfräs där. Jag vet inte jag.
Men lunch på deras pizzeria fick vi i oss och lite förvaringslådor och sånt handlades till Ellens rum.

Man kan säga att jag är klar. Med det som är i hennes rum. Sen har jag bara möbler och kartonger med pruttonhundra saker som står utanför hennes rum som ska sorteras, kastas eller typ arkiveras. DÄR kan vi snacka om allt mellan himmel och jordfräs. Verkligen.
Släpkärran ska packas med allt som ska kastas.

Men nu har jag satt mig ner. Och kommer inte upp.
Helvetes foglossning.

…en ny fåtölj vore inte helt fel. Och en hylla.

Jag begriper inte hur jag för ett tag sedan lyckades städa, sortera och rensa bort leksaker och kläder och tapetsera hela Alfreds rum och måla om hans möbler på typ en eftermiddag/kväll!?
Just precis den dagen måste ha innehållit ungefär pruttonhundra extra timmar.

Jag började med dotterns rum idag.
Hon har själv fått städa och rensa bland sina saker för att det ens skulle vara tekniskt möjligt för en valross med grym foglossning att orka tapetsera.
Och hur mycket klarade jag av??
EN VÄGG. En ynka vägg…
Så galet irriterad jag blir! Jag vill ju köra på tills det är färdigt men det GÅR INTE.
Har jag blitt så tjock och så ömtålig på bara några veckor??

Jag får helt enkelt fortsätta i morgon.

När jag fixade Alfreds rum så hade jag köpt easy-uptapeter. Hemskt smidigt.
När vi köpte till Ellens rum så fanns det inga easy-uptapeter i det mönster vi ville ha, så det fick bli gamla hederliga papperstapeter.
Hell vad bökigt det det var!
Och mönsterpassa tapeter som sväller va inte riktigt min melodi.
Men jag tror slutresultatet kommer bli riktigt coolt i alla fall och dotter blir nöjd! ^^

Regnet och ovädret kom förresten idag. Med besked. Hela eftermiddagen har det spöregnat och åskat.
Till kvällsmat har vi grillat grillspett på verandan. Det var riktigt mysigt att sitta under tak och äta och lyssna på regnet!

Nu ska jag snabbkurera bort foglossningen så jag kan tapetsera klart i morgon!

Det är inte alls trevligt att vara förkyld med svidande ögon, rinnande näsa och en hals som känns sandpapprad och sen baddad med klorin, när det är soligt och fint väder ute.
Jag har gjort tappra försök att vara ute, men det blir liksom bara jobbigt.

Istället har jag så fort jag fått händerna fria ägnat mig åt bebisapatillverkning.
Jodå, man kan tillverka bebisapor helt på egen hand, om man bara har tillgång till garn och en virknål. Loke är förtjust och är med och bestämmer lite hur bebisapan ska se ut.
Jag är ju som bekant inte så haj på det där med att virka.
Följa ett mönster är bara att glömma. Jag är alldeles för tankspridd för att hålla koll på hur många maskor hit och dit man ska göra och om sanningen ska fram så kan jag inte benämningen på de olika slags maskorna heller.
Så jag gör som jag alltid gör med det mesta.
Jag höftar och hittar på efter hand.

Två armar, ett ben och en svans kvar att göra, det går inte fort men det går framåt.

Mumaribo är Stökbo.
Jag skulle bara dammsuga och rota fram pruttonhundra leksaker som låg under sofforna.
Nu har jag möblerat om hela vardagsrummet totalt.
Sofforna som tidigare har stått i ett hörn, längs väggarna, är nu mer möblerade mitt i rummet.
Mycket prylar samlar jag på mig i Mumaribo, men nu blev det i alle fall en förändring.
Ombyte förnöjer.

Nu skulle jag bara städa resten av huset, ska bara vila en rygg först som hugger satan.

Det är full fart här hemma, och de möbler jag målat till Alfred idag har precis torkat.
Skrivbordet är en gammal skolbänk som jag målat knallröd. Hyllan är ärvd och pallen är nog en gammal ikeapall, båda målade svarta.

Ja kanske är en precis hur o-hipp morsa som helst som inte köper allt nytt utan målar och gör om loppisfynd/ärvda saker även till barnen.
Än så länge gnäller dom inte, och jag tycker att det blir bra mycket charmigare, man kan göra så mycket med lite färg!
Sängen med svarvade detaljer är typ ärvd, och jag tycker den blev riktigt cool i klarrött!
(klick↑)
Snart ska jag skjutsa hem Alfreds kompis, och så ska jag passa på att handla de pruttonhundra grejer jag glömde tidigare idag.

Idag har jag minsann inte haft tid att hålla på att blogga och så där. Nä-hej då.

Efter att jag lämnat barnen vid skolbussen fick jag ett infall. Något som behövts göras länge….
Tapetsera om Alfreds rum!
Tapeterna där inne var töntigt ljusblå, svagt marmorerade, skadade överallt och tittade man riktigt noga kunde man se små monstergubbar här och där som ”Det-var-inte-jag!” hade ritat. Förvisso söta monstergubbar… men ändå.

Kommer jag på att jag ska göra något, då ska det göras omedelbums. På stört. Planen var nu att hinna tapetsera Alfreds rum och måla om hans säng. Innan han skulle komma hem från skolan klockan 14.00.

Jag började på en gång att förbereda tapetseringen. Även leksaker och sådant rensade jag. Ungen leker ju liksom inte med leksaker längre.
Sen skyndade jag och Loke iväg till färghandeln.
-Nähe, jaha, vad synd. Byns färghandel hade inga tapeter i lager. *suck och stön*
Jag åkte en hel del mil till ett annat ställe, och fick tag i coola tapeter och färg.

KLockan kvart över elva på förmiddagen var jag tillbaka hemma igen. Jag satte genast fart med allt.
Jag har varvat tapetsering med målning av säng och haft Loke mitt upp i allt.
Sängen skulle bli starkt knallröd, men det blev lite fel nyans, den går lite-lite åt cerise…
OCH, jag fick hjälp att räkna ut hur många rullar tapet jag behövde, jag hade faktiskt noga mätt väggarna innan. Otrolig framförhållning för att vara mig!
Ändå så räckte det inte! En ynka sketen våd fattas! Jag måste åka tillbaka till färgaffären i morgon.

Inte hann jag klart till klockan två som jag tänkt. Men Alfred fick hålla sig på nedervåningen medan jag fixade och donade.
Jag hade tänkt att överraska honom med ett helt nytt rum (jag har sett för mycket på tv), hålla för ögonen på honom och leda in honom i rummet när ALLT var klart.
Nu fick jag göra det innan allt var klart.

Men ooh så glad han blev!! Och oh så glad jag blev att han blev glad!
Jag begriper inte att lite tapetsering och målning kan ta så hårt på kroppen.
Jag håller allvarligt på att dö ihjäl mig i ryggen nu.

I morgon ska jag åka och köpa en ny tapetrulle, sen ska en del möbler bytas ut så jag ska strax blocketsurfa!

…och lite stolt över vad jag åstadkommit är jag också ^^

…oh, yes I do.

Loppmarknad var det ja!
Loppmarknader gör mig glad och nu verkar dom komma igång igen när sommaren närmar sig!

Idag sprang jag på en loppis där jag hittade en söt liten gjutgärnsform med lock, tillverkad av Bolinder. Lite roligt eftersom det inte var allt för länge sedan vi besökte Bolinder-Munktellmuseet :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha formen till, men den såg så annorlunda och fin ut så jag var tvungen att ha den!
En bit in på loppisen, i en lada var det en liten utställning en trappa upp.
Jag och Loke smög upp för att kika…
…och kommer in i ett helt rum fullt av clowner!

USCH!

Jag kommer ihåg när jag var liten när såna där piaroclowner som satt på en gunga var populära. Huu så otäcka de såg ut när de sakta gungade fram och tillbaka. Min moster hade en sån.
Jag har alltid tyckt att clowner är läskiga, de kan liksom vara målade hur glada som helst, men egentligen vara galet arga.
Så jag fick en smärre chock när jag klev in i clownrummet!
Vem skaffar något liknande för att pynta sitt hem med undrar jag??

Tänk om man kunde efterlysa…..

….och faktiskt få napp?

Idag, så nös jag en gång. Närmare bestämt framåt kvällningen när jag i godan ro satt i soffan.
Och så trodde jag att jag skulle dö ihjäl mig totalt för den enda ynka töntiga nysningen gjorde så att min mage sprack.
Eller i alle fall så kändes det så. Jag kastade mig på rygg i soffan och kunde inte vara tyst utan skrek aj-aj-aj-aj-aj högt i falsett medan jag vred mig i plågor.
När det lugnat sig och jag samlat mig lite ringde jag Sandra.
Hon pluggar till nånting där man ska förstå sig på människors krämpor och besvär så jag tänkte att hon skulle tala om för mig varför det gjorde så ont.
Hon kunde inte tala om det för mig så när det inte gett sig efter 40 minuter ringde jag till sjukvårdsupplysningen och kände mig som en hypokondriker som inte ens kan nysa.
Och sjukvårdsrådgivningen ojade sig ordentligt när dom förstod att jag var gravid och att det gjorde ont i buken så dom bad mig ringa till gynakuten.
Efter mycket om och men och väntan fick jag slutligen domen.

Jag är helt enkelt för tjock för mitt eget bästa. Och har blivit stor så fort så såna där senor och ligament har fullt sjå med att kompensera. Och då kan dom visst bli överansträngda och känsliga och göra så där ont om man nyser eller gör något annat hastigt.
Det berodde visst på ”magens och kroppens karaktär”.

Det känns ju väldigt skönt att min mage inte har spruckit.

Samtidigt så känns det ju lite oroväckande hypokondriskt att min mage redan nu har så här svag karaktär att min kropp har svårt att hålla upp den.
Var ska det sluta och var kommer min mage ifrån?? Jag har ju knappt gått upp i vikt?

Passande nog tog jag fram min kreativa ådra här om dagen och gick lös med stämplar och textilfärg.

För det händer ju att mannen liksom mirakulöst glömmer bort varför jag reagerar eller överreagerar som jag gör….

Och jag undrar nu hur jag ska få bort den där brännsmärtan i buken?