mumari

Tröttman är extrem idag.
Jag har ont i lederna som  tusan och vaderna är så svällda och tunga att jag knappt tar mig framåt. Inte en bra dag i dag med andra ord.

Min symaskin från femtiotalet går däremot framåt och bakåt som en klocka! Det ät en ren fröjd att sy med den! Jag kanske ska ge mig på att undersöka alla komplicerade mönstersömmar den har nu när den ändå funkar perfekt.
Jag har sytt hela förmiddagen och ska strax fortsätta, jag måste bara vila mina tunga ben en stund först!

Om jag ska göra något så ska det ske på stört.
Kommer jag på att jag ska försöka sy en åkpåse till Bebisapan, så ska jag göra det omedelbums ovillkorligen.
Så jag och Loke for till Karlssons på förmiddagen.
Där köpte jag billig fleece i form av plädar. Billigare än metervara i tygaffären.
Sen åkte vi vidare till tygaffären och köpte lite tråd och kardborrband och sådant. Där emellan hann vi med ett gräl utan dess like mitt inne i Heby där jag skulle ta ut pengar.
Just då och där myntade Loke begreppet ”fyra-års-trots”.

Väl hemma igen spilles ingen tid, jag ritade av ett ungefärligt mönster på en Lodger Bunker som jag hittat HÄR, och satte genast fart att klippa till bitarna.
Här ögonmåttar vi och då går det undan. Hittar man inte stora saxen går det lika bra med en liten barnsax och går det inte så bra som man tänkt sig kan man ilsket grina med jämna mellanrum.

Mitt i tillklippningen fick jag ett sms: ”Du har ett paket att hämta, uppge nummer bla-bla-bla…”
VAGNEN HAR KOMMIT!! Tänkte jag och kastade in Loke i bilen och åkte pruttonhundra kilometer till affären.

…en del av vagnen hade kommit… den kom i två paket, som måste lösas ut tillsammans. Den andra delen ligger i Örebro.
Jag kan gå med på och förstå det där med att de måste hämtas ut tillsammans. Men varför i helvete skickar posten ut ett sms om att jag har paket att hämta??!
Jag blev blixtarg men ställde bara till med en liten scen på affären och åkte hem tomhänt för att börja sy.

Jag äger tre symaskiner. Två enkla med endast raksöm från stenåldern och en mycket avancerad från 50-talet.
Det tog mig två svettiga timmar att lyckas trä en av maskinerna så att det fungerade.

Sen gick det undan igen, gas-gas, jag sydde i dubbelt fleecetyg och fantasikviltade  ihop styckena innan jag sydde ihop alla delar. Ögonmått och höftning när det är som bäst.
Helt klar är jag inte, några detaljer är kvar, men så här ser den ut med gamla Alf som modell. Mycket naturtrogen i storlek jämfört med en bebis, även om en del av mig innerligt hoppas att min Bebisapa inte är lika hårig.

Antagligen inte lika finessrik som orginalet som kostar ungefär tio hundralappar, men den kanske funkar?
Synd att jag inte kan prova den i vagnen än.

Nu är jag så hungrig så jag är alldeles skakar, ska försöka få i mig en baguette i alla fall så kanske jag orkar sy klart de sista detaljerna sen!

Det är inte alls trevligt att vara förkyld med svidande ögon, rinnande näsa och en hals som känns sandpapprad och sen baddad med klorin, när det är soligt och fint väder ute.
Jag har gjort tappra försök att vara ute, men det blir liksom bara jobbigt.

Istället har jag så fort jag fått händerna fria ägnat mig åt bebisapatillverkning.
Jodå, man kan tillverka bebisapor helt på egen hand, om man bara har tillgång till garn och en virknål. Loke är förtjust och är med och bestämmer lite hur bebisapan ska se ut.
Jag är ju som bekant inte så haj på det där med att virka.
Följa ett mönster är bara att glömma. Jag är alldeles för tankspridd för att hålla koll på hur många maskor hit och dit man ska göra och om sanningen ska fram så kan jag inte benämningen på de olika slags maskorna heller.
Så jag gör som jag alltid gör med det mesta.
Jag höftar och hittar på efter hand.

Två armar, ett ben och en svans kvar att göra, det går inte fort men det går framåt.

Idag, så nös jag en gång. Närmare bestämt framåt kvällningen när jag i godan ro satt i soffan.
Och så trodde jag att jag skulle dö ihjäl mig totalt för den enda ynka töntiga nysningen gjorde så att min mage sprack.
Eller i alle fall så kändes det så. Jag kastade mig på rygg i soffan och kunde inte vara tyst utan skrek aj-aj-aj-aj-aj högt i falsett medan jag vred mig i plågor.
När det lugnat sig och jag samlat mig lite ringde jag Sandra.
Hon pluggar till nånting där man ska förstå sig på människors krämpor och besvär så jag tänkte att hon skulle tala om för mig varför det gjorde så ont.
Hon kunde inte tala om det för mig så när det inte gett sig efter 40 minuter ringde jag till sjukvårdsupplysningen och kände mig som en hypokondriker som inte ens kan nysa.
Och sjukvårdsrådgivningen ojade sig ordentligt när dom förstod att jag var gravid och att det gjorde ont i buken så dom bad mig ringa till gynakuten.
Efter mycket om och men och väntan fick jag slutligen domen.

Jag är helt enkelt för tjock för mitt eget bästa. Och har blivit stor så fort så såna där senor och ligament har fullt sjå med att kompensera. Och då kan dom visst bli överansträngda och känsliga och göra så där ont om man nyser eller gör något annat hastigt.
Det berodde visst på ”magens och kroppens karaktär”.

Det känns ju väldigt skönt att min mage inte har spruckit.

Samtidigt så känns det ju lite oroväckande hypokondriskt att min mage redan nu har så här svag karaktär att min kropp har svårt att hålla upp den.
Var ska det sluta och var kommer min mage ifrån?? Jag har ju knappt gått upp i vikt?

Passande nog tog jag fram min kreativa ådra här om dagen och gick lös med stämplar och textilfärg.

För det händer ju att mannen liksom mirakulöst glömmer bort varför jag reagerar eller överreagerar som jag gör….

Och jag undrar nu hur jag ska få bort den där brännsmärtan i buken?

Jag är helt toltalt talanglös på att läsa instruktioner, bruksanvisningar och beskrivningar.
Det går inte. Jag kan inte!
Jag har någon slags instruktionsdyslexi. OCH jag har en för stor virknål…

Igår när jag skrev om att virka amigurumi lade jag in ett par länkar med gratis mönster. Mönster som jag hade tänkt att lära mig ifrån.
”…gör en magisk ring av 6 maskor….. Första varvet….”
Så långt var jag med, och nästan lite till. Och första försöket skulle bli en liten kanin som var nybörjarenkel och skulle endast ta en halvtimme att göra.
Kaninen blev en champinjon.

Jag gjorde ett nytt försök att följa kaninmönstret. Men när jag kände att jag bokstavligen hade tappat tråden i mönstret fortsatte jag med hitte-på-virkning.
Resultatet: Ett rådjur! Tadaa!
Har jag sagt att jag älskar rådjur?
Nu får ni titta med snälla ögon, för jag kan egentligen inte virka. Och jag har gjort hela alltet på fri hand. Och man kanske inte är riktigt riktig om man sätter sig och virkar ett rådjur när man är 30 år?

God morgon vinterland!
…min bil är töntigt sänkt. Min bil har plogat en del av gården när jag skulle lämna Ellen vid skolbussen. Alfred är hemma för att han mådde illa och hade ont i magen i morse, men nu verkar det just inte vara någon fara alls :S

Jo… igår då… jag satte fart med att friska upp mitt minne hur man virkar! Mormorsfilten är ju galet enformig och tråkig att virka på, jag satsar på att få den färdig tills nästa vinter istället.

Istället har jag fått för mig att jag ska lära mig att virka små söta figurer; Amiguramis!
Hur gulliga som helst!
Första steget är att lära mig att följa en virkbeskrivning. Det går oftast bra i början, men slutar med att jag tappar bort mig helt och börjar hitta på själv istället.
KONCENTRATION Mumari…. koncentration…

Titta vilka söta saker man kan göra!

Här och här finns två svenska sidor med gratis mönster på Amigurami, och här finns en virkskola för ohändiga som jag ;)

Mitt mål är att kunna virka ett rådjur och en….. gissa vad……:

.

.

.

Ekorre! Tadaa!

Men jag får nog starta med något enklare ;)

…. det här kommer ju aldrig bli en filt.

Inte en filt som jag kan värma mig i i alla fall.

Det är nog nu som jag ska bestämma om det kanske ska bli en kudde istället, eller kanske en liten stjärtlapp som jag kan ha i bilen alá riktig tantvarning.

Och en filt att värma mig i skulle jag behöva just nu när jag hostar och snörvlar och måste bita i det sura äpplet och åka till affären fast jag inte har någon lust alls.

Jag städade en aning på eftermiddagen.
Och hittade min bortglömda, förträngda virkning, min trettioårskris.

Jag skulle ju göra en stor, varm och mysig filt att ha nu i vinter, och det hade ju verkligen behövts.
De rutor jag åstadkommit och satt ihop kan man med lite fantasi kalla för en kattfilt.

När jag damp ner i soffan framför tv:n tog jag fram virkningen, jag tog för givet att jag hade hunnit glömma bort hur man gör mormorsrutor.
Men se det hade jag ju inte! Jag kände att jag var tvungen att försöka komma en bit till med min filt.
Två rutor har jag knåpat ihop ikväll.
Jag beräknar att filten kan bli klar nån gång när barnen flyttar hemifrån.

13 rutor har jag gjort, det behövs säkert 150 till.

Sisådär ja! Nu så kan jag skriva som vanligt! Det var ett litet plugin som ställde till det, tack Mortfiles för hjälpen ^^

Ni vet väl om att det har varit sådär satans jävla isbjörnskallt idag? Och om ni tyckte att ni haft det kallt, då lovar jag att jag har haft minst 5 grader kallare än alla. Så det så.
Jag har sprungit som en liten packåsna med Ikeabagen proppad med ved x antal gånger och har nu antagligen reducerat min ståtliga längd en aning.
Det är ju liksom så här i Mumaribo att allt fortsätter som vanligt när det blir så här kallt. Allt blir bara lite jävligare att hålla på med. Eller pittigare, som min make skulle uttrycka det.
Exempel; jag fyller kornas vattentråg minst två gånger om dagen med vattenslangen.
Det gjorde jag idag med, skillnaden nu när det blitt så kallt var bara att jag var tvungen att knöla ner slanghelvetet i en hink med kokhett vatten en stund först, för att den skulle tina. 25 meter slang [punkt]
SEN fylla vatten, preciiis som vanligt.
Stora enslilagebalar ska öppnas och nätas av, precis som vanligt. Skillnaden är bara att man får bända loss plasten och stå och hacka loss nätet. LITE PITTIGARE än vanligt© same same but different liksom.

För att förgylla tillvaron för mig själv en aning tog jag fram lite pysselsaker, jag är trött på klatchiga färgglada julgranskulor av plast, i år ska det vara old fashion.
Strutar…. jag borde ha begripit att det fanns en anledning till att man kunde köpa färdiga pysselsatser med beskrivning till just strutar. Det tog mig en hel halvtimme att klippa till och sätta ihop en strut!
Jag ska göra mer papperspyssel sen…. lagom tills jag har fått bort allt lim från mina fingertoppar förmodligen.
Vet ni att det är komplett omöjligt att hantera en macbook smidigt med torkat lim på fingrarna?

Nu kaffe, sen ut i kylan. Bah.

Inte för att vi direkt firar Halloween i vår familj, men man kan ju alltid ta tillfället i akt och göra en pumpagubbe!

Det är vad jag och mina småpojkar har pysslat med.

Eller rättare sagt, dom har tittat på och ojat sig och äcklat sig över allt slime som jag krafsat ur den stora pumpan.

Vi får se hur länge Herr Pumpa lyser innan han säckar ihop.

Det blir inte alltid som jag tänkt mig när jag drar igång ett projekt.
Det var ju ganska länge sedan som jag började slipa och måla på en chiffonjé jag fått av svärmor. Den var från början i högblank fanér som drog åt det oranga hållet.
Jag var noga att slipa och dona innan jag målade. Jag bestämde mig för oljebaserad färg, tänkte att det nog var bäst på fanér, så den inte skulle börja släppa av fukt från vattenbaserad färg.
Men det måste ha varit något fel på färgen. En vecka efter målning var den fortfarande inte torr. Nog för att vi inte har supervarmt i huset, men SÅ kallt har vi inte!
Dessvärre hann jag börja slipa innan jag upptäckte att färgen bara var yttorr, så färgen skrynklade sig. Dessutom klantade jag mig när jag skulle flytta på den så det blev lackskador både här och där.
Lat som jag är så hade jag ingen lust att slipa ner all färg och börja om från början. Jag fick göra det bästa av situationen.
Chiffonjén fick bli riktigt skit-shabby-sliten.

Nu står den på plats i hallen, även om jag inte är helt säker på att jag är klar med den. Jag måste suga ett tag till på karamellen….
På locket som man drar ner har jag tänkt att skriva någon fin text i grått, jag ska bara komma på vad och sen ta mig för med det.
Så länge får den användas till smink och hårprylar.

I love my MUS!
Min nya slipmus alltså. Den är ju så finurlig att kopplar jag på dammsugaren på den så kan jag slipa innomhus utan damm!
Chiffonjen har jag slipat och även målat.
Mellan andra och första lagret med färg kom sotaren och var nära att sabotera nymålat vitt med svarta händer. Katten har hoppat upp mot chiffonjen och blivit fångad av mig i luften, preciiis innan landning i färgen, och hunden har dragit sin tunga på ena nymålade lådan….
Jag håller till i köket och har stängt där nu. Synd att det kommer ta en hel evighet innan färgen är torr nu!

Är det något jag avskyr, så är det furu och träfaner. Gräsligt. Möbler med fanér på har ofta vassa, skarpa otrevliga kanter och hörn. På chiffonjen slipade jag lite extra på hörnen, för att få dom lite mjukare.

Nu ska jag och liten Loke gå ut i det fina vädret, jag planerar att hånga tvätt ute, så håll i sydvästen! Snart blir det antagligen regn!

Hjääälp!

Det sista jag minns är att jag satt, precis som jag gör nu i soffan, och skulle skriva ett inlägg.
Nyss vaknade jag brevid Loke i soffan, fullt påklädd under ett täcke. Svettig, ont i halsen, grävlingssmak i munnen….
JIsses! Jag tror vi har sovit bort flera timmar på eftermiddagen!

Det jag skulle skriva om var att medan mina stora barn varit hos kompisar och lekt har jag och Loke ”degat”. Loke med röd lera och jag med vit lera.
Nu kan man ju säga att vi ”degat” i dubbel bemärkelse.
Jag gjorde små skyltar. Det började med att jag försökte komma på ett bra sätt att använda &-tecknet, eftersom jag tycker att det är så fint! :)

Jag måste ta en dusch, helst en kall, jag är fortfarande inte helt säker på att jag är vaken.
Det hrä är farligt, att somna på soffan så där. Måste ringa till mannen och säga förlåt också, jag har ett vagt minne av att han ringde och att jag var väldigt sur.

18:08:12, update: Människa igen! En dusch kan göra underverk! Haha, jag ser nu att jag inte ens fixat färdigt forokollaget! Det åste ha varit när jag pysslade med det jag somnade!

En jumbostor glasburk full med kakljus! :)

Nu har jag en hel burk full och när jag ska tända nåt så kan jag ju bara sätta ner det i en liten form igen. Det var riktigt roligt att göra ljus!

Kakljusen har skapat en viss förvirring här hemma….

Loke: Mamma….. jag ont halsen. Jag få kaka stället.
Jag: Men Loke, vi har inga kakor.
Loke: Jo. Har det.
Jag: Nej Loke, det är ljus.
Loke: Nej, det är kakor!
Jag: *förklarar-låter-Loke-känna*
Loke: *gallskriker av ilska*

Fem minuter senare:

Loke: : Mammaaaa…. jag fått hickan… jag få kaka stället då.
Jag: Men Loke, vi har ju inga kakor, det var ju ljus!
Loke: Nej, har kakaaaaaa!!!!! *blixtarg*

Ytterligare fem minuter senare:

Loke: Mammaaa….. jag ont benet.… jag få kaka stället…..
Jag: *suck*

…varför blir det aldrig riktigt som jag tänkt mig!?

Jag hade ju tänkt att alla ljus skulle se ut som små kakor med glasyr på…. men klant-tant provade att hälla stearin direkt från byttan för att glasera. Det gick ju givetvis inte så bra utan det drällde överallt.

Varför var jag tvungen att prova på typ 20 ljus innan jag kom på den smarta idén att ha på toppingen med en tesked?
Tänk nån gång!

Nu har jag smält så in i helvete mycket stearin så jag vet inte vad jag ska göra med den. Kakformarna är slut och jag letar efter bra ljusformar överallt!

Mumari is…..

…..det här är så jäkla typiskt mig!

Men det märks väl inte? Ni ser väl inte alls att en mormorsruta är alldeles plan och slät?
Ni ser väl inte att de andra rutorna är väldigt knöliga?
Nä, jag tänkte väl det.

För jag har ju inte alls virkat helt åt helvete fel tidigare och upptäckt det ikväll, när jag av en ren slump virkade rätt och såg skillnaden.

Just det. Bara tyst och virka vidare….
-Gör om, gör rätt….. gör om, gör rätt…. gör om, gör rätt….

Mumari rekommenderar…..:

-Om du har för avsikt att virka en hel stor och mysig pläd att vira in dig i framför tv:n…..
Vänta inte för länge mellan mormorsrutorna så att du hinner glömma bort hur man gör.

Jag var inne och snokade hos Style and life by Leia, och blev påmind där om min tänkta filt!

Nu så, tog jag fram min virkning! Hela fyra rutor har jag fått till minsann ;)

Hur många kan det tänkas gå åt till en stor filt? 300 stycken kanske?

Hm….. det kanske räcker med en liten filt att värma fötterna i…… 50 stycken…..?
….en grytlapp kanske…?

Ujujuj…. kommer jag nånsin bli klar? Tack Leia för att jag fick lite ny inspiration hos dig!

Lite småpyssel på morgonen, elektrikern har fortfarande inte dykt upp eller talat om när dom tänker komma… = inget vatten ännu.
Tur att vi fixade vatten i flaskor igår så jag får kaffe i alla fall!

Jag har pysslat lite med lera, gjort några små knöliga skyltar med text på.
Vad jag ska ha dom till?
Inte en aning, lite dekoration, på ett fat med ljus, hänga någonstans, på en spegel?
Den som lever få se ^^
Men nu tog mina ord slut, förslag? Enkla ord som ändå betyder mycket?

…det ena ger det andra….

…nästan som köptas ;o)