Men jag är inte den som är den. Det händer att även solen har sina fläckar, att även jag gör fel och det händer också att jag då och då kan erkänna det.
Som idag.
Jag loggade in på Boxers hemsida för att fylla på kanaler, så brukar jag göra när det börjar bli höst.
Och jag fyllde i programkortsnummer och hej och hå och hade mig.
En timme senare ser jag att det ligger två nästan likadana boxerkort vid tv-boxern?
Vad?
Vad kom det andra ifrån?? undrade jag förvånad.
Genast blev jag osäker, jag insåg att ett av korten måste ha varit mycket gammalt och inaktivt, vilket hade jag fyllt på? Jag blev bergis på att jag fyllt på fel kort.
Jag ringde genast till kundtjänst för att misstaget skulle rättas till innan det gått för långt.
-Hej och välkommen till Boxer. Du talar med Robert.
-Heeeej! Jo det är så att jag har bla bla-bla-bla…. så nu undrar jag vad som händer då och hur jag ska göra utan att det blir dubbelt allting? undrade jag halvhysteriskt samtidigt som jag tvättade håret på en badande Loke. -…öh… jaha du. säger Boxer-Robert tveksamt. Jag vet faktiskt inte. Jag måste gå och fråga någon kollega, jag är tillbaka om ett par minuter, häng kvar!
*väntar* -Jaaa! Hej igen! Det blir som så att blabla-bla och bla….. så efter ett par dagar så går beställningen tillbaka och hej och hå, det är lite krångligt men…. -Ja… oj då.. så klantigt av mig. säger jag. Men om jag trots allt har fyllt på rätt kort, när märker jag det? *också blabla bla om tekniska saker i en evighet* -Men… jag ser ju här nu att du har nyligen gjort en påfyllning av ett fungerande kort! säger Boxer-Robert. -Jahaaaa! Det var rätt! Öh, hur kan det komma sig… varför har jag två kort nu?*tänker högt*Ja, jag får be om ursäkt attjag är förvirrad och tar upp din tid… jag skyller på att jag är gravid….
-Ingen fara! säger Boxer-Robert med glad röst och skrattar. Det var bara trevligt att kunna hjälpa till! -Ja, jag får tacka då då. säger jag och tänker lägga på luren. -Det är ingenting annat jag kan hjälpa dig med? undrar Trevliga-Boxer-Robert. -Nej, tack, det var så bra så. -Är det säkert det? Ingenting? envisas Trevliga-Boxer-Robert.
-*tänker på att det är lite svårt och rörigt det där med ungarnas skolskjuts, och att jag behöver raka benen men når inte själv, och att jag verkligen kunde behöva ett handtag med tvätten och att gräsmattan skulle klippas för länge sedan och att kattlådan behöver rengöras*…ööh. Nej tack, tack ändå. Hej då! säger jag trött. -Hej då och jag önskar dig en underbar dag! avslutar Trevliga-Boxer-Robert.
Jag tror att Boxer kan ha skickat sin personal på charmkurs sen sist jag ringde.
Strax efter att jag hade avslutat samtalet ringde jag mannen alldeles upprörd:
-Vad gör du? Var är du? Varför tryckte du på upptaget tidigare??
-…öh… grejar lite… med tröskan… typ..
-TYP??
-Ja? Vaddådå?
-Har du tagit med duschtvålen, deon och schampot jag köpte åt dig igår??
-Va? Nä? Varför skulle jag ha gjort det??
-Ja, inte fan vet jag?! För att tröskan är en ung tjej med midja och du måste duscha bort bevis innan du kommer hem till mig kanske *känner mig logisk, arg OCH smart*?
-*skratt* Nä, jag ställde in alla duschgrejerna i badrumsskåpet igår.
Jo, och där stod dom ju… hur skulle jag kunna veta att han för en gångs skull ställt allt där DET SKA STÅ? Inte kan jag hjälpa att jag är lite överkänslig?
Mannen: Är såna hära tofflor sköna eller?
Jag: Ja, det tycker jag, fötterna blir fria liksom!
Hemma:
Mannen: Omeh! Det här går ju inte!!!
Jag: Vaddå?
Mannen: Med strumporna?!
Jag: Strumporna vaddå??
Mannen: Ha strumporna i mina nya tofflor så klart!
Jag: *asg* Vad trodde du? Trodde du på riktgt att du skulle kunna ha strumpor i flipflopp?
Mannen: Ja?
Jag: *idiotförklarar*
Mannen: HA! Det går visst’de!
Idag fick jag en inbjudan till klassåterträff för min gamla 9:a.
Det kan bli spännande.
Det är 15 år sedan vi gick ut nian. Tänka sig att man ska föreställa så jävla vuxen. Och vad har jag gjort sen dess då? Random klasskompis: Nämen heeej!! Jag: Heeeeeej! *ler skitstort* Random klasskompis: Åh vad läääänge sen! Hur är det? Jag: Det är JÄTTEbra! *ler ännu större* Random klasskompis: Men oh! När ska du ha barn då? Är det första? Jag: Om 200 år. Nej, det är fjärde. Random klasskompis: *tappar hakan en stund* Jahaaa, hrrm… men guuuud så mysigt! *undrar egentligen om jag inte har hört talas OM P-PILLER!* Jag : Jaaa visst är det! *vill egentligen bara poängtera att det är planerat* Vad gör du nu för tiden då? Random klasskompis: Jag är raketforskare vettu. Fast innan jag utbildade mig till professor åkte jag jorden runt i en yatch, och efter det jobbade jag som volontär på ett barnsjukhus i Afrika samtidigt som jag handlade med aktier.
Nu jobbar jag som raketforskare för NASA och får åka runt i både hela världen och rymden. Jag: Men guuud så roligt att göra en insats för världen, jobba som volontär… DET skulle jag också ha gjort om jag inte skjutit ut pruttonhundra ungar i en jämn ström. *fan vad falsk jag är* Random klasskompis: Vad pysslar du med då? Jag: …jag… ööööh, jag… *tänker, vad fan gör jag? Vad fan är jag?* …jag är typ… har kossor… och har torkat arslet på pensionärer och mina egna barn. Random klasskompis: Ja, alla har vi ju olika intresssen! Det är ju JÄTTEBRA att det finns folk som vill ta hand om bajs och sånt också! *ler beklagande* Jag: …mmm. Random klasskompis: …mmm. Jag: Ja-hopp… *vad jobbigt det blev…* Random klasskompis: Jorå’satt… Kolla! Där är Knatte, Fnatte och Tjatte!! Dom jobbar med stjärnfysikmolekylsmodifiering! DOM måste jag bara snacka med! Jag: Jaha, vad spännande, vi ses! Ring om vi ska ta en fika! Random klasskompis:*har redan gått*
För på 15 år kan precis exakt hur mycket som helst ha hänt. Å liksom rynkor och taxöron och hej och hå kan kompenseras med precis vad fan som helst, exempelvis raketforskning eller elitidrottning.
Men det ska faktiskt bli riktigt roligt att återse alla gamla klasskompisar i höst!
Jag har tappat tråden.
Helt. Kaputt. För gott. Eller för jävligt länge i alla fall.
Igår när jag och mannen satt i bilen upptäckte jag rätt som det var att vi satt och pratade om min bil och uppenbarligen hade gjort det ett tag.
Mannen: Ja, nä men du får väl ringa bilverkstaden då, det är nog det bästa det. Jag: ..mmmm, ja, jag får nog det. Mannen: Men inte den vi lämnade in bilen på sist, ta den andra. Jag: Ja, absolut! Den andra är mycket bättre! Mannen: Ja, han är ju duktig, fixar säkert det där. Men du får ju förklara ordentligt liksom. Jag: Ja… *vad pratar vi om?* Mannen: Eller så kanske du kan ringa till en Volvoverkstad direkt? Jag: …mmm. Det kan man ju också göra… *tänk-tänk-tänk* Mannen: Gör det direkt i morgon då, så kanske vi får nån ordning på det där. Jag: Alltså… jag har blitt dum i huvudet. Jag förstår att vi pratar om att min bil måste in på verkstad… Men jag har helt glömt bort… varför? Vad är det för fel på den? Mannen: *tittar på mig som om jag var en främling* För att din bil går jättedåligt när den är kall? Uruselt! Hallåå? Jag: Ja! Ja just ja, så var det ja. Det vet jag ju…. *herregud, jag har blivit senil*
Det händer att dom mest barnsliga sakerna etsar sig fast i min hjärna.
Till exempelt något som mannen berättade för mig igår:
Mannen: Åh! Vet du! XXX träffade KUNGEN igår!! Jag: Va??!! *tappar hakan* Nuuu skojar du med mig?! Mannen: Nej! De’ säkert de’! Jag: WOOOW! Varför det?! Fan vad orättvist! Jag vill också träffa kungen! Mannen: Kungen kom och tittade på en gård där XXX var och spred dynga med traktorn. Jag: *fnissar* Så passande! Shit vad häftigt! Jag kan också sprida dynga där Kungen ska vara! Mannen: Coolt va? Jag: …jaaaa…. *drömmande* Vad hade Kungen på sig? Mannen: Inte vet väl jag det eller?! Jag: …undrar om han hade vanliga kläder på sig… *tänker högt*
Senare på kvällen när mannen pratar med XXX i telefon.
Jag: Fråga XXX vad Kungen hade på sig!! Mannen: Meh! Det kommer väl inte han ihåg eller! Jag: Joooo! Jag måste veta det! Fråga om han hade mantel med leopardmönstrade kanter på sig! Mannen: *frågar XXX* Jag: *väntar spänt* Mannen: *avslutar samtalet*
Jag: Ja?! Vad hade han på sig nu då? Mannen: Ja… jag fick inget riktigt bra svar, en liten jacka kanske…? Jag: Va? *skeptisk* Bara en vanlig JACKA? Mannen: …mmm. Ingen mantel i alla fall…. Jag: *skitbesviken* Omeh! Så det syntes inte ens att han var Kung?? Mannen: Inte vet väl jag! Jaja… XXX KAN ha missat om han hade en liten kungakrona på huvudet, det kan han faktiskt ha gjort… Jag: *NÖJD*
Det var så roligt i förmiddags.
Lokes bästis Svante ringde och ville prata med Loke. Ingen av de tre-och-ett-halvt-åringarna har direkt lärt sig att prata i telefon med finess ^^
*ring-riiing* Jag: Ja det är Mumari. Svante: Eeeey! Vantee! Lotee!! Jag: Hej Svante! Vill du prata med Loke? Svante: JaaA! Loke: Heeeej! Svante: *blablabla* Loke: Vem äre? Svante: *blablabla* Loke: Jahaa! Mamma, det är Helge!! Svante: *blablabla* Loke: *lyssnar vad Svante säger* Mamma! Jag ska bo där! *glad* Svante: *blablabla* Loke: Ja, hejdårå!
*klick*
Jag frågar Loke om han vet vem Helge är? Loke säger glatt att inte vet men att han skulle bo där. Jag undrar om det möjligen inte var Svante som han pratade med?
Loke tittar bara dumt på mig.
Kanske det börjas nu… jag kommer ihåg hur dryg jag var när jag väntade Loke…
Jag: Jag börjar bli lite sugen på nåt….. Mannen: …mm… vi skulle ju göra smoothie….? Jag: Omeh! Jag känner mig hungrig. Oj! Nu är jag jättehungrig helt plötsligt! Mannen: Men vi har inte så mycket hemma… affären är stängd. Jag: ..mm. Guuud vad gott det skulle vara med kronärtskocka! Eller en stor köttbit! Mannen: *suckar* Om du beställer från grillen så kan jag åka och hämta… Jag: *funderar* …dom har ju riktig lövbiff… men dom steker den aldrig som jag vill… jag kan ringa och beställa en rå lövbiff!! Så kan jag steka den själv! Mannen: Glöm det! Jag: Va? Vadårå?? Mannen: Men hallåå? Ska jag behöva skämmas ihjäl? Jag: Jaha, nähe *suckar högljutt*. jag får väl ta en hamburgare då! Vad ska du ha? Mannen: En 90-grammare. Jag: Omeh! Ska inte du ha 150 gram?! Mannen: Nä, jag orkar inte det, men ta det du om du vill. Jag: Nä, jag ska ha en 90-grammare. Men det hade känts lite bättre för mitt ego om du tog en större hamburgare än mig.
…han har åkt nu, för att hämta mat. Antingen så älskar han mig eller så är han livrädd för mig.
Jag: Sätt dig i soffan och sitt still! Mannen: Huh? Jag: Nu ska jag göra en kaffe latte till oss! Mannen: …öööh… mmm… mhmm. Jag: Men jag har ju väntat sen jag gick upp före klockan sex på att göra det! Mannen: …mmm *gäspar* *jag går och stökar i köket, skummar mjölk och har mig, går mot vardagsrummet med två fluffiga lattar* Jag: Ja! Är du beredd nu då? Väntar du under pompa och ståt? Mannen: …mhmm.. jo… Jag: Sjung en liten högtidlig sång också! Mannen: *tyst*
Mumari i andra andningen. Sova? Vaddå?
Vid lunch åkte jag och hämtade Ellen och Alfred hos deras kusiner. Det var ju tur att dom skulle sova där natten till idag, eftersom Loke ändå tänkte att vi skulle spendera natten på sjukhuset.
Vi blev kvar där ett tag, hos Sandra, en kvart eller två timmar eller tre, jag har inte så så bra tidsuppfattning idag känner jag. Men jag tänkte att mannen som kört hela natten skulle få sova i lugn och ro hemma.
Men så ringer han rätt var det är:
Mannen: Hallåå… *ynkligt* Jag: Hallå? Mannen: Hallå-hallå-hallå… Jag: Vad fasen håller du på med? Gå lägg dig! Mannen: Hallå…. jag håller…. på… å testar…. hallå… Jag: Sluta ring! Sov istället!! Passa på nu när inte vi är hemma! Mannen: Öh…. är inte du nere i soffan…? Jag: *suck* gå och lägg dig, du ringer i sömnen!
Jo för han höll på att testa ett par radiolurar som man kan koppla in telefon till, tydligen i sömnen, för han har inget minne av det.
Ja, och sen passade jag på att smita iväg och snabbhandla medan ungarna var kvar hos Sandra, köttfärssås med spagetti, enkelt och bra, men tydligen hade jag glömt att köpa ketchup och min make är visst som en barnunge och kan inte äta köttfärssås då, så när jag kom hem var det bara att vända och åka tillbaka till affären. *Felix eller Heinz – Felix eller Heinz… det är noga det där, vad är det han vill ha…. chansar på Felix… FEL! Men han får fan äta och se glad ut nu!*
På Loke märks inga symptom från natten, och jag hoppas verkligen att vi får sova i natt!
Nu ska jag laga mat.
Ibland funderar jag mycket. Som när jag står och plockar i diskmaskinen, då är det en typisk funderartid.
Igår stod jag och funderade över mig själv, så pass att jag var tvungen att springa och slita upp toadörren och rusa in till mannen som precis skulle gå in i duschen:
Jag: Du….? Om folk skulle beskriva mig med nåt ord…. tror du ordet ”snäll” skulle vara med bland de första orden de skulle tänka på? Mannen: *tyst* Jag: *tystare* Mannen: ….nej…. det är väl kanske inte det första man tänker spontant… Jag: ….nä, jag hade det på känn. Men du tycker om mig ändå….? Mannen: Ja, det är klart. Jag: *går och fortsätter att plocka i diskmaskin och känner mig rätt nöjd i alla fall med svaret*
Farmor: Loke? Vad har du gjort idag då? Loke: Jag drickte välling. Farmor: Jahaa, har du gjort något annat roligt då? Loke: Tittat pappa lagat traktorn. Farmor: Oj, har ni lagat traktorn idag? Loke: *superexalterad* JAAAA! Vi GJORDE det! I MORGON vi gjorde det!! Kommer ihåg det?!
Jag och mannen nattar oss själva med film i sovrummet.
Vi har en del filmer, för vi tycker om att titta på film.
Vi är också snåla och impulsiva och 97% av våra filmer är inköpta på Coop. Från den där stora kartongen som brukar stå vid kassorna. 2 filmer för 99 kronor.
Det är ju sällan några stjärnskott som ligger i den där lådan. Men när man står där i kön med tre vilda barn så känns alla filmer spännande, avkopplande och exotiska.
Så rycker man åt sig två filmer i sista sekund, och dvdbiblioteket utökas.
När vi sen ska välja film på kvällen så får vi alltid känslan av att vi bara har b-filmer. Som vi har sett tusen gånger.
Igår stod mannen och läste filmtitlar för mig:
-Twister… Top Gun…. Wolf Creek…. Mannen som kund… -Jag vill se The Gift! -…de tala med hästar… Top Gun…. Hästmannen…. Wolf Creek… -Jag vill se The Gift! -Ja, okej, du får välja mellan Top Gun, Hästmannen eller Wolf Creek. -Men, jag vill se på The Gift! -Jaha, ja men då får du välja mellan Wolf Creek eller Hästmannen. -Jag vill se The Gift eller kanske Blair Witch Project! Det känns som om du utlämnar en massa filmer! -Wolf Creek eller Hästmannen – Wolf Creek eller Hästmannen – Wolf Creek eller Hästmannen! -Gaaah! The Gift! -Jaha, ja då så, då blev det Hästmannen. -Suck. -Du fick välja mellan Top Gun, Wolf Creek eller Hästmannen och du valde tydligen Hästmannen. Lite som pest eller kolera. -Det gjorde jag inte alls det! Jag vi… -Tyst, nu börjar det!
….min röst väger inte lika tungt, jag somnar alltid efter en kvart.
Vi behöver nya filmer, vi behöver senaste säsongen av Scrubs, så ordningen blir vad den ska vara. Pronto.
I lördags morse åkte mannen till stan. Det är ungefär 6 mil ifrån Mumaribo.
I vanlig ordning ringde jag när han borde ha kommit fram, just för att höra att han kommit fram ordentligt:
Jag: Heej…. hur går det? Har du kommit fram? Mannen: …öh ….va?? Jag: Ja, alltså…. är du framme än? Jag ville bara kolla det. Mannen: …framme och framme, vad pratar du om? Jag har precis bara kommit ner till byn…? Jag: Va? Skojar du?! Vad fan har du gjort hela tiden! Mannen: …. är du inte slug? Jag åkte ju nyss!
Oj, jag blev så förvånad och förvirrad att jag nästan tappade balansen. Jag tyckte helt bergis att han varit borta säkert en timme, men uppenbarligen bara i max tio minuter.
Jag blev lite rädd för mig själv. Jag tror att kanske kylan håller på att ta knäcken på mig, liksom förlamar logiskt tänkande och sunt förnuft?
Snön verkar vara som gjord för att tv3:s Grannfejden ska hitta nya deltagare. Arga hemmafixare överallt, kastar sig ut och skäller på de som plogar och på grannarna! Det hotas, mutas och domderas.
Arg gubbe: Varför lägger du snöhögen här!!!?? Mannen: För att den måste ta vägen någonstans? Arg gubbe: Ta bort snöhögen omedelbart! Mannen: Var ska jag lägga den då? Arg gubbe: Lägg den utanför grannen då! Det blir en jävla lekstuga utanför mig, satans ungar kommer och hoppar i snöhögen och så fattar du väl!! Grannen: *blir arg*
Folk i allmänhet tror att snöröjarna kan trolla bort och eliminera snön helt.
Folk i allmänhet är så dumma så att dom skottar sin garageuppfart innan det blivit plogat och hoppar och fräser av ilska när det blir en plogvall efter plogningen.
Folk i allmänhet tror att det är plogmannen himself som bestämmer när och var det ska plogas.
Jag: Kolla! Där ligger den massor av koskinn! :cow2:
*jag och mannen skyndar dit och börjar rota planlöst* Mannen: Hm… dom här var ju fina… inte så dyra… Jag: Kolla på det här! Det här skinnet måste komma från en Jersey? Mannen: Jaha-a du. Det här då? Vad kan det här vara för ko…? *rotar lite till* Mannen: …det kanske inte är från svenska kor…. Jag: *börjar plötsligt asgarva* Vi är inte kloka! Normalt folk ställer sig här och tittar för att dom funderar på att köpa ett koskinn, inte för att försöka identifiera raserna på korna!
Tjohej! Sovmorgon till 8.00! Vad tjänar man på det när man lyckas med att vara vaken till långt in på natten liksom?
Men vi gick och la oss ganska tidigt och tittade på tv i sängen.
Jag: Skulle inte du smörja in mig på ryggen och ge min onda rygg lite ryggmassage? Mannen: …mmmm. *sprutt-fjutt-splash-med- hudlotion-på-min-rygg* Jag: Gaaaaah! Kaaalllt! Mannen: …mmm. *masserar frånvarande* Jag: …du kan ju massera min rygg då då medan du tittar på ”Skitiga jobb” på Discovery. Mannen: *asg*
Det är därför han är min man, för att ingen annan i hela världen skulle brista ut i ett sånt gapskratt åt det. Vi sätter ribban för humor högt.
Annars så fikas det första adventsfika här på morgonen, samtidigt som hundarna grinar högt för att dom också vill sitta i soffan och äta bullar.
Max: Hej-och-välkommen-det-går-bra-att-beställa? Mannen: Ja… ett Friscomål me….. Max: Ja-var-det-bra-så? Dricka-till-det? Mannen: …vänta lite nu här, det ska vara UTAN lök och dressing. Och fanta till det. Max: Ska-det-va-nå-mer-annars-blir-det-blablabla-kr-i-nästa-lucka-tack! Mannen: Neeej! Det ska vara en Maxbox m….. Max: Var-det-bra-så? Det-blir-blablabla-kr-i-nästa-lucka-tack! Mannen: Neeej, det ska vara ett Maxmål och till d….. Max: Okej-ska-du-ha-mer-eller-annars-blir-det-blablabla-kr-i-nästa-lucka-tack! Mannen: *gaaaaaah!* Nej, vi ska ha….
*vi lyckas slutföra beställningen, stänger rutan och åker vidare mot nästa lucka*
Jag: Fy, vilken otrevlig hagga, man måste ju nästan be om ursäkt för att man ska beställa! Mannen: Ja, verkligen!
*framme vid nästa lucka*
En annan Max: Tänk på att vara trevlig nu då! Max: Jaaaa…. Vi: *hörde dom vad vi sa???* Max: *spottar i vår hamburgare när vi inte ser* Smaklig måltid! *ler* Vi: *åker och äter inte ont anandes…*
Zappade på tv:n igår kväll efter att vi lagt oss. Fick på Djurpolisen i Houston som pågått en liten stund.
Mannen utbrister efter 30 sekunder: -Va! Vaddå!? Vad var det som hade hänt med hunden?! Jag: (?) Jo du vet, jag har sett det här avsnittet exakt lika länge som du, hur ska jag veta?? Mannen: Ja, men ibland förstår du saker lite snabbare än m…. *tystnar* Jag: *asg*
Där slog han minsann huvudet på spiken!
Förövrigt så bölar jag halvt ihjäl mig till det programmet. Det skär i hjärtat att se hur elaka folk är mot djur.
Såg det här klippet på Aftonbladet också, det får en att fundera på vad som egentligen är moraliskt riktigt. Jag vet faktiskt inte. Förhoppningsvis så får den lilla hunden ett bra liv ändå.
