Category Archives: Dumheter, djupheter & skratt

Jag är en hemskt dålig förebild, även för andras barn.
Jag har en viss ångest från igår, när jag skjutsade hem dottern, hennes kompis, kompis storebror + hans kompis från fritidsgården.
Jag mötte en lastbil som inte bländade av.

Jag vrålade rabiat galet /citat/ Ditt J-Ä-V-L-A  tåg-arsle!!! /slut citat/
Och barnen i bak skrattade åt mitt uttryck och jag skämdes för att jag så omdömeslöst tappade humöret.
När jag släppte av första ungen tyckte jag mig höra: ” Tja då Tåget!”

Barnen kunde ju inte alls veta att bilar som inte bländar av kanske är bland det värsta jag vet. Det finns få saker som gör mig så arg.
Så jag gruvade mig för att jag vrålat svordomar och påhittade ord med bilen full av ungar som inte var mina. Tänk om det första dom säger till sina föräldrar och fröknar i skolan är att Mumari blir blixtarg och vrålar jävla tågarsle. TÅGARSLE.
Det kanske blir det nya ordet. Det senaste. Som barn i 10-12 årsåldern slänger sig med.

Men idag tänker jag att jag har i så fall gjort samhället en god jävla gärning. För det finns ju så mycket värre saker som barn av idag kan tänkas säga än just TÅGARSLE.
(Hur tänkte jag egentligen när jag fick för mig att säga ”tågarsle”?? )

…ordet ekar fortfarande i mitt huvud. Så jävla ohipp morsa liksom.

Vi hade ett körsbärsträd. Tills i dag.
Jag har inte kört över det med gräsklipparen som jag gjorde med det lilla lilla äppelträdet som kastades i en perfekt båge efter gräsklipparen, och som jag sen stack ner i jorden igen och låtsades som om det hade självdött inför mannen och bekanta.

Det här körsbärsträdet var redan dött. Och alldeles för stort för att kapa med gräsklipparen.

Det skulle alltså kapas ner. Jag tyckte att just idag, när jag ändå bara är hemma och tråkar kunde vara en bra dag.

Jag ringde mannen som som vanligt är ute på någon åker, och berättade om mina planer. Han tipsade om motorsågen.
Jag viftade bort hans förslag, inte vågar jag hålla på med den nu i mitt gravida och förvirrade tillstånd, jag som inte ens kan tanka bilen med rätt vätska!

Så jag tog en gammal rostig handsåg.
Och började gno på den dära stammen och kunde konstatera att körsbärsträ antagligen är ett av världens absolut hårdaste material.  Se där – se där.

Efter mycket svett och svordommar bestämde jag mig för att yxan vore bättre.
Yxor har man använt för att fälla träd med sen stenåldern. Antagligen det mest mångsidiga verktyg vi har idag.
Så jag har huggit.
Och huggit.
Och huggit.
Och tagit en paus för att grannarna med sin perfekta trädgård gick ut på sin tomt och hade full insyn till min kanske inte så perfekta tomt.
Och sen har jag huggit pruttonhundra yxhugg igen.

Och när trädhelvetet vägrade falla av sig själv tog jag hjälp av min kroppsvikt. 60 kilo mot ett sketet körsbärsträd. Ha!
Jag gungade trädet fram och tillbaka för att till sist, praktiskt taget med mina bara händer, fälla trädet och själv falla framåt med stammen och graciöst gränsla det lilla fruktträdet när det väl hamnade på marken.

Jag visste att jag hade talang för sånt här.

Jag har fällt ett helt träd med en yxa som tydligen var avsedd för att göra spintved med.
Jag har nu fått veta att vi har en riktig och rejäl yxa också. Ute i nån bod. Men att motorsågen troligen varit att föredra.

…jag har dagar då jag känner mig som en riktig karla-karl.

På eftermiddagen talar jag om för Loke att vi ska åka och titta på när hans pappa kör en jätte-jätte-jättestor traktor med en super-såmaskin.
Loke tycker sånt är det roligaste som finns i hela världen.

Och jag är lite stressad för att jag precis har varit på bilverkstaden och fått ett punkahjul till bilen lagat och måste åka och hämta Alfred vid bussen innan vi kan åka och titta på traktorer.

Så när jag sen åker genom samhället kastar jag ett öga på tankmätaren precis när jag passerar macken. Och det var ju en himla tur det för den stod ju nästan på reserven.
Så jag gör liiite mer stressad en u-sväng och kör tillbaka till macken för att tanka.

Bråttom-bråttom! Vilken sida sitter tanklocket på? Helvete! Tänk fort! Vänster!

Jag har så bråttom att tanka att jag skiter i att tanka full tank, jag tankar bara för 300 riksdaler för inte har jag lust att stå där som ett fån och vänta på att det ska bli fullt, när jag har så bråttom och har en unge i bilen som frågar pruttonhundra gånger om vi är framme snart?

Sen åker jag. Brum-brum.

När jag kört några mil börjar Blåan att hosta. Jag släpper lite på gasen. Blåan hostar i alle fall. Jag gasar lite.
Som från ingenstans får jag femtioelva liter iskallt vatten över mig. Iskall blir jag i hela kroppen.
Jag tvärnitar, svänger fort in på första bästa ställe och stänger snabbt av motorn.

Jag tänker ett tag. Chockad och fortfarande iskall i hela kroppen.
Jag tar telefonen och är på väg att ringa mannen, men ångrar mig och ringer svärfar först. Han är världsabäst på bilar.
När svärfar svarar i telefon börjar jag grina, jag illbölar i telefonen till förvånad svärfar:
-Jag har tankat feel! Buhuhuhuuue!!
Svärfar fattar först inte.
-Jag har tankat bensin i min bi-hi-hiiil, snyftar jag.
Då förstår svärfar varför jag bölar som jag gör för han vet ju att jag har en dieselbil.

Och svärfar är alltid lugn och sansad och vi pratar ett tag och sen ringer jag till mannen och grinar och han blir först både lite arg och förskräckt samtidigt som han skrattar åt sin hopplösa fru.
När jag fått bekänna mitt misstag för familjen ringer jag till Mia som bor alldeles i närheten av där jag fick uppenbarelsen och stannade.
Jag skrämmer vettet ur henne med mitt grinande så hon skickar sin sambo att bogsera hem mig till deras verkstad.

Och jag skäms. Herregud vad jag skäms. Och Mias sambo har bekanta och besök och hej och hå och dom kan ju inte annat än skratta åt eländet.
Och medan Mias sambo tömmer min bil på bensin i flera timmar så sitter jag och barnen inne hos Mia och fikar och skäms och blir bjudna på jättegod mat och skäms lite till.
Och sen kommer Sandra och hennes karl och fikar och jag får aldrig sluta skämmas.

..

Och den där Blåan blir tömd och får diesel i tanken istället och och tänker förhoppningsvis glömma mitt misstag omedelbums och puttra på som om ingenting hade hänt.
Det hoppas vi på.

Och för det sista så visste vi att det bara var en tidsfråga innan det där med att vara blond även skulle visa sig på insidan.

Nu ska jag bara göra ingenting och vänta på att Svenska Hollywoodfruar ska börja. Undrar dom har gjort någon sån här tabbe? Undrar om Maria Montazami ens tankar sin bil själv?

.

.