…inte på djuren kanske, för det var svårt att få med dem så att se tydligt syntes utan zoomobjektiv.

Vi hade strålande väder i alla fall!

- Posted using BlogPress from my iPad

Kvällsbesök på en kinarestaurang mitt ute i ödemarken.
Nej, ett kinapalats.
Eller en kinalekpark om du frågar Telma.

Med en konstgjord flod runt drakskeppet inne på restaurangen där små Telmor kan doppa huvudet. Och gungbilar som man kan ge en puss.

Hon är Telma Extra Allt och satt stilla sammalagt tjugo sekunder. Max.

Men vi andra blev mätta. Barnen älskar att åka dit!

Förstå att detta verkligen ligger MITTISKOGEN.

Vad skönt det var att komma iväg till Gysinge ett slag!
Vi började med loppisen. Vet ni om att det har varit ett gammalt mentalsjukhus i byggnaden som loppisen är i?

Det tycker jag är mycket fascinerande.
Igår satt jag och kollade på badkar på nätet. Det vore fint nu med ett badkar när jag har så mycket värk….
 …men smakar det så kostar det (och varför man skulle vilja ha ett badkar som ser ut som ett akvarium förstår jag inte? Hur många svenssons är det som ser snygga och inte blekfeta ut när man flyter runt i ett badkar?)

Men tillbaka till Gysinge och loppisen i det gamla mentalsjukhuset… kanske de kan tänkas ha ett gammalt långbad till salu till rimligt pris?

Jag fyndade lite i alla fall, en finfin gammal pannkakslagg i gjutjärn. Eftersom det går åt såna mängder pannkakor om alla ska äta hemma så har jag länge tänkt skaffa mig en till lagg. Ikväll blir det pannkakor med glass!

När vi åkte från loppisen låg det militärer i bakhåll framför huvudentrén till det gamla sjukhuset.
Jag skulle hemskt gärna vilja få titta inne i huvudbyggnaden, men jag kan avvakta tills militären har avlägsnat sig.

Så vi åkte och lunchfikade på Café Nyfiket i stället. Dom har så himla goda varma mackor där!

Nu är vi hemma och jag ska sätta fart med allt tråkigt vardagsplocksgöra, idag igen.

Vi är hemma på hotellet efter en hel dag i Mora.
Mora är en mysig stad, jag var där mycket som barn eftersom farmor och farfar hade en stuga i Venjan som vi ofta bodde i.

I en bokhandel fick jag tag i den här härliga boken med de söta Moshifigurerna!

På varje uppslag kryllar det av små olika Moshikaniner och det är små uppdag där man ska leta reda på vissa av dem. Tjejen i kassan sa till mig att nånstans i boken ska det till och med finnas en dalahäst-Moshi!
Herregud vad jag har letat utan att hitta! Jag blir galen!
Boken är så klart till Loke och Telma.

Sedan var vi på Zornmuséet. Det var faktiskt helt otroligt häftigt att få se hans bostad och få höra om hans liv! Vilket hus!
Jag kan verkligen rekommendera ett besök där!

Nu ska vi fundera ut vad vi ska äta till middag, sen ska vi bada onödigt länge i badkaret, vi som inte är bortskämda med sånt hemifrån. Vem vet, kanske jag till och med fångar badkarlen på kort

Proppmätta efter en otroligt god hotellfrukost. Allt hembakat, hemmagjord sylt till filen och sånt där. Varför slår vi aldrig på så här stort hemma undrar jag? Dåligt.

Vi har sovit i såna där jättelyxiga sängar. Kan aldrig vara hälsosamt för jag vaknade med sån stel rygg att jag fick välta mig själv ur sängen. Kvart över sju vaknade jag, prick. Det är då som mitt larm går annars varje dag när jag är hemma.

I hotellfoajen står det förresten en sån himla söt minifåtölj. Tänk om den vore till salu! Då skulle vi antingen kunna ha den som rekvisita när vi ska lura Storbonden att han har blivit en jätte, eller så skulle den passa perfekt i Telmas rum ^^.

Men så svårt det är att koppla av utan barnen! Det är så lugnt! Liksom inget krångel när man ska kliva ur bilen och ingen som blir kissnödig precis när man har klätt på sig och gått ut och ingen som propsar på att gå klädd i shorts, hoppatofflor och poliströja.
Helt galet.

Idag ska vi åka till Mora och vara vuxna och gå på Zornmuséet. Och det ska bli himla spännande tycker jag som egentligen är en tant fångad i en 25-årings kropp.

Framme på hotellet i Tällberg!

På vägen har vi hunnit med att strosa i Kupolen för att leta efter badkläder eftersom vi såklart glömde packa ner det.
Det är helt omöjligt att hitta badkläder i affärerna nu, om ni undrar.
Däremot kan man köpa fina bambisaker på HM. Och om jag skrev att vi hade syndat i kupolen i förra inlägget såå menade jag fyndat och syftade på bambisakerna.

I Leksand stannade vi på LoppNor. Kanske den konstigaste och mest krimskramsfyllda loppisen jag någonsin varit på.

Nu är vi framme på ett mycket fint hotellrum med utsikt över Siljan. Det finns ju i alla fall badkarl på rummet och där får man bada utan badkläder hur mycket man vill.
Snart ska vi undersöka vad man kan hitta att äta här i krokarna!

Saker som vi roar oss med en regnig dag;
Ett besök på Järnvägsmuséet i Gävle.

Vi hade ingen vagn med, så jag bar Telma i bärsele hela turen runt, det känns att hon har vuxit..

Igår var ju mannen ledig, så då passade vi på att hitta på något med barnen som var hemma (alla utom Alfred).
Vi åkte till ett militärmuseum i Strängnäs.
Jag trodde att det var ett militärmuseum i alle fall, med lite allt möjligt militärrelaterat. Det visade sig i stället vara ett rent och skärt inferno av pansarvagnar.
Bara pansarvagnar. I princip. Kanske inte alls vad jag hade förväntat mig, men det är ju kul att se något annat än min egna högst vanliga minibuss nån gång också.
Mannen och Loke var smått lyriska och en liten del av mig önskade att jag också hade lite manliga gener.

Det var otroligt spännande först, när jag skulle knäppa lite kort och jag fick för mig att detta var så himla hemligt att dom på något sätt kunde störa ut kameror, för alla kort blev bara helt svart! Fast jag hade nästan högsta iso och största bländaren!
Spänningen släppte när jag såg att inställningsratten på kameran vridit sig och allt hade en logisk förklaring.

I souvernirshopen fanns en del av Elodie Details camo-kollektion

Detta pansarnöje roade oss hela dagen igår, och på kvällen fick jag hem Alfred som varit med sina kusiner hos sin farfar i några dagar. Idag är barnaskaran fulltalig i Mumaribo ^^

Vi har varit borta idag. Vi passar på när mannen är ledig, för att få sån där kvalitetstid som är så himla inne nu.
Här har vi varit:

Har ni någon aning?

God morgon Söndag!

Vi for till Gysinge en sväng igår för att promenera vid de vackra gamla järnvägsbroarna över dalälven.
Det är alltid lika hisnande läskigt att gå över broarna och vissa mellanrum mellan stockarna är faktiskt så pass breda att en jag skulle kunna ramla igenom.
Åtminstone en hundvalp. Bergsäkert. För det var precis vad som hände det.
När vi gick över första bron så fick jag för mig att en liten valp med lite styrande av kopplet kunde gå på rätt spår. Men så klart inte. Han tittade inte ens vart han gick och traskade rätt ut i luften och en praktiskt taget avsvimmad matte fick tag i nackskinnet på vovven.
Jag dog inte bara en gång då ska jag säga er.

Så jag fick bära Bob över bron istället. Han har blivit ganska mycket större än när vi hämtade honom, han måste väga bra mycket mer än Telma som drogs i vagnen av mannen.
Jag kramade om Bob hårt och bara gick rätt över så fort jag kunde. Alldeles svettig av skräck. Jag får sån där lustiga husetkänsla, underlaget bara gungar och det snurrar i mitt huvud.

Men vi kom över, alla i behåll. Det är liksom värt det, för utan tvekan så måste det vara en av de vackraste platserna i Sverige!
När vi kom tillbaka till bilen kikade vi lite och funderade över de gamla husen som loppisen i Gysinge ligger i. De har varit ett gammalt mentalsjukhus. Vad jag vet så är det Färnebo Folkhögskola som äger det nu, men de senaste åren ser i alla fall huvudbyggnaden ut att stå helt öde.
En bit därifrån finns ett vad jag trodde gammalt lägenhetshus som stod öde. Men efter lite googling så fick jag fram att det också måste ha hört till mentalvården då det visst har ett gemensamt kök och det sitter listor över kortnummer till olika avdelningar i mentalsjukhuset, som ”Laboratoriet”.. lite creepy…

Så. Det fick mig såklart att börja tänka på alla andra öde mentalsjukhus, särskilt som vi var förbi Säter här om dagen. Och då googlar jag, och hamnade på en sida där en före detta anställd på Beckomberga berättar om sin tid där på 70-talet.
I natt har jag drömt mardrömmar om mentalsjukhus. Men det är intressant. Mycket intressant. Jag skulle så gärna vilja åka och gå på Mentalvårdmuséet i Säter.
Någon som har varit där?

Jag hittade några gamla foton i min gamla blogg  från Säter som jag tog när vi var där för några år sedan:

Hemmakväll och hemmakväll, home is where your heart is?
Telmas feber gick lite ner och pendlade utan några andra sjukdomssymptom så jag antar att det beror på tänderna?
Vi följde i alla fall med mannen för att hämta nå stora däck ända borta i Grängesberg.
Jag tycker om att åka bil långt. Att se samhällen och byar som nästan ser ut som dom stått still de senaste decennierna.

Grängesberg är definitivt ett sådant ställe, det var synd att vi inte hade tid att åka runt och utforska mer.

I Grängesberg…., fanns det inte en helt öde stadsdel som var underminerad av gruvorna? Eller är jag ute och cyklar då?

På hemvägen åkte vi genom Säter och körde in vid mentalsjukhuset.
Creepy stämning där.
Fasta Paviljongen har förfallit enormt mycket sen vi var där och tittade sist. Den här gången nöjde vi oss med att titta från bilen.

Ojoj, jag är kanske inte så vansinnigt intresserad av att titta på konst, men Verket och Avesta Art… det är verkligen HELT OTROLIGT. Det är synd att mina stora barn inte ville följa med.
Var på Verket för ett par år sedan, men denna gång var det ännu häftigare!

Det konst blandat med upplevelser och expriment, i bruksbyggnader med den gamla interiören kvar. Obeskrivligt läckert.
På ena våningen var det mycket som barn tycker om. En slags spegelkorridor bland annat. Man går och går och vet inte riktigt vad som är speglar och vad som är den riktiga korridoren.
Vi mådde nästan illa tillslut när vi försökte hitta rätt dörr ut. Mannen gick först och kände på alla handtag… så hittade han rätt, ”Här är dörren” ropade han och öppnade.
Loke vrålade ”Jaaaaaa!!!” och skulle springa ut. Men han sprang rätt in i en spegel och jag var så nära att göra det samma! Loke bllev så klart både lite rädd och ledsen, men det var svårt att hålla sig för skratt!

…det fanns tjockisspeglar, alltid lika roligt!

Det fanns otroligt vackra fotografier av Helena Blomqvist som jag nästan blev lite besatt av:

Och fascinerande små statyer av Kaj Engström (om jag inte kan få en hel armé av dessa så skulle jag nöja mig med ett par stycken med) :

Jag tror att Vita Frun spökade på Verket också….

Verket i Avesta… jag säger bara ÅK-ÅK-ÅK-DIT!

Vilken dag!
Ibland siktar man högt men skjuter rätt ner i backen.

Det där regnet, det kom ju aldrig! Och vi blev liksom både bergsäkra och skitsura på att väderlekssajterna lurades för pruttioelfte gången!
Så vi bestämde oss för att åka och titta på slott.
Det gör man inte hur som helst när man heter Mumari. För det äro få slott som uppfyller kriterierna för att jag in fact ska godkänna dem som slott.
Finns där inga tinnar eller torn, då är det banne mig inte ett slott!
Jag KAN ha överseende med att prinsessan som sitter fängslad i tornet dog för trehundra år sedan och draken som vaktade har flygit bort, det kan jag stå ut med. Men inte utan ett torn.

Engsö slott, det gick som på nåder det. Det har ju ett torn kan man säga.
Så vi tog med våra två småttingar och liten valp och åkte. Och mötte regnet när vi kanske inte hade så långt kvar.
När vi kom fram till det dära halvdana slottet så vräkte det ner från skyn.

Innan vi kunde gå in i slottet så måste så klart lilla valpen kissas.
Lilla valpen som liksom vägrar gå ut i regnet?
Jag rantade fram och tillbaka i spöregnet, promenerade hit och dit. Inget kiss från liten valp. Han bara gnällde och tittade sorgset på mig.
Han såg så ledsen ut att jag bestämde att hela slottsturen fick ställas in. Vi fick helt enkelt ta att vi åkt hit helt i onödan, det kan vara så ibland när man har sån dära barn och hundar och liknande.

Så vi åkte vidare mot Västerås, för att köpa fika på Mc Donalds och få värma välling till Telma.
Inte visste vi att hela Sverige skulle vara på just det Mc Donalds?
Så det blev driven. Och en illa värmd vällingflaska (tänk att folk i allmänhet har så svårt att begripa ”lite varmare än kroppstemperatur?”. Telma dricker inte för kall välling. Men hon har en mamma som kan bygga om välling till gröt. Och hon kan trugas i gröt fast hon gråter lite. Och hunden gnäller och rutorna immar igen. Mil efter mil….

Så kom vi äntligen hem. Efter att ha ägnat en hel söndag åt att uträtta just ingenting. Men vi har sett det där slottet genom ett regnigt fönster i alle fall. Det är inte fy skam det heller.

Något av det bästa jag vet är när vi lastar in x antal ungar och x antal hundar i bilen och bara åker iväg för att ”kolla på något”.
Det kan vara lite vad dom helst, nära eller långt bort.

Efter middagen idag bestämde vi oss för att åka till Ingbo Källor i Östa.
Det är väldigt vackert där.
När jag var ungdom pratade man om att källorna var bottenlösa, man kunde minsann kasta i en hel bil där och den skulle liksom aldrig sluta sjunka, bara försvinna. Snabbt.
Hur läskigt som helst! Att man trodde på det fast man klart och tydligt ser botten?
För det gör man, vattnet är glasklart och jag har för mig att den största källan är ungefär 5 meter djup.
Botten är fläckvis lysande turkos. Det ser nästan magiskt ut.

Det är svårt att visa hur bottnen ser ut på bild, men så här lysande ser det ut, korten är helt oredigerade.
Jag har dessutom en man som ska klättra och klänga vart än vi kommer.
Ibland undrar jag om han inte är en apa i människokostym?

Och vår lilla Bob, han blev alldeles stollig så fort vi kom till källorna! Han skuttade på stela ben och var helt nipprig. Han tänkte hoppa rakt ner i vattnet från bryggorna flera gånger!

Nu är Bob helt utslagen och sover som en liten trollunge, jag tror inte han skulle vakna om jag så lade en stor rostbiff framför nosen.

Mannen blev hux flux hemma idag, och då får man smida medan järnet är varmt. Så här i skördetider och så så vet man inte när man får se honom nästa gång.
Så efter att vi hälsat på valpen så for vi vidare mot Dragon Gate i Mehedeby och åt.
Dragon Gate är ett konstigt ställe. Hur kan man liksom ens bara komma på tanken att bygga ett gigantiskt kinapalats mitt ute i ingenstans bredvid e4:an?
Och gick inte det i konkurs för ett tag sedan??
Alla byggnationer verkar ha avstannat, hotellet som visst ska vara riktigt lyxigt öppnade aldrig och vardagligt underhåll som att byta ut trasiga glödlampor mot hela verkar det vara lite si så där med. Men restaurangdelen är öppen.
Kanske dom bara kör på så länge det håller? Tills fasaderna rasar och Jan Jörnmark kommer dit och dokumenterar. Jörnmark står säkert redan bakom muren på lur.

Även om det är synd, så kan jag inte tro annat än att kinapalatset kommer att stå öde om 10 år…

När man är i Sälen måste man besöka Sporttältet, eller Stadium som det är nu för tiden.

Dom hade så coola miniskateboards där, och eftersom de stora barnen stannat hemma med hunden i stugan medan vi handlade, så köpte jag en varsin skateboard till dem som överraskning!
Jag tror det gick hem ^^

Medan jag shoppade till barnen shoppade mannen till mig
En riktigt snygg peak-tröja/jacka! Precis hur skön som helst, man skulle dessutom nästan kunna tro att jag är en sån där nyttig och sportigt hälsosam människa när jag har den på mig

Vi skulle hinna med att få i oss en snabb lunch i Lindvallen också. Tyvärr är ju det mesta stängt, men Sportsbar var öppet.
Dom hade förvisso bara två rätter att erbjuda, ugnsbakad lax med örter eller köttbullar med potatis.
Det fick funka, jag äter lax och mannen som inte äter fisk kunde ta köttbullar.
Det kostar inte gratis att äta i Sälen, därför blev jag ganska irriterad när jag får höra att laxen är slut när jag kommer fram till lunchbuffébordet. Jag kan inte vara tyst då utan utbrast besviken ”Men va faaaaan!”
Kocken sa att han kunde väl fixa lite mer lax, det skulle ta en liten stund att tillaga den bara.
Har jag betalat för lax så vill jag ha det så jag skrapade ihop det lilla som fanns kvar av bufféns lax och började äta av det så länge. Gott var det.
Till Loke kunde dom fixa pannkakor, micra dom lite snabbt, en si så där 15 minuter efter att vi hade börjat äta fick Loke sina pannkakor.
När kocken äntligen var klar med resten av laxen fick jag den serverad fram till bordet.
Tyvärr blev jag bara ännu mer besviken eftersom laxbiten bara var hastigt vänd i stekpannan och helt rå inuti. Jag vet inte jag, jag kanske är konstig, men förväntar jag mig tillagad lax så vill jag ha det, jag äter inte rå lax.
Så när kocken kom tillbaka för att höra om det smakade bra sa jag som det var, att det var synd att den var rå inuti (och det var hela, inte bara längst in i mitten).
-Jaha, ja, så du gillade det inte på det viset….. sa kocken lite lamt…
-Nej, i princip hela är ju rå, sa jag, men det är skitsamma, jag äter kanterna så får det duga.
Jag orkade inte hålla på och tjafsa, även om jag blev väldigt missnöjd (och mannen vill bara gå och gömma sig när jag börjar). Jag fattar att kocken inte orkade hålla på så där när vi var de sista lunchgästerna, men jag tycker ända att restauranger, i allra högsta grad restauranger, ska tänka på att kunden ska bli mätt och nöjd oavsett.

Så, nu är jag hungrig fortfarande, men en kopp kaffe så är jag på banan igen
Ikväll ska vi laga egna hamburgare.

Vet ni om att tiden fungerar på ett lite annorlunda sätt här uppe i Sälen?
Vi har in fact redan varit här i tre veckor. Och världen utanför står liksom bara still och väntar.

Ja, det känns så i alle fall. Som att vi har varit här en evighet och först NU har det blivit kväll! Tänk så lång denna dag har varit!
Och det är ju både bra och dåligt.
Jag tror att det är för att man inte är van att inte ha några måsten.

Vi har ätit en god middag, promenerat vovve i spöregnet, latat oss, packat upp och bäddat och så där.
Och jag har tagit en lång skön och lyxig dusch med ett sjuhelvetes tryck i vattnet. Hemma i Mumaribo har vi jämförelsevis ett mycket dåligt tryck i vattnet. Att säga att det strilar vore en överdrift. Sipprar är ett mer korrekt ord.
Fan vad jag ska duscha här.

Mannen har fått för sig att han och jag och Telma ska sova på loftvåningen. I två ihopskjutna träsängar med skumgummimadrasser. Han påstår att sovrummet med dubbelsäng på bottenvåningen är så litet att han inte kommer kunna sova på grund av cellskräck.
Jag tycker att det är läskigare att klättra upp för stegen till loftet.
Idéer liksom.

Äntligen framme!
Resan gick faktiskt riktigt bra och allt flöt på.
Vi var lite oroliga att vi inte skulle få med all mat vi köpt när vi lastade det sista i bilen, men med lite pussel gick det utan att det blev särskilt trångt för någon i bilen.

Lagom till vi kom upp till Sälen började det stänka, och när vi var framme i stugan ösregnade det.

Men det gör inget. Vi har fått en helt underbart mysig stuga! Den som inrett den verkar för en gångs skull ha bra smak!
Vitmålade stockar, vackra slitna gamla fönster som speglar och så där. Tjoho!

Nu ska jag strax laga mat, så skönt att ha så mycket matvaror med sig på en gång!

Vi tog ungarna och åkte iväg till Gysinge för att grilla korv. Men vi var så sent ute så alla grillställen var redan upptagna.
Några mil senare hittade vi en grillplats i byn bredvid.

Tyvärr började det blåsa rejält, Telma gallskrek hela tiden nästan och Loke blev bajsnödig. Det är så det ska vara när man grillar med familjen. I synnerhet om man åker minibuss.

Stugan är faktiskt heeelt okej, med tanke på att jag ringde och bokade den utan att ha en aning om hur den såg ut. 2 rum och allrum.

….men fy sjutton vad dåligt vi har sovit i natt!

Alltså, på allvar, finns det folk som varje natt sover i 160 centimeters dubbelsäng?? Småbarnsföräldrar? Herregud.
Jag har ju dessutom haft Telma i min säng.
Tusen gånger har jag vaknat med spädbarnsreflexer och slagit ut med armarna för att jag har hållit på å ramla ner för sängen.

Vi har precis ätit frukost, jag hade tagit med mackor och smör och ost. Men inte kaffe. Hur smart får man vara? Jag MÅSTE ha kaffe. Hur normal blir man av att dricka påskmust till frukost liksom??
…jag måste lösa det på något sätt…

Järvzoo öppnar klockan 10, innan dess måste jag ha kaffe och han som vägrar bajsa i koppel ska ha bajsat.