Om det obligatoriska med Gud och skolan
…jo, för jag har tänkt och funderat en aning också. Trots att mitt gravida tillstånd har fördummat mig och blockerat de flesta djupare tankar från mitt huvud, så slinker en och annan fundering av vikt ut.
Det KAN hända.
Särskilt vid den här tiden på året.
När skolavslutningen nalkas.
Jag skrev om den förra året, eller rättare sagt om mina tankar inför avslutningen i kyrkan. Och när jag väl kom på avslutningen visade det sig att mina förhoppningar om att kyrkan endast skulle användas som lokal inte föll in.
Nu suckar många som känner mig och skruvar lite obekvämt på sig, det vet jag, men ni känner ju mig ;)
Det är år 2010.
Vi blir inte längre automatiskt medlemmar i Svenska Kyrkan vid födseln. För det är väl en självklarhet att det ska vara ett personligt val?
Men fortfarande så är det i många skolor obligatoriskt att fira diverse högtider i kyrkan. Rimmar det?
Mina barn firar skolavslutningar i kyrkan, går på gudstjänst med klassen vid påsk och liknande.
JAG är inte okej med det.
Vad skollagen säger om att ha exempelvis skolavslutning i kyrkan känns lite luddigt, med lite vilja kan man tolka den som det passar, eller tolka skolavslutningen så att den passar skollagen.
Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner,högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt. Möjlighet fi nns till befrielse i undantagsfall. Det är därför viktigt att skolan informerar elever och vårdnadshavare om hur skolavslutningen kommer att utformas.
Jag anser definitivt inte att vikten ligger på traditioner och högtidlighet, när kyrkobesöket även innebär en gudstjänst med i mina ögon en massa dravel som inte ska prackas på barn.
Stod kyrkan till tjänst som en vacker lokal att hålla skolavslutningen i, javisst, helt okej. Men så är det inte på ”vår gata i stan”.
Jag är inte rädd för att mina barn ska bli troende på grund av skolans kyrkobesök. MEN det räcker med att i princip alla barnaktiviteterna som finns för barn i byn arrangeras av Svenska Kyrkan och en hel bunt med frikyrkor.
Kan inte skolan få vara fri från religiösa inslag?
Många tänker att ”vad spelar det för roll, några gånger om året? Barnen bryr sig inte om det!”.
Det tror inte jag heller att de gör, men det är inte det som är min poäng. (eller också så är det det som ÄR min poäng, att INTE bry sig är det som är det farliga)
Vi bor i ett samhälle där väldigt mycket drivs av olika kyrkor, det är liksom en självklarhet. Till och med macken har kors på sina flaggor!
De som är uppväxta med det reflekterar inte.
De som är troende och aktivt religiösa är stolta över utbredningen.
Vi som inte har något till övers för kyrkan är de som är annorlunda och ska nog bara vara tysta för att ingen annan säger något.
Jag är inte bara ateist. Jag är starkt emot kyrkan och frikyrkor i synnerhet.
Jag har ändå aldrig ifrågasatt att mina barn vill delta i olika aktiviteter som kyrkan ordnar efter skoltid. Deras kompisar deltar och självklart ska mina barn få. Jag kan bara tycka att det är synd att det finns få alternativ.
MEN när det kommer till skolan, som är obligatorisk, då får jag obehagliga rysningar. Och att väldigt få ens reflekterar kanske är ett av de största problemen?
På något sätt kommer jag att ta upp det här med de ansvariga, jag har bara inte bestämt om jag ska göra det före, eller direkt efter skolavslutningen i år.
Hur ser skolavslutningarna ut för era barn?
Läs gärna mitt inlägg från förra året: ”Det gör inget för Jesus är redan död. Le för fan!”
