mumari

Det var så roligt i förmiddags.
Lokes bästis Svante ringde och ville prata med Loke. Ingen av de tre-och-ett-halvt-åringarna har direkt lärt sig att prata i telefon med finess ^^

*ring-riiing*
Jag: Ja det är Mumari.
Svante: Eeeey! Vantee! Lotee!!
Jag: Hej Svante! Vill du prata med Loke?
Svante: JaaA!
Loke: Heeeej!
Svante: *blablabla*
Loke: Vem äre?
Svante: *blablabla*
Loke: Jahaa! Mamma, det är Helge!!
Svante: *blablabla*
Loke: *lyssnar vad Svante säger* Mamma! Jag ska bo där! *glad*
Svante: *blablabla*
Loke: Ja, hejdårå!
*klick*

Jag frågar Loke om han vet vem Helge är? Loke säger glatt att inte vet men att han skulle bo där. Jag undrar om det möjligen inte var Svante som han pratade med?
Loke tittar bara dumt på mig.

Loke tror på absolut fullaste allvar att jag har en bebisapa i magen.
Han lyssnade bara med ett halvt öra när jag berättade för Ellen och Alfred att dom skulle få ett litet syskon, och drog sina slutsatser själv.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker förklara att det är en människobebis, Loke bara tittar skeptiskt på mig och skrattar -Näääheeej! ungefär som att jag driver med honom. -Det är en bebisapa!
Bergsäkert.
Han kan tänkas bli besviken i oktober.
Mina fina vänner på Twitter kom då med förslaget att vi ska köpa ett gosedjur till Loke, som han ska få i oktober. En bebisapa.
Jag har googlat.
Loke har massor av gosedjur, och en hel del apor…. men av de overkliga slaget. Inte helt naturtrogna.
Så jag tänkte mig att jag kanske kunde hitta en riktigt verklig bebisapa. Det hinner jag, jag har ju precis hur lång tid som helst på mig!’
Hittills har jag bara hittat svindyra apadockor från USA. Men ack så underbara. De väcker genast habegäret i mig.
Som en riktig bebisapa!
Här finns de söta aporna och bilderna är lånade därifrån ^^

Bloggar etiketter: apa, bebis, docka, köpa, lifelike, monkey, monkey-doll, plush, verklig

God morgon!

Det här har varit en morgon med full fart sen halv sex.
Loke är allt, Loke är överallt och man undrar vad han får allt ifrån!

Jag ska slänga i lite färg i håret, sen ska jag och Loke åka och leka en stund med Sandra och Svante :)

….rätt kassa kort från kompaktkameran…

Hemma igen.
Tänk att Loke skötte sig exemplariskt idag. Det var riktigt fridfullt att strosa i affärerna med honom. Vi tog en lätt lunch på Waynes Coffe och hade det bara mysigt :)

Jag köpte mig en stor mysig tröja. Och en mössa.
Eftersom jag alltid har en dålig hårdag och Mössa är mitt andra namn (och ibland även Mossig), så kände jag att den där mössan var tillverkad för att i synnerhet en Mu skulle köpa en sån.
En gång för ett tag sedan sa mannen så här till Loke:
-Du ska få en likadan jacka som pappa har… snart… så fort vi hittar en. (och då svor jag lite åt honom, vad säger du? Så diffusa löften kan du inte ge ett barn!)
Och nu hittade ju Loke en liknande, visserligen mycket snyggare än mannens, men Loke tyckte att den kunde funka ändå.
Och inte kunde jag vara elaka mamma som sa nej när mannen egentligen redan sagt ja?
Loke konstaterade när han satte på sig jackan att den var ”as cool” (ja, barnet särpratar).
Ingen aning om vad han har fått det uttrycket ifrån?

Kanske den häftigaste barnjackan i så små storlekar jag har sett!

Loke har inte bara sagt till mamma att pappa lovat honom en glass och sagt till pappa att mamma lovat honom en glass.

Loke har också valt kläder själv.

Don efter person tänkte han när han tog fram en för liten, mycket skrynklig skjorta med bondgårdar på.

.

.

.

.

.

.

.

.

Bloggar etiketter: barn, barnkanalen, barnprogram, bolibompa, dammsuga, dammsugare, tv

Jag och barnen har frukostfikat, Ellen har öppnat paket med tuffa kläder i :) Ett paket får hon spara till senare för mannen vill också vara med ^^
…nu ska jag ringa till skolan och bekänna oss insnöade ;)

När vi var in till stan var vi in en sväng på Granngården också.
Eftersom det är en butik som säljer tillbehör för djur och bönder och jägare, så verkar även djur få vistas där inne.
Inget konstigt med det tycker jag.
Men jag förutsätter att man endast tar med sig djur som är normalt funtade i huvudet.

Loke gick bredvid mig inne i butiken, längst ner i butiken står två tjejer med en råttliknande hund klädd i något mellanting av en väska och en klänning. HUnden har också koppel på sig.

Loke har väl aldrig sett något så märkligt som en hund i kläder, så han stirrade ogenerat på hunden när han gick förbi.
Plötsligt morrar och skäller den äckliga lilla hunden och gör ett utfall mot Loke med blottade tänder.
Jag skriker spontant NEJ! och Loke hoppar vettskrämd därifrån.
Hundens matte rycker tag i ett slags handtag på hundens väskaklänning och lyfter upp hunden som en jojjo på axeln.
-JÄVLA hund! utbrister jag chockad.
Hundens mattar går bort en bit.
Loke säger att det var en arg och dum hund, och jag håller med högt.

I efterhand ångrar jag att jag inte konfronterade hundens ägare direkt. OJ VAD JAG ÅNGRAR DET!
För jag var så arg så jag bara skakade.

Jag tycker inte automatiskt illa om alla småhundar. Men antagligen de flesta småhundar av typen ”Paris Hilton-hundar”. Och det är ju egentligen inte hundarnas fel. Det är ägarens fel.
För dessa bebissubstitut får inte lära sig att vara hundar. Får inte lära sig att agera som en hund ska göra och får inte lära sig rang och tillrättavisningar.
För det går mycket snabbare att bara lyfta upp den lilla råttan i famnen när den är olydig.
Och vad ger det för signaler till en hund som varit aggressiv? Som är förstärkning av hunden och dess dåliga beteende, och den känner sig ännu maffigare och större.

Men praktiskt…. det är det ju….

Jag undrar ja vad omgivningen hade sagt om en Rottweiler gjorde exakt samma sak som den där lilla skithunden?

{Bild}

*..så…: Har du en sån där minihund, men vet att du ändå behandlar den som en hund. Då behöver du ju int ta åt dig.

Bloggar etiketter: chihuahua, dvärghund, hund, hundkläder, hundväska, kläder, klänning, minihund, papillon, paris hilton, rottweiler, väska

Mina stora barn har kommit hem och o-ordningen som den ska vara är återställd. Skratt, bråk, lite slagsmål, lite skrik och en hel del tjat. Nu kan jag koppla av ;)
Ellen fick bland annat The Sims i födelsedagspresent, jag hade ingen aning om att det fanns till Playstation! Nu spelas det för fulla muggar :)

Vet ni om att man kan få abstinens efter photoshop?
Det är bergsäkert det, man kan det.
Och jag har haft det. Hujeda mig.
Att skriva ett blogginlägg har känts som ett nödvändigt ont när jag inte samtidigt kunnat redigera ett foto till eller göra en bildlayout.
Så, jag har försökt fixa det, hela morgonen, eller hela dagen tills nu ungefär. Till min nya minidator som endast har 10″ stor skärm.
Nu äntligen har jag fått in photoshop, visserligen en helt oaktuell version, men det gör inget.
Nu ska jag bara leta rätt på nya ps-penslar och fonter.

Annars så har jag äntligen fått sova i natt! Och Loke är på bättringsvägen. Skönt.
Och snart kommer Ellen och Alfred hem efter att ha firat Ellens födelsedag i förskott med ”papppadelen” av deras släkt.

Nu hoppas jag bara att saker och ting fortsätter åt rätt håll och att förkylningen som smyger sig på mig inte anfaller fullt ut!

Blogglusten is back ^^

Hemma igen. Dödstrött.
x antal timmar i ett väntrum på barnakuten är ingen hit. Faktiskt.
För efter ett långt samtal med sjukvårdsrådgivningen om först Ellens prickar, som förmodligen berodde påp att hon varit förkyld och var ofarliga, och därefter prat om Lokes andning, att han konstant andas tungt och rådet var så klart att åka in igen.

Loke var precis hur duktig som helst, trots att han var livrädd för doktorn. Han drog snällt upp tröjan när doktorn skulle lyssna med stetoskop, och ni som känner Loke vet att bara det är en bragd!
Diagnosen blev åter igen krupp/tveksam astma och det bestämdes att Loke skulle inhalera. Och det fick han göra fyra gångar.
Jag kommer ihåg när Alfred var liten och fick inhalera adrenalin, det var en hemsk brottningsmatch…
Så tro att jag blev förvånad närLoke självmant tog ”starwarsmasken” och höll den över mun och näsa och andades!

Det blev ju en hel del väntan mellan inhaleringarna av ventolin och adrenalinet, så då roade vi oss med en knölig spegel, jag och Loke:

Loke skrattade så han nästan kiknade när vi speglade oss, och jag lovade mig själv att inte äta för mycket semlor i framtiden ;)

Eftersom Loke blev bättre efter att han fick inhalera så fick vi åka hem.
Jag tog sjuktaxi med Loke in till sjukhuset och jag trodde i min enfald att vi skulle kunna åka sjuktaxi hem, speciellt som taxichauffören sa att det bara var att be en sjuksköterska att ringa och beställa en…
När det var dags för hemgång gick jag till receptionen och frågade om vi kunde få hjälp med det.
-Vad ska ni få åka taxi för?? Ni får väl åka buss!
-Ja… eh… jag trodde… dom sa att…
-Går det inga bussar hem till dig eller?
-Jo… eller nästan, inte alltid… vi bor långt från stan…
-Ja, men dåså, nån går det väl alltid som ni kan ta!
-Jaha… så jag ska gå till andra sidan stan, i snöregn som vräker ner, till stationen, hoppas på att det går en buss hem inom en ganska snar framtid, hoppas på att den går hela vägen hem och annars gå en mil från samhället eller sitta ut i ett par timmar och vänta på en buss?? Men ett barn som har varit här på grund av förkylning och andningssvårigheter?
-Doktorn har väl skrivit ut er? Eller hur? Då är det väl ingen fara? Det är just för att det finns såna som utnyttjar systemet som vi har dom här reglerna!

Jag är jävligt överkänslig idag, det erkänner jag, och jag erkänner att stadsbussar inte fanns i min värld just då, för jag har nog aldrig åkt stadsbuss.
Det slutade med att tönt-Mumari började storgrina och gick därifrån.

Tack vara svärmor så löste det sig ändå tillslut.

Nu är vi hemma, jag, Loke och mannen. Mina stora barn är hos sin faster och ska sova där i natt. Här i Mumaribo blir det nattis tidigt för jag känner verkligen att jag inte har alla hästar i kanoten idag…

God morgon.

Jag har en dator. Jag är nedgraderad. Från apple till pc. Det kan bli bra ändå men det är mycket att fixa, till exempel photoshop.

Glädjen över att ha en fungerande dator igen förtas lite av all omständigheter runt omkring.
Ännu en ganska sömnlösnatt med Loke, han andas illa på nätterna än. Han fick bricanyl blandat i morgonvällingen när vi gick upp och nu låter han ganska okej igen.
Vad tyder det på?
Jag har också en dotter, som igårkväll började få röda prickar som inte kliade.
Idag har hela barnet prickar, över precis hela kroppen och dom kliar. Vad är det frågan om?
Vad gör jag?
Med Ellens godkännande lägger jag ut de här bilderna, så här ser hon ut över hela kroppen! Någon som har någon idé om vad det kan vara?

Jag känner för att ställa mig och dunka huvudet i väggen… eller nåt.
Och upplägget för inlägget ser antagligen bedrövligt ut, det stämmer inte med windows för mig, jag har inte vant mig vid datorn och jag har satt ihop bilderna som är fotade med mobilen i Picasa.
Jag måste få in photoshop!!

Får jag gråta en skvätt?

Bloggar etiketter: astma, bricanyl, falsk krupp, krupp, nässelutslag, prickar, utslag

Vad Mumaribobarnen roar sig med en hemmadag som denna…..:
Någon slags parkettpicnic…

När jag var liten hade ordet ”parkett” en mycket speciell klang…
PARKETT…. det var nog lite lyxigt tror jag…

Minuten efter kom Ellen och Alfred på att dom skulle gå ut, och det pruttonhundronde vrldskriget i Mumari bröt ut. Den här gången för att jag förbjöd febrig och rosslig Loke att gå ut.

Och Loke ställde ett ultimatum:
-Då jag vill ringa pappa!
Och jag gick med på det, bara ungen blev lugn….
-Pappa…. Lote leschen *snyftar*. På mamma *gråter*. Mamma dum mot mig *illbölar*.
Ja, och sen fortsatte ju världskriget i alla fall.

Nu sover Loke och Ellen och Alfred kom in och lånade kameran för att knäppa kort på en snögris dom gjort ute. Det är liksom tösnö! Precis hur äckligt som helst!
I övrigt är jag datadeppig med bloggtorka som följd. Att blogga från den här datorn som rasar för femtioelfte gången vilken sekund som helst är som att göra potatismos på Euroshoppers potatismospulver.
-Hate it.

När livet är på topp liksom…

Jag har ringt runt till olika ställen som kan tänkas laga en macbook och bara fått dyra eller omöjliga besked, men att jag alltid kan lämna in den för säkerhets skull och få den äran att betala en slant även om det inte går att laga.
Tur att jag har i stort sett alla foton på den externa hårddisken!

Men Loke är det också illa.
På dan idag har han varit hyperaktiv, jag har haft fullt sjå med att  hålla honom lugn eftersom han väser så tungt när han andas, både utåt och inåt.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen för att höra om krupp skulle vara så, så konstant liksom, fast han inte hostar så mycker.
Och sjukvårdskärringen hörde Loke skratta i bakgrunden och sa att hon hörde ju minsann själv att det inte var nå fel på pojken. Och får inte jag honom att ta mollepect och behålla det utan att kräkas, ja då har ju jag gjort mitt val liksom, då väljer ju jag att låta Loke var dålig.

Och jag, kanske på grund av bristen på sömn de två senaste nätterna, fick ett utbrott och blev tvärarg på sjuktanten och skällde ut henne och slängde på luren. Så arg så jag började grina var jag.
Och sen fortsatte karusellen att få tag i en vettig människa att prata med och efter mycket om och men fick jag tag i avdelningen där vi var inlagda i förrgår.
Inte så mycket klokare bestämde vi oss för att avvakta….

Nu på kvällen har Loke feber, som grädde på moset, och är kokhet och grinar för allt. Får inte i honom mollepect, får inte ta tempen annat än under armen, får inte göra honom upprörd för då slår det direkt på andningen.

Jag tycker att mycket känns jobbigt nu. Faktiskt.

Ett litet jävla plus-i-kanten till min gamla Amilo-laptop, den håller sig igång, otroligt, även om den låter som en mobed och garanterat har feber den med.

Tjo!

Mumari i andra andningen.
Sova? Vaddå?
Vid lunch åkte jag och hämtade Ellen och Alfred hos deras kusiner. Det var ju tur att dom skulle sova där natten till idag, eftersom Loke ändå tänkte att vi skulle spendera natten på sjukhuset.
Vi blev kvar där ett tag, hos Sandra, en kvart eller två timmar eller tre, jag har inte så så bra tidsuppfattning idag känner jag. Men jag tänkte att mannen som kört hela natten skulle få sova i lugn och ro hemma.
Men så ringer han rätt var det är:

Mannen: Hallåå… *ynkligt*
Jag: Hallå?
Mannen: Hallå-hallå-hallå…
Jag: Vad fasen håller du på med? Gå lägg dig!
Mannen: Hallå…. jag håller…. på… å testar…. hallå…
Jag: Sluta ring! Sov istället!! Passa på nu när inte vi är hemma!
Mannen: Öh…. är inte du nere i soffan…?
Jag: *suck* gå och lägg dig, du ringer i sömnen!

Jo för han höll på att testa ett par radiolurar som man kan koppla in telefon till, tydligen i sömnen, för han har inget minne av det.

Ja, och sen passade jag på att smita iväg och snabbhandla medan ungarna var kvar hos Sandra, köttfärssås med spagetti, enkelt och bra, men tydligen hade jag glömt att köpa ketchup och min make är visst som en barnunge och kan inte äta köttfärssås då, så när jag kom hem var det bara att vända och åka tillbaka till affären. *Felix eller Heinz – Felix eller Heinz… det är noga det där, vad är det han vill ha…. chansar på Felix… FEL! Men han får fan äta och se glad ut nu!*

På Loke märks inga symptom från natten, och jag hoppas verkligen att vi får sova i natt!
Nu ska jag laga mat.

Jag skrev ju igår att Loke plötsligt lät hes och rosslig efter att han somnat på soffan på kvällen…

En timme senare vaknade han och hade jättesvårt att andas. Krupp i alla riktningar, det lät både när han andades inåt som falsk krupp brukar göra, och när han andades utåt.
Det här var nog det värsta anfallet han nånsin har haft. I panik fick jag i honom Bricanyl och Mollepect.
Jag ska säga er att det är nästan omöjligt att få i ungen medicin, och är man själv med honom så är det ännu värre.

Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som kopplade mig vidare till öron-näsa-hals och dom ville att vi skulle komma in på en gång eftersom de lät som både astma och krupp.
Jag beställde sjuktaxi som kom efter tio minuter och sen åkte vi i flera år till Uppsala och jag övervägde att ringa en ambulans och be den möta oss. Så orolig var jag för min skrutt.

Väl framme konstaterades falsk krupp och eventuell astma, vi fick bli kvar över natten för observation.
Vet ni om att det är praktiskt omöjligt att sova i en sjukhussäng med uppfälld huvudända tillsammans med en treåring?
Det går inte och min nacke är nu en gamnacke.

Vi blev utskrivna igen vid morgon ronden, inte så mycket klokare men Loke är bättre i andningen i alla fall.
Det konstiga är att Loke inte har ett endaste annat förkylningstecken förutom att han låter illa i halsen.

Mannen kom upp till oss på sjukhuset på morgonen efter att ha kört snö hela natten, så vi åkte tillsammans hem.

Bästa överraskningen hemma var att det endast var 12 grader inomhus. Lovely ♥
Jag ska fråga Loke om han kan tänka sig att sova middag en skvätt och så ska jag fråga hundarna om dom kan tänka sig att lägga in ved då och då i spisen, så att en trött Mu kan få nån timmes sömn.
Antagligen in my dreams.

Bloggar etiketter: adrenalin, astma, barn, bricanyl, falsk krupp, inhalera, krupp, mollepect, symbicort

På två röda somnade mitt kvällssällskap bredvid mig i soffan. Och som att trycka på en knapp så blev han förkyld. Blixtsnabbt.
Han hostar och rosslar hest och låter som Darth Vader…

Veden är slut inne och jag är för lat/mörkrädd för att gå ut och hämta. Jag tänder lite fler ljus och boar in mig i en filt i soffan jag med. Och mackor ska jag äta. Jag ska okynnesäta massor av mackor.
För i Mumaribo får man det.

Det är liksom ingen hejd på snöandet!?
SMHI varnade för att gå ut idag. Lustig varning, okej att man kanske inte ska ge sig ut på vägarna i onödan, men att bara gå ut? Utanför dörren? Vad skulle kunna hända? Att man blir översnöad?

Vi trotsade varningar och gick först ut för att fodra djuren (fy satan, det blåste isbjörnar i luften!), och efter det lämnade vi Ellen hos en kompis och for sedan vidare till Sala.
Jag handlade lite kläder till barnen och två skjortor till mig själv, såna där lite slappa skjortor, en Mumari tycks ha ätit helt åt skogen för mycket semlor och känner sig som en flodhäst i balettkjol.

När handlingen var avklarad åkte vi hemåt för att hämta upp Alfred hos Sandra där han har sovit i natt, och vi passade på att tigga till oss en kopp kaffe också :)
Loke blev som vanligt glad över att få leka lite med sin bästaste vän Svante ^^.
Sist hämtade vi upp Ellen igen och nu har Taxi Mumari stängt för dagen. Nu ska Taxi Mumari ägna sig åt att elda, det är 16 grader inne i Mumariboet.