Bebisapan vecka 27
God morgon och god eftermiddag!
Idag har vi varit på marknad nere i Funäsdalen. Det är marknad där varje onsdag.
En mycket större marknad än vad vi hade föreställt oss och precis hur mycket folk som helst! Mycket hantverk och ostar och korvar från lokala producenter! Jättemysigt!
Nu köpte vi just inget speciellt, det är typiskt mig, jag blir mest förvirrad av allt folk!
Det har varit otroligt varmt idag också, en riktig sommardag!
Från det ena till det andra så går jag in i vecka 27 idag. Det betyder att det bara är ungefär fyrtioelva år kvar tills bebisapan kommer, till skillnad mot pruttonhundra år som det var för ett tag sedan.
Vikten ska vi inte tala om och de tjocka vaderna som inte ens får plats i ett par mammajeans skyller vi på vatten i kroppen.
Kan någon hjälpa mig på med skorna?
Perfekt för gravidmagen
Jo men just ja!
En kofta köpte jag idag också! Inte för att man behöver använda kofta nu, mer för att den såg ut att vara perfekt när man har formen av en medicinboll på kroppen.
Så rätt jag hade!
I den här koftan kan magen få vara precis som den vill och den var så skön att jag riktigt längtar tills det blir svalare så jag kan använda den!
159 kr på Vero Moda.
Jag ska nog skaffa en till i en annan färg också!
BebisApan vecka 26
JO, om jag förstår rätt så går jag in i vecka 26 idag, eller i morgon.
Och magen den växer. Enligt kläderna i alla fall.
Och vågen…
Jisses jag kommer inte i något längre!
Om jag vill känna mig lite mer påklädd än mjukisklädd lånar jag mannens jeans. Men dom börjar bli trånga…
Det ska inte vara så.
Mannen är stor och jag är liten. Så har det alltid varit.
BebisApan sparkar och lever rövare som aldrig förr också. Är redan och petar under revbenen
Och krämpor… det finns det gott om.
Benen och fötterna svullnar, ryggen smärtar av en trötthet som inte går att vila bort hur jag än försöker och hela bäckenbenet och svanskotan värker.
Jag kan verkligen inte minnas att det har varit så här illa när jag väntat de andra barnen!
Om rumpmärken på fönsterrutan
I Mumaris nötskal kan man säga.
Jag har sett till att få de närmaste barnmorskebesöken inbokade klockan 8 på mornarna. Bara för att jag är så jäkla morgonhurtig och så där.
Och jag kom upp i morse. I tid. Och drack kaffe alldeles för länge tills jag kom på att jag skulle ha åkt för fem minuter sedan.
Så jag klädde snabbt ut mig till människa och sprang ut till bilen. JUST JÄVLAR! Det var ju inge luft i bakhjulet! Det som jag skulle ha fixat igår kväll innan jag gick och lade mig.
Snabbt fyllde jag luft och stressade i väg i morgonsolen.
Efter första backkrönet får jag solen rakt i framrutan på bilen och då uppenbaras tusentals kattfötter, barnfötter och rumpmärken. Jag ser bara ett litet skvatt.
Och tur är väl det för från en avtagsväg kommer en traktor med skopa upp på vägen och liksom bara struntar i att han har väjningsplikt.
Jag kikar mellan alla fotspår och rumpmärken och bromsar för traktorn.
När jag stöter på en traktor på landsvägen blir jag automatiskt arg och väser ”Bondjävel” för mig själv ”va fan ska dessa förbannade bönder ut på vägarna att göra??!!”.
Rump-och-fotmärkena på bilen kommmer sig visst av att ett litet barns pappa visst tyckte att det var hemskt smidigt att ställa sitt nakna barn på min bil medan pappan själv pratade i telefon igår.
Och var är spolarvätskan när man behöver känna den där spritlukten?
Slut så klart.
Jag kom i tid till barnmorskan i alle fall. 4 kg + på en månad, bra jobbat. Magmåttet ligger i överkant på kurvan, hjärtljud på 140 slag i minuten hos Bebisapan och allt såg bra ut och tog ungefär 5 minuter.
Det går så fort när man är gravid och rutinerad.
Nu ska vi ägna oss åt att dricka kaffe och klaga på värmen.
Vecka 25
God morgon.
Det där utlovade regnet och åskan såg vi minsann inte röken av i natt. Jag som hoppades.
Det är lite svalare nu på morgonen i alla fall och jag hoppas på en svalare dag utan storm.
Jag och Bebisapan går in i vecka 25 idag. Tjo vad långsamt det går framåt, snart är det bara några ljusår kvar tills vintern kan börja och Bebisapan kan komma.
Middagstips för Gravidos
Det har varit sån där tryckande hetta idag. Det rör till saker och ting. För mig. Framåt kvällningen åkte jag och handlade, och liksom kastade mig in som en svettig valross i vår underbart svala affären.
Barnen skulle få färdig köttfärssås med spaghettie. I Mumaribo får man vara så lat på sommaren när man är mamma.
Själv kände jag att jag inte skulle kunna äta det. Jag kunde definitivt bara äta en mycket frisk och fräsch middag.
Mest av allt var jag törstig.
SÅ.
Det här handlade jag till min middag:
Pannacotta: Hur jag fick med det till min middag kan jag inte riktigt förklara, mer än att det bjöds på det på släktkalaset i lördags. Och det var hemskt gott.
Ananas/apelsinjuice: Friskt. Fräscht. Släcker törsten. Extrapris.
Turkisk yoghurt: Här minns jag inte längre alls hur jag tänkte. Att äta med sked?
Krossad ananas: Obligatorisk. En om dan, gör Mumari glad.
Gurka: Vatten. VATTEN! Källan till allt liv liksom! Att äta som ett äpple ungefär.
Nu när jag är hemma igen och har ätit upp halva gurkan ser jag inte riktigt sammanhanget i mina ingredienser längre. Jag känner att det omöjligt kan mätta en valross.
Jag måste skärpa mig.
Det händer allt för ofta att jag mathandlar så här maniskt och okontrollerat.
…oj. Nu visade det sig att mannen eventuellt kommer hem till middagen också. Hur ska jag förklara det här? Ska jag bara paxa ananasen?
Om Bebisapan och Grädde
God morgon!
Det blev en ny bloggdesign igår, som ni ser. Jag ville ha en som var ”clean”. Vad tycks?
Menyn med kategorier och sådant ligger längst ner i footern och för att se alla foton och hela texten till ett inlägg får ni klicka på ”läs mer”.
Lilla Grädde äter äntligen som hon ska, mannen ruskar på huvudet åt mig…: -Har du köpt KATTMJÖLK?? Och Sheba??
Jajemen serru ;)
Efter alla år som hundarna jagat min gammelkatta Signe så känns det ytterst märkligt att ha en kattungen inte större än en råtta ligga och sova på vardagsrumsmattan helt obekymrat!
Jag ska göra allt jag kan för att jakten aldrig ska börja.
BebisApan och jag går in i vecka 24 nu, själv tycker jag att min mage är på pricken lika stor som den var förra veckan, därför blir jag lätt irriterad på att tvättmaskinen krymper mina kläder hela tiden.
Idag verkar det bli en varm sommardag, lika bäst att få i sig frukost och gå ut och göra rent poolen!
Om idag
Jag har hållt på och kattmammat mig idag. Grädde är yngre än vad hon förväntas vara kan man säga och vill heller inte riktigt äta. Grädde får därför kattmjölk. Jag trodde väl aldrig att jag skulle köpa kattmjölk. Jag trodde väl aldrig att jag skulle dalta så mycket med en kattunge. Jag börjar se en själsfrände i Katt-Kerstin som ingen säkert minns.
Annars har Ellen haft kompis här och Alfred har varit borta och lekt.
När jag handlade-hämtade-skjutsade-lämnade mot kvällningen somnade så klart Loke liten i bilen. Det är inte bra, inte alls. För han sover än och är stört komplett omöjlig att väcka.
Annars nummer två: FY VAD JAG ÄR TRÖTT PÅ ATT VARA KRONISKT HUNGRIG.
Jag äter stora lass till lunch och middag. Tills magen blir full och svämmar över om jag skull böja mig ner. Och ändå är jag aldrig mätt. ALDRIG. ALLTID hungrig och inte så lite hungrig heller utan JÄTTEHUNGRIG.
Vad ska jag göra åt det? Att ta macka eller youghurt som mellanmål är bara som en fis i rymden, om ens det.
Jag går och lägger mig hungrig, jag somnar hungrig, jag vaknar dödshungrig och jag är hungrig resten av dagen. Det KAN inte vara normalt?
Jag fick hem mammakläder idag som jag köpt second hand. Två par shorts och ett par caprijeans. Ha, som om jag inte hade för fet röv för dom liksom?
Deprimerande
Lätt deprimerad på grund av tjockma. Det är jag.
Var ska detta sluta?
Man ska ju inte prat högt om kärringar och vikt, men jag gör det i alle fall.
Innan den dära bebisapan flyttade in i min mage vägde jag ungefär 47 kilo till mina 156 centimeter. Man kan säga att jag var liten och smidig.
Nu vibrerar ytan i varenda vattenglas och till och med i Dalälven när jag går framåt med tunga steg.
62,5 kilo väger jag. SEXTIOTVÅ kilogram!
Räkna på fingrarna och tänk att jag antingen har en stor Kingkong i magen eller en röv som kan ge skugga över hela Mumaribo.
När jag fick ett behov av mammakläder, i vecka 9 ungefär, provade jag mammajeansen som jag hade hela graviditeten med Loke. Jag lade undan dem igen för att de var för stora. I låren. För att jag skulle ha dem mot slutet av Bebisapans tid i magen.
I går kväll skulle jag klä mig anständigt i jeans, för vi skulle ta med Loke på något slags traktorrace. Då kan man inte hålla på och åka i linne och bara mannens boxerkallingar.
Var stannade jeansen?
Strax ovanför knäna.
Som tur var fick jag ett par mammajeans av Sandra som är ungefär hundra meter längre än mig för ett tag sedan.
Jag fick på mig dem med våld. MED VÅLD.
Jag har ståplats i de där jeansen. Sitta normalt blev liksom en omöjlighet.
Med Alfred gick jag upp 28 kilo och släktingar kände inte igen mig. Med Loke gick jag bara upp 25 kilo. Jag hade tänkt mig att hålla mig under 20-kilosgränsen denna gång. KOMMER DET ATT GÅ?
Det här är läskigt och jag liksom kräks lite grand varje gång jag böjer mig ner.
Ska man inte känna sig så där naturligt vacker när man är gravid?
Va-va-va?
Håhå jaja
…den dära Bebisapan i magen, håhå jaja.
Är det inte Rullo den är sugen på så är det melon. Å är det inte melon så är det en burk ananas,
Jag säger då det.
-Vad blir det för middag?
Om hundra år
Det är gråmulet idag, och det känns faktiskt skönt.
Mannen åkte hemifrån klockan fyra i morse, och är nu på väg till Skåne, för att titta på någon slags utställning/mässa med traktorer och hej och hå.
Varför åka så långt?
När man bara kan titta ut genom fönstret?
Han ser inte skogen för alla träd kan man säga =D
Jag och barnen ska åka över till Sandra idag och gratta hennes äldsta pojke som fyllde år i veckan.
Det blir skönt med lite lek för barnen, och under tiden kan jag och Sandra sitta och älta och gnälla om våra gravidkrämpor och jag kommer känna mig sååå avundsjuk på att Sandra inte alls har långt kvar tills hon får sin bebisflicka.
Jag får vänta i hundra år till innan min Bebisapa kommer. Jag har nog aldrig längtat så mycket, önskat att tiden ska gå så fort. 2 november enligt ul. I VINTER. Det låter det.
Om hundra år kommer jag att köpa mina sista mammakläder någonsin med hjälp av en försäljare från tältavdelningen i en friluftsbutik och hårbeväxta ställen under magen kommer ha fallit helt ur kontroll och trassla in sig i hjulen på den skottkärra som mannen kommer att få frakta mig i den sista tiden.
Men det är då det. Om hundra år. Jag kanske ska passa på att njuta nu då.
Vecka 23
Valrossen entrar vecka 23 idag, eller möjligen igår. Jag tror vi kör en repris på en pigg liten bit som maler i mitt huvud så fort jag ser mig i spegeln.
Full fart på Bebisapan som Loke tycker ska heta Doktor Mester är det där inne också!
Men det är klart att det känns när en Bebisapa på cirka 10 kilo rör sig, fattas bara annat!
Namnfunderingar
…och en mage full av bristningar. Som smockresår liksom, en storlek som passar alla.
Två av namnen är för vanliga. Vi funderar oss gråhåriga.
Nätfynd
Jo jag har fått hem lite nätfynd idag också :o)
Ett linne från Meandi till mig *älska retromoln*, och en filt till Bebisapans vagn! Kunde jag ha hittat en mer passande filt?
-Va-va-VA?
Magen v 21+0
Tänk, jag tycker liksom att magen har stått still i flera veckor. Därför är det jättekonstigt att till och med mammajeansen är för trånga.
INGET sitter bekvämt.
Och Bebisapan väger visst 425 gram, jag som trodde bergis att den vägde 10 kilo!
Smygshoppat till BebisApan
Jag har inte bara fått arvekläder till BebisApan idag.
Jag har också så där smyghandlat lite ^^
Kanske i tidigaste laget men jag kunde inte låta bli.
På tradera hittade jag en liten klänning som liksom är gräsligt cool kan man säga, fulsnygg med traktorer!
Sen tipsade fina Renathe mig om Lollopards kläder som ni hittar här!
Ujujuj så läckra kläder!
Den lilla rosamönstrade bodysuiten kunde jag inte motstå!
Dom har massor av fler kläder med coola mönster, både till vuxen och barn, kolla det här linnet med tunnelbanemönster på!
Jag ångrar nästan att jag inte beställde det med!
När man har haft två pojkar på raken så ska jag ärligen erkänna att det är galet roligt med små tjejkläder ^^
Retro till BebisApan
När man bara slösurfar runt hittar man en massa saker som man vill ha! Eller som BebisApan kan tänkas vilja ha ^^
Jag älskar 70-talsretro prylar. Titta bara på den här underbara ugglan som finns hos favoritsaker!
Liten t-shirt med Elmo, senapsgul body från Polarn & Pyret och klänning med grävmaskiner.
Jag hör nog inte till den gruppen som tycker om de klassiska tjejkläderna allt för mycket. Kalasklänningar och ryschpyschigt går oftast bort helt.
Rosa är fint, men det finns rosa, och så finns det rosa, och skillnaderna är hårfina ;)
Idag då?
Idag då?
Ett barnmorskebesök på förmiddagen, Loke följde med. Bebisapans hjärtljud hördes perfekt, 148 slag i minuten, är det tjejslag?
Ett nytt urinprov ska skickas på analys för att se igen om jag har urinvägsinfektion och tyder det på det ska jag få penicillin.
Penicillin är ju kanoners. Jag får alltid svampinfektion av det, som om jag inte redan har det liksom. Så kan man ju skapa en oändlig rundgång av hela skiten och gå runt som en babianröv tills Bebisapan är färdig. Lovely.
Sen var det den där sprutan med blodförtunnande. Och jodå, det skulle gå hemskt bra att få den nere på vår vårdcentral. Bara jag hämtade ut medlet på apoteket först.
Och på apoteket sa dom att det var beställningsvara och skulle komma typ måndag. Och det ingick inte i högkostnadsskyddet och kostade femhundra kronor.
Och jag liksom bara suckade uppgivet, sa att det vette sjutton om det ens var värt det, att jag skulle ta reda på om det var världsaviktigt att jag tog dom där sprutorna och återkomma i så fall.
Men med det systemet som sjukvården har kan det vara ungefär lika svårt och jobbigt som att virka en mormorsfilt, som att få fram den informationen man behöver, så jag vet fortfarande inte hur världsaviktiga sprutorna är och har kanske gett upp nu.
Sen var det hunden också. Dumper och hans borrelia som han äter penicillin mot. Jag skulle se någon effekt av medicineringen efter helgen sa veterinären.
Det har varit svårt att avgöra eftersom hans besvär hela tiden har kommit och gått. Men idag, idag har det åter igen varit riktigt illa. Han kan knappt resa sig och gläfser till av smärta ibland. Där i mellan är han ändå Dumper som är en glad och lekfull vovve.
Jag har ringt på veterinärens telefon massor av gånger, men veterinären meddelar bara på en telefonsvarare att dom inte tar emot den här veckan och att telefonsvararen endast lyssnas av nästa vecka.
Jag har talat in meddelande lite sådär desperat ändå. Jag vill veta om det är ok att ge Dumper av hans värktabletter igen. Jag lider med min vovve.
Mellan dagens elände har jag hunnit köra motorstopp pruttonhundra gånger med bilen eftersom jag får i fel växel när jag har den där skenan på armen, jag har hälsat på Herr och Fru Antik och jag har smygätit en hel chokladkaka själv.
Nu är det kväll. Alfred ska sova hos sin kusin, ett annat barn är svartsjukt och mycket ilsket över det, ett tredje barn sitter naket i soffan och tjatar om kakor och mannen är ute och typ slår, hackar ensilage eller nåt.
Tyst på mig
God morgon. HA! Vilken jävla klyscha. *muttrar-GOD-morgon*
Jag har knappt sovit en blund i natt för jag har inte vetat hur jag ska ligga. AJ FOGLOSSNING.
Det är då man blir så positivt överraskad när man går upp på morgonen och möts av en sprängande huvudvärk. Också.
Hur många knop blir gjorda här idag då?
I have no idea.
Men det är ett jävla gnäll i alla fall. Galet tråkigt. Tyst på mig.
Men barnen är glada i alla fall. Tills jag går upp och talar om för dom att det minsann ska fortsätta rensas idag.
Vecka 20 idag
Vecka 20 går jag in i idag.
Mannens mjukisbyxor i storlek large är det enda som sitter bekvämt.
Osmickrande.
Jag är totalt överkänslig för tryck på buken.
10 kg + ungefär än så länge, skrämmande.
Bebisapan sparkar och lever rövare i magen och jag har en hel del kraftiga sammandragningar.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
