Jag TÄNKER faktiskt.
Sep 27, 2010 Allmänt, Barnen, Bebisapan
En hel bunt med papper i mappar har barnen fått med sig hem från skolan.
Tänk på att jag lider av en relativt stor graviditetsfördumning, gärna ett papper/dag och en instruktion/papper, tack.
Jag har förstått att jag ska baka bröd som jag ska stå och sälja på torget på lördag. Jag är ingen bullmamma, det kan inträffa bullmammiga saker max vart annat år i Mumaribo.
Jag vette sjutton heller hur jag rent fysiskt ska orka med att stå på torget och kränga limpor, jag som knappt kan sitta längre stunder.
Kan man säga att man helt enkelt är för tjock för att stå där? Kan man försöka köpa sig ur situationen?
Sen var det det där med innegympa också. Det är nu den börjar, säkert i vilken skola som helst går man från utegympa till innegympa.
Jag visste det. Jag hade planerat för det. För dottern skulle få mina typ splitt nya adidasspringskor som jag kan ha köpt när jag plötsligt fick för mig att jag skulle börja jogga men aldrig gjorde det.
Jag var fan BERGIS på att det var ljus sula på dom.
Idag såg vi att det inte var det. Innegympan börjar i morgon. TJO!
Sen var det det där med barn som nästan tror att dom är tonåringar också. Barn som jag lämnar på fritidsgården för att dom just precis ska vara på fritidsgården för att dom på pricken har kommit upp i rätta åldern.
Och sen åker jag vidare och går in och handlar i byns affär.
Och blir skitförvånad när jag blir omsprungen av min egen dotter med klirrande slantar i högsta hugg. INNE PÅ KONSUM.
Ja, att ta tag i det och liksom ba’ -Hallå!! Pinsamma morsa!!
Jahopp, nähe, det kan säkert se ut som om jag bara laaaatar mig när jag ligger på soffan nu. Men så är det inte.
JAG TÄNKER FAKTISKT.
På brödlösningar och nödlösningar och på den här jäv-la stenåldersmentaliteten som råder på internet, att man inte bara kan klicka på ”print” när man köper gymnastikskor på nätet *himlar med ögonen*.
Och BebisApan får inte ens plats längre, inte alls, hur mycket jag än sträcker på mig. KAN en bebis röra på sig FÖR mycket i magen?
JA. Det kan den.
Jag trodde jag visste vad det innebar att vara gravid nu när jag väntar mitt fyrtioelfte barn.
Om babianarslen och saker som förgyller
Sep 23, 2010 Bebisapan, Kläder och shopping
Jag har legat på soffan så mycket att jag skäms idag. Och slumrat till lite då och då. Ända till efter lunch.
Och det känns lite bättre nu,, det gör det faktiskt.
Jag hade faktiskt inte tänkt att nämna den där hemska graviditetsåkomman jag har drabbats av, för haaallå? Hur intim kan man vara i en blogg liksom?
Men skitsamma, kanske det kan rädda någon annan stackars gravid flodhäst från att bli lika chock-upprörd som jag blev.
Jag har fått åderbråck. I underlivet.
Om ni ändå inte förstår så kan jag förklara på ett bättre sätt:
Jag har fått helvetet. Mellan benen. HEL-VET-ET.
Sådan åderbråck stavas S.M.Ä.R.T.A.
Så.
Nu vet ni det också. Så kan det gå när man skojar om Babianarslen.
Det finns visst ingen bot förutom att få ut den där BebisApan från magen. Det enda som lindrar lite är att ligga ner. Jättelänge.
Något som jag bara har tid med dagar som denna då Loke-Bus inte är hemma.
Men det fanns ljusglimtar idag också. Som lägger sig lite som bomull runt allt det onda.
Jag har fått en Goodiebag för att jag registrerade mig på Goodiebag.nu. Gör det du också! Då får man hem provprodukter som man enkelt kan recensera!
En hel hög med paketerade tradera-fynd till BebisApan fick jag också hem idag. Bland annat body, långärmad och kortärmad bodysuit från IdaT och byxor från Name It.
Och nu kommer det bästa av allt.
Therese från The Buppa Brand läser visst om livet i Mumaribo och vill muntra upp mig och BebisApan med en Buppa-åkpåse!
Jag har minsann sneglat både en och pruttonhundra gånger på deras snygga åkpåsar men aldrig kommit till skott att beställa.
Tänk vad en sådan kommer att klä en BebisApas vagn ^^
Kolla in här så snygga dom är!
Annars är jag tjockare än en valross den här veckan, 35… eller 36… beroende på vem som räknar. Om jag säger att jag har ätit upp skolbarnens fotboll så tror dom liksom på mig.
På eftermiddagen har jag bara haft Alfred hemma, så han fick lov att vara gentleman och hjälpa sin tjocka mamma under handlingen på affären och därefter besökte vi Sandra och hennes familj en stund.
Det är plågsamt, när jag ser deras lilla Mimmi så längtar jag så efter BebisApan. Det är också lite läskigt, jag ser att Mimmi är så liten så det skulle få plats tre Mimmisar i min mage.
Av det drar jag slutsatsen att BebisApan redan väger 7,3 kilo minst.
I kväll ska jag hämta Ellen + kompisar från fritidsgården, handla alla fyrtioelva saker jag glömde på affären och eventuellt åka och hämta Loke hos farmor och farfar.
.
.
.
.
Kastar in handduken
Sep 23, 2010 Allmänt, Bebisapan
Jag tyckte att det räckte med allt som är. På riktigt.
Jag har knappt sovit en blund i natt på grund av smärtan. Nu kan jag pricka av en intim graviditetskrämpa som liksom bara andra drabbas av. Inte jag.
Tjohej du.
Om jag på något vis gnällde när jag väntade Loke eller de andra barnen så tar jag tillbaka det nu. Då mådde jag prima, jag visste bara inte HUR man KUNDE må.
Jag hatar det här. Jag kastar in handduken nu.
Hey! Ser fram emot att kånka på jättetung mage utan att ens kunna sitta.
Nu ska jag gråta en skvätt. Jag vet fan inte hur jag ska klara de här sista veckorna.
Skitdag
Sep 21, 2010 Bebisapan
God morgon gråa trista skitdag.
Det är den 21 september idag. Samma datum, fast i oktober, kan jag ligga på operationsbordet och BebisApan är på väg att plockas ut.
Känns i alle fall som hundra år.
I natt vaknade jag med såna sammandragningar att jag var nära att väcka mannen och säga att vi skulle åka in. Tack och lov försvann dom.
På morgonen har det varit mer sammandragningar igen så jag tog en lång dusch tills varmvattnet tog slut för att få magen att lugna ner sig.
Inte hjälpte det nåt.
Jag är så trött på de här kraftiga sammandragningarn nu, kan det inte bara vara lugnt de sista fyra veckorna? I helgen har det ju varit tvärlungt, så skönt att få slippa sammandragningarna som känns som om jag hade en boaorm om mig som kramar och kramar tills jag får hjärtklappning och ögonen håller på att ploppa ur.
Magen är just bara tung och i vägen, både uppåt och nedåt.
Nu ska jag samla upp en hel burk med snabbkaffe som jag så smidigt spillde ut på hela bänken i köket. Den händelsen satte garanterat ribban för hela jävla dagen.
Jag är less.
Jag har den bästa barnmorskan
Sep 20, 2010 Bebisapan
Bara s’att ni vet så är det jag och en handfull andra som råkar ha världens bästa barnmorska. Hon är så pass bra att jag faktiskt kan kosta på mig att tycka synd om er som inte är tilldelade henne.
Hon ringde nyss upp mig och talade om att hon pratat med specmödravården på UAS. Det är nästan klart nu.
Jag blev precis ombokad på operation för kejsarsnitt den 21 oktober istället för den 27 oktober.
Det är nästan klart. Bara nästan.
Det behövs en till kråka av en läkare. Men som det lät på min bm så skulle det inte bli några problem och det skulle inte bli den förra läkaren som skulle ta hand om det.
Jag får vara lite glad nu väl?
Boar
Sep 16, 2010 Bebisapan, Hem & Loppis
Det här är vad jag har varit och inhandlat idag. På Jysk. Det var erbjudande på såna dära byråar.
Perfekt för ett helt oyttnyttjat skrymsle på vår toalett/tvättstuga/dusch som inte är så stor som man kunde önska.
Egentligen är det två små byråar, men jag har skruvat ihop dom till en hög istället.
Där i korgarna ligger nu små kläder till BebisApan. Tänk, jag trodde jag hade det mesta, men såg nu när jag sorterade in allt att det mesta är i 62! Om nu BebisApan tänker vara ungefär lika stor som mina andra barn så behöver jag skaffa mer i storlek 50-56.
Sen ska en skötbädd läggas ovanpå tvättmaskinen och kanske en söt mobil att titta på när man byter blöja ska hängas upp.
Jag boar… och har snart boat färdigt, snart är det bara den dära lilla BebisApan som fattas!
UPPDATE: Den som söker finner. Jag ville apselut ha en röd skötbädd med vita prickar ^^. En sådan är nu beställd hos Busfröt.se 
Sicken fin va?
Frustration
Sep 15, 2010 Bebisapan
Läkaren på specmödravården ringde nyss upp mig för att diskutera mina frågor om snittet.
Jag fick redogöra för läkaren hur jag resonerade, att jag tycker att det känns så oroligt att jag får snittet i 39 fulla veckor enligt ul, när jag är bergis på att jag då egentligen kommer att vara i 40 fulla veckor eftersom jag annars gjort ett gravtest redan innan jag praktiskt taget blivit gravid.
Läkaren höll först med och jag tänkte att detta gick galant.
Men sen kom det: ”Du har ju gjort ett rutinultraljud i vecka 18 som visar något annat?” ”Jag ser att du i mina papper är i 39 fulla veckor den dagen du får snitt” ”Jag går bara efter vad det står i din journal” och blablaBLA.
Jag frågade varför det var ett sådant hinder att få snittet i v 38, när folk ändå fick det på andra sjukhus.
Men det var efter 39 fulla veckor i Uppsala, punkt slut. MEN jag kunde få en ny läkartid hos henne för att diskutera saken.
Jag undrade då om det alltså var förhandlingsbart? Om ett till läkarbesök då kunde göra att hon ändrade sig?
Nej, det skulle hon inte göra, men vi kunde i alla fall diskutera.
-Men vad är det då för mening med att jag kommer in på ett besök, när det ändå är du som bestämmer och redan har bestämt dig?
-Ja det vet jag inte, vi kan prata om det. Annars kan du be din barnmorska att ordna en läkartid på mödravården.
-Jaha? Så då kan den läkaren bestämma vecka 38 istället?
-Nej, det är vi som beslutar och det blir v 39.
-Men då är det ju meningslöst, varför ska jag hålla på att krångla när det är lönlöst? Jag mår ju bara dåligt själv?
-Nej men! Inte ska du ge upp nu! Kämpa på istället för att få det du vill!
-Va?? Hör du vad du säger. Du ger mig beskedet blankt nej, odiskutabelt, ändå uppmanar du mig till att inte ge upp, att fortsätta kämpa? Mot… dig? Som i slutänden bestämmer?
-*tyst ett tag* …ja.
Jag tappar fattningen och kan inte låta bli att börja gråta av frustration.
…alltså, jag skulle kunna gå och vänta på snitt till vecka 42, bara förlossningen inte kom igång innan. Jag är livrädd för att den ska göra det, särskilt som den gjorde det med Alfred i vecka 36.
UPDATE: Det är tur att jag har en sån stöttande barnmorska där jag går på rutinkontroller. Jag ringde henne, fortfarande med gråten i halsen. Hon tycker att jag borde få snittet i v 38 och ska själv prata med specialistmödravården.
Kanske jag hade oturen att få en Kejsarsnitts-Hitler som bestämde om mig… hon var otrevlig redan när jag var där på besök och frågade mig bara så där ändå om jag inte begrep att jag var tvungen att ta bort allt krafs jag har i ansiktet inför ett snitt? (en liten pärla i näsan och en i läppen)
..öh, jo, jag gör det, typ dan innan?
Tags: kejsarsnitt
Jag har en hjärtlös man
Sep 15, 2010 Bebisapan, Konversationer, Mannen
Jag: Bara så du vet så sa barnmorskan till mig att jag ser så himla smal ut bakifrån att folk måste bli förvånade när jag vänder mig om och har världens mage.
Mannen: …mmmhm *glor på tv*.
Jag: Just det serru!
Mannen: *måttligt intresserad*
Jag: Bara så du vet så tror det flesta jag träffar när jag inte har barnen med mig att jag ska få mitt FÖRSTA barn *nu måste han väl ändå fatta vilken smal och young looking fru han har*
Mannen: …mmm, men du vet, det är så vanligt idag att man skaffar sitt första barn när man närmar sig fyrtioårsåldern… *fortsätter glo på tv*
Om han lever idag?
Om ork & framtidsgravidetstestet
Sep 15, 2010 Bebisapan
God morgon i gråvädret!
Grått va’re överallt tror jag. Hela jag är grå och skitless och skittråkig.
Jag saknar min ork. Den är puts väck.
Och skulle den visa sig så får jag håll tillbaka den för att jag har ont-ont-ont och får sammandragningar hela tiden.
Jag = less. Jag = tjock. Jag = kan knappt sitta. Jag = sömnlös.
I måndags ringde jag till specialistmödravården för att höra varför läkaren jag träffade angående snittet aldrig ringer upp. Och fick veta att det inte var så konstigt, för den jag pratat med i telefon och bett om en telefontid hade visst glömt att lägga en lapp i doktorns fack.
Hoppsan hejsan. Så kan det vara på ett sjukhus.
Jag blev lovad att läkaren skulle ringa upp idag och kunde inte hon skulle någon annan läkare ringa upp. Jo men. Vi får väl se.
Anledningen är att det fortfarande känns så oroligt att jag får snittet i 39 fulla veckor enligt ul, när jag är bergis på att jag då egentligen kommer att vara i 40 fulla veckor eftersom jag annars gjort ett gravtest redan innan jag praktiskt taget blivit gravid.
Annars är det loppisonsdag idag med Malin. Malin tycker att jag absolut ska låta bli att släpa hem tunga möbler därifrån nu, jag ska försöka.
Tags: beviljat, gravid, kejsarsnitt, läkare, mage, sammandragningar, sammanväxningar, uas, uppsala
Lämnat mig till barnmorskan
Sep 14, 2010 Bebisapan
Suck och stön och pust och stånk.
Jag slängde in Loke hos Malin i morse innan jag ”åkte och lämnade mig till barnmorskan” som Loke uttryckte det.
Hos barnmorskan får man klaga, så jag gjorde det, jättemycket. Hjärtljud och allt sådant var bra och barnmorskan gjorde en snabb gynundersökning på mig för att se så alla kraftiga sammandragningar inte åstadkommit något än.
Det hade dom kanske lite, jag fattar inte så mycket av det där men livmoderhalsen var 2 cm och livmodertappen var mjuk och mogen och lite öppen på något sätt.
Kan säkert vara bra att veta.
Jag skulle ta det lugnt i allafall och bla-bla bla.
Efter bm bjöd jag in mig själv på kaffe hos Malin, men koffein har liten effekt på min tröttma nu för tiden.
Jag ska slänga mig på soffan ett tag nu medan Loke ser på tv.
Jag har OOOONT i den kroppsdelen där bebisar normalt kommer ut.
Tjock är jag också.
