Category Archives: Bebisapan
S.N.I.G.L.A.R
Tröttman är total idag.
Att gå runt med min tunga kulmage i fem veckor till känns övermäktigt. Jag längtar efter BebisApan mer än någonsin och kanske särskilt nu sen Sandra har fött sin söta lilla Mimmi!
I morgon är det barnmorskebesök igen.
En vecka närmare snittet, ändå så sniglar sig tiden fram.
SNIGLAR.
Jag vet inte om jag vill veta
Jag vet inte om jag vill veta vad vissa karlar tänker när dom ser en gravid tjej.
På eftermiddagen for jag och Loke en snabbis till Ikea i Valbo, och passade då på att äta på Mc Donalds.
När jag är på väg att gå och sätta mig kommer en karl i 50-årsåldern fram mot mig och utbrister:
-Ååååh! Ojojojjoj! och försöker ta på min mage. Jag slinker undan och vänder mig bort från honom.
-Hur långt är det kvar?! När är det dags?! undrar gubben exalterad.
-Jättlångt. svarar jag kort och försöker markera med kroppsspråket att jag inte riktigt vill prata.
-Vet du! Jag ska berätta en hemlis för dig jag! säger gubben glatt. Det ABSOLUT sexigaste som finns, det är en gravid kvinna. Är det något jag går igång på så är det det!
Jag sätter mig med Loke, vet inte hur jag ska svara.
-Men nu är jag morfar, har inte ens så där små barn *pekar på Loke* och ingen gravid hemma. fortsätter gubben.
Jag känner mig trängd. Även om gubben låter glad så känns det väldigt obehagligt. Jag tar upp min telefon och börjar knappa på den. Gubben fattar vinken och går.
Alltså… jag vill ju inte gärna höra att man är så grotesk och tjock som man känner sig. MEN.
Jag mår faktiskt illa när en vilt främmande karl kommer fram och försöker ta på min mage och säger att gravida är det sexigaste han vet. JAG MÅR RIKTIGT ILLA.
Vacker, fin och hej och hå, det är okej. Men jag vill inte sätta min bebismage i samband med något som andra går igång på.
Tänk vad dom vill, men håll käften liksom.
Det är bara för att jag är kort
Second hand-hamstrar
Jag secondhandhamstrar till BebisApan.
Jag gör hellre det än köper nytt på Lindex å liknande där jag har svårt att hitta något som faller en BebisApa i smaken. Det har blitt mycket rött och randigt.
Senast fick jag hem en barnvagnsmobil med randiga kaniner från Polarn och Pyret, ett set med randig body + byxa från Po.P, en röd fleeceoverall med hjärtan (från Lindex tror jag, dom kan ha sina guldkorn ibland), och en body med hjärtan i stretchfrotte från Me and I ♥
Jag gillar enkelt som ser bekvämt ut i trikå och så, så lite volanger och duttinutt som möjligt 
Filed under Bebisapan, Kläder och shopping
Som en slags kanin
Jag börjar bli van att folk jag bara känner lite ytligt sådär utbrister: ”Men! Är du hemma än! Har du inte fått än!”, så blir dom jättechockade när jag säger hur lång tid det är kvar.
Det har jag fått höra sen mitten av sommaren ungefär…
Men här om veckan tog priset….
Jag var in i en butik där en bekant jobbar. Sist jag var där var i våras någon gång. Min bekant utbrister:
-Men! Duuu! Du är ju helt otrolig! Ska du ha en till?! Igen?
Jag säger lite smågenerat att hon sa precis så sist jag var in i våras också *undrar om hon har glömt det*.
-Ja? Och nu ska du ha en till igen! Så snabbt och tätt inpå! säger hon.
-Va? …öh.. alltså, det här är samma mage som i våras… lite större bara… säger jag *hon tror tydligen att jag är en slags kanin*.
-Jaha! Jag trodde det var en ny! Så du har inte fått barn än!?
..så här tjock var jag redan i vecka 18, så folk tycker väl att jag har varit med barn i hundra år ungefär!
Filed under Bebisapan
Tröttman som anföll?
Ibland går det mindre bra.
Jag och Loke åkte skulle åka till Heby och handla, och passa på att ta en snabbis på Karlssons före det-
Jag tar en kundvagn och går in på Karlssons. Sen vill inte mina ben lyda längre och jag får sammandragning efter sammandragning och ont i magen.
Jag känner mig liksom vit i ansiktet och nästan full och orkar inte gå.
Så jag stapplar till kassan, betalar som i trans två legogrejer som Loke kilat iväg och hämtat och går sen ut.
Vi åker raka vägen hem, jag struntar i att handla mat, jag känner mig galet konstig och stora tröttman har anfallit så jag har svårt att köra bil.
Men hem kommer vi så klart och jag nästan raglar in och slänger mig på soffan medan Loke öppnar sitt lego.
Jag får ett infall och skickar ett sms till mannen: ”Ring mig om två timmar”, bara för att jag får för mig att jag kan somna och inte vakna.
Sen ligger jag och halvslumrar på soffan i ett par timmar medan Loke sitter vid mina fötter och bygger Lego.
Jag är just en snygg mamma jag.
Nu har jag klarnat till och känner mig skitlarvig. Alla blodvärden och hej och hå var ju bra hos bm i morse så hur allvarligt kan det vara liksom?
Vad hände? Vad trodde jag skulle hända eftersom jag larvade mig med det där sms:et!?
Så surt det känns att ha åkte en massa mil till absolut ingen nytta, utan att handla.
Jag tror jag är pigg nu i alla fall, jag måste vara det eftersom ett barn ska hämtas klockan 17 och det andra klockan 18.
OKEJ! CLEAR MEMORY! DELETE! TÖNT! UPDATE: jag var säkert inte helt vaken när jag skrev det här och det kliar i fingrarna att radera detta pessimistiska sur-och-gnäll-kärring-inlägg. Men det är mot mina principer att radera redan skrivna inlägg.
Sluta sjåpa mig nu. Skäms på mig. Det är nog bara lite extra sömn som behövs.
Filed under Bebisapan
Barnmorskebesök och veterinärsamtal
God morgon.
Hos barnmorskan klockan 8 morse och därefter en fika hos Sandra.
Allt såg bra ut hos barnmorskan, jag hade liiite dåligt järnvärde och skulle fortsätta med järntabletterna som vanligt. Bm sa att BebisApan är fixerad men lite ruckbar och att magen visst ska ha sjunkit.
Jag kan inte direkt påstå att jag tycker att det varken syns eller känns?
31 fullgångna veckor nu, i morgon går jag in i vecka 32.
Dumpers veterinär har jag pratat med också. Jag behövde inte oroa mig för knaket vi hörde igår om inte Dumper själv påverkades av det.
Han tyckte att det lät jättebra att Dumper svarat på kortisonet och blivit bättre, och antagligen har Dumper någon reumatisk sjukdom.
Vi ska fortsätta med en mildare kortisondos varje dag nu så ska vi höras om en vecka igen. Så att man prickar in en lagom dos.
Dessvärre är jag så slö i hjärnan att jag glömde bort så fort jag lade på luren vilken dos Dumper ska få, så jag har ringt och pratat in meddelande på veterinärens telefonsvarare. Typiskt mig.
Det känns i alla fall såååå skönt att veterinären såg så positivt på Dumpers förbättring, även om han fortfarande går illa!
Nu ska jag åka och handla och uträtta lite ärenden innan tröttman anfaller och jag gnuggar ut allt smink!
Just bara för att jag inte köpte boken
Att åka och tjejkompisshoppa! Så sällan det händer och så roligt det är!
Men.
Jag är inte gjord för det för tillfället. Man är inte det när man tackar högre makter för att kundvagnar kan användas som rollator.
Den här boken som jag hittade på Owes köpte jag inte. Därför klär jag mig fortfarande som en husvagn. Just bara för att jag inte köpte boken. Hur dum får man bli liksom?
Däremot köpte jag husvagnskläder på rea. Långa linnen som räcker till knäna på vem som helst, men med lite tur endast täcker magen på en husvagn. Och då får man vara glad för det, det får man, man ska inte hålla på att ha allt för höga förväntningar.
Jag är oändligt glad över att helt normala klädkedjor som Gina Tricot och JC har tagit inspiration av husvagnskroppar och låtit sy upp stora kläder i små storlekar.
Just så att jag slipper köpa specifika mammakläder. Just för att mannen ska få ha sina kläder ifred.
Men tänk vad man glömmer så lätt, från den ena dagen till den andra. Tänk vad fort man glömmer hur rent ut sagt djävulskt jobbig en fyraåring kan vara i en affär?
Det är det som är moderskänslan personifierad. Bergsäkert. Och endast och bara mammor besitter den otroliga genen.
-Glömskan.
Dä’ säkert de’ serru.
Nej, jag köpte inte den boken heller. Varför gjorde jag inte det?
Tack Malin för att du följde med och krimskramshandlade med mig på Owes och tack Malin för att du klädshoppade med mig i Valbo och tack Malin för att du hjälpte till att styra min kundvagn när jag stapplade fram hängandes över kundvagnshandtaget.
Filed under Barnen, Bebisapan, Kläder och shopping
Den som söker…
Den som söker finner….
Jag tror att vi har hittat DET.
NAMNET.
Som vi båda gillar, som väldigt få bär, som inte är konstigt, som jag ändå aldrig hört någon som heter.
NU kan jag få ro i själen!
Vilket namn det är behåller vi lite för oss själva så länge ^^
Idag ska jag och min Malin åka och handla tillsammans, på Oves i Valbo.
Där finns miljarders billiga bra-att-ha-saker och pruttonhundra onödiga saker som man kan köpa utan att man vet varför.
Det var länge sedan jag och Malin gjorde något tillsammans så det ska bli roligt.
Först ska jag försöka klä ut mig till människa.
Att leta på kyrkogården
Vara social och trevlig en hel dag liksom. Det händer inte skitofta att jag umgås med folk så länge, men jag kan om jag vill.
Sandras kalas var jättetrevligt med en massa smörgåstårta och fika.
När kalaset var överstökat åkte jag och Malin iväg med barnen till kyrkogården. Kan ju låta helskumt; lördagsmys med barnen på en kyrkogård…
-Mammaaaa? Vad ÄR kyrkogården för något? undrade Loke.
-Det är gravar där.
-Vad är gravar då?
-Det ligger fullt med döda människor där *biter mig i tungan*.
-Jaha… är dom döda? *stora ögon*
Vi hade faktiskt en anledning. Att titta på namnen på gravstenarna, kanske man kunde hitta gamla tjejnamn man inte tänkt på, till BebisApan?
För namn, det är vårt stora dilemma just nu. Vi kan inte enas.
Vårt gemensamma krav är att det är nytt för oss, att vi inte vet någon som redan heter det.
Jag gillar korta, enkla namn. Nordiska. Gärna namn som kan vara ett ord som betyder något.
Mannen gillar… öh… ja… något som innehåller ”…-Lee” . Annars har jag inte listat ut någon röd tråd i namn han gillar.
Vi båda gillade Svea och Vilda, men det blir alldeles för vanligt i den generationen, på tok för vanligt för en BebisApa.
Det ska inte vara lätt… jag börjar känna en viss stress, vi MÅSTE komma på ett namn! Jag liksom bara väntar på NAMNET, som redan finns men vi aldrig har tänkt på, att det huxflux bara ska dyka upp!
Det gjorde inte det på kyrkogården, jag och Malin kunde konstatera att det inte var så stor variation i kvinnonamnen förr.
Så.
VAR ska vi hitta namnet till vår tjejbebis?
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
