Grönt är skönt…

..och det enkla är det fina.

..även om Telma tyckte att outfiten behövde kompletteras…

…med Lokes mössa!

Februari 2011

Februari 2012

♥

Alla barn hemma = många pannkakor och plättar. Både Alfred och Loke klarar av att äta trots magsjukan, men inte lika mycket som vanligt.

Nu efter maten sitter vi bara och softar i soffan, det blir som en hemmamysdag med allihopa idag! Och Telma håller just nu på att visa oss hur fint hon kan dansa. Naken. Tänk när man var så liten och söt att allt som dallrade var gulligt!

Trots magsjukor har natten varit lugn, det verkar vara en mild form (peppar-peppar), men ändå en magsjuka som kommit till Mumaribo igen.
Loke är fortfarande dålig och Alfred sover fortfarande, men alla barnen är hemma idag.

Telma har kommit på en ny favoritlek.
Hon ska klä på sig och låna en ryggsäck av storesyskonen, sen vinkar hon och säger: ”Kåka. Hejjå. Mimmi.” sen går hon ett varv med väskan på ryggen och kommer tillbaka och säger ”Heeeeeej!”.

”Heejjåå!”
*vink-vink*

Nu, klockan snart halv sex, så har hon nästan ätit upp hela. ”Mmmmm… GOTT!” har man hört Telma viska hela dagen.

Loke började morgonen med att vara dålig i magen springa på toaletten fyrtioåtta gånger på en timme. Jag vet inte om det är magsjuka igen, men det är bäst att ta det säkra före det osäkra och hålla oss hemma.

Jag fick passa på att åka ner till affären på förmiddagen medan mannen fortfarande var hemma så att jag skulle slippa ha några barn med mig, och då skulle jag även passa på att hämta ut astmamediciner till mannen som är förkyld och superdålig i sin astma.
Han har liksom bara struntat i att hämta ut sin medicin på väldigt länge, av snålhet och dumhet. Men när jag kom till apoteket så visade det sig att han väntat så länge att receptet gått ut för bara ett par dagar sedan.
Så då fick jag gå in på vårdcentralen och krångla och ha mig och bli sur och irriterad och ilsken och allt möjligt och sen fick jag åka hem utan medicin till mannen i alla fall.
Men nyss ringde dom äntligen upp och sa att han hade fått ett förnyat recept som han kunde hämta ut.
Det är helt sjukt att livsnödvändiga mediciner ska vara så hutlöst dyra!

Ja, det känns som vår vardag är kantad av sjukdom och elände hela jävla tiden. Underbart.

Nu har Telma precis somnat och jag ska städa lite och göra lite nytta. Men det är så irriterande att allt blir en dominoeffekt, nu när jag inte kan stödja ordentligt på hälen, då får jag också mer ont i knät och höfterna.

Undrar jag om jag inte är född på en måndag?

Nu ska jag bädda ner min lilla Telma som har somnat i min famn!

Hon skrattade och jag tänkte så det knakade, nä, jag kunde inte komma på vad det var för fel i det jag skrivit…. tills Sandra undrade om jag fortfarande trodde att Loke var fyra år??
Herregud, jag tänkte inte alls på det! Jag hinner inte med! Han fyller ju för sjutton snart 6 år!  Sandra brukade själv kalla sin jämngamla Svante för fyra år, så jag är ju inte ensam om att inte hinna med i alla fall men hu så fort tiden går!

Vi har haft en lugn eftermiddag annars, och nu har jag plockat fram chips och ostbågar till barnen och tänt ljus i tv-rummet. Själv är jag fredagssnygg i po.p-randiga långkalsonger och sköna m90-tröjan som blev favoriten på en gång.
Orken är borta. Jag är så jävla less på att känna mig så här låg och tråkig. Jag satte massor av glad färg i nya bloggdesignen för att tvinga upp mitt humör lite, men det hjälpte inte länge.
Den här värken i kroppen tar knäcken på mig. På riktigt. Varför rasar kroppsdel efter kroppsdel just nu? Varför?
Hela mitt liv har jag gått i tron att åldern ska göra underverk för mina överrörliga leder. För det sa en läkare för femton år sedan och det tog jag fasta på. ”När du blir gammal blir du ju stelare, det blir alla” och jag tog det som att jag skulle vara som en normal 20-åring i kroppen när jag är fyrtio.
Men jag blir ju inte mindre rörlig för att lederna blir stela, det är ju av smärta jag blir mindre rörlig. Nu har jag förvisso ganska många år kvar till fyrtio, så det finns kanske en liten chans att den läkaren har rätt?

Jag känner mig som en gnällig belastning för alla som finns runt omkring mig. Som en riktig latmask.

(erkänn att ni blir sugna!)

Telma plockade på sig lite allt möjligt på sin tallrik. Hon är inte så himla kinkig med att blanda. Men godast av allt var smöret som fanns under osten på limpmackan.

(Var så säkra på att Bob ligger under Telmas stol och håller koll)

Innan middagen knådade jag ihop en play-dohdeg till barnen att leka med. Eller äta på. Även det kändes lite som tillbaka till en villa i Täby 1984 och jag var 5 år och mamma var dagmamma och hade en velouroverall.

Det är gnistrande kallt ute och ska visst bli kallare. Jag har hellre kallt en att det är slask, så det gör inget.

Telma är feberfri igen, men hostig och snorig. Viktigast av allt; pigg ändå! Nästan sitt vanliga jag som leker och spexar som vanligt ^^

Järngänget framför morgonbolibompa. Vi lyckas sätta på tv:n varje morgon när dom sjunger ”dagens-grattisvisan”, sen har jag den sången på hjärnan hela dagen.

Telma har också tagit sitt penicillin utan bråk. Eftersom det nya penicillinet hon fått inte smakar illa så började jag misstänka att det var medicinskeden hon protesterade mot, så jag mätte upp penicillinet och provade sen att ge på en tesked.
-Mmmmmm! Ghotth!! sa Telma och svalde två teskedar penicillin. ”Ghotth” är kanske det roligaste ordet Telma säger nu eftersom hon liksom viskväser det så hon låter som ett litet monster.
Ni anar inte hur skönt det skulle vara att slippa en kamp med Telma för att få i henne medicin tre gånger om dagen.

Loke däremot har fått utslag och klåda på kinden. Vad det beror på vet jag inte, men han hade jättesvårt att somna. Det kan kanske vara för att han tog hallonsylt i stället för äppelmos som han brukar på pannkakorna igår?
Han har inga allergier som vi vet om, men jag ska prova att ge honom hallonsylt igen efter att det på kinden har gått bort så får vi se.

Så jag tog fram cernitlera och knåpade ihop en napp, liksom gjuten efter Mimmis mun. En ljuslila napp, var det från början. Jag vet inte om det beror på att leran är 15 år gammal, men den kom ut som grå när den var härdad i ugnen.

Men huvudsaken var ju att den passade i Mimmis lilla, lilla dockmun:

Men så visade det sig att Telmas fingerfärdighet inte riktigt räckte till, hon har inte precisionen som krävs för att få in nappen i Mimmis mun, hon kan bara dra ut den:

Så nu har jag två bäbisar.
För nån måste ju ta hand om Mimmi och hjälpa henne med nappen sjuttioelva gånger tänker Telma och kånkar Mimmi fram till mig hela tiden.

Nu står jag och lagar mat och Telma försöker liksom trycka fast dockan på min höft, sen sträcker hon upp sina armar mot mig och säger ”Kchoo!” vilket betyder ”kom” på Telmas språk.

Lite ur askan i elden. Och nappen blev inte ens fin.

Nu blev det två klänningar från Polarn & Pyret, deras kvalitet gör att de är perfekta som secondhandfynd.
Den randiga gröna singoallaklänningen har Telma redan som blårandig, rödrandig och gul med hönor på, modellen är en riktig favorit och går att använda lääääänge. Blir den for kort som klänning passar den fint till jeans som tunika!
Den rutiga klänningen föll jag för direkt, vårfin!
När det gäller klänningar så är de helt i min smak, det är klänningar, men inte så mycket tjejeiga och puttinuttiga för det!

Hon kräks inte, men hon är alldeles matt och jättedålig i magen, den här magsjukan verkar vara ett lotteri, några blir ”bara” jättedåliga i magen med typ lika kramper som när man spyr, och andra kräks.
Telma behövde verkligen inte det här nu, hon som inte hämtat sig från förkylningen med krupp, öroninflammation och feber som hon hade i helgen.

Jag hoppas att det är snabbt övergående på henne, och att jag piggnar på mig bättre än vad jag gjort hittills.
Och bilbekymret då, det vet jag inte hur jag ska lösa, min bil står 6 mil bort hos svärföräldrarna, med Telmas bilstol och barnvagn i, så det funkar inte att jag och mannen åker och hämtar den heller.
Först funderade jag på att beställa en taxi till barnstolen, men nu hjälps inte det heller eftersom Telma inte ska ut och fara med magsjukan.

Telma ger sina Mimmisar penicillin

Pusslar med Loke och Bob

Äter lite chokladpudding och kan själv

Leker titt-ut med en korg

..eller Jason kanske?

Vad dumt att jag inte har sett till att få vila nåt på dagen idag, jag misstänker att det blir ännu en vaken natt.

När vi anmälde oss i receptionen på akuten i Tierp fick vi komma in till en typ ”väntsäng” i stället för väntrum med Telma, eftersom hon var så påverkad av febern.
När väl doktorn tittade på henne så konstaterades öroninflammation, igen eller oläkt sedan sist.
Jag pratade med doktorn om hur svårt det är att få i henne penicillinet och att jag är orolig att det är därför som hon blev sämre igen? Att det liksom är mitt fel?

Men doktorn trodde inte det, barn brukar bli friska av penicillinet även om dom lyckas spotta ut en del, sa han. I stället trodde han att hon behövde ett annat penicillin, att Kåvepenin kanske inte funkade på henne.
Så vi fick ett nytt utskrivet, och även Brickanyl mot kruppen. Mollepect ville han inte ge till Telma för han tyckte att hon var lite liten och klen (?) för det. När börjar man ge Mollepect då? Telma är ju snart ett och ett halvt år och väger 8,8 kilo.

Det nya penicillinet smakade i alla fall inte alls lika illa som Kåvepeninet och det ska ges i en lite mindre mängd också så jag tror att det här kommer att gå bra.

Vilken penicillinfamilj vi är just nu! Om jag skulle rada upp alla tabletter och antibiotika och hej och hå på köksbordet som jag och Telma tar just nu så skulle en pensionär med tusen åkommor lätt ligga i lä.

Jag har i alla fall klarat av att äta riktig mat idag för första gången på typ en vecka. Även om jag inte hann äta mig mätt innan det gjorde så ont i käken att jag fick sluta äta, men det var ändå underbart! Mat liksom! Finns det nå bättre?

Så det blev inte många timmars sömn den här natten heller.

Telma har fortfarande hög feber och är väldigt kruppig i andningen, så man ska väl inte ropa hej.

Nu en karaff med kaffe till mig!

Telma har lärt sig att man ska säga ”Mmmmmmmmm” när man tycker om det man äter, sen väser hon ”Gott!”

Mannen har i alla fall kommit hem nu och ska åka och handla något som jag förhoppningsvis klarar av att äta. Sen blir det något slags fredagsmys; tända ljus varvat med alvedon och citadon och penicillin.